Hej på Er!
Min mor gick bort i lördags. Det har varit (och är) en hel del praktiska bestyr att joxa med men ser en ljusning i tunneln trots allt (ett tåg?). Hon har lidit länge av en hel del sjukdomar, hjärtsvikt, tumörer i bukspottskörteln mm, mm. Det är ledsamt och sorgligt men samtidigt en lättnad för nu slipper hon lida mer. Så mycket motstridiga känslor. Så mycket jobb. Tömma lägenhet. Säga upp avtal och div. prenumerationer mm, mm. Det är mer än en tror.
Ni ska få ett tips ifrån mig om/när ni råkar ut för liknande situationer, lägg den här länken till samlingarna. Rekommenderas starkt! Den här förbereder en på en hel del.
Är ledig ledig från jobbet några dagar, det känns trots allt lättare nu. En bidragande orsak till det är att detta inte kom som en överraskning. Det har varit på gång länge. Man hinner under den tiden att vänja sig en smula vid tanken. Sorgen blir inte riktigt så bedövande då. Den finns där men på ett annat sätt.
Det är ju att vi trots allt dansar en stund här. Med våra "viktiga" liv med våra bestyr. Man får en viss distans till livet och eftertanke vid dödsfall av vänner, bekanta och anhöriga. Hur viktiga vi är för varandra med stöttning och hjälp, men samtidigt en motstridig tanke om allt tings "meningslöshet". Vart leder det? What´s the point, vad vinner man?
Man ska inte grubbla för mycket, ville bara belysa att sådana här tanker kommer ofta vid sådana här händelser. Det är upp och ner, bak och fram, in och ut i hjärnan. Man får acceptera det, det ÄR en ökenvandring i det närmaste men det blir bättre. Mår trots allt ok.
Hade gött!