Valle

Var det inte någon forumsnubbe från när det begav sig som var helt exalterad över det där ... ? 😁

Mina favorit-mixlurar under en lång period ... Så är det! (För min del, sedan något år tillbaka, är det OLLO S4X som är Da Shit – både referenslyssna och mixa.)

Detta bidrar kanske inte på önskat vis, men jag har lärt mig två viktiga saker vad gäller val/köp av lurar: Om du inte själv testar lurarna innan du köper dem, så kommer du att upptäcka att de låter "fel", hur bra lurar du än rekommenderats att köpa. I alla fall i början. Detta beror på att din hjärna/dina öron har vant sig vid hur de tidigare lurarna har återgett ljudet. Att mixa med slutna lurar kommer snabbt att dels trötta ut dina öron, dels börja "dämpa" frekvenser som sticker ut för mycket och/eller för länge. Detta leder i sin tur att du kompenserar för de "dämpade" frekvenserna genom att boosta dem, vilket så klart resulterar i en ond cirkel och slutligen en dåligt balanserad helhetsljudbild. Förmodligen överdriven mid- och högfrekvens. Kompromissen här är att man tar frekventa (avsiktlig ordvits) pauser. (När och om jag mixar i lurar, är det alltid i öppna. Det kan också trötta, men inte i samma grad som med slutna.) (Bonus) Detta är ett påstående jag inte har några tekniska eller vetenskapliga bevis för, bara egen erfarenhet: När man investerar i lurar från, säg, 3000 och uppåt, från namnkunniga tillverkare, så har jag svårt för att tro på att man efter en inkörningsperiod hade upplevt någon kritiskt avgörande skillnad jämfört med andra märken. Jo, från människor med superhörsel – och som hör bruset nere på -180dB i en färdig produktion. Dessa människor hyser jag dock mest sympati för. Måste rent ut sagt vara för jävligt ...

Hobby! Eller rättare sagt, endast för eget bruk. Jag är åt helvete för självkritisk och bekväm (summa: extremt långsam) för att någon klient hade haft lust att lägga ner ekonomiska resurser på mig.

Njae ... Ligger nog inget genialt bakom. Snarare en vedertagen metod där man dubbar och blendar gitarrer till vansinne och dessutom med olika stärkare med varierande gain, varav en av källorna är så löjligt gainad att man endast hör just "surr" ... Det är dessutom inte helt ovanligt att producenter experimenterar med att någon av dubbarna ska vara en torr, linad signal vars (enda) uppgift är att bibehålla ton och attack. Den där upplevda boosten runt 2-3 kHz, den befinner sig sannolikt långt tidigare i signalkedjan, i någon av listans olika pre- eller power-amps eller för all del högtalarna. Jag är helt övertygad om att det "mixen" av dessa dubbar/kombinationer som gör slutresultatet, snarare än en post-EQ på hela signalkedjan.

Det där var ju riktigt nördigt! 🙂 Du har säkert rätt ... Min amatörmässiga gissning är ju att den där boosten likväl kan komma från stärkare/högtalare/mic istället för nödvändigtvis post-EQ. Särskilt stärkare har ju sina egna idéer om vad som ska hända när man till exempel drar på frikostigt med "presence". Och just Marshall är väl glada i att sabba den frekvensregionen för sångare ...

Haha! 😃 Aaarghh … jag vet! Grejen är ju att jag faktiskt lämnade på det datumet (eller nära i alla fall) och höll mig borta i tio år. Eller ja … jag ”lurkade” ärligt talat under alla dessa tio år. Det fanns trots allt mycket kul och informativ läsning att gå tillbaka till. Har jag (o)tur är jag fast igen. Tio (nej, elva) år äldre, tio (nej elva) år visare – men precis lika fyrkantig och principfast som vanligt; de ränderna går nog aldrig ur. Kram på dig med, såklart! 😊

Nästan alla lät så mid-90s … 😉 Nu ska jag bidra med ett jävligt tråkigt svar 😁 Just Therapy? kanske aldrig lockade mig, men däremot liknande band – ljudmässigt, då – som Alice In Chains, Foo Fighters och Union, för att nämna några. Alla dessa band hade, till att börja med, en gemensam nämnare: Win the fucking Loudness War! (Sedan kom LUFS och satte krokben för alla Chris Lord-Alge-wannabes, men det är en annan story.) Mycket att ljudet vi hör från dessa bands produktioner är väldigt aggressivt och in your face. För många rentutav (anatomiskt) tröttande i längden. Det handlade om att döda transienterna i den mån det gick utan att för mycket sabba pulsen och rytmen i såväl enskilda källor som hela ljudbilden. Detta resulterade i att redan överkomprimerade källor som löjligt gainade guror, och som hade färre eller mindre känsliga transienter att resa sig i upplevd nivå jämfört med transientrika källor som exempelvis trummor. Och var gurorna dessutom 100% panorerade åt ömse håll, vilket de väl nästan alltid är även idag, så fick man en väldigt attraktiv stereobredd på köpet. Och jag tror faktiskt att det snarare är stereobredden som fångar din förtjusning, snarare än hur gitarrerna är rattade. Jag skulle vilja påstå att det inte ligger någon särskild ”unik” hantering av Chris Sheldon när det gäller mixningen. Att det är Gibson och inte ESP, Marshall och inte Mesa, överraskar mig inte. Allt handlar om ”gain” och massor med dubb. Och givetvis hur det är mickat. Eller var mickat snarare. Idag är det väl ingen som dissar en förstärkarsimulator bara för sakens skull – möjligen i sådant fall producenter som har lagt ner miljontals på en handfull olika förstärkarenheter och behöver propagera för dessa. You can do it! 🙂

Eller så använder man den här pluggen som gör allt skitgörat: https://acondigital.com/products/remix Inte riktigt min grej att hålla på med sådant. Men om man behöver göra det snabbt, så ...

Kan såklart vara så, ja! 😁

Ämnet är väl inte helt irrelevant för studionördar. Men det är ju helt klart ett försök till gratis reklampanel. Såvida nu någon med tveksamma avsikter inte använder herr Nordborgs namn som ett falskt nick. Hursomhelst, på min tid ... 😁 ... hade den här tråden släpats ut på bakgården och dumpats i en avfallscontainer direkt, med hänvisning till någon luddigt formulerad forumregel.

Vänligen definiera "låga toner".

Köpt på IKEA för kanske tio år sedan. När jag inredde min mancave/studio (2021) behövde jag två nya (en över bordet, som nu, och en där den töntiga lilla disco-kulan hänger) men konstaterade att lampan hade utgått ur deras sortiment. Förståeligt, då den är skitbökig att inte bara sätta upp och få att hänga rätt/snyggt, utan även en sådan enkel sak som att byta glödlampa. Men jag älskar designen, och har inte hittat någon motsvarande lampa. Så den gamla får hänga där tillsvidare.

Och jag är en gammal (hård)rockare som inte bara gillar dansband utan även har spelat i några. Så du kan ju föreställa dig vilken status bland de lättstörda jag har/hade ...

Ergo "enligt min mening ..." 😉

De som enligt min mening har den lägst satta störningsribban, och som besitter det största behovet att gapa (inte nödvändigtvis i volym, utan även i verbala uttryck) när de upplever sig bli "störda", är utan tvekan hårdrockare och metalheads. Den senare är något känsligare. Dessa grupper kan lyssna på och spela "sin" musik på hörseldestruktiva nivåer, head-banga sina huvuden till egenframkallad hjärnskakning, kasta sig ut från tvåmeters platåer utan krav på mjuk landning, etc ... Men spela "Kan man älska nån på avstånd" eller "Bobby McGee" på hälsosam nivå i din lägenhet, vägg i vägg till deras, och de får en akut allergisk reaktion som får dem att påtala en ett och annat.

Ja vaffan ... är man gubbe, så är man. Det jag har idag (i studio-väg) var rena fantasin för den 15-årige Valle som satt på sitt rum i föräldrahemmet och spelade in på sin Tascam Porta One. Akustik och dess behandling var något jag varken förstod eller hade trott var något viktigt. Idag har jag en egen mancave där jag kan spela in (hela band om jag vill, men det gör jag inte), mixa och givetvis festa. Den observante noterar att jag är en sucker för retrofuturistisk design. (Min dotters pojkvän sa en gång "Din farsas studio ser ju fan ut som en porrstudio". Komplimang, om man frågar mig ...)

För det första: Den "tydliga och klara" sången behöver du så långt det går säkerställa redan under inspelningen. Tyvärr. Om du ändå vill äventyra resultatet genom att ignorera den tumregeln och istället "fixa skiten i mixen", då förutsätts att du är mycket väl bevandrad i allehanda post-verktyg (EQ, kompressorer, etc), särskilt om du begränsas till att använda en 3-bands EQ. För det andra: Vad som eventuellt uppfattas som "oskön" frekvens i solo-läge kan mycket väl ha en högts avgörande betydelse för helheten, dvs, när du inte mixar i solo-läge. Eller tvärtom. Ett typiskt misstag vi alla gör är att i solo-läge ratta fram, exempelvis, ett fett gitarrsound, bara för att när vi sedan ska lyssna på helheten blir förfärade över hur jävla fel det låter. För det tredje: Vi jobbar och lyssnar på olika sätt och med olika avsikter. Jag har personligen funnit att det är bättre när man i första hand skär bort sådant som låter fel än att boosta sådant som (redan) låter bra. Fast det beror såklart på var i effektkedjan din EQ finns. Och sist: En "otydlig och luddig sång" kan totalsabba en annars bra mixad låt.

Haha! 😄 Har för mig att signatur KWS också gjorde liknande; en bild på en sandlåda med mig (min avatar). Såvida du inte är KWS också 😉 (MBBAD) Fast sådana inlägg är knappast "läskiga". Så jävla lättskrämd är jag inte ... Jag svängde mig länge med "kompabilitet" och andra kvasistavningar tills Demonproducenten tillrättavisade mig en gång för alla 😄 Sedan är jag inte så picky när det kommer till stavning (möjligen min egen, men nästintill aldrig andras). Och särskilt inte på forumet (eller forat, som många tycker att det heter). Så länge din stavning inte förvanskar vad du försöker säga, så ska det inte spela någon roll. Alla dessa är godkända: oövervinnlig, oövervinnelig respektive oövervinnerlig. Same shit different day. Och här är "dansbandstråden": 🙂

Jo, jag minns lite svagt att det var du 😄 Och jag vill också minnas att det berodde på din lilla "efterforskning" - det du skrev innan du redigerade ditt inlägg 😉 Water under the bridge! En av mina trådar, som var menad som en recension av en bok jag hade läst hamnade också i papperskorgen. Initialinlägget handlade boken, resten exploderade i total anarki om absolut ingenting.

Well, vilken annan anledning finns det till att initiera en diskussion om det inte är för att uppmana till deltagande … Jag är inte helt säker på att jag har greppat hela definitionen av forumtroll, men för mig handlar det där om dunkla varelser vars enda syfte är att skapa oreda för oredans skull. Mitt syfte var alltid att konstruktivt dela med mig av tankar, idéer, kunskap och erfarenheter, vilket jag också är ganska säker på att de flesta förstod. Men visst fan blev jag kallad troll, jämte en hel del andra intressanta etiketter. Men oftast bara av dem med för stort ego, självutnämnda vita-riddare, eller vars argumentation sipprat dem mellan fingrarna. Resterande deltog och bidrog med kunskap och humor, och framförallt trevlig läsning. Håller med om allt utom första meningen. Det där med att åberopa ”personangrepp” blev enligt min mening så missbrukat att vi till slut kunde inbilla oss finna personangrepp i vilken kommentar vi än läste. Jag kan bara föreställa mig hur anmälningarna haglade in hos moderatorerna. Jag minns att jag fick en varning utdelad efter att ha kommenterat ett inlägg med (exakt) ”jag tycker du är en läskig person”, vilket bortom min logik bedömdes som ett personangrepp. Oavsett, när man ser tillbaka på allt det där nu, så var det faktiskt rätt kul alltihop, till och med oskyldigt på något sätt 🙂

De flesta "top-mixar" idag kan man nog lugnt utgå ifrån är medvetet mixade till det resultat du upplever. Om basfrekvenserna är mer framträdande i vissa delar av låten, så är det nog det som var tanken också. Bas (frekvensen) är ju inget vi bara hör utan även "känner". Alternativt, men mindre sannolikt, beror sådant på slarv eller likgiltighet inför slutresultatet. Och eftersom det handlar om "top-mixar" utesluter jag okunskap i sammanhanget. Min filosofi är att om det låter bra i en komplett frekvensåtergivning (monitorer) så kommer det att låta OK i andra anläggningar också, inklusive lurar. Du kommer ändå ALDRIG att får det att låta lika bra överallt hur proffsig du än anser dig vara. Givetvis behöver man checka av sin mix då och då. Förr använde jag förutom lurarna gärna min laptop (anpassad) och en boombox, och ibland bilen. Inte lika viktigt idag. Dels eftersom jag har fått in en rutin för hur jag ska resonera när jag mixar, dels för att det finns enkla pluggar som hjälper mig med detta. Ett sådant verktyg är utvecklaren TBProAudios gratisplugg ISOL8, och som jag varmt rekommenderar. Ett annat exempel är Sonibles "true:balance"; ett bra hjälpmedel, men företagets kundengagemang lämnar en inte alltför blygsam del övrigt att önska. Dessa pluggar i kombination gör det lättare för dig att upptäcka vad i ljudbilden som fattas eller som det är för mycket av. (Förr blev du tagen som oseriös amatör om du använde sådana verktyg. Men idag har även "proffsen" förstått att de inte är eller någonsin varit genier med superhörsel och därför välsignat pluggar av liknande slag.) Efter många års misslyckade försök att låta som mina (producent)förebilder fick jag ge upp med insikten att jag helt enkelt inte var duktig nog. Så jag bestämde mig för fortsättningsvis bara gå efter vad som lät OK i mina öron, och där är jag än idag. Jag blir aldrig 100% nöjd, det är alltid något som bråkar och krånglar i ljudbilden, men jag är oftast tillräckligt nöjd för att våga releasa skiten. Ungefär så, typ.

Haha! 😁 Tack, antar jag ... Fast, nja ... lovat har jag nog inte gjort, eller har jag det? Fredagstrådarna var trots allt en produkt av en annan tid, annan medlemskonstellation, annat forum. De flesta visste vem jag var, vilka ämnen jag behärskade (och inte behärskade), och inte minst var införstådda med min skriv-ton; det vill säga, jag skrev vad jag stod för och jag stod för vad jag skrev. Skulle jag skriva något idag hade jag dels först blivit tvungen att kolla igenom vilka ämnen jag inte redan hunnit avverka, dels sannolikt blivit tagen för ett troll. När jag tog upp ämnen förr så var det ju för att trigga igång en debatt i ett ämne som jag inte bara kände mig hemma i utan även var beredd att följa upp och konsekvent kommentera tills trådhelvetet helt sonika dog ut. Vissa var ju extraordinärt seglivade, vill jag minnas; dansbandstråden, till exempel. Jag tror att de kvarvarande dinosaurierna i "längstah" (eller vad den där tråden heter) eller framför allt medlemmar som tillkommit efter 2013 inte hade brytt sig eller ens begripit vad fan det var jag ville ha sagt. Så om jag hade startat en sådan tråd idag hade den dött kommentarlös efter ett par minuter. Aktiviteten på forumet idag jämfört med förr verkar vara typ 1% och handlar mest om att kommentera varandras låtar, eller om ämnen som finsmakligt väljs av spam-robotar ... Men förstå mig rätt. Det värmer gott i mitt fåfänga hjärta att minnet av fredagstrådarna lever kvar och att de till skillnad från då, när de för de flesta var nedskräpning av forumet och ständig rekordhållare i "anmälningar", idag lyckats rotat sig som ett "förgyllande av tillvaron" 😁 Vi får se vad det lider.

Jag är ledsen, men jag försökte verkligen förstå din kommentar. Det gick tyvärr inte så bra. Det är absolut inte illa menat, och jag respekterar att svenska inte är ditt vardagsspråk. Men jag skulle starkt rekommendera att du skrev på engelska istället – om det är relevant för dig att bli förstådd korrekt. AI är trots allt ett komplext ämne som jag misstänker kräver (förtjänar) tydligt språk i diskussioner. I mean, I have a strong feeling that most of your lyrics are written by you in English, am I right? And if so, if you stick to English in your posts as well, I'm pretty sure your comments would make more sense to your fellow community members. Again, no offense.

Med viss reservation för att jag totalt missuppfattar vad de senaste inläggen försöker förmedla, så: AI skriver knappast ”bättre” texter än en biologisk hjärna. AI komponerar knappast ”perfekt” rock – som för övrigt inte alls ”död” – eller ”perfekt” musik överhuvudtaget. Det är fortfarande en biologisk hjärna som matar kriterier och/eller förutsättningar. Och resultatet kommer likförbannat att tolkas olika av olika individer som tar del av resultatet. Den som är eller blir beroende av att AI helt eller delvis ska behöva sköta ens låtskrivande och produktioner gör ju det för att vederbörande saknar erforderliga skills eller resurser, eller helt sonika lider av allmän lathet (jag kan ibland räknas till det senare). Och hur ”perfekt” det än låter, så kommer det finnas de som anser att det inte på långa vägar alls låter ”perfekt”. Att vara bekymrad över att AI:s framfart indirekt kommer att göra ens egen konst/förmåga överflödig är förståeligt. Jag tycker dock att vi överdramatiserar sådana bekymmer och glömmer bort att AI i konstnärssammanhang egentligen bara är en ”box” med en samling pluggar som faktiskt inte är märkvärdigare än de enskilda instrumentpluggar vi redan använder oss av idag. Själv använder jag pluggar för trummor, bas, piano och akustisk gitarr. Och även om jag inte alltid har kvar samtliga dessa pluggar i slutproduktionen, så är det så jävla najs att veta att man kan behålla dem om man vill. Det enda jag kör ”äkta” (i brist på bättre uttryck) idag är (el)gitarrer och alla sångröster. Men det är inte för att AI/instrumentpluggar inte nödvändigtvis fixar det, utan för att jag ställer högre krav på resultatet än vad jag anser AI lyckas generera med just dessa källor. Textförfattande är dock det sista jag i dess helhet kommer att överlämna åt AI att generera. Detta eftersom jag dels har mycket lätt för att författa texter (att jag tycker det är skittråkigt är en annan sak, förstås), dels för att 99% av mina ord och metaforer kommer från egenupplevd erfarenhet och som bara min hjärna kan veta, omvandla, värdera och tolka. Visst, jag skulle kunna generera om och generera om texter till dess att sammanhanget slutligen klaffar, men palla liksom! Sedan kan jag ju erkänna att om det nu kommer till den framtid där AI kan generera all min musik helt och hållet efter mina förutsättningar och jag även låter AI författa mina texter, då anser jag att jag av moraliska skäl inte längre kan hävda rättigheterna till verket. I alla fall inte som upphovsrättslagen ser ut idag. Som sagt: Oro och bekymmer över AI:s framfart (inom konstvärlden) är förståelig men bör inte överdramatiseras. Det enda som kan komma att ske är att du behöver mäta dig med andra konstnärer som till skillnad från dig väljer kraftfullare och effektivare hjälpmedel för att producera sina alster. Och om den mätningen stör dig, då lider du sannolikt av en rejäl dos fåfänga (inget fel i det!), och då har du två val: fortsätt med fåfängan och fortsätt göra det du är bäst på, eller bli en med den blivande grå AI-massan … Fast lite coolt är det allt, det där med AI 🙂