Njah. Det går väl framåt. Min mor gick ju bort som bekant. Har lejt bort allt det juridiska med papper och sådant. Har varken tid eller lust att tampas med det. Kostar en slant men som min kompis säger, "det drabbar ju ingen fattig". Kanske så men det handlar om mental sinnesfrid också. Det kan vara värt en hel del bara det.
Min far är ganska illa däran. Han föll och bröt lårben. Fick inopererat protes som gick bra initialt men är sämre nu. Han lider av kräkningar mm också så... Det knallar på men läget är inte helt optimalt som du förstår. Det finns de som har det värre...
Å andra sidan tanke sättet funkar ju inte, man är sig själv och sina bekymmer närmast. Alldeles oavsett hur många barn som dog i Gaza, vid förintelsen eller i Hiroshima/Nagasaki. Eller dina och Mrs Slejs problem t ex... Det är vad det är. Varken mer eller mindre. Övriga jämförelser är värdelösa. Jag tittar in här som den osagliga demon jag är, from time to time.
Gör gott. Bete Er. Var goda.
Annars kommer jag att ta Er.