Krokodil

Vi vann.

Spela CS nu. Puss.

Word. Det är också en sån där film man kan quota precis allting ur. Svinrolig från början till slut. Kan nog nästan varje replik i den med.

Alla du räknade upp där är ju riktigt utsökta. Coen har en speciell plats i filmhjärtat.

Najs. Just det, såg en som hette Mysterious Skin häromdan och den var riktigt bra tyckte jag. Naket och smått obehagligt om sexuellt utnyttjande, men även väldigt vacker samtidigt. Killen som har huvudrollen är en av de som spelar i Tredje Klotet Från Solen, ni vet, den där serien. Han var en verklig överraskning, hög klass på skådespelet där.

Gillade inte Amélie från Montmartre speciellt mycket faktiskt. Jag gillar 'småsmarta' komedier som The Big Lebowski, mer mörka, komplexa och psykologiska som Stay och Jacob's Ladder och riktigt pretentiöst långdragna som Stalker och Farväl Falkenberg. Twelve Monkeys är en annan favorit.

Haha, mordgåtebögig.

Den vill jag se faktiskt, men har inte blivit av.

Förlåt, tänkte inte på det! 😄 Ska inte skriva mer i ämnet.

Javisst. Tyckte dock det vissa grejer var tydligare i boken, till exempel att yuppiesarnas materialism och konformism gjorde att alla såg likadana ut. Vilket är anledningen till varför alla säger fel namn till alla i filmen och blandar ihop varandra. Det kan vara en förklaring till varför han inte åker dit för något av morden, möjligtvis också en bidragande orsak till att Bateman har förlorat känsla av sitt 'jag'. Han är helt tom inuti, ett typiskt antisocialt (psykopatiskt) drag.

Gör det! En av mina absoluta favoritfilmer i alla fall.

Det framgår mycket mer i boken att det även är en satir av yuppierörelsen. Humorn är rätt subtil kanske också, tror inte de flesta snappar upp det. Man måste nog ha en liten böjelse för svart humor för att uppskatta det också. Det mörka temat gör blandningen genialisk. - Do you like Huey Lewis and the news? - They're OK. - Their early work was a little too new wave for my tastes, but when Sports came out in '83, I think they really came into their own, commercial and artistically. The whole album has a clear, crisp sound, and a new sheen of consummate professionalism that really gives the songs a big boost. He's been compared to Elvis Costello, but I think Huey has a far much more bitter, cynical sense of humour. - Hey Halberstram. - Yes, Allen? - Why are their copies of the style section all over the place, d-do you have a dog? A little chow or something? - No, Allen. - Is that a rain coat? - Yes it is! In '87, Huey released this, Fore, their most accomplished album. I think their undisputed masterpiece is "Hip to be Square", a song so catchy, most people probably don't listen to the lyrics. But they should, because it's not just about the pleasures of conformity, and the importance of trends, it's also a personal statement about the band itself. [raises axe above head] - Hey Paul! [he bashes Allen in the head with the axe, and blood splatters over him] - TRY GETTING A RESERVATION AT DORSIA NOW YOU FUCKING STUPID BASTARD! YOU, FUCKING BASTARD!

Haha! Coolt, jag är nästan likadan. Har memoriserat nästan alla repliker, ofrivilligt, eftersom jag sett den så många gånger. Det som är så bra är ju att nästan allt ur hela filmen är citerbart, och skitkul samtdigt. Fast det där med att skriva ner monologerna var snäppet värre, får jag säga. 🙁 Grymt bra film i vilket fall som helst. - Is that a rain coat? - Yes, it is! - You're inhuman. - No. I'm in touch with humanity.

American Psycho är allt hysteriskt rolig ibland.

Opeth, i synnerhet det melodiösa och lugna Damnation-albumet.

Kvantisering (quantizing) undrade jag i början vad det var. Förklaras här: https://www.studio.se/index.php?showtopic=51791

Det håller jag verkligen med om.

http://www.indabamusic.com/ Kolla in. Vet inte om det är något att ha, men själva konceptet är grymt coolt.

Vi vet nog vad du menar 😄🙂 :) 😉

En sådan här micade jag upp häromdan. http://images.gittigidiyor.com/1781/17812919_0.jpg

Du vet den där låten jag gjorde i dödsfestivalen (Deconstruction)? Growlet på den spelade jag in i min lilla etta. I början liksom skämdes jag lite, det kändes dumt och grannarna kanske inte uppskattade det. Jag fortsatte emellertid att testa på och öva. Gradvis bröt jag med mina sociala hämningar tills jag blev en mer självsäker rytare. Det hände till och med att jag blev så medryckt att jag skrek ut genom fönstret, mina grannar till ära. Men det är ju en annan historia.

Come on, there's only two things you have to do in life -- be born and die. If death scares you then welcome to the 7th level of hell.

kan sova så gör det hej

😉