Valle

Krångla inte. Man kan ta mönstret "A B C D E F G", göra ett liten justering till "A B C E D F G", och vips så har du allt på det torra. Som sagt: i konstvärlden är grundstenarna som bygger och färdigställer ett fullständigt verk inte unika nog för att påstås tillhöra någon, således är det dumt att snacka om vad man får och inte får sno. Inte ens när och hur det "snodda" får/kan användas. Om konsten inte tillåts få vara lite anarkistisk (för det är den) finns det egentligen ingen konst att tala om kvar. Eller för att säga det i klartext: Mind your own fucking business! Och låt alla som skriver låtar få skriva när, hur, var, vad och varför de vill. Taa daa!

En liten reflexion på några av inläggen: I konstvärlden är "medvetet" ett diffust begrepp. Om det är otillåtet att sno något medvetet, betyder det samtidigt att det är mindre otillåtet att sno något omedvetet? Om jag komponerar en melodislinga helt ur det blå, och det sedan visar sig att en för mig okänd (men etablerad) artist har upphovsrätt på exakt samma melodislinga, har jag "snott" medvetet eller omedvetet då? Ni ser problemet, eller hur? Därför, anser jag, bör vi sluta upp med att tala emot oss själva som vi så ofta gör i sådana här frågor. Konstnärer ska uppmuntras till att skapa, och det gör de genom att lära sig förstå att "sno" är ett MÅSTE för att skapandet ska kunna förverkligas. Det är konstnärens egen moral som måste få bli domaren för huruvida verket ska offentliggöras under konstnärens namn. Det är inte vår sak att sitta här och dra gränder. Det är heller inte upp till oss eller konstnären att sitta och bekymra sig över om det egna verket, helt eller delvis, är en kopia av ett annat befintligt (skyddat) verk. Om en upphovsman anser att hans verk har blivit kopierat, då är det också han som får dra skiten till domstol och inte bara bevisa uppsåt, utan även inbilla alla att hans eget verk är unikt. Vilket såklart händer nästintill aldrig.

Intressant, men samtidigt det märkligaste jag läst på ett tag. F# borde väl rimligen vara en knepigare (mer tröttande?) tonart när det kommer till att hålla koll på noterna och notraderna. Sex Förtecken och F och F# som kan förvirra ... Rimligen, om man inte är expert inom området, såklart.

Den enda anledningen att anta att du kanske är på hal is är att du inte kallar den "afroamerikanska befolkningsgruppen" för svarta, när du ju helt obehindrat kallar övriga för "vita". 😉 Annars så ja, det berättas ofta om att Elvis förmedlade svart musik. Men för Elvis del så hade det inte med vare sig politik eller färg att göra – precis som sig bör om man är en äkta underhållare. Han spelade och sjöng konsekvent sådant som lät svängigt nog för honom själv och vackert nog åt hans mamma. Från början i alla fall. Däremot promotades Elvis som en vit som sjöng som en svart. Det blev stort. Och promotorerna blev rika. Elvis sket i vilket. Och så kom farbror Tom Parker in i bilden ...

Om du nu med "sno" menar att spela in egna tolkningar av andras, befintliga låtar (vilket är JÄTTE-vanligt) så var det precis det Elvis gjorde. Elvis hade många dedicerade låtskrivare. Men det mesta Elvis framförde hade redan framförts av andra.

Sådana reaktioner förkommer fortfarande – här på forumet. Starta en tråd som till exempel säger att Bruce Springsteen är en överskattad megastjärna, och du får kommentarer som undrar vem fan du tror du är som kan säga något sådant om en så bra () artist ...

Han var väldigt aktiv i produktionsarbetet. Mest muntligen; spakarna sköttes av andra. Sedan var ju grejen med Elvis att när Elvis sa något, då gjorde man som han sa.

Vari ligger den dumdristiga jämförelsen? De är båda framgångsrika artister, och duktiga i sitt framförande. Förutom att Spears verkar ha en aning mer kontroll över sina danssteg än Elvis.

Vad tror du att Elvis gjorde? Eller i stort sett varenda dansband i Norden och Tyskland? Kör "egna" låtar? För att nämna ett exempel. (PS. Har för mig att av alla de x000 låtar som Elvis spelade in, så var han medkompositör på två av dem ... eller något ditåt.)

Ironiskt, tycker vi inte, min gode SadamJR? Om jag tillförde information skulle jag ju bidra till den informationsförvirring jag menar redan har uppstått i tråden.

Den här tråden var katastrofal ur nyttig-informationssynpunkt. För många gissningar/felaktiga antaganden som försvårade för TS (och andra nyfikna) att sortera ut vilka som kunde sin sak och vilka som snackade i nattmössan.

Konst berör. Underhållning roar. Konst kan existera utan underhållning, men underhållning kan inte existera utan konst. Skulle jag vilja påstå. Tror jag.

"Hemma-pulare" kommer aldrig att accepteras som "färdigare" producenter än de producenter som heter något speciellt och/eller som har en pryl med en namnkunnig logga på. Och det kan man ju förstå. Var skulle jag, som har lagt ner X antal miljoner på en produktionsstudio, sonika medge att det går lika bra att göra en bra nog musikproduktion på en sketen jävla laptop, och ITB dessutom? Jag skulle nog, för sammanhanget, vilja byta ut "liberalisering" mot "avgubbning".

Faktiskt!

are you f-ing kidding me? Nödrimmen står ju som spön i backen.. i varje låt. I och för sig. Fast ändå: Gessle är utan tvekan en duktig kompositör/artist. Han är på väg att bli en form av folkartist. Hans melodier finns på allas läppar; många tilltalas av musiken utan att hymla med det; andra tilltalas av musiken men är livrädda för att säga det högt eftersom det av någon anledning skulle sabba den egna cool-faktorn. Gessle är är inte stor på grund av att vi har haft överseende med hans "nödrim" (alla textförfattare håller på "nödrim", för övrigt, där till exempel Steely Dan rimligen kan anses hamnar i top). Gessle är stor för att han gör det man ska göra när man skriver "bra" musik: Stjäla med stil. Till och med roten till pop och rock – Elvis, Berry, Haley, The Beatles, eller vem man nu vill sätta på den tronen – stal med stil. En usel artist är en artist som kombinerar musik med ... Äsch, skitsamma. Jag ska ha kaffe nu.

Löpe.

Definitivt en roulette-text. Skitjobbig. Om musiken har jag dock lite mer positivt att säga. Jag hör inget "dansbandsstuk", men det är groovy och lite sådär 70-tals-käckt. Mysigt! Kompositionstänket påminner lite om den hos en av mina favoriter (ja, jag har många), John Farrar. En dessvärre sällan nämnd låtskrivare och producent (detta är det första inlägget på Studio Forum i vilket han nämns). Första gången jag hörde talas om John Farrar (lyssnade på hans musik) var när jag hörde soundtrack:et från filmen Xanadu. Fast jag hade nog aldrig lagt märke till honom om det inte var för en av mina absoluta förebilder, som råkade vara medproducent på skivan: Jeff Lynne. Sorry för OT.

Salsa gör mig nervös ...

Du måste skilja på vegan och vegan. De du syftar på ovan är "fundamentalister" och har egentligen inget gemensamt med vanliga veganer. (Ungefär som med religion.) De flesta veganerna, och de lite mer hycklande vegetarianerna, håller sin kostideologi lite för sig själva. De tjäbblar liksom inte om det. Däremot får de stå ut en hel del skit från köttätare, då de hela tiden ska ifrågasättas för sitt kostval.

Egentligen skiter jag i ur vilket "perspektiv" du diskuterar vegetarisk kost. Jag diskuterar det ur mitt. För det andra kan du ju höra med andra i tråden innan du svänger dig med uttryck du inte förstår 🙂

Inte så konstigt. De var med största sannolikhet förebilder för dina förebilder.

Det här inlägget tyckte jag var roligt.

Eftersom nu vegetariansnacket är igång vill jag gärna säga följande: De värsta hycklarna i "anti-kött"-frågan är vegetarianerna. De är lite som scientologer; drar lite godtyckliga gränser för var det är taskigt mot djuren och vägrar därefter äta kött. Men de har bestämt att det går bra med smör, ost, ägg, mjölk och liknande. Och det är ju klart, vad skulle man annars äta, kan de kanske fråga sig. Då säger jag: Snacka med veganerna! De, om några, är i alla fall konsekventa med sin kostideologi. Hur många "vegetarianer" vet att nästan all ost innehåller kalv? Förresten, rättelse: De allra värsta hycklarna är vegetarianer som har bestämt sig för att fisk och "sea food" är OK, och samtidigt har mage att kommentera köttätande ...

Njae ... Av det du specifikt (för mig) har presenterat i textväg av Steely Dan, så är deras texter vad jag kallar roulette-texter. Lite som att man skriver ett eller ett par ord på en drös lappar, samlar ihop lapparna, kastar upp dem i luften, och sätter sedan ihop skiten efter hur de landade. Jag har lite svårt för slumpkonst. Fast, de kanske skriver så. På riktigt.

Ibland får jag till det.