Guitar Nilsson

Kollar det plus ebay varje dag, men shit vilka priser. Trodde 70 o 80 tals JBL var bland de dyrare, men nu tror jag Tannoy är värst. Gamla såna passiva asfula monitorer får man ge typ 130.000 spänn för. Två lösa element 35.000. O många är vrånga o vill inte skicka heller. Plus att det aldrig står nåt vad det är för storlek på basen mm. O Googlar hitttar man ofta ingen info då heller. Denna annons såg jag igår, då var det inte ens nån bild till http://www.tradera.com/item/170613/205965513/tva-hogtalare-vita-90-tal-slitna-men-fungerar-

Mina två låtar har vad jag fattar inte spelats en enda gång av en enda jävel. Håkan Nilsson & The Flying Saucers – Johnny Steam. Håkan Nilsson & The Flying Saucers – Segla bort. Eller oxå är det som vanligt jag spm är idiot. Tycker att basisten o trummisen borde ha spelatr låtarna en gång var i alla fall. Men det kanske de inte gjort.

Det är mkt viktigare att tempo/attack/laidback varieras mellan varje låt än att man byter tonart. Ett sätt är att välja låtar så att nr två går i snabbare i bpm, nästa aningen snabbar ändå, nånstans i mitten går man ner i tempo rejält till en långsam för att sen sakta öka igen. Så lägger jag mina låtordningar när jag spelar enmansband på krogen. Att få igång folk direkt på första låten om den är för snabb, det är omöjligt. Ett album funkar det kanske annorlunda ibland, och precis lika ibland. Jag tycker låtordningen är enormt viktig. Jag skriver upp alla låtarna under varann på ett papper, sen klipper jagf isär det med en analog sax o flyttar runt lapparna tills jag är nöjd. Sen lyssnar jag ju förstås om det funkar lika vbra för örat som för ögat, men i regel "ser" jag på lapparna direkt när det är rätt ordning. Hur de låter, o känslan i dem vet jag utan att behöva lyssna. Det har jag ju gjort en miljon ggr vid mixandet. Slejnard tänk låter vettigt, tredje låten en lugn är bra...

Har ni några gamla stora åbäken ni vill bli av med? Ska ha dom ihop med en Pioneer 450 på bara 2 ggr 15 watt fast gamla rejäla watt, så det är bra om de inte är för trögdrivna.

Jag har varit lite halvorolig för att munspelsdisten skulle kunna sabba mixern, men jag har aldrig märkt nåt. Skulle man dista som fan med fullt på både gain och bas, det vete f-n om det vore bra i längden. Fast det gör man ju aldrig heller. Som att tokvarva en bilmotor utan olja bara för att se hur länge den snurrar innan den rasar....

En vissa?

I bland brukar jag dista munspel direkt i mixern, det blir nästan lika bra som att blåsa bluesmunspel genom en rör gitarrförstärkare. Jag drar ner på bas o diskant, höjer midden o sist gainen så det lyser rött så fort jag tutar i micken. Ingen mixer har tagit skada av det vad jag vet...

Det är nog sammanlagt väldigt mkt mindre processat än många inspelningar.

Ingen aning. Att jag inte processar ljuden så mycket som jag antar att de flesta gör beror på två saker, dels att jag gillar hur det mesta låter sen det passerat min LA-610, dels pga att jag inte kan processa dem med pluggar o grejer i min datorbefriade studio. Jag är för korkad för att veta hur man gör sånt. O det känns ganska skönt. 🙂

Ja, jag känner bara en enda snubbe som har några mollspel, men de finns: http://www.thomann.de/se/search_dir.html?sw=minor+harp&gk=&bn=

Jag har bara testat en polares Am spelen gång, men de är ju annorlunda än C-spelen. Ofta går det ju bra att spela på ett C-spel till en låt som går i Amoll, men blåser man rakt ut på flera toner samtidigt så blir det ju ett dur--ackord, Inåt på flera toner blir G7) på mollspelet blir de däremot ett sorgset moll, några av tonerna är andra än på C-dur spelet. Att spela i andra position till en mollvisa funkar inte bra alls, andra position till Am skulle bli ett F-spel, drar man inåt på bluesmaner med ett F-spel får man ett dur C7. Inte bra ihop med Am ackordet. Till vanlig C-blues går det mkt bättre. Har man inget mollspel går det nog bäst med ett C till Am, Cornelis Fredrik Åkare i Am, den kan man hitta alla tonerna i melodin på ett C-spel, men bara om man spelar på de övre oktaven o de allra pipigaste tonerna på ett bluesspel, försöker man på den undre oktaven märker man snart att där fattas en ton! Det skiljer alltså en ton på undre och övre oktaven på bluesspel! Nåt många nog aldrig tänkt på. Bra övening att spela Fredrik Åkare. Fin melodi... På större Chromatiska spel ligger tonerna lika som på bluesspelens höga oktav. Där fattas i stället en av tonerna från bluesspelens undre oktav. Den kan man ju hitta med knappen om det behövs.

Det finns ju även mollmunspel...

Det som är bra i mina mixar sitter nog en hel del i att jag knappt processar ljuden alls. Men det skullenog inte skada med nån bättre högtalare än mina JBL L50 ändå. Nån med "bättre upplösning" 🙂 Googla r runt lite på Tannoy, men de verkar sjukt dyra...

Det sista stämmer nog, den hemstereosub jag har rör sig ganska mycket och är nog inte så snärtig som en mkt dyrare studiosub är. För att förlänga tråden: Hur mäter man detaljrikedom?

Jag försökte kolla hur det gått för mina två låtar. Jag tyckte det såg ut som att ingen av dem blivit spelad en enda gång. Är det så? https://spinnup.com/en/hakan-nilsson/

Om låten går i D kan du ju testa även G o köra på inåttonerna, sk andra position. O även C-spel kan du prova, tredje position. Men då är det bara vissa toner som funkar, men de tonerna är andra än de som stämmer på d-spelet.

Följdfråga är ju hur man definierar "detaljrikedom"? Ett annat ord nördar brukar använda är "defenition"...

Skitbra micktips! Leta även nån beg småmembranare att ha framför gitarren...

Googlade lite på stereogrejer igår o kom in på nåt hifi-forum där man dividerat om vad som egentligen menas med upplösning. Tror tråden började med att nån frågade om det var sant att gamla högtalare (70, 80-tal) verkligen hade sämre upplösning än nya. Nån tyckte förstås tvärtom, alla 70-talsgrejer är en miljon ggr bättre än ny skit typ, nån lite vettigare skrev att det berodde förstås mer på högtalaren än om den var ny eller gammal. Principen för hur en hifihögtalare funkar är ju inte annorlunda då än nu. Men vad menas egentligen med "hög upplösning"? Det känns lite som ett modeord man får lära sig om man ska jobba i en stereoaffär. Jag tycker att min JBL L50 låter bättre än mycket annat jag hört, men en sak hör jag skillnad på jmf med tex hörlurarna HD600, det är att högtalarna inte svarar lika snabbt på virvelslagen, högtalarelementen ger nog en liten lätt komprimering av de snabbaste transienterna. Så vad är egentligen upplösning, går den att mäta?

Är det inte även utgångar på subben, alltså där ljudet är bascuttat vid 100 zx eller nåt? Det kanske finns en ratt att ställa delningsfrekvensen mehz

Säg till nån av de som jobbar i affärn att de kollar så den inte är helt felinställd bara. Går du dit när det är lite folk så kan de nog lite snabbt justera den om tex stränghöjden är jobbigt hög eller låg... Så kan det ju vara med billiga grejer jmf med Custom Shop gitarrer... 🙂 På denna låt spelar jag slide på en SG från Thomann som kostade 750 kr ny. Jag har inte rört en skruv på den eller ens bytt ut orginalsträngarna https://soundcloud.com/user7908154/guitar-66-dust-my-broom

Det brukar vara en väldig risk att man går tillbaka till orginalet, Marshall...

Ja absolut! Dagens billiga gitarrer är riktigt bra. Man får nog spela i bra många år innan en sån är för dålig som instrument. O sätter man den i händerna på en värstinggitarrist kan man knappast höra att han spelar sämre på den än på den dyraste favoritgitarren.

När ska du sälja den?

EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!!!!!!! Vakna före fyra fan inte sova inte ju