Valle

Någon som vågar sig på definitionen av "falskt"?

Hmm... Blev inte Eminem riktigt utbuad på en MTV-gala när han från scen kallat Moby för "kärring" (eller nåt)?

Jag tvivlar inte en sekund på att du kan "ta" en hel del och dessutom skratta åt det. Men tråden handlar mer om retorik och hur en artist kan marknadsföra sig på bästa sätt med hjälp av talet. Dessutom — jag vet att det har nämnts lite om recensenter i tråden. Men dessa ska absolut inte blandas eller förväxlas med artister eftersom de inte är verksamma inom samma område. De är ju liksom varandras motpoler. En recensent kan mycket väl säga att han/hon "hatar artisten" (det får han/hon betalt för), men om en artist skulle säga detsamma hade det haft en helt annan effekt. Förresten, finns den där recensionen (er egen) tillgänglig i sin helhet för allmänheten?

Hoppas att du inte menar hans åsikter, utan hans beskrivningar i så fall (som kan vara lite smålustiga ibland)... 😛 Om Aghed totalsågar en film, så är jag typ 90% säker på att jag gillar den - och om han tycker att en film är det bästa som har gjorts, så är den med 99% säkerhet omöjlig att genomlida. 😎 Smaken är som baken, men jag har nog aldrig sett någon recensent som har så totalt motsatt smak som jag. 😄 Nej, det är som sagt hans berättarteknik (och beskrivningar) som jag syftar på. Men, å andra sidan, så är hans åsikter (utom när de färgas politiskt) inte alltid käpp rätt. Men jag förstår dig... jag kan vara felinformerad, men jag tror att Aghed mer eller mindre sågade såväl Star Wars (1977) som Titanic (1997).

Där är vi faktiskt överens, vilket jag hoppas du förstår.

Jag ska vara på gränsen till dumdristig här: det finns alltid något positivt bland allt skit. Mer regel än undantag.

Respekt! Ett forum är hur officielt/offentligt som helst. Testa och skriv något riktigt nedlåtande om t.ex. vår kronprinsessa, så ska du få se hur Olsberg (ansvarig utgivare) kommer att reagera. En recension i en tidning är ett praktexempel på hur man kan förmedla riktigt nedlåtande åsikter med neutrala ord, utan att det skadar [ansvarige utgivares] anseende. Ju fler som hänger upp sig på recensentens (ej åtalbara) åsikter, desto bättre för tidningen. Min absoluta favoritrecensent är Jan Aghed (Sydsvenskan), som i och för sig recenserar film, men hans "berättarteknik" är helt fenomenal. Nu är recensenter i och för sig betalda "tyckarproffs", vilket inte är fallet med artister.

Jag menar inte att man rent ut av ska ljuga — t.ex. att säga att något som är kasst är fint. Däremot bör man kanske utelämna sådant som kan verka onödigt pinsamt för artisten, som t.ex. "falskt", "skitdåligt" och "helt jävla sjukt" och försöka lyfta något positivt istället. Inte för artistens skull, utan för din. "Vi" gillar ju inte översittare/avundsjuka artister... Om jag hade sett intervju med dig där frågeställaren bad om ett litet utlåtande om [stjärnartisten]s senaste album, och du svarade "det där är inte min grej och därför uttalar jag mig inte om det", så hade jag nog tyckt att det var OK med det. Kanske lite avsnoppat och stroppigt som utlåtande på grund av "och därför uttalar jag mig inte om det". ( 😎 @ "Det är som ett enda stort j-a pingstmöte".) Du beskriver det där mycket träffande tycker jag. Det är dock ingen retorik som är särskilt specifik för USA eller någon särskild bransch. Metoden används av alla överallt, öst till väst, inom såväl politik som business. Och visst är det bra och trevligt, men det är ingen tvekan om att det också är nödvändigt. You hit the nail on the head! Det är precis vad artistretoriken också handlar om. Men "ärligt och rakryggat" handlar mer om svart eller vitt — precis som i ditt diplomatiska uttryck ovan: "det där är inte min grej och därför uttalar jag mig inte om det". Tillräckligt ärligt och rakryggat (men lite avsnoppande, som sagt 😛) Skulle du *zappa* vidare om artisten istället sa "det värsta jävla skit som någonsin producerats! Helt jävla värdelöst, alltså!"? Och vad hade du tyckt om den artisten?

Tack för de orden! (Upphov till den här tråden finns i den s.k. ursprungstråden) Det är inte så hemskt som det kanske låter. Det är ett vanligt retoriskt knep och handlar i grova drag om att "återfå anseende fast man klantat till det inledningsvis". Ett mycket vanligt exempel är t.ex. när du gjort en tabbe och offentligt går ut och säger: "Jag är medveten om att jag har klantat till det och att jag har sårat människor. Jag är fruktansvärt ångerfull och ledsen för detta, och jag har redan vidtagit åtgärder för att aldrig låta samma sak hända igen." Om din "motståndare" är smart så avstår han/hon från att överhuvudtaget nämna något mer som har med själva "tabben" att göra. Om han/hon gör det ändå kommer det att uppfattas som ältande, och så blir du "angripen" fast du så ångerfullt gått ut och bett om ursäkt för det inträffade. Ältandet blir din motståndares "misstag" och det som gör att du vinner sympati.

På grund av risken att diskussionen i ursprungstråden ändrar riktning har jag, förhoppningsvis med Olsbergs godkännande, valt att skapa en separat tråd. Den här tråden handlar inte vad vi tycker om en specifik artist, utan snarare hur vi uttrycker oss om artister som vi tycker något om. Bakgrund I ursprungstråden gav trådstartaren oss en länk till ett band (ROTT) vars låt (Eternal) vi kunde lyssna på och kanske dela med oss av våra åsikter. Åsikter postades... och i takt med att tråden växte så kunde jag inte låta bli att reagera på vissa inlägg med "kritik" som: OBS! Till er som jag citerar nedan, ta det INTE personligt! "HAHA! Så sjukt dåligt framfört" "HAHAHAHA Låter ju som ett nystartat band med femtonåringar. Shit va uselt" "Hon har ju nå jävla skit i munnen samtidigt som hon läspar(tandställning?)" Jag efterlyste någon form av mer konstruktiv/utvecklad kritik. Detta ledde till inlägg som lite försiktigt menade att jag försökte motarbeta andras "rätt att tycka att något låter skit". Eftersom detta inte alls var min mening har jag i förklarande syfte skapat den här tråden som istället tangerar ämnet retorik. Förhoppningsvis finner någon av er informationen någorlunda intressant — eller varför inte, lärorik. Definitioner Fritidsartist = utövande musiker/artist som inte i första hand är ute efter kontrakt, profession, rikedom och/eller berömmelse — och som rimligen gjort detta klart för sin omgivning. Aktiv artist = utövande musiker/artist som har satt kontrakt, profession, rikedom och/eller berömmelse som karriärsmål eller delmål — och som rimligen gjort detta klart för sin omgivning. Den stora skillnaden Om du är fritidsartist så kan du lugnt gå ut offentligt med i princip vilka utlåtanden som helst om en viss artist. Tyck vad du vill, säg vad du vill, hur, var och när du vill. Ditt utlåtande är ändå helt irrelevant och verkningslöst utanför ditt eget verkningsområde, vilket du säkert också förstår. Att någon etablerad och rutinerad artist/branschperson skulle ta dina utlåtande till sig är knappast troligt. Vad du själv i absolut värsta fall kan råka ut för är att bli anmäld för någon form av förtal. Men den risken är obefintlig (den som snarare får smällen är ansvarig utgivare för det medium där ditt utlåtande slussas vidare till allmänheten). Så, till dig som anser sig falla in i min beskrivning för "Fritidsartist": jag respekterar din åsikt, och jag försöker inte på något sätt få dig att ändra åsikt. Om du har blivit sårad eller arg av innehållet i något av mina inlägg så ber jag om ursäkt. Jag har förmodligen felaktigt utgått ifrån att du var aktiv artist. Så lämnar vi Fritidsartisten därhän och går över till den Aktiva Artisten... Om du (tror att du) är aktiv artist och dessutom har vanan att svänga dig med "målande utlåtanden" liknande citaten ovan, så vågar jag mig på följande gissningar (det mest troliga överst): - Du är inte signad (ännu) av något branschvant, kommersiellt bolag - Du är osignad och saknar branschvana - Du omger dig med "fel" branschfolk (fritt att tolka) - Det är helt enkelt din stil/gimmick (i så fall kan du sluta läs här!) Oavsett om jag gissade rätt eller inte så vill jag gärna dela med mig lite av vad jag själv har lärt mig att förstå genom åren. Det spelar inte så stor roll om du tar det till dig eller om du förkastar det. För vare sig du vill det eller inte så kommer du ändå inom snar framtid att föra dig som 99% av alla aktiva artister. Under förutsättning att du omger dig med "rätt" branschfolk (fritt att tolka). Jag är före detta aktiv artist som numera fungerar som en sorts coach/personlig manager åt i första hand osignade artister. Och en av de absolut viktigaste punkterna som jag diskuterar med "mina" artister är vikten av hänsyn och respekt till såväl de stora stjärnorna som de "nybakade" artisterna, och givetvis artisterna på samma "nivå". Och nu till det paradoxala: hänsynen och respekten behöver inte nödvändigtvis vara äkta (vilket du givetvis behåller för dig själv) — det viktigaste är att det förmedlas på ett äkta sätt. Sen är det skit samma. Ödmjukhet är nyckelordet. En aktiv artist som utan särskild grund uttalar sig nedlåtande om en annan aktiv artist kommer bara att framstå som antingen avundsjuk eller översittare, beroende på var på karriärsstegen uttalaren står. Föreställ dig själv följande scenario: Scenario 1: En megastjärna, [din absoluta förebild här], intervjuas och ombeds avslutningsvis att kommentera nytillskottet ROTT:s inspelning. (Låten Eternal spelas upp.) Megastjärnan skruvar lätt på sig, skrattar högt och utbrister: "Stäng av! HA HA HA! Stäng av! Stäng av! Det där var det värsta jävla skit jag hört i hela mitt liv! Helt jävla sjukt, alltså!" OK, försök nu att inbilla mig att du fortfarande har samma (positiva) uppfattning om den här megastjärnan som innan du tog del av intervjun. Scenario 2: Bandet ROTT intervjuas och ombeds avslutningsvis att kommentera en megastjärnas, [din absoluta förebild här], senaste album. ROTT-medlemmarna skruvar lätt på sig, skrattar högt och utbrister: Det värsta jävla skit som någonsin producerats! Helt jävla värdelöst, alltså! Nu så, inbilla mig att du inte redan här tycker att bandet ROTT har bränt större delen av sina skepp (vad ditt intresse för bandet beträffar). Enkel retorik, my dear Watson! Studera gärna hur artister, för det mesta, lovordar varandra. Superlativen haglar och alla älskar alla. Och är det så att de inte älskar varandra, så är det oftast något i stil med "jag och Nisse drar inte jämt i alla frågor, men jag har full respekt för det han vill åstadkomma med sin musik". Visst, det där låter som ett fint och snällt uttalande, men jag är ganska säker på att "Nisse" direkt anar vad uttalandet egentligen betyder. Vad tror du? Inte ens aktiva artister som är öppet på kant med andra aktiva artister snackar nedlåtande om varandra offentligt (och innan någon börjar överösa mig med motexempel — ja, det finns undantag). Och skulle de ändå göra det så kan jag lova att bolagen de är signade hos gör allt för att "lugna ner" dessa artister. Varför? Jo, för att offentligt tjafs är alltid till nackdel för ALLA parter, oavsett vem som är bov respektive offer, vilket också betyder att även bolagen får ta en del oönskad skit. Om skadan så att säga redan är skedd, då gäller det att till varje pris framstå som den "orättvist angripne". Den enda som vinner på tjafset är det förmedlande mediet. Förutom att på lyckat sätt visa hänsyn och respekt (fejkat eller ej), handlar det nästan alltid om att vinna så mycket sympati som möjligt. Och det är beprövad retorik. "Vi" står gärna på den "utsattes" sida och följer honom/henne i hans/hennes kamp mot översittaren eller den avundsjuke vars seriositet "vi" sakta men säkert börjar tvivla på. Tål att tänkas på när "vi" fäller kommentarer som citaten ovan. Sammanfattning (tips) Tyck vad du vill men säg det med så neutrala ord som möjligt. Det går, tro mig! Man kan förmedla riktigt svinaktigt nedlåtande åsikter med neutrala ord, utan att det skadar ditt anseende. Men ju svinaktigare, desto försiktigare måste du välja dina (neutrala) ord. Vill du skapa en skara anhängare ska du alltid jobba för att framstå som den "angripne" — även om du i själva verket själv drivit "angriparen" till att angripa dig. Självironi går alltid hem! Och det absolut viktigaste: bli aldrig arg offentligt (särskilt inte om du förekommer på bild). Sist, men inte minst En stor eloge till dig som orkade läsa ända ner hit! Själv tycker jag att jag skriver ganska sövande, faktiskt...

Visst, men... 1. Tråden gällde låten Eternal 2. Jag äger inga jävla walkman-lurar från 88'a 3. Coola ner

Kolla din favorit-EQ, det måste finnas någon förinställning med s.k. highpass (släpper bara igenom frekvenser från ett visst värde och uppåt). Börja vid 80Hz och testa dig fram.

Nej, att tycka att ett signat band är dåliga är en åsikt, vilket enligt min mening är OK. Att säga att ett signat band är dåliga är enligt min mening också OK, men kanske inte så konstruktivt (jag som läsare vill kanske veta varför du säger det du säger). Att skriva "hon har ju nå jävla skit i munnen samtidigt som hon läspar(tandställning?)" låter däremot, som du också uttrycker det, konstigt. (Under förutsättning att den som skrev det jag citerade är en artist med kontrakt/profession som mål) Edit: förtydligande

Jag vet att det finns de som utövar musik bara för att det är kul, och inte alls för att få kontrakt, men att det givetvis skulle vara en bonus, osv… Jag utgår ifrån att de som "skrattar" och gör sig lustiga över den här tjejen tillhör just den kategorin. I sådant fall kan dessa bortse från det här inlägget eftersom det inte på något sätt riktar sig till dem. För resten av massan (om det nu finns några kvar här som inte tillhör kategorin ovan) tror jag att det nog förväntas mer konstruktivt upplägg när det gäller kritik, i annat fall låter det läskigt nära avundsjuka. Såvida inte kritikern medvetet vill skylta med sin avundsjuka, vill säga. Jag kanske inte tycker att tjejen sjunger anmärkningsfritt, och kanske anser jag att jag själv eller de artister jag representerar skulle klara av jobbet mycket bättre. Och kanske borde det ha varit jag eller de artister jag representerar som fick just det där kontraktet. Kanske. Men — hur säger jag detta utan att låta som en (avundsjuk) besserwisser? Hur många här tycker förresten att (The Clash) Joe Strummer sjöng "ofalskt" på låten Rock The Casbah? edit: Måste bara understryka att jag inte på något sätt påstår att något inlägg ovan saknar konstruktivt upplägg (kanske med delvis undantag för Rockes inlägg).

På vilket sätt ändras det faktum att man sjunger falskt av att man ligger på ett skivbolag?? Vem säger att vem sjunger falskt — och dessutom av rent faktum?

Ja, hon/de verkar i alla fall ha en deal... undra hur många i den här tråden som har det... 🙂

OJ! Du måste verkligen veta vad du snackar om... Jag tyckte det lät charmigt — faktiskt.

trombonisten har svarat, och nu väntar vi bara på Claes för en second opinion. Därefter kan vi anse ämnet besvarat. 😆 I mean it!

Har jag förresten sagt att jag tycker att Melodyne överreklamerat? Och det långt mer än deras DNA?

OK, inga korkade inlägg... Men där är, tycker jag, ganska så typiskt (men knappast överraskande) att vi, aktiva kreatörer idag, har satt "gränsen" för vad som är "OK att göra i produktionssammanhang" jämfört med igår och imorgon. Lite typ min-generation-vet-minsann-bäst. Till och med de gamla grekerna...

Ergo: korrigeringsverktyg

Vad du menar med "ljudkvalité"? Som i mer "brus" eller att det låter för kliniskt och overkligt? Jag kan förstå att man kan höra korrigeringen i sig om man korrigerar en ton flera hela tonsteg. Men om vi t.ex. talar om att sänka från stor till liten 7:a — på ett instrument som bara är ett i mängden intrument i en produktion — och verkligen kan höra korrigeringen, ja då är det dags att teckna särskild öronskadeförsäkring...

Oavsett vilket man väljer är det "fusk"! HA! 🙂

Jag vet inte om du kanske missförstod Nåns poäng. Nån tycker inte att Addictive Drums på något sätt är "fusk", tvärt om — pluggen helt enkelt är så pass bra att den rent ut av kan ersätta en "riktig" trummis. Kanske inte alltid, men i många fall. Över till studion...

He he... "data-maskin"... det var ett tag sen man hörde någon säga det ... 🙂 Kraftwerk gjorde väl i och för sig ganska bra ifrån sig på scen med datamaskiner...