Det är väl inte helt lätt, det är ganska så mentalt påfrestande om jag ska vara ärlig. Det är så lång tid att det känns både hopplöst länge och hopplöst kort, en ständig känsla av att jag vill komma igång och forska och att komma på forskningsämne. Och en känsla av att man alltid kan göra lite mer, jobba lite längre.
40-timmarsveckor är för slöfockar. Är här lite efter 7 och åker för det mesta inte hem förrän vid 18-tiden. Har hittills försökt hålla helgerna heliga, så då är jag ledig.