Ja, det förstår jag. Personligen märkte jag aldrig av dom, det blev varken bättre eller sämre (vad jag kunde känna), förutom att det tog sjukt lång tid att avsluta sexuellt. Så jag förstår din skepsis 😛
Att prata med någon tror jag definitivt hjälper, men sen behöver ju inte det nödvändigtvis vara en psykolog/psykoterapeut. Det är tungt att bära det själv. Jag gick dit för social fobi och ångest, liknande det du beskrev med bussen (även om jag sällan åker buss, men t ex handla på ICA framkallade liknande känslor). För mig har det sen dess blivit mycket bättre, även om jag tror att man alltid kommer ha lite av det kvar. Jag hade tur också och träffade min sambo när terapin började lida mot sitt slut, och det har ju då gjort att jag fortsatt har kunnat få stöd. Men mår man dåligt i sin situation så tror jag i alla fall att det finns saker att vinna på att åtminstone undersöka vilka möjliga sorters stöd och hjälp som finns. Mycket av det går ju dessutom att anpassa till vad man själv vill och känner sig bekväm med.