Valle

Ah ... all-dansband-är-skitmusik-typen. Check!

Intressant. När det gäller de två i allra högsta grad överskattade medelmåttorna Dylan och Young, så skulle jag vilja placera dem i vispopsfacket eller gnällmusik, vilket inte i första hand har med County att göra. Simon & Garfunkel brukar kallas folkmusik, men i mina öron låter det mer pop och rock.

Ingen omedelbar, skulle jag vilja säga. Country är väl (i alla fall en form av) folkmusik i sig. Melodimässigt sätt är Country lite som dansbandsmusik (som egentligen är Bert Karlsson-importerad country), lite bakåtsträvande, sagt med positivt ton. Medan rock och pop konstant försöker förnya sig och hitta nya "tricks", sagt med neutral ton.

Hmmm ... Jag får kanske ta mig an den där texten då. Jag tänker minsann inte bita i någon grus utan att först ha gått till kamp. Jävla, SJR!

Har alltid gillat "Mississippi" med Pussycat (1975). Dessvärre är det ju så att om det är någon genre där man lånar friskt av varandra så är det inom dansbandsgenren. Så egentligen finns det hur många "bästa" som helst. Vikingarnas "Kan man älska någon på avstånd" är också en jävla rackare. Och så alla Wizexs låtar ... oj oj oj.

Gammeldags ... ja, då jävlar har vi en goding här, i all ärlighet 😄 http://www.youtube.com/watch?v=08e9k-c91E8

Stöld? 😄

Nej, jag pallar inte.

OK, nu menade jag inte stölder, utan snarare "stölder". Jag syftade bara på att sannolikheten är stor att fraser i en låt förkommer i hur många andra låtar som helst. Dessutom var det bara något jag skrev för att slänga iväg en poäng; jag hade ingen aning SadamJR skulle nappa. Jag pallar inte. Men jag vet att jag har rätt.

Absolut inte! Det var precis lika o-coolt.

He he ... en syster tråd till SadamJR:s rocklåtstråd. Country (rock, då) tycker jag behöver delas upp i tre delar eftersom dess musik sedan 60-talet alltmer har smusslat in sig själv på samma bana som rock (and roll). Så: 1970-talet: "Take me home, country roads" (John Denver, 1971) 1980-/90-talet: "Every Little Thing" (Carlene Carter, 1993) 2000-talet: "Play Something Country" (Brooks & Dunn, 2005) Men det finns egentligen så många, så jag ändrar mig nog redan om en timme eller så.

Njae ... (jag är född '68, två år efter låtens release 😉) Men jag har alltid älskat The Beatles. Från början var det mest för musiken. När jag sedan började spela själv var det arren/kompositionerna som knockade mig. Och jävlar vad jag har snott från dessa herrar ... Och jag kan säga att det inte var lätt att vara hårdrockare på 80-talet och samtidigt säga att man gillade The Beatles. Låt vara att jag var helt såld på ABBA också. Inte lätt. Inte lät.

Jag kan ha varit runt åtta nio när jag hörde den här låten första gången. Sedan dess har jag hört den xxxx antal gånger. Och för varje gång jag hör den blir den bara ännu jävla bästare: (Jag tror att minst 10% av alla mina låtar är inspirerade av den låten, på ett eller annat sätt.)

Lite för 1900-tal, med tanke på att Internet kryllar av informationsdatabaser. Jag rekommenderar å det varmaste Lawline och Jureka.

Korrekt, så länge verkshöjd uppnåtts. Och, som sagt, så länge dubbelskapandekriteriet beaktas. För det det skulle bli lite tuffare (och ganska patetiskt) för McCartney att hävda upphovsrättsintrång om jag skrev en fras som: "Hon älskar mig, ja, ja, jaaaa!"

Att om du skulle anta "Robocop" som artistnamn, så har jag svårt för att tro på att någon någonsin skulle ta dig på allvar. För du vet vem/vad Robocop är, eller hur?

Nej nej, nej ... Jag vill inte att det ska spåra ur. Vad jag menade säga var: Genom att Stephen King skiter i att lägga ner energi på att stämma författaren till en Cujo-rip off om en rabiessmittad Labrardor i ett land där rabies inte förekommer.

Genom att Stephen King skiter i att lägga ner energi på en låtsashistoria om en rabiessmittad Labrardor i ett land där rabies inte förekommer. (Jag medger att jag petar ord här...)

Jan Rosén är king när det gäller upphovsrätt. Jag har också varit i kontakt med honom några gånger genom åren. Glöm bara inte att svaret du fick var lika "generellt" som din fråga var "generell". Du skrev "delar av text" och Rosén svarade "om den är skyddad". Det vill säga, du gjorde inte klart huruvida det s.k. dubbelskapandekriteriet skulle beaktas. Så egentligen är vi lååångt i från mål i den här debatten. Och det kan likförbannat spåra ur.

Inte nödvändigtvis.

Tveksamt! Det är bara för att du och de flesta känner till The Beatles som man skulle börja anklaga någon som använde "Lucy in the sky with diamonds" för stöld. Men man måste ta med i beräkningarna att det rimligtvis finns de som inte alls vet vilka The Beatles är/var. Det finns säkert många band som du inte känner till och därmed har du ingen aning om deras texter heller. Och det är precis så rättsväsendet resonerar när de ska bestämma om något är stöld eller inte. Man ställer sig frågan: Är det ställt bortom all tvivel att två personer, ovetandes av varandras existens, faktiskt skulle kunna komma på exakt samma textfras? Ja, såklart. Därför kan ingen av personerna anklagas för stöld. Andra bullar blir det förstås, när man snor en "hel" text, novell, roman etc ...

Nu är i och för sig den här debatten din, och jag ska inte blanda mig (mer än här). Men det ska mycket till för att en textrad ska uppnå verkshöjd. Barasådåriallhast.

Du kan förlöjliga mitt sätt att resonera hur mycket du vill, cborg. Tänk bara på att den idioten du beskriver i din "resonemangsmodell" ovan var samma idiot som ställde en fråga som visade sig vara alldeles för smart för dig. Så ironiskt.

Alltså, har jag förstått några av er rätt: Genremässigt sett så är alltså klassisk musik mer "avancerad" och därmed mer svårspelad än till exempel hårdrock?

Ah, nu blir det bekant ... du verkar kör samma teknik som en annan jag känner här på forumet. "Förhala frågan med alla medel"-knepet ... Nåja! I mitt senaste inlägg fick du faktiskt en länk som går till det inlägg där dina ord får mig att framstå som lögnare. Att du antingen struntar i att läsa mina inlägg annat än selektivt, eller att du anser dig för överlägsen mig för att behöva klicka vidare på en länk, gör dig bara oseriös. Eller så var frågan helt enkelt för besvärlig. Vi kan lägga ner här om du vill.