Det gör de absolut! 😄
När man pratar om "moln", så brukar man mena att man hänger dem i taket. Om man gör det innan man ens har gett sig på hörnen, så blir resultatet inte så kul... 🙂
Njae... En porös absorbent kommer bara att dämpa ner till ca 1/4 våglängd av dess tjocklek, d v s om 0,4 m tjock så kommer den att äta mer eller mindre effektivt (beroende av densitet) ner till ca 215 Hz (om C = 344 m/s).
Riktigt så enkelt är det inte, så man kan inte se det bara i svart och vitt. Alla som har behandlat sina studios med hjälp av glasullskivor som skär av hörnen, vet av praktisk erfarenhet att det ÄR effektivt som basfälla. Även om materialet är tunnare än 1/4 våglängd, så kommer ljudet inte att gå igenom opåverkat, utan det kommer att reduceras både på väg in mot hörnet och på väg ut igen. Densiteten är dessutom inte alltid lika viktig som materialets uppbyggnad i övrigt. Ett för tungt och kompakt material kommer inte att fungera lika bra till akustikbehandling, eftersom absorption av ljudet uppstår genom att materialet vibrerar när ljudvågorna går igenom - och därmed omvandlas rörelseenergin i ljudet till friktionsvärme i absorbenten. Detta händer i lagom porösa material (exempelvis glasull med relativt hög densitet), medan alltför täta och tunga material fungerar lite mer som en vägg där ljudet studsar tillbaka utan att absorberas i någon högre grad. Allt för låg densitet ger förstås också en sämre effekt, så lagom är bäst... Glasull är med andra ord något bättre än den tyngre och mer kompakta stenullen till akustikbehandling. De metoder som finns för tillförlitlig mätning, går ner till runt 100Hz (det är därför alla mätdiagram som redovisas, brukar sluta vid 125Hz...) - och dit följer även hörnabsorbenter av akustikskum med. Inte lika effektivt som vissa andra metoder, men ändå.
Ett exempel på jämförelse mellan ett par olika metoder för basabsorption i hörn finns här: http://forum.studiotips.com/viewtopic.php?t=536 .
Om man däremot pratar om ljudisolering, så stämmer det definitivt att högre densitet är bättre och att en tjockare konstruktion ger bättre effekt.
Självfallet så har de en viss effekt men den är ganska liten i basen jämfört men en korrekt byggd panel eller helmholtzresonator. Att ”ljudet går fram och tillbaka” genom materialet är en grov förenkling om vi talar om bas absorption. Problemet med låga frekvenser (långa våglängder) är att partikelrörelsen är maximal ¼ λ från ytan. Porösa material bromsar partikelrörelsen (till skillnad från resonatorer som jobbar med tryckvariationen som är maximal vid ytan) och om materialet inte är placerat där denna är som störst (¼ λ från ytan) så kommer effektiviteten att minska omvänt logaritmiskt ju närmre ytan det kommer. Lägg märket till att graferna du länkar till anger Sabins i imperial-mått och inte i SI-enheter (1 ft² = 0.0093 m²), m a o så är de föga imponerande siffror jämfört med andra metoder.