Valle

WHOOHOO!!! Voxengo SPAN Plus!

Det var någons sångprestationer jag reagerade på med viss tveksamhet, men minns inte med säkerhet; kan ha varit Litauens deltagare ...

Du kan ha hört fel? BWAAHAA! (Nej, svara inte på det där.)

😆 Alltså, förlåt ... 😆 Men det där var as-skönt uttryckt! Hemskt ledsen! Phew, tårar i ögonen!

Då så. Därmed hoppas jag att du också respekterar min önskan att du varken direkt eller indirekt, här eller i någon annan tråd, gör dig lustig på min bekostnad. Allt sådant kommer jag ta som provokation från din sida samt som brist på ömsesidig respekt. Ha ett bra liv.

Det tynger mig att höra. Verkligen. Vill du att jag hädanefter slutar bemöta dina inlägg/kommentarer? I sådant fall kommer jag att respektera din önskan.

Märk hur du hela tiden insinuerar att jag är en dålig person ... Till din fråga: Jag har aldrig funderat på det fullt ut, men finns det verkligen något som heter "god retorik" versus "ond/dålig retorik"? Tveksamt. En försvarsadvokat – som för exemplets skull försvarar en grovbrottsling – använder retorik som ett av sina viktigaste resurser i sitt jobb; är den retoriken god eller ond/dålig, och i sådant fall för vem? Retorik tar ju inte hänsyn till moral, dina känslor, dina åsikter – retorik är helt neutral. Eller? Om du menar att min retorik är "ond" så får du ju faktiskt förklara för mig vad "god" retorik i sådant fall är.

Jag är nöjd så långt.

Jo, jag tror jag vet vad du menar. Man får inte glömma de visuella aspekterna som gör bidragen lite "bättre" än de kanske låter, om man säger så. Har ni tänkt på hur verserna framförs till nedtonat, lugnt rinnande ljus som sveper mjukt och galant över scengolvet, med en spot som troget följer sångaren/sångerskan. När refrängen sedan kommer formligen exploderar hela jävla stället i en orgie av ilsket vitt sken som pumpar till baskaggens puls ... det gör låten "bättre". Så, idag tror jag att man skriver i första hand för att vinna en tävling, i andra hand vad som följer aktuellt hit-mönster, i tredje hand sådant man själv tycker är bra. Inget fel i det, dock. Det är business.

Jag ser mig sällan, eller egentligen helst inte alls, som en provokatör. Däremot debatterar jag på ett sätt som för många är "slingrande", "nedlåtande", "irriterande", etc, men som för mig bara är ett sätt att dels övertyga, dels få mina motdebattörer dit jag vill. Har för mig att det kallas retorik. Jag aktar mig för att angripa person och och name calling, och när jag går för långt brukar jag be om ursäkt. Jag tycker att det är en väsentlig del av spelet, så to spik.

Nja, jag brukar ha det året som referenspunkt eftersom jag, så här på äldre dagar, anser att det året innehöll flest bra låtar jämfört med alla år före och efter. Inte bara "bra" som i att det svängde, utan även i variation. Men för all del, dessa låtar var ju vad som förmodligen uppfyllde kraven på vad som då ansågs "modernt" ... På 1990-talet hände någonting som gjorde att jag åter fick upp lyssnarintresset (bortsett från "tittar"-tvånget) för ESC. Bra låtar och större variation. Men så sket det sig igen ...

Tveksamt om dina längsta-kollegor håller med 😉

Jag har helt tappat stinget för ESC. Jag vet inte med säkerhet varför, men jag antar att det beror på det klassiska: åldern. Jag glömmer ofta bort att det är en tävling i musik; i vilken ju den låt vinner som bäst uppfyller vad som för tillfället anses "modernt". Och det var där jag gick bet i när jag bestämde mig för vilka som var mina favoriter: Georgien och Island. Båda dessa låtar är SÅ ur tiden att det nästan gör ont. Särskilt Georgiens bidrag (min absoluta favorit) som mer påminde om en hybrid av en Disney-musikal och en fettdrypande hårdrocksballad från 80-talet. Danmarks låt var dock en av de jag tyckte bäst uppfyllde vad som för tillfället anses "modernt". ESC dog för övrigt efter 1979.

Nu var väl du inte den jag omedelbart tänkte på när jag skrev inlägget. Men OK, om resultatet av ert bättrevetande är vad som framkommer ovan ... good for you! Men det var likförbannat kul. Och nyttigt.

😄 @ "Piff och Puff" Ni är så goa, här inne. Springer med pekpinnar och vill sätta "bråkstakarna" på plats för olämpligt uppförande på forumet, bara för att därefter sitta här inne, halvdragna och underförstått hetsa varandra till "aktion", kalla mig och andra debattörer för kvicka namn, göra er lustiga på andras bekostnad, etc. Och till och med älskar varandra för det ... 😆 Zakyath kan jag förstå, han kommer att kunna förstå bättre en dag. Men några andra av er ... Tack för morgonens garv!

Men jag håller ju med dig!

Håller med till 100%! (Fast, "sista tiden" bör väl för din del betyda de senaste veckorna. Jag anser att den tråkiga tonen slog an för flera år sedan.)

Ett tag sedan, ja! 🙂 Men så hörde jag Felfrie Fidden hade något att säga om mig, så ...

Håller med. För nu vet alla att du tycker att Hellström sjunger "jävligt bra". Det säger hädanefter lite om dig själv. Tuff skit.

Mitt tips, som inte på något sätt nödvändigtvis måste ses som bättre än något annat, är att man aldrig ska skriva för andra om hur andra gör för att skriva musik. Jag tycker det är mycket intressantare att läsa hur författaren själv har gjort för att skapa sin musik. Om personerna i initialinlägget hade "receptet" kan man ju samtidigt ställa sig den rimliga frågan varför de inte är multimiljardärer idag ...

Inte för att poopa partyt, men ... Den här frågan har nog definierats klart. Sist jag minns kom Studio Forums medlemmar till den slutsatsen att i princip allt ljud var musik för den som ville att vilket ljud som helst var musik. Därför anses även knackning på dörren, naglar längs en "svart tavla", jumbojet som startar, en kanins dödsångestskri när den håller på att ätas upp av en häger, etc, allt det anses vara musik. En medlem tyckte till och med att en intervju i ett nyhetsinslag i TV också kunde vara musik ... Musik är såklkart inte "allt ljud". Sådant snack är bara för att göra sig märkvärdig på ett ganska så fånigt sätt. Man vill liksom "sticka ut" lite grann; vilket då osökt leder en in på ett annat ämne: att musik för det flesta är en prestige-fråga.

Jag, för min del, panorerar tills jag får den bredd jag vill ha. Och jag är extrem. Det varken känns eller låter konstigt. Det gäller att panorera med finess. Lyssna gärna (se min signatur). Nej, man måste inget. För att uttrycka sig metaforiskt: Man mixar och justerar efter vad produktionen vill, inte vad man själv eller någon annan vill. Och en produktion är sällan en annan lik.

Kul ämne! Jag lyssnar uteslutande i högtalare (annat än om jag ska punktlyssna). När jag mixar gör jag tvärtemot "normerna". Jag mixar i lurar och referenslyssnar i monitorer (olika), och då oftast bara för att hålla koll på de nedre frekvenserna. Min metod gör mig mobilare och jag slipper lära mig nya lyssningssystem och ta hänsyn till rum och akustik vart än jag tar mig för att jobba med musik. Jag kan få till (nästan) exakt samma produktion i en meglågbudgetstudio (som till exempel min) som i superhippa stuidios (som till exempel Alpha Centauri). Sedan är det ju inte sagt att mina produktioner för den skull låter tillfredsställande; jag är åt helvete för retro i mitt sound. Edit: Jag tyckte visst att det hette kolla koll, och inte hålla koll ...

Du ljuger.

Är det din uppfattning att Sjöberg på godtyckliga grunder har påhängt någon en etikett för ett brott denne inte dömts skyldig till?