Valle

EDIT: Obsolet innehåll raderat

Med undantag för "killern" Samplitude! 🙂

När det gäller mera djupgående svar på dina frågor, får vi hoppas att sign. chrisB ser din tråd. Han verkar vara en jävla baddare på det här. Men, hursomhelst... Du säger att du har kört på känsla ett tag, och nu vill du öka på dina kunskaper med lite teori. Det är bra! Men kom ihåg att aldrig låta "teori" bli din "guide" i framtiden när du skapar musik. Det är "känslan" som formger dina verk och, faktiskt, din konstnärliga personlighet. Lycka till! Edit: stavfel.

Som jag nämnde ovan, så skulle en variant av s.k. egenlicens – närmare bestämt det anglosaxiska ”sole license” - vara en lösning. Det betyder att jag som rättighetsupplåtare (licensgivare) förbinder mig att inte upplåta rättigheterna till någon annan än STIM, men förbehåller mig rätten att för egen, personlig vinning använda rättigheterna i fråga - t.ex. i marknadsföringssyfte lägga ut egna låtar (eller för all del, låtar och produktioner jag äger rättigheterna till) på min egen KOMMERSIELLA hemsida. Det som dock rent spontant kan förefalla lite udda med ”sole license” är att jag faktiskt skulle kunna anses vara en konkurrent till STIM inom rättighetsområdet. Men om man å andra sidan tänker efter riktigt noga så faller det hela på sin orimlighet. Jag tror att en anpassad STIM-”sole license” kommer att bli verklighet inom en ganska så snar framtid. Men fram till dess kommer STIM, som sagt, att ”skylla” allt på den språksliskiga upphovsrättslagen i kampen om att hämma min och andras önskan att utan krångel kunna nyttja tillgänglig media i egen marknadsföring. Jag har full respekt för sign. Demomannen och hans syn på saken. Men för att delvis använda mig av innebörden i hans ”fackförbunds-slogan” ovan, så måste han vara antingen STIM-rik nog för att kunna försvara STIM:s bakåtsträvande, eller uppbära så lite STIM-cash att han knappast kunde bry sig mindre. För varför skulle det vara orimligt att vilja marknadsföra sina egna verk på sin egen hemsida – även när den egna hemsidan drivs i kommersiellt syfte? 2 dagar kvar till Midsommar…

I mitt fall, så anslöt jag mig faktiskt inte riktigt ”frivilligt” till STIM/NcB. Det var något jag var tvungen att göra för att få tillbaka licenspengar jag var tvungen att betala till mig själv (!) i samband med utgivning av CD på egen label. Det var på den ”gamla goda tiden” när Internet fortfarande var Ines Usman’s ”fluga”, och då några ”1000 licens-fria CD-ex” inte kom på tal överhuvudtaget. Lösningen kunde givetvis vara en variant av s.k. egenlicens (ibland även kallad ”enkel licens” eller det tvetydiga ”ensamlicens”), vilket till skillnad från exklusiv licens inte nödvändigtvis utesluter licensgivaren att nyttja rättigheterna för egen/personlig del. Alltså… det där skulle nästan kunna gå hem som en (dock något utdragen) slogan för ett riktigt rött fackförbund! Men, jag förstår din poäng.

Helt rätt! Och med det vill du ha sagt...?

Även om jag själv har skrivit en låt, spelat in den helt själv (dvs, jag sjunger och spelar alla instrument själv), mixat och mastrat, så får jag inte utan STIM:s särskilda näsiblötläggande lägga upp verket på min (ens egenkontrollerande) webbplats. Jo, om jag lovar och svär att jag inte gör det i kommersiellt (och därmed, rimligen antagande: marknadsförande) syfte. Inte särskilt sexigt, eller hur? Detta lite märkliga tankesätt beror på att STIM:s avtal reglerar 20 år gammal filosofi. Dessutom "skyller" de allt på Upphovsrättslagstexten - förmodligen för att den är så språkligt föråldrad att ingen egentligen orkar ifrågasätta vad som sägs. Men visst, Pacta Sunt Servanda... (lat: "avtal ska hållas") Å andra sidan är det snart Midsommar!

Tjabba, allihop! Jag är lite nyfiken på det här med ”panning law”… eller närmare bestämt dess faktiska tillämpning i studioarbetssammanhang idag: Hur ska/bör vi se på ”panning law” idag - i vår digitala värld? Är den (som för några) en käck ”mixningshemlighet”, eller är det helt enkelt passé med anor från den analoga tiden? ( För nyfikna: http://www.eqmag.com/story.asp?storyCode=7672 ) Edit: Redigerade länken ovan

Utvecklarna ”Kjaerhus Audio” respektive ”digitalfishphones.com” (Sascha Eversmeier) har verkligen svårslagna gratis-pluggar när det gäller hög kvalité. Att den senare ”värvades” av Magix (Sequoia/Samplitude) är inte så svårt att förstå… Kjaerhus Audio: www.kjaerhusaudio.com DigitalFishphones: www.digitalfishphones.com

WOW! Utomordentligt bra jobbat, Olsberg & Co!

Aaah, du menar "schlager" som: "We're not gonna take it, no, we aint gonna take it..." eller, "I wanna rock and roll all nigth - and party every day..." eller, "Smooooooooke on the waaater, fire in the sky" eller, "Lucy in the sky with diamonds..." eller... ?

Det är rätt lustigt, egentligen… det där med ”glin” som inte vet ”nåt om musik”. Sen när ställer musiker/producenter egentligen krav på att ”glinen” ska veta nåt om musik? Så länge ”glinen” följer andra ”glin” (=grupptrycket) och köper plattor som är i högsta ropet så är det väl skit samma! Det är ”glinen” som fyller artisters och producenters plånböcker med feta kulor (som vi ibland säger här i Skåne). Sen att de inte röstar fram en och annans favorit i en ”tävling” ska ju inte göra dem till imbecilla, eller hur? För övrigt var Moldaviens bidrag enligt min mening det starkaste, tätt följt av Finlands och Bulgariens.

Ja, sen har vi ju Kenny Kerner, Richie Wise, Sean Delaney, Jimmy Lenner, Jeff Glixman och Vini Poncia.. och några till 😆

Här är en länk till mitt senaste offentliggjorda "elände": http://www.valenzia.se/doc.php?id=21 Klicka på något av (eller för all del, alla) "spåren". Ezrin är skitbra! Speciellt hans arbete med Pink Floyd var enastående. Synd bara att många envisas med att förknippa honom endast med KISS... EDIT: Syftningsfel...

Kul tråd… Michael B Tretow är min guru när det gäller ljud(teknik). Det var/är OTROLIGT vad den gubben kunde/kan ratta fram. En annan snubbe som jag ser upp till är multi-musik-geniet Jeff Lynne. Dessa två herrars tekniker snor jag skamlöst från när jag producerar mina egna alster. Och jag är stolt över det…

KANON!!!

Med anledning av artikeln om "Inspector", Studio #4-07, sidan 72 ("4 billiga pluggar"): OK, Roger Nichols i all ära. Men äran för att ha skapat pluggen "Inspector" (vilket textinnehållet faktiskt ger sken av) ska han inte under några som helst omständigheter ha. I alla fall inte utan att Elemental Audio Systems (EAS) omnämns i förbifarten. Med sina pluggar - bl.a. Eqium och Neodynium - roffade EAS till sig en plats i det absoluta toppskiktet när det gäller "signal processing solutions". Många pluggtillverkares lösningar som tidigare utmanat "de stora grabbarna", som t.ex. Waves, framstod plötsligt som grå, diffusa kvasiprodukter när de ställdes jämte EAS alster. Alltså: EAS ska som bör omnämnas som de som faktiskt "skapade" och marknadsförde "Inspector" till dess berömmelse - om man säger så. Sedan att Roger Nichols (till min bestörtning) köpte upp - eller rättare sagt exklusivt licensierades - pluggarna är en helt annan historia. Häpp!

(Tjabba, Claes! 😮) Helt riktigt! (Under förutsättning att musikern är ansluten till SAMI)

Jag tror att det mesta egentligen fanns besvarat i mina två föregående inlägg… Om det är ett helt vanligt, konventionellt solo så, nej, han/hon är inte kompositör och behöver alltså inte heller stå med som upphovsman till verket. Däremot är det inte konstigt att han/hon ”äger” rättigheterna till sitt framförande. Detta kallas i upphovsrättslagen för närstående rättigheter/utövande konstnärer och ger t.ex. en sologitarrist en viss bestämmanderätt över sitt ”solande” – inte solot (melodin/tonerna) i sig, utan den personliga prestationen. Det är den här rätten som t.ex. ett skivbolag måste få upplåtet på sig för att kunna släppa en skiva (inspelning) där den här sologitarristen medverkar. Ett skivbolag skiter fullständigt i vem som är upphovsman och vem som har skrivit vad – det är de närstående rättigheterna (ovan beskrivet) man vill åt. Jag har punlicerat lite artiklar i ämnet, där du eventuellt kan få klarhet i ett och annat: (direktlänk) http://www.valenzia.se/doc.php?list=1

Nej!

Jag älskar såna här frågor... 🙂 Det finns två svar på den frågan: 1. Det vanligaste svaret är: Nej! En sologitarrist räknas i flesta fall som "utövande artist" i sammanhanget, precis som bassisten, trummisen, keyboardisten etc, etc. Med andra ord så har han/hon inget med verket att göra, upphovsmannamässigt sett. Men, å andra sidan… 2. Ett gitarrsolo skiljer sig ofta från en låt i övrigt. Och det brukar oftast vara sologitarristen som ”skriver” själva solot. Därför skulle man kunna säga att sologitarristen ”äger” solot i sig – och om det i upphovsrättslig mening skulle anses uppfylla kraven för vad som kallas ”verkshöjd”, då är han/hon också ”medlåtskrivare”. Men jag ska inte komplicera det för dig… Summa: Du bör kunna utgå ifrån att sologitarristen inte har några anspråksmöjligheter på din låt. Däremot ”äger” han/hon sitt ”framförande”. Men du har ju givetvis skriftligt på att han/hon har upplåtit dessa rättigheter på dig, eller hur? 😕

Om dessa "de" förutom "medverkande på skivan" även är upphovsmän bör du uppmuntra dem att ansluta sig till STIM. Annars är det skit samma... Men visst, då kan "de" i stället överväga att - med viss försiktighet - ansluta sig till SAMI... Jag sa "med viss försiktighet", eller hur?

Du får helt enkelt vara noga med de uppgifter du anger när du registrerar ditt verk - t.ex. att ange rätt upphovsmansroll. Även om STIM är ett dinosaurieförbund, så är systemet ganska genomtänkt: C = kompositör A = textförfattare CA = kompositör och textförfattare AR = musikbearbetare SA = textbearbetare Sen, angående "Kom på en annan lustighet: Om man inte är medlem i STIM (eller annan motsvarande byrå), kan man inte anges på sajten med ipi-nr osv, även om man varit med och komponerat låten eller gjort texten. Hur får dessa personer ersättning om låten framförs/spelas?" Det är ju precis av den anledningen "man" bör ansluta sig till STIM - för att låta dem bevaka de ekonomiska rättigheterna. I annat fall får man sköta bevakningen själv. Och det är ju inte en barnlek precis...

Först Jag blir aldrig klok på alla löjliga påståenden om att programvara A skulle generera ett "bättre sound" än vad programvara B gör. Högst extraordinärt snömos! Skillnader i "soundet", från en programvara till en annan, finns givetvis, vilket data/diagram från diverse audioanalysverktyg eventuellt kan visa (påstå). Men de människor som på fullaste allvar påstår att de faktiskt kan höra skillnaden... Yeah, right! Sen så Jag är själv pro-Samplitude'ist. Och om man som jag, en lat och bekväm jävel, vill kunna fullborda ett inspelningsprojekt - och då menar jag fullborda: från "skiss" till färdig master - i en och samma programvarumiljö, då är Samplitude att föredra. Dvs, inspelnings-, mixnings- och mastringsverktyg i samma program. Annars är ju alternativen diverse kombinationer som t.ex. Cubase + WaveLab, vilket i och för sig är ett alldeles utmärkt alternativ. Lite dyrare bara. Problemet med Samplitude är dock att gränssnittet är så himla fult... men det är förstås en annan femma. Såvida du (Florian le Sage) inte är ute efter ett program i vilket du (enligt min beskrivning ovan) kan fullborda ett projekt, så finns det ingen anledning att släppa Cubase. För det "låter" exakt likadant som Samplitude och Tracktion och Logic och ProTools och Sonar och... ...

Riktmärke? Nja... Riktmärke för vad han eller hon (recensenten) tycker i det enskilda fallet. Det säger i flesta fall ingenting om företeelsen (skivan/filmen/boken) som sådan. In gång i tiden kanske "recension" levde upp till Nordstedts tolkning av begreppet (se mitt inledande inlägg), jag vet inte säkert. Men jag är övertygad om att man idag måste ta en recension för något sorts "hard core" kåseri. Personligen gillar jag faktiskt att läsa s.k. recensioner då och då, eftersom de nästan alltid är underhållande skrivna, och en av mina favoritrecensenter är den oslagbare filmkritikern Jan Aghed* (Sydsvenskan, jau ei jo skeuning!). Men förutom den roande läsningen gör recensionen mig uppmärksam på endast en sak: att en ny skiva/film/bok är på väg ut i handeln. Inget annat. (not *) Jag kan inte nämna en enda musikrecensent eftersom det enligt min mening inte finns en enda värd titeln (jag hänvisar till Nordstedts igen). Hade jag inte varit smartare (jag påstår inte att jag är det) hade jag kunnat tro att dagens musikrecensenter inte är annat än omsadlade, kvasi-framgångsrika f.d. rock-stars-wanna-be's som ogenerat s.a.s. ger igen på de som "lyckats" och på de som "lyckas". Om jag inte var smartare, som sagt...