Aha, men otroligt risky business!
Zone Of Interest. 2023. HBO Max etc.
Andra världskriget. Lägerkommendanten för Auschwitz, Rudolf Höss med sin familj bor alldeles vid lägret. Vi får följa deras familjeliv, närmast dokumentärt. Med en fluga på väggen känsla, i stort som smått.
Små badutflykter till en närliggande sjö. Pyssel i hemmet. Middagar, kaffestunder med tårta. Hustrun provar ut beslag tagna kläder av högre värde så som en minkpäls mm. Barnen leker obekymrat i den soliga och vackra trädgården med sin trampbil eller inomhus, där leker pojkarna med tennsoldater iklädda sina junior Hitlerjugend uniformer.
Filmen är inspelad nära nog på plats. Huset befinner sig precis bredvid lägret. Originalhuset gick dock inte att använda. Det är alldeles för slitet och bebos av en annan familj idag. Ett annat hus några hundra meter bort gjordes så likt som möjligt. Även vakttornen och de få lägerbyggnader som skymtar fram emellanåt är tillfixade med datakraft. Det ser nytt och fräscht ut. Det odlas örter, blommor av olika slag i trädgården. Potatis, rödbetor, örter och där finns en honungs biodling, en swimmingpool. Ett paradis. På andra sidan muren, helvetet.
Det tas emot andra befäl, det diskuteras hur brännugnarna kan effektiviseras. Firas graderingar i befälsledet. Familjens hund alltid närvarande. Till skillnad mot filmer som Son Of Saul eller Schindlers List får vi inte se helvetet som finns där utanför. Höss hade försökt sett till att krematoriets skorstenar aldrig syntes från huset. Murar och träd skymde sikten från det onda där ute. Men från vissa vinklar syntes den. Speciellt på kvällstid ser man flammorna från skorstenen. Med dånet alltid närvarande. Dygnet runt. Ständigt.
God nattsagor läses för barnen. Små samtal man och hustru emellan vid läggdags. Kanske kunde de resa till den där vackra Italienska kurorten igen snart..? En kanottur genom floden. Höss står och fiskar mitt i den. Askan från krematoriet flyter förbi…
Kontrasten är bedövande…
Övriga lägerfångar skymtar endast förbi gående. Inga detaljer. Bara ljudet från lägervakternas skrikande order. Skott från maskingevär, pistoler eller vakternas Mausergevär. En del plågade skrik, hundskall. Och alltid det ständigt närvarande hummande ljudet från krematoriet i bakgrunden.
Utvalda lägerfångar som fått ”ynnesten” att leva ett ”drägligare” liv agerar som hjälpredor, trädgårdsmästare, betjänter. Stryker kläder, rengör Rudolphs stövlar från jord, smuts och… blod. Är ”älskarinna” åt Herr Höss. Ständigt till det där ljudet från... ugnarna.
Det är just det som gör denna till en något annorlunda film. Vi får inte se grymheterna som försiggår bakom muren till oasen, Höss hus. Vi hör helvetet vagt, vi kan se bilderna i våra tankar. Under tiden pågår familjen Höss liv som om inget ovanligt har hänt. Ondskan humaniseras en smula. De är människor de också. Men helvetet hålls på avstånd. De lever genom ett filter. Det ovanliga blir vanligt.
En lögn.
Vi ser inget, vi hör. Vi vet inget, vi anar. Vi vill inte veta…
Filmens sista 10 minuter gör mig stum.
Tankefylld.
4/5 livslögner.