Valle

[ärr] [se] [pe] ... Alltså: Är CP. Plötsligt får jag backflash:ar från sjuttiotalet när jag gick på lågstadiet och blev mobbad för att jag lyssnade på KISS- och bajs-musik. Kids kan vara riktigt råa mot varandra.

😄

Njae ... det köper jag inte. Vi är fler med Signia som resonerar likadant här på forumet angående maaastring; det vill säga att den inte på långa vägar är så oumbärligt som maaastrare vill hävda. Och det har inte med oerfarenhet att göra, snarare tvärtom.

Mikey ... Nu är det din fight mot Signia, men jag måste flika in med att det knappast finns någon relevans i vem som har skrivit ovan. Även om det så är Katz, so what? Det är dina erfarenheter som ligger till grund för en del av diskussionen, inte Katzs erfarenheter. Såvida du inte menar att du behärskar Katz erfarenheter lika mycket som han gör (och som han, ironiskt nog, också är pappa till ...). Barasådäriallhast. Edit: jag påstår för övrigt inte att det är Katz som har skrivit ovan. Jag vet inte. Och det saknar betydelse. Min poäng kvarstår.

Äntligen! Jag undrade just när någon förändring skulle ske. ...

Den här gången kan inte många OT-anmälningar ha ramlat in ...

Den gamla skolan menar att "dem" är korrekt. Samma gäng som gingo blott den rätta vägen ... 😉

Mixar färdigt själv. Frågan är vad du förväntar dig för mirakel när du egentligen säger att din mix färdig och att maaastrarna får "arbeta med vad dom får utan att kunna sätta för stor prägel på mixen".

Det finns inget så korkat som standardparti.

Läste alldeles nyss ut Peter Criss memoarer, Makeup to Breakup: My Life In and Out of Kiss, och tänkte dela med mig lite av mina reflexioner. Det blir dock inget utdraget som när jag ”recenserade” Ace Frehleys memoarer (No regrets), eftersom behovet att skapa sidospår i den tråden blev så lockande att eländet till slut förpassades till OT. (Inte för att det skulle komma som en chock att även den här tråden gör det …) Peters ”KISS”-bok är den bästa hittills (Aces var en besvikelse) om man ser till avslöjanden och annat snusk. Det mesta känns som utfyllande skvaller och bröstdunkande. Men några ”intressanta” avslöjanden levereras. Peter håller knappast igen på sina känslor gentemot alla möjliga KISS-funktionärer som figurerat genom åren, inklusive Ace, Paul och Gene. Särskilt den senare. Han kallar dem kuksugare, svin, förrädare – för att i nästa stycke bedyra sin kärlek till dem. Go figure. Peter talar öppet om sina problem genom livet, däribland droger, misslyckade äktenskap och destruktivt humör som leder till att han skjuter hejvilt på julgranar och TV:ar med något av sina skjutvapen. Men han lägger upp det lite som att det är alla andras fel att han knarkar och skjuter julgranar, och därför kan hans berättelse ibland framstå som gnälltung; ”om de bara hade … så hade jag aldrig … och nu får de skylla sig själva”; lite så, typ. Som tur är anstränger sig Peter att mellan svordomar, namecalling och penislängdstävlingar resonera förnuftigt och slänger ofta in humoristiska repliker och kvickheter, vilket med nöd och näppe driver storyn framåt. Annars vet i fan om jag hade pallat läsa boken utan att skippa stycken. En sak som dessvärre tar lite hårt på mitt KISS-hjärta är att Peter låter sig själv framstå som en oerhört kompetent musiker och låtskrivare. Och det verkar som att han verkligen tror på det själv. Det är ingen nyhet att Peter inte var särskilt extraordinär vare sig som trummis eller kompositör, men när han höjer sig själv till skyarna som han gör i boken, så blir det stundom svårt att ta honom på allvar. Men som sagt: Peters memoarer är roligare och mer avslöjande att läsa om man jämför med Aces och Genes KISS-memoarer. Pauls memoarer är dock på väg och jag har känningar om att den kommer att vara den ärligaste av alla fyra. Vi får se. Oj, det blev ganska utdraget ändå … KAFFE!

Att det fortfarande, 2013, talas om vilket DAW som är "standard" är bortom begriplighet. Lika kreativt som att säga att sossarna är standardpartiet i Sverige.

Nej, du har inte fel. Det vi talar om i den här tråden är (musik)producenter vars nisch/yrke är det som betalar räkningarna, huset, bilen, resorna, etc. Dessa anlitas av artister att "bestämma" över hur produktionen ska låta och hur man ska gå till väga för att nå resultatet. Och då involveras oftast fler funktionärer. Men, ja, annars är det ju inte sällan som producent och tekniker är samma person. Jag är till exempel en typiskt sådan. Och därför låter det också som det gör ...

En nisch slutar inte vid skapelsen. Den ska underhållas och utvecklas.

Och när han tagit sig "dit" han är behärskar han allt som alla kan och lite till? Å, nä.

Jag ser inget som helst konstigt i det. Gör du?

Sant! Och jag är på inga sätt här att snacka emot dig ... men: ( 😉) Jag vill påstå att när en musikproducent (per funktionär) har gått så långt som att han har en egen "nisch", så behöver han assisterande ljudtekniker för att uppnå de mål han har i åtanke, eftersom han inte självklart behärskar all den teknik som fordras för att uppnå det han vill. Du får gärna säga att jag har fel.

Det där är enligt min bestämda uppfattning två olika funktioner. En ljudtekniker är den som sitter inne med "sakkunnigheten". Producenten har/säljer en nisch eller en idé och behöver i många fall ljudteknikern. Barasådäriallhast.

Rakt köper jag att det är. Och jag säger inte att du har fel. Men att du tycker att det är hårt, tufft och häftigt att säga något så banalt är bortom begriplighet.

Dessutom, när Gilbert fanns med oss på forumet så var han en mästare på att vidarehänvisa till befintliga trådar. Då var det inga (seniorer) som hade något att säga om det. Minsann.

Och det är det inte heller någon som tror. Och det är det inte heller någon som tycker. (Däremot brukar svar som "sök ..." upplevas som trista och/eller avsnoppande av nyreggade, och/eller just som du anser, en "avhyvling". Jag kan svära på att jag för inte så länge sedan läste något i stil med "jamen palla söka igenom xxxx inlägg ..." när vederbörande ombads söka först.) Edit: syftningsfel.

När jag har behövt "dra ner" helheten har jag gjort just så (fast i REAPER då förstås). Och då följer ju såklart även subbar, bussar och allt vad man vill kalla dem med och medför en relativ sänkning – precis som om man drog ner mastern. Hur o-kasst som helst, egentligen. För att markera alla spår använder jag Ctrl+A 😉

Äsch! Smickrare där!

Jag hoppas att den här floppiga tråden blir en läxa för TS och andra moralpoliser här på Studio Forum: Oreda finns på varje forum. Man kan inte bara klampa in och få för sig att man kan döma och/eller tala för 25 000 medlemmar – och dessutom tro att det aldrig har gjorts förr. Varje gång en nyreggad, självutnämnd konfliktexpert har försökt sig på liknande tillrättavisa-trådar här på forumet, så har tråden i fråga fjollat ur med bedsked. Den här tråden är inget undantag. En nykomling flippar oftast sin tupé när han blir tillrättavisad med "din fråga om 'bästa ljudkortet' har besvarats hur många gånger som helst i hur många trådar som helst, du får göra en sökning" ... Han blir då arg, säger sig ha blivit "idiotförklarad", mobbad och fan vet inte vad. Sådant tycker jag är ett större forumproblem än gubbiga forumrävar som svär över de nya/yngre som inte vill rätta sig i ledet. Edit: tog bort onödig avrundning ...

Lär dig förstå principen med pentaskalan och du kommer att komma långt, Jag lovar. Det är en tacksam skala som mer än andra tillåter att man hoppar lite kors och tvärs bland tonerna. Många nuvarande och föredetta s.k. gitarrgudar anammar den.

Nu är pluggen purfärsk och jag har bara hunnit leka med den i all hast. SPAN Plus är ett dedicerat analysverktyg där man hämtat Gliss:s flerspårsanalys och kombinerat med SPAN:s statistikdata och korrelationsmätverktyg samt andra smådetaljer som PNG-export (som säkert kommer till bl.a. Gliss inom kort). Så visst, har man GlissEQ och gratisversionen av SPAN, så hittar man funktionsmässigt inget nytt direkt. Förutom att man slipper den äckliga, tjocka 0-linjen när man vill använda GlissEQ som ett dedicerat analysverktyg (det vill säga, när man har avaktiverat/raderat alla filter). Bara det är väl värt $40 i intropris 😄 SPAN har hängt med i mina produktioner sedan den var skitful i gränssnittet ... Eftersom jag är en "såndär konstig typ" som även låter visuell mixning vara avgörande för mina produktioner, så har verktyget varit ovärderligt för mig. SPAN (plus) rockar. Aleksey is da man! Fuckn'ey! KAFFE!