DivineCo

Andreas Matsson skriver fortfarande låtar till olika artister. Har blandannat skrivit för Carola, Brolle jr och Peter Jöbak. Han gav även ut en superb soloskiva förra året.

Dom gyllene frekvenserna finns och det är det frekvensområde som kan höras av det männskliga örat. Allt annat är beroende av ljudbildens karaktär. Sen tror jag att det hegobad påpekar om TOPS är välldigt viktigt. För har man ett begränsat frekvensområde i sin hörsel så är det viktigare att rätta till det än att vanemässigt skära vid 300 Hz.

Felet med Luuk är just hans ironi, han hör precis som jag till den ängsliga ironiska generationen. Substans kan aldrig ersättas med ironiserande. Tyckte Addis Black Widow var bäst. Låten av Staffan Hellstrand var nog egentligen bäst och Uno och Irma är alltid bra men jag tror att låten är för intrikat för sammanhanget. Tommy Nilson är en av sveriges bästa sångare även om han förlorade kontrollen på rösten ganska flagrant på ett ställe. Nåja det spelar mindre roll när låten var så intetsägande. Synd för Tommy förtjänar bättre låtar. Det var alltså så att La Cream var utbytt? Det var isåfall väldigt synd men dom stack ändå ut och då menar jag inte bara falsksången. Klart bäst enligt min bok.

Tur att det inte finns sådana tävlingar. Men utan att avika från tråden allt för mycket. En bra dirigent formar och frammanar musik på samma sätt som en instrumentalist bara det att hans instrument (orkestern) är långt mer komplicerat än en elgitarr. Det där med att hålla takten är bara en mikroskåpisk del av det hela. Sen var det någon som påstod att allt som spelas är en överenskommelse från repetitionerna. Visst är repetitionerna viktiga men betänk att när en gästdirigent ska göra en konsert får han eller hon en högst begränsad repetitionstid 2 till 3 repetitioner är inte en ovanlighet. Orkestern är förbered så till vida att dom kan sina stämmor rent tekniskt (ja iallafall för det mesta) sen får dirigenten sin chans att förklara sina intentioner med stycket och orkestern en chans att avläsa dirigenten hans temperament och mimik. Slagtekniken kan dom redan och ofta är det dom dirigenter som har den minst yviga slagtekniken som är dom effektivaste. Ändå är det i konsertögonblicket den stora musiken skapas och fråga villken orkester som helst att framförandena kan få himmelsvida skilnader mellan två dirigenter. En orkester kan till viss grad klara sig utan dirigent men en oerhört stor del av det som spelas kräver en dirigent i synnerhet modern musik. Men det finns oerhört många klassiska exempel också. Ta ödestemat i Betthovens 5:a försök att inleda den satsen utan dirigent. Eller den stegrande klarinettkadansen med orkesterstöd i Prokofievs Peter och Vargen när katten hoppar upp i trädet. Viftandet med pinnen är en försvinnande liten del av det hela. Hela dirigentens kropp och själ är hans medel, vissa dirigenter använder dessutom ingen 'pinne'. En bra dirigent har ett högst utvecklat kroppsspråk och en mimik som en skådespelare. Framförallt är hans känsloläge direkt avläsbart av hans uppenbarelse. Man kan direkt se om han tycker att ett messoforte är några grader för starkt man kan också tydligt se när han har fått in orkestern i sitt stämningsläge. Man kan förutom dynamik även avläsa karaktären som han vill ha på dom musikaliska fraserna. Då noterna kan tajmas väldigt olika inte minst vad det gäller betoningar. Om inte dirigenten får fram detta skulle noterna låta som en programmerad mobilsignal. Allt detta kan en bra orkester avläsa och lungt lägga hela framförandet i dirigentens händer. När det inträffar till nära 100% eller så nära man nu kan komma så innfinner sig flow. Som enligt många orkestermusiker är dom ögonblick man lever för. Kom då inte och säg att en dirigent bara viftar med en pinne. Nu avvek jag ändå ganska långt ifrån tråden. Vill bara där instämma med Ove som har sagt många kloka saker i ämnet. Och speciellt angående melodins särställning. Oavsett om den är tonal eller atonal. Ofta säger en sk. 'musiker' att dom har gjort en låt när dom har satt ihop ett arrangemang. Sen ber dom en sångare att lägga lite sång på det. Sångaren skriver en text och gör en egen melodi baserad på harmonikens restriktioner. Låten blir "klar" men musikern hävdar fortfarande att det är han som har gjort låten. På uppgiften som går till STIM står det i bästa fall Musik: musikern, Text: Sångaren. Jag hävdar att det borde stå Musik: Sångaren, Text: Sångaren, Arr: Musikern.

Väl talat tbruce. Mr Phil angående. Wikipedia definition av dirigent. Den är bristfällig för att en dirigent är så mycket mer än en som håller takten med en pinne. En bra dirigent spelar orkestern som ett instrument. Utan att någonsin vidröra en sträng eller puka. Ungefär som när man spelar theremin. Lådan har förövrigt rätt angående OT men ett intressant ämne är det lika fullt. Men det bör kanske avhandlas någon annanstans.

Enligt dina definitioner Mr Phil har du naturligtvis rätt. Även om Wikipedias definition (som du hänvisar till) av dirigent är något bristfällig. Wikipedia fortsätter även angående DJ Citat: Allting kommer ner till definitioner. Jag köper det. Tror dock att begreppet musiker håller på och kommer att vidgas ytterligare i takt med att folk som frambringar musik använder allt mer skiftande tekniker.

Allt är ju förstås en definitionsfråga och vi tycks inte komma närmare där. Anser dock fortfarande att en dirigent är en musiker då han tolkar och gestaltar musik hans instrument är orkestern. På samma sätt är en DJ som gör remixer och dylikt en musiker då han gestaltar och ger sin version av redan inspelad musik. Hans instrument är låtarna, 'temposhiftern', loopar, samplingar och ibland egna pålägg som schrathcing, Rap, percussion etc. och givetvis all teknik som gör detta möjligt. En bra DJ skapar en alldeles unik musikupplevelse live som dessutom kan innehålla element av mer 'traditionella' instrument som spelas live. Han skapar kortsagt musik i ögonblicket ofta väldigt unik sådan även om dom olika elementen redan är definierade. Och en som skapar musik i en livesituation är i mina öron en musiker. Det som skiljer tex. en pianist och en DJ är samplingarnas längd. En DJs samplingar är som längst en hel låt men är ofta betydligt kortare också. En pianists sampling är ljudet av en klubba som slås mot en sträng. Båda 'samplingarna' är beroende av teknik. En flygel är beroende av en sinnrik mekanik. DJn har sin tekniska utrustning. Sen kan man ju tycka att tekniken i en flygel inte går att jämföra med tekniken i tex. en laptop och det är sant det kan den inte. Men snart skommer man att kunna utveckla samplingstekniken så mycket att det där trycket på en tangent av elfenben lika gärna kan vara ett tryck på tangentbordet till en dator och ingen kommer att höra skilnaden. Som sagt det är bara samplingarnas längd som skiljer.

Enligt era definitioner är tex. en dirigent inte heller en musiker. Han viftar bara lite med en pinne och får andra att spela musik som någon annan har gjort. Rätt likt en DJ fakiskt. Alla DJs är kanske inte musiker men välldigt många idag använder andras musik för att skapa ny musik. En slags colageteknik. Ingen skulle dock dröma om att ifrågasätta en konstnär som använder sig av colaget som form. Men vi musiker är antagligen ett sällsynt korkat konservativt släkte för vi vägrar konsekvent att släppa in dom riktigt stora konstnärerna bara för att dom inte kan spela gitarr eller något annat sk. riktigt instrument. Är tom beredd att påstå att en som är väldigt skicklig på ett instrument visserligen är en musiker men inte per automatik en konstnär. Väldigt många av oss är tyvärr bara duktiga hantverkare utan någonting att säga. Däremot finns det många producenter och även mindre skickliga musiker som skapar genialisk musik. Finns givetvis musiker som både är skickliga och har något att säga också. Men hantverket är ointressant det är bara ett medel för att skapa något uttrycksfullt som berör.

Hur snälla harmonierna blir beror iof sig på hur bevandrad man är i harmonik. En melodi har inte bara en eller ett fåtal harmoniska lösningar utan oändligt många.

Att börja med melodin är ett ypperligt sätt att göra låtar. Men det finns ju många andra sätt också. Många har väll både melodi och harmonik i huvudet också. Börjar man med melodin har man dock oändligt med harmoniska möjligheter sedan och man kan låta harmoniken förlänga melodin med olika överföringar tonartsbyten och paralleltornater. Det skadar verkligen inte att ha lite harmonilära i botten när man jobbar på detta sätt men det är inte alls nödvändigt. Burt Bacharach som jag citerade tidigare ( som föreslog att börja med melodin snarare än akorden) hade gedigna kompositionsstudier för Darius Milhaud i botten och det var sannerligen ingen nackdel för honom. Men alla sätt är bra. Och datorn är definitivt ett instrument och kompositionshjälpmedel. DC++ och fildelning har däremot ingenting med denna tråd att göra.

Datorn är definitivt ett instrument. Ett instrument som nästan har outtömmliga möjligheter. Instrumentet formar dock det man gör välldigt starkt. Så försöker du göra en låt med en gitarr så låterer det på ett sätt. Hade du istället använt ett piano så hade det låtit helt annorlunda. Datorn och bara tangentbordet så ger möjligheterna och begrännsningarna helt andra resultat. Burt Bacharach ( En av dom störtsa kompositörerna innom populärmusiken genom tiderna) sa att hemligheten till att göra en bra sång är att inte använda piano eller gitarr för att lägga ut ackorden först och sedan försöka hitta en melodi till det. Sjung melodin och hitta melodin först all intrikat harmonik kommer sen. Folk får göra precis som dom vill men man måste vara medveten om att verktygen påverkar resultatet oändligt olika. Som jag brukar säga vill du göra något organiskt och mjukt, skissa i sten. Vill du göra något skarpt och hårt, skissa i lera och resultaten kommer att bli långt intressantare än du hade kunnat drömma om. Finns ingen enda väg men om man gör mycket från ett gitarrkomp prova gärna att börja bara med melodin eller att använda datorns keyboard. En mungiga en trumlop eller en rullbandspelare och en sax alla vägar är framkomliga och ger intressanta men olika resultat.

Jag vet inte hur jag ska tolka ditt inlägg men jag förökte tolka deta inlägg och kom fram till att det var lite luddigt. Tycker dock att den mesta hiphopen är patetisk. Man framhåller gärna sig själv men har ingenting att komma med. Sanningen är den att man inte per automatik har någonting att komma med för att man är invandrare och tror sig kunna ungdomens språk. Det mesta av hiphop är bara dravell.

Dålig 3D. Jag hoppas att du vet vad du gör.

Om du vill ha en utmaning? Skriv en sång! Du kan gå omkring med din hästsvans och tro att världen har fel och att du har rätt. Har alltid betraktat världen så. Du är mycket bra på ditt instrument men om du vill utvecklas så skulle jag föreslå att du föröker skriva en sång. En sång har precis som din låt mycket enkla harmoniska strukturer men den kan oxå vara oerhört mer intrikat. Yesterday är ett bra exempel men det finns många andra också. Kanske är du en Jazzsnubbe som tror att konsten består i att improvisera över givna teman. Har stor respekt för det men det kan alldrig beröra mitt hjärta. Kristallen den fina eller ack Värmeland du sköna. Underbara sånger. Men även om stundens ingivelse visar vem du är och solot har sin givna plats så kan man inte utvecklas på det sättet. OK du får i bästa fall ett gig på Fasching men mest troligt är södra station där alla vill höra Credens. Jag ber om ursäkt om jag har varit hård men jag kanske projicerar en del av mig i dig. Är oxå alldeles för flink musiker för mitt eget bästa. Men att vara duktig är inte allt. Det handlar om uttryck och att säga någonting med din egen röst. Din egen röst bär. Skriv en sång!

Länge leve recensenten många fantastiska konstnärer var engång oxå recensenter. Chrissie Hinde, Karl Birger Blomdahl, Stig Dagerman etc. Tror även att Strindberg skrev men det kallades inte recensent då. Tycker om Camilla Lundberg och Andres Lokko och även konstrecensenten Dennis (någonting) Tycker mindre bra om vissa andra men det beror bara på att dom tycker anorlunda än mig. Det är där allting stupar. Dom sitter inte inne med en absolut sanning. Alla har rätt att tycka och en recensent är ett riktmärke även om man inte håller med. Tycker dock att vi inte borde snöa in på allt som vi tror är rätt. Vi behöver lyssna på dom som tycker anorlunda annars går vi under!

This is not a Love Song! Men all kärlek i alla fall!

Tycker inte så mycket om den musiken men det finns endel som jag gillar. Embe tex. Annars är det mest patetiskt och obegåvat. Men det mest patetiska var att Mats Nileskär delade ut årets pris för Hiphop. Den mannen avfärdade allt vad rap heter redan 81. Citerar ordagrant. " En mindre angenäm sida av det gångna året var alla dessa 'rap' -tolvtummare som formligen översvämmade skivmarknaden." Sen fortsätter han angående hiphopens livslängd; "Som alltid flyger modeflugor ganska snabbt ut ur våra medvetanden så gjorde också alla dessa "rappings". Tack och lov!" Sa i den artikeln många andra ofördelaktiga saker oxå.

Underbart gitarrspel. Skulle kunna klaga på andra saker men gör det inte. Grymt spelat och jag gillar även att du har lite dist i tonen. Fantastiskt!

Det är mycket just nu

Tycker för övrigt att The Jam var fantastiska även om dom kanske inte var något punkband.

dede Underbar musik där. I synnerhet Chrome och Tuxedomoon men punk är det kanske inte. Snarare New Wave. Det var oxå då punken började bli intressant. Dvs när den övergick till New Wave.

Kör på lågbudget. Du kommer alltid att uppgradera. Köp inte en B1 köp inte någon kondensator mick över huvudtaget. Köp en Shure SM 57 eller ännu hellre en av dom bra mickarna: En dynamisk SM 7 . Men köp aldrig en kondensator mick. Du behöver se över din akustik för mycket för det. Köp en Art tube för 500 spänn och börja där. Vill du ha dyrare grejer köp ett Hammerfall kort och en kraftfull dator och Liquid Mix och gärna allt från TC i danmark och gärma oxå UAD. Elller ännu helllre Duendos idé.

Även om inge bryr sig måste jag säga the Blue Nile och Camel. Håller föm. Florian Underbar musik där. Måste oxå tillägga att Trevor Horn är en av världens bästa producenter.

Har inte köpt ett klädesplagg på 20 år. Ganska skrämande?

Nu ska vi inte vara sånna. Recensenter är bra och framför allt lyssnar dom på vare sig James Ingram eller Jan Lyk ponty och ännu mindre på vad vi gör på detta forum. Jag måste säga att jag älskar båda även om jag inte kan stava. Men allt tyckande är bra. Tycker dock inte att vi ska vara så stödiga på detta forum innan vi bevisar någonting. Tyckte att radiomicken gick till rätt personer även om jag hellre hade sett Nicolaus Mackelberge och Radio Dept på prispalllen. Tycker inte att duktiga musiker har något att ge. Om jag fick välja skulle jag hellre vara en konstnär. Men nu kan jag inte och då väljer man att vara spotmässigt duktig på ett instrument. Så fel jag tog.