Valle

Hobby! Eller rättare sagt, endast för eget bruk. Jag är åt helvete för självkritisk och bekväm (summa: extremt långsam) för att någon klient hade haft lust att lägga ner ekonomiska resurser på mig.

Njae ... Ligger nog inget genialt bakom. Snarare en vedertagen metod där man dubbar och blendar gitarrer till vansinne och dessutom med olika stärkare med varierande gain, varav en av källorna är så löjligt gainad att man endast hör just "surr" ... Det är dessutom inte helt ovanligt att producenter experimenterar med att någon av dubbarna ska vara en torr, linad signal vars (enda) uppgift är att bibehålla ton och attack. Den där upplevda boosten runt 2-3 kHz, den befinner sig sannolikt långt tidigare i signalkedjan, i någon av listans olika pre- eller power-amps eller för all del högtalarna. Jag är helt övertygad om att det "mixen" av dessa dubbar/kombinationer som gör slutresultatet, snarare än en post-EQ på hela signalkedjan.

Det där var ju riktigt nördigt! 🙂 Du har säkert rätt ... Min amatörmässiga gissning är ju att den där boosten likväl kan komma från stärkare/högtalare/mic istället för nödvändigtvis post-EQ. Särskilt stärkare har ju sina egna idéer om vad som ska hända när man till exempel drar på frikostigt med "presence". Och just Marshall är väl glada i att sabba den frekvensregionen för sångare ...

Haha! 😃 Aaarghh … jag vet! Grejen är ju att jag faktiskt lämnade på det datumet (eller nära i alla fall) och höll mig borta i tio år. Eller ja … jag ”lurkade” ärligt talat under alla dessa tio år. Det fanns trots allt mycket kul och informativ läsning att gå tillbaka till. Har jag (o)tur är jag fast igen. Tio (nej, elva) år äldre, tio (nej elva) år visare – men precis lika fyrkantig och principfast som vanligt; de ränderna går nog aldrig ur. Kram på dig med, såklart! 😊

Nästan alla lät så mid-90s … 😉 Nu ska jag bidra med ett jävligt tråkigt svar 😁 Just Therapy? kanske aldrig lockade mig, men däremot liknande band – ljudmässigt, då – som Alice In Chains, Foo Fighters och Union, för att nämna några. Alla dessa band hade, till att börja med, en gemensam nämnare: Win the fucking Loudness War! (Sedan kom LUFS och satte krokben för alla Chris Lord-Alge-wannabes, men det är en annan story.) Mycket att ljudet vi hör från dessa bands produktioner är väldigt aggressivt och in your face. För många rentutav (anatomiskt) tröttande i längden. Det handlade om att döda transienterna i den mån det gick utan att för mycket sabba pulsen och rytmen i såväl enskilda källor som hela ljudbilden. Detta resulterade i att redan överkomprimerade källor som löjligt gainade guror, och som hade färre eller mindre känsliga transienter att resa sig i upplevd nivå jämfört med transientrika källor som exempelvis trummor. Och var gurorna dessutom 100% panorerade åt ömse håll, vilket de väl nästan alltid är även idag, så fick man en väldigt attraktiv stereobredd på köpet. Och jag tror faktiskt att det snarare är stereobredden som fångar din förtjusning, snarare än hur gitarrerna är rattade. Jag skulle vilja påstå att det inte ligger någon särskild ”unik” hantering av Chris Sheldon när det gäller mixningen. Att det är Gibson och inte ESP, Marshall och inte Mesa, överraskar mig inte. Allt handlar om ”gain” och massor med dubb. Och givetvis hur det är mickat. Eller var mickat snarare. Idag är det väl ingen som dissar en förstärkarsimulator bara för sakens skull – möjligen i sådant fall producenter som har lagt ner miljontals på en handfull olika förstärkarenheter och behöver propagera för dessa. You can do it! 🙂

Eller så använder man den här pluggen som gör allt skitgörat: https://acondigital.com/products/remix Inte riktigt min grej att hålla på med sådant. Men om man behöver göra det snabbt, så ...

Kan såklart vara så, ja! 😁

Ämnet är väl inte helt irrelevant för studionördar. Men det är ju helt klart ett försök till gratis reklampanel. Såvida nu någon med tveksamma avsikter inte använder herr Nordborgs namn som ett falskt nick. Hursomhelst, på min tid ... 😁 ... hade den här tråden släpats ut på bakgården och dumpats i en avfallscontainer direkt, med hänvisning till någon luddigt formulerad forumregel.

Vänligen definiera "låga toner".

Köpt på IKEA för kanske tio år sedan. När jag inredde min mancave/studio (2021) behövde jag två nya (en över bordet, som nu, och en där den töntiga lilla disco-kulan hänger) men konstaterade att lampan hade utgått ur deras sortiment. Förståeligt, då den är skitbökig att inte bara sätta upp och få att hänga rätt/snyggt, utan även en sådan enkel sak som att byta glödlampa. Men jag älskar designen, och har inte hittat någon motsvarande lampa. Så den gamla får hänga där tillsvidare.

Och jag är en gammal (hård)rockare som inte bara gillar dansband utan även har spelat i några. Så du kan ju föreställa dig vilken status bland de lättstörda jag har/hade ...

Ergo "enligt min mening ..." 😉

De som enligt min mening har den lägst satta störningsribban, och som besitter det största behovet att gapa (inte nödvändigtvis i volym, utan även i verbala uttryck) när de upplever sig bli "störda", är utan tvekan hårdrockare och metalheads. Den senare är något känsligare. Dessa grupper kan lyssna på och spela "sin" musik på hörseldestruktiva nivåer, head-banga sina huvuden till egenframkallad hjärnskakning, kasta sig ut från tvåmeters platåer utan krav på mjuk landning, etc ... Men spela "Kan man älska nån på avstånd" eller "Bobby McGee" på hälsosam nivå i din lägenhet, vägg i vägg till deras, och de får en akut allergisk reaktion som får dem att påtala en ett och annat.

Ja vaffan ... är man gubbe, så är man. Det jag har idag (i studio-väg) var rena fantasin för den 15-årige Valle som satt på sitt rum i föräldrahemmet och spelade in på sin Tascam Porta One. Akustik och dess behandling var något jag varken förstod eller hade trott var något viktigt. Idag har jag en egen mancave där jag kan spela in (hela band om jag vill, men det gör jag inte), mixa och givetvis festa. Den observante noterar att jag är en sucker för retrofuturistisk design. (Min dotters pojkvän sa en gång "Din farsas studio ser ju fan ut som en porrstudio". Komplimang, om man frågar mig ...)

För det första: Den "tydliga och klara" sången behöver du så långt det går säkerställa redan under inspelningen. Tyvärr. Om du ändå vill äventyra resultatet genom att ignorera den tumregeln och istället "fixa skiten i mixen", då förutsätts att du är mycket väl bevandrad i allehanda post-verktyg (EQ, kompressorer, etc), särskilt om du begränsas till att använda en 3-bands EQ. För det andra: Vad som eventuellt uppfattas som "oskön" frekvens i solo-läge kan mycket väl ha en högts avgörande betydelse för helheten, dvs, när du inte mixar i solo-läge. Eller tvärtom. Ett typiskt misstag vi alla gör är att i solo-läge ratta fram, exempelvis, ett fett gitarrsound, bara för att när vi sedan ska lyssna på helheten blir förfärade över hur jävla fel det låter. För det tredje: Vi jobbar och lyssnar på olika sätt och med olika avsikter. Jag har personligen funnit att det är bättre när man i första hand skär bort sådant som låter fel än att boosta sådant som (redan) låter bra. Fast det beror såklart på var i effektkedjan din EQ finns. Och sist: En "otydlig och luddig sång" kan totalsabba en annars bra mixad låt.