hgus

Vad är det för stärkare? Kanske kan hjälpa dig att hitta en köpare! 😲 En italiensk Mac från 70-talet. En ganska stor 1x12" combo på 20w med tremolo och reverb, har ett ruskigt bra rent ljud, men funkar sådär till dist. 2 ecc83 och 2 el84. Hade tänkt mig 2000kr. Här står lite mer: Mac

Sannerligen en djungel. Själv har jag ganska nyligen bytt mikar i två gitarrer, en Gibson LP '94 och en SG '72-'74. Jag spelar i praktiken mest äldre rock, typ tidig Led Zepp, ZZ Top, Steppenwolf och sådant. Sedemera är jag inne på spåret med "svaga" humbuckers, som funkar perfekt för mig. Ska man spela hårdrock så ska man ju ändå ha såpass mycket gain att även svaga humbuckers klarar det, dessutom får man mindre "string pull" och mer ton, IMHO. Mina första förstärkare var Mesa Boogie, nu kör jag med typ en Fender Champ hemma och en Orange på 20w i replokal och ute, stärkare med lite gain som jag boostar med olika treblebooster. SG:n hade fel stallmik från början (en EMG 81), och där så kom jag igång. [😲] Jag var jag ute efter att få ett "klarare" ljud, med tydligare anslag à la single coil fast fortfarande humbucker. LP:n med 498T & 496R lät riktigt murrig och otydlig, den fick original halsmiken från SG:n och en Duncan '59 från 70-talet, och det funkar väldigt, väldigt bra. SG:n fick ett set DiMarzio Virtual PAF, med coil cutting. Något som slog mig var att dessa gitarrer verkligen låter totalt olika, oavsett mikar. SG:n är ljus, spröd och full av "träklang" medan LP:n är mörk, mullig och fet. Duncan '59 är exempelvis deras ljusaste HB, och den fungerar som en dröm i den här gitarren. Duncan har möjlighet att lyssna på i princip alla mikar på deras hemsida, koppla datorn till bra högtalare och lyssna och tänk vad du behöver i just din gitarr, det säger inte så mycket om vad du kommer att höra, men det säger en hel del om hur de låter i förhållande till varandra. Jag kan tänka mig att en PRS är någonstans mittemellan mina i klang. Jag är väldigt nöjd med både Duncan och DiMarzio, alla mikar jag köpt hittils har kostat under 500kr styck, antingen beggade 400-500, eller nya från ebay för 500 inkl. frakt. Så småningom blir det nog ett set Lundgrens pafar, men det är ju något dyrare... En fördel med att köpa begagnat är att du inte får någon värdeminskning så du kan testa och sälja om du inte är nöjd. Det finns mycket mikar till salu på GMFs "plank" www.gmf.se/forum . Några ord om min mikresa, lycka till!

Jodå, visst finns det ett och annat som samlar damm. Till att börja med så bygger jag gitarrförstärkare, så det finns en del transformatorer, massa komponenter, en hemulsk massa rör (har väl uppåt 30 NOS 6V6:or, mitt favvorör. Kommer nog att dröja innan de tar slut...), oscilloskop, tongenetor osv som används alldeles för sällan. Sedan har jag två transistorgitarrförstärkare som jag inte orkar sälja för att de inte är värda någonting, tre hembyggda rörförstärkare. Har varit ganska duktig på att sälja pedaler dock, har bara ett par Electro Harmonix och en Boss sd-1 utöver vad jag byggt själv. Jag har tre gitarrer som inte varit uppe ur källaren på fem år. Dessutom har jag en gitarr som står i kompisars studio, fast de använder den iaf, en Fender från 1957. Jag är ganska duktig nuförtiden och har bara tre gitarrer i lägenheten (Två gibson, en les paul och en SG från tidigt 70-tal, samt en Levin orkestergitarr som jag letar efter en mik till), och en förstärkare. Kan väl inte påstå att jag använder hemmastudiogrejerna så mycket heller. [😲] Men det jobbigaste är grejer som samlar damm fast man försöker sälja dem. Har en gammal rörförstärkare till salu som jag inte blir av med, mycket irriterande... Har också ett set Gibson gitarrmikar liggande, en 498T och en 496R eftersom de funkade riktigt illa i min LP, men de är original så jag drar mig för att sälja dem.

Jo, jag har tänkt spela in min manskör (Göteborgs Akademiska Kör), dels för egen dokumentation men med tanken att om det blir bra så kan man ge ut en skiva, det var länge sedan. Vi har fri tillgång till en lokal med utmärkt akustik för inspelning, och jag tänkte köra en "opus 3" och ställa upp två mikar rakt in utan redigering. Jag sitter i dagsläget på en Studio Projects B1 och en VTB1, så jag gjorde lite provinspelningar i mono, och ack vad det blir ljust! Jag har tänkt på de tendenserna när jag suttit hemma, men med kör så blir det tydligare. Man kanske kan använda eq, men jag tycker att man alltid förlorar något med eq, så jag vill undvika det. Min fråga är alltså om det finns någon humant prissatt mik som är neutral i ljudet? För övrigt så tyckte jag att det blev bäst när man hade miken hyfsat nära kören, vid dirigentposition så att säga. Alternativt kan man micka längre bort. Några åsikter där kanske?

Kul tråd! Levin orkestergitarr från 1951, köpte den '97 eller '98, och har inte tittat på någon annan akustisk gitarr sedan dess. Vinröd Gibson SG '72-'74, grymt skön att spela på, grymt bra ljud, och ser fantastiskt cool ut. Den har nästan helt konkurrerat ut min svarta Gibson LP standard '94, som också är en väldigt skön gitarr, ska nog testa att byta mickar i den. Förstärkare bygger jag själv, min "Orange" blev makalöst bra från dag 1 ovanligt nog, preamp från tidigt 70-tal, slutsteg med 6v6 (går också på el34, 6L6 osv vid behov av mer effekt), och väldigt stabil nätdel. Framförallt med en treblebooster framför så låter den fantastiskt! Står på en 1x12" med ett Fane från tidigt 70-tal. Favoriteffekten är en Electro Harmonix Memory Man (boost input-varianten, cirka 1978), 300ms analogdelay, som lätt går att få att oscillera och leka med. (Apropå gamla Fendergitarrer så har jag en Musicmaster från '57 också, men det var en övergående förälskelse. Men den är unik, så jag drar mig ändå för att sälja den...)

Sådana pufffilter som följer med B1:an då, så'n där skumsvamp man trär över miken, är det stor skillnad? Enligt DVD:n som följde med senaste Cardigansskivan så sjunger Nina Persson ofta med sådan svamp, och det saknas ju inget i de sångljuden. (Nu ser man ju inte när hon gör det, utan hon "beskriver" mikrofonparken. Varmt rekommenderat att titta på för studionördar...)

Lite nyfiken, vad hände med Alton? Är den irreparabel?

Kollade du snubbarna på GMF som jag tipsade om? 😳

Den ena har en single coil mik (normal tele stallmik) där den andra har två humbuckers. Tele custom är en grymt cool gitarr!

Till att börja med så är det omöjligt att säga om SG eller tele är ett bättre val för dig - det är en ren smaksak. Humbuckers eller single coil, limpa eller barkis... Humbuckers har förstås den fördelen att vara mindre brusiga, som redan nämnts. Vilken gitarr som är skönast att spela på beror i hög grad på vilket ex du spelar på, och i första hand på hur väl den är justerad (stränghöjd osv), hur tjocka strängar som sitter på osv, men på billigare gitarrer så skiljer det ofta från ex till ex - vilket nog är vad du upptäckt. Telen har lite längre hals, och halsprofilen är nog lite annorlunda också (det har funnits oändliga varianter på alla gitarrerna i fråga). Halsar kan också vara olika tjocka, själv är jag svag för jättetjocka halsar typ basebollträ... Testade du en Variax också?

Jo, jag vet. Sitter med en 12" iBook nu, och älskar formatet. Jag försökte avråda min bror redan när han skulle köpa den, och han gnäller lite. Man får tänka att den är som Macintosh Portable, inte bärbar utan släpbar... 😄 *suck* Vad gör man inte för konsten? 😲

Japp. De är dock väldigt tunga. Du vet vad vi talar om? = Les Paul På senare tid har jag nästan bara spelat på min SG, inte minst därför att min har splittbara mikar så man som sagt kan få både humbucker och single coil-ljud ur den. Tyvärr är det väldigt få gitarrer som kommer från fabrik med splittbara mikar, det är väldigt, väldigt bra i studion om man inte har flera gitarrer. SG:n är mycket lättare, och har lite mer bett i tonen. = SG Ännu mjukare och träigare i tonen är de olika ES-gitarrerna, i princip en planka i mitten och vingar som är ihåliga. De är dock dyrare. Annars finns det en hel del, exempelvis finns en Gretschmodell som är överkomlig och bra. *edit* Namnade gitarrerna.

Kent kör med humbuckergitarrer, huvudsakligen Les Pauler. Är det det soundet du är ute efter skulle jag tveklöst säga humbuckers, men prova allt möjligt. Välj en förstärkare som exempelvis en Peavey classic 30, Fender Blues Junior eller dylik lite mindre rörhäck med 1x12 för att prova, och inte alltför tyst. Tänk på att mängden bas i ett distljud har stor effekt på hur "tight" ljudet blir, så tveka inte att vrida ned basen rejält om du vill ha mer gain. Kanske en begagnad Gibson Faded eller Studio Les Paul eller SG? De kostar 7-8000 nya så de borde gå att pruta ned till 5000 (eller mindre) begagnade. De sägs vara ojämna i kvaliteten (jämfört med dyrare Gibson) men alla jag spelat på har varit bra. Spana på GMF och via annonsguiden.nu. Jag köpte min tidiga 70-tals Gibson SG för 4500:-, så det går tveklöst att fynda om man håller ögonen öppna... Titta efter vad dina butiker har inne och prova, prova, prova. Det vore lätt att skriva oändligt om saker att tänka på när man väljer elgitarr, men framförallt prova allt du ser...

Nu förstår jag inte alls... Skulle alltså Vox AC30 vara vintage men inte Fender Bassman från 50-talet (tycker mig ana en tweed champ också)? Eller Gibsonförstärkaren som står framför, ungefär lika gammal? Och inte med Vox jämnåriga Fender Black face eller något äldre brown face? Eller block-logo Marshallen längst till vänster, troligtvis 64-67? Alla dessa är grovt jämnåriga eller äldre än Voxarna, som troligtvis är från någonstans mellan 59-69 och minst lika legendariska. 😱 *edit* I mitt tycke är ett krav på 50 års ålder väldigt mycket när det gäller elektriska instrument, lite som att säga att bara ångbilar är veteranbilar, när även en Fiat 500 från 60-talet får anses som en veteranbil då den är väsenskild från en modern bil. En 30-års gräns känns betydligt rimligare i så fall, en förstärkare från tidigt 70-tal är väsenssklid från en modern förstärkare. Inte för att vi blir så mycket klokare av den här diskussionen. Vintage i musik blir ju ett väldigt flytande begrepp, kanske borde bara instrument äldre än 300år vara vintage? 😆 I praktiken så syftar ju uttrycket som det används till att man syftar till ett ljud som var mer aktuellt en annan tid, oavsett om det är enkla bluesinspelningar från 30-40tal, rockabilly från 50-talet, 60-tals rock (Beatles och Hendrix) eller disco från 70-talet, eller för den delen syntigt 80-tal...

Jo absolut! Problemet är oftast att strängen inte "halkar" optimalt i spåret i sadeln eller vid stallet, med noggranna justeringar eller byte av sadeln (och eventuellt stallklackarna) till grafit kan det dock bli mycket bättre. Har jag hört, jag kör som sagt utan svaj... 😄