Dark Of Light

Go moron!

Sten eller bajs. Eftermiddag efter jobbet. Ibland ställs man inför val. Större eller mindre spelar egentligen ingen roll. Det måste ändå väljas. Garagedörren stängdes igen med en tung duns och efter ett tiotal meter var den där igen. Gräsmattan. Beslut måste tas. I stort som smått. Som en man. Nu var det dags igen. Väljer man att ta en liten omväg skulle man kunna gå på stenplattorna över gräsmattan. Skulle man strunta i det och istället gena och därtill tjäna några värdefulla sekunder att använda väl i livet, kunde man istället gå över gräsmattan. För att göra livet mer komplicerat, hade det regnat under förmiddagen. Gräsmattan kunde vara fuktig. I vanliga fall hade detta inte presenterat något större problem men… Till saken hörde att skorna valda för dagen var av mesh typ. Det vill säga konstruerade av ett tunt men ändå stabilt nät material av plast. Svalt, luftigt och bekvämt under sommarmånaderna men bedrägliga under regn samt vid gång över fuktiga gräsmattor. Val. Beslut. Nåja, beslutet att välja just dessa skor hade blivit taget tidigt på morgonen, för sent att ångra sig nu. Kanske hade gräsmattan torkat? Kanske skulle promenaden över inte resultera i något mer än en lätt fuktning av strumporna innanför? Det var ju ändå frågan om flera meter och den intjänade tiden kunde ju användas till… ja, allt möjligt om man bara tog sig tid att tänka ut något. Över gräsmattan fick det bli. Efter några steg kändes allt bra. Inget obehag. Inga fotriktiga kallsupar här inte. Framgång! Men titta där. Efter några steg till kunde något förnimmas längre fram. Något litet, gråbrunt. Inte var det ytterligare en kringla av hundbajs som låg där!? Förbannade hundägare som… Eller var det en sten? En sådan presenterade ju en helt annan möjlighet. En sten kunde man sparka på. Kunde ju vara kul att se hur långt man lyckades att sparka iväg den. Ett mandomsprov i det lilla. Minnena gick till flera somrar sedan då en till synes tom milkshakebägare siktades på sagda gräsmatta. Frestelsen gick inte att motstå. Den måste sparkas på. Den var ju ändå tom och… Val. Beslut. Byxbenet såg efteråt ut att ha blivit anfallet av en gigantisk skitnödig mås. Den vita milkshaken som fanns kvar i bägaren rann kontrastrikt mot det svarta byxbenet. Fel val. Fel beslut. Nu var vi här igen. På gräsmattan. Är det en sten är det svårt att motstå att sparka till den. Är det hundbajs lär man ångra sig igen. Med den förbannade milkshaken sedan några år tillbaka i åminnelse. Svårt att se vad det är även inom några få meter bara. Äh. Bäst att strunta i det. En hundskit är inget kul. Man är ju vuxen och kan ta mogna beslut här i livet. Inget sparkande! Så. Nu kommer man närmare och precis när man kliver över den ser man… Typiskt. Det var en sten.

Men var har ni hängt era kulramar då?

Regn...

J🌞DÅ.

Väck med den!

Men är fantasin äkta?

Men hur vet vi att en follikel är äkta? Vi borde kunna prova de på något sätt? Kanske med en testikel?

Ja?

Redan?

Ja, jag tänkte bara spara lite tid åt er...

®

Det är ett omen. Ingen slump. Ett tema. Tre alltså. Hur ska det där tolkas äjäntlijen? Allt hänger ju ihop men hur?

Tre Chae och en fiskpinne i "postade bilder". Bara det.

Du har halkat ner till tredje enligt senaste gallup undersökningen.

Ja, den där hamnade ju fel, den ska ju vara tvåa, nu är den trea. Det går utför med Längstah sanna mina ord...

Kan ålar hala, ja som rep allstå?

Eller bara blåsare.

Eller bara follikelblåsare.

Eller fiskare?