Vi lärde oss i begynnelsen av våra liv att skriva på papper, med penna. Det är liksom där det sitter, i ryggmärgen... fast i handen. Tror jag. Sen så har ju ett tangentbord många tangenter, det går liksom från att pennan är ett med handen till att din hjärna (i mer eller mindre utsträckning) måste ha koll på var sjutton alla de där knapparna sitter i "rutnätet". Även en van tangentbords-skribent tvekar en nanosekund inför var ¤-tangenten sitter (såvida man inte jobbar med något där man användet just det tecknet ofta). Din hand tvekar aldrig eftersom din visualisering av tecknena ögonblickligen kan tolkas av din hand. Det är mer konkret att skriva för hand. Lite tankar bara...
🙁