I de lägre prisklasserna är den enda meningsfulla skillnaden, att monitorerna brukar vara magnetiskt avskärmade, så att de inte stör en CRT-skärm om de står nära. Ljudmässigt har man annars inte mycket att vinna i de lägre prisklasserna, utan där får man lägga lika mycket tid på att lära sig mixa i monitorer som i vanliga hifihögtalare... 😉
I de lägsta prisklasserna kan man dessutom glömma reklamsnacket om att det är specialanpassat slutsteg för högtalarna. Det blir ärligt talat bättre att skaffa en passiv modell och driva dem med en halvhyfsad hififörstärkare, efersom de billiga är av ganska risig kvalisort och nätdelen suckar och orkar inte spela upp transienter etc... Många gånger är både billiga monitorer och billig hifi överdrivna i basen för att låta "häftigare" än de egentligen är - och det är inte bra i en studio, där man vill ha ett någorlunda ärligt ljud.
När man kommer upp i lite högre prisklasser, så har man bättre upplösning i monitorerna, så att man hör detaljer tydligare. Man har också betydligt bättre slutsteg som driver, med bättre nätdel, så att man hör transienter ordentligt också.
Kommer man sedan upp på löjligt dyra modeller, så börjar monitorer och hifi närma sig varandra på allvar, eftersom målet både hos studionissar och audiofiler, är att det ska låta så naturtroget som möjligt...
Jag körde med hifi precis och bytte väldigt nyligen. Och jag hör stora skillnader med monitorer för 5000kr. Både i upplösning (detaljrikedom) och rakare frekvensgång vid mixning. Fast om det finns spikar jag inte hör, har jag svårt att veta för att jag har inte tillgång till dyrare referenslyssning.
Dock är basen lite stark, precis som Claes säger, men man lär sig sina monitorer. Och mina mixar blir grymt mycket bättre med dessa.