trombonisten

Inte så illa. Men Samson är inte känt för att ha världens bästa kvalitet. Inte sagt att de är dålig därför, men om den håller för 100 gig vet man väl inte. För övrigt är den bara på 500W (RMS). Värdet på Peak är rätt ointressant. Och som du själv noterat, hur mycket som bara eldare för kråkorna och hur mycket som blir ljud framgår inte. Gunnar

Ser ok ut på avstånd. Du måste nog titta närmare. Lite tips finns här http://reviews.ebay.com.au/Fake-Shure-Beta...000000006603964 // Gunnar

Slutsteg -- Switch -- Passiva högtalare. Mitt råd -- inga volymkontroller, bara switch. Jag har sett såna då och då i second hand butiker, klart mycket billigare än att bygga själv. Gunnar

Avvakta med AKG C214. Det är inte precis någon klassiker och få har nog använt den än. Tekniskt liknar den inte alls 414, snarare deras C2000 / C3000. C414 finns för övrigt i så många olika modeller så ingen kan väl hålla ordning (sådär 10 olika versioner genom åren) men oavsett version är det ju en standard som finns lite överallt. För inspelning av akustisk gura finns det väl en mick till som du borde prova, Neumann KM184. Vissa hatar den, men den används en hel del så nåt rätt bör det ju vara. Kolla priser hos www.thomann.de som exempel så vet du om din lokala affär lurar dig. En liknande mick med lite snällare diskant är Microtech Gefell MG300, tror att det är www.mikrofonen.se som säljer den. Gunnar

Inga problem med datorn du hittat. Men (se nedan). Själv kör jag sedan många år bärbar och spelar in direkt på den inbyggda hårddisken. 5400rpm klarar utan problem 16 kanaler vid 24bit 44.1 kHz. Det finns några punkter att jobba igenom dock: 1 - ljudkortet. Jag har använt Fireface 800 och en del andra RME-kort länge. De krånglar inte. En del andra kort jag provat krånglar då och då. En del ljudkort drar massa extra processorkraft. 2 - programmet. Jag har använt Samplitude länge. Det programmet drar inte någon extra kraft när man bara spelar in och fungerar mycket bra för det ändamålet. Jag har också provat Reaper med gott resultat. En del andra program har jag hört kan dra kraftigt med CPU alldeles i onödan. 3 - håll datorn trimmad. En egen partition på hårddisken för inspelning är en bra ide. Töm den och formatera inför varje viktigare inspelning. Stäng av indexering och antivirus. Se till att trådlöst nätverk är avstängt. Kör inte en massa andra program samtidigt. Gunnar

Gissar att det är en äldre version av en sån här: http://www.geinspectiontechnologies.com/en...sion/index.html En Ultraljudkännare med andra ord. NUKEM Nutronic bytte namn till Nutronic och köptes sen av General Electric http://www.ultrasonic.de/news/2002/nutronik.htm GUnnar

Det är några år sen nu, men minidisc inspelningar är helt ok. Använd inte long play. Se till att hitta en minidisc som du kan ställa inspelningsvolymen på, inte en som bara har automatisk volym, inte alla har sånt. Discar kan vara svåra att hitta men spelarna får man väl nästan gratis numera. Alternativt så borde du kunna hitta ett USB-ljudkort med två kanaler för under en tusenlapp och koppla till laptopen. Även en mycket gammal laptop fixar två kanaler. Leta lite begagnat på blocket och vendolin. Annars kan man väl fortfarande köpa M-Audio Transit för en sån summa. Koppla in mickarna i mixerbordet som du redan har och ordna en kabel emellan. Jag har tyvärr sålt mitt, annars kunde du provat. http://www.thomann.de/se/maudio_transit_us...iointerface.htm Gunnar

Idén verkar bra. Några detaljer möjligen. - det kan bli lite stökigt med att tappa direkt från live-mixer-bordet. Orsaken är att live-mixarn gärna fipplar med gain får att få till så bra inställningar som möjligt för ljudet. Men då åker inspelningsnivån hiss upp och ner. Vid inspelning vill man gärna ligga lite lägre i nivåer så att det aldrig klipper. För PA spelar det inte så stor roll på en del av kanalerna. Alternativet kan vara att köra med separata mick-stärkare och AD för inspelningen, och då en separat tekniker för det. Det har också en annan fördel, när det är strul kommer live-mixarna prioritera att få fram PA och då strunta i inspelningen. - räkna med att det går några extra kanaler för inspelning jämfört med PA. Gärna några riktade för att fånga publik-ljudet. - datorn fixar volymerna av data utan problem. Dock är inte Logic säkert det bästa programmet att välja. Jag har för mig att det kan strula till det med att inte spara undan filerna om det blir en glitch nån-stans. För PC-världen tror jag på Samplitude eller Reaper som bägge har visat sig funka bra i praktiskta försök, men det är ju bara att prova ordentligt i förväg. Vilket program man i slutänden mixar på är en annan fråga. - mycket är det som beror på en enda PC. Kanske värt att titta på nåt sätt att dubblera, kanske köra en hårddisk-burk som backup. - master-klocka som nån föreslagit behövs inte alls i den här uppsättningen, mixerbordet sköter det. - lycka till, det behövs när man kör live-inspelningar. Gunnar

Mitt tips är att avvakta med bandaren. Bandare är idag bara något för extrema entusiaster. De behöver servas ordentligt med jämna mellanrum. Till exempel bör man tvätta och ställa in tonhuvuden och avmagnetisera ofta. Sen skall det smörjas och bytas gummidetaljer och tonhuvuden när saker och ting blir slitna. Köper du begagnat så bör du absolut se till att få med servicemanualen, och helst gå några timmars kurs hos någon som vet hur man skall göra. Glöm inte köpa avmagnetiserare och referensband. Nästa grej är att det inte är alldeles enkelt och absolut inte billigt att köpa band nuförtiden, även om det inte är omöjligt. Och skall du köra ner direkt på två spår så måste du antingen ha ett bra rum så du kan köra med bara två mickar eller ha en mixer uppkopplad. Och nån som kör mixern. Gunnar

För att citera min finska vän: Jo. Alltså, inget är så svårt som det blivit i den här tråden. Grabben vill ha en mick. Som låter bra. På hans röst. Som han sjunger. På scen. Inget kan vara enklare. Det är bara att prova olika mickar. Det går inte att läsa sig till. Det går inte att säga att kondensatormickar eller dynamiska är bättre eller sämre. Det är bara att prova. Rocksångare tycker om att "äta upp micken". Jag har provat på lite olika sångare. Rätt ofta fungerar en kondensatormick som Neumann KMS105 riktigt bra. På manliga röster är dock ofta Shure SM58 helt oslagbar. På andra fungerar andra mickar bättre - Sennheiser har ett helt gäng olika mickar som ibland funkar skitbra. Shure har ett helt gäng olika också. Beyer har en bandmick som är helt underbar, M160, och jag skojar inte : http://www.thomann.de/se/beyerdynamic_m160.htm Operasångare vill helst inte se micken alls och kan aldrig tänka sig att sjunga rakt in i den. Då har man en liten konding, kanske i midjehöjd. Sist (i lördags) använde jag en Sennheiser MKH40. Funkade skitbra för inspelning, inget PA dock. Men det enda svaret som gäller är att man faktiskt måste prova med den aktuella sångaren. Och glöm inte Shure SM58. Gunnar

Tänker du på rappen. 1 - en första inspelning. Komprimerad, eq-ad mm. En liten snutt reverb. 2 - andra inspelningen. Bara vissa ord här och där. Panorera till vänster. 3 - tredje inspelning. Samma ord som i 2. Panorera till höger. Som vanligt lite eq, komprimering och kanske en snutt reverb. Blanda efter smak. Till slut lite mastring. G.

Vanligaste felet med Firewire-ljudkort är firewire-kablen. Symptomen är typiskt nog olika hela tiden. Den "skärmade" som är med från RME funkar bra, prova annars med ett gäng olika tills du hittar en som funkar. Ett annat problem är fel drivrutiner -- du har väl laddat ner senaste från nätet. Ytterligare ett problem är att vissa chip i datorn inte funkar. Kolla att du har en Texas Instrument chip på firewire-porten. Annars rekommenderar jag att du köper ett firewire kort och sätter i datorn, borde inte kosta mer än några hundralappar. I sista hand kan det vara fel på kortet såklart. Är det nytt borde butiken fixa det. Gunnar

En gammal lärdom är att man skall köpa exakt det man vill ha, oavsett priset -- eller billigaste möjliga. Sakerna mitt emellan är de man blir missnöjd på. Att lägga extra pengar och ändå inte bli nöjd är ingen bra idé. Nå, du tänker spela in trumset och ett gäng instrument samtidigt. Då blir det lite snävt med 8 kanaler, men 16 räcker, 12 borde vara nog (men räkna själv). En fungerande modell skulle då vara ett 8-kanals ljudkort och en 8-kanals extern omvandlare ansluten via ADAT. Du behöver mickstärkare till alltihop, 16 kanaler är ett gäng att få ihop. Sen behöver du tillräckligt med mickar för att få in alltihop. Nån DI-box vill du nog ha också. För lyssning behöver du monitorer. För medhörning behöver du antagligen ett gäng hörlurar och hörlursförstärkare. Du behöver också nåt sätt att styra monitor och hörlurar, antagligen nån form av mixer. Det finns mixrar där man kan ta ut signalen direkt efter förförstärkarna och in i datorn, sen använder man mixern för att göra medhörningsmixen. Å andra sidan finns det ljudkort där man kan mixa i ljudkortet och skapa medhörning där. Lägg till kablar och mikrofonstativ. Det låter som om budgeten är lite snävt tilltagen. Tyvärr. Mycket kolla på blocket och vendolin blir det. Gunnar

Mina tankar för vad de är värda (ungefär 50 öre). Gör vad du kan för att isolera signalen, det gör det lättare senare. Dämpa rummet så gott det går. Kanske dämpa med filtar eller annat mellan mickarna på olika ställen, kanske en dynamisk mick på sången som tar mindre runtikring, kanske en figur-8 mick i stället (i "noll-riktningen" dämpar den mer än andra). Inget problem. Det löser du i mixen genom att "rida" på volymen med hjälp av automatisering. Låg signal är i sig inget problem så länge det är lite avstånd till bruset. Därför är det finess med lågbrusiga grejor och 24 bitars inspelning. En tanke kan vara att bredda gitarren lite: lägg original-ljudet åt ena sidan (vänster till exempel), tappa det via ett kort delay och lägg det ljudet i höger. Lyckas du blir det liksom ett "hål" i mitten där sången passar in. Kan passa till stilen, eller inte alls. Gunnar

Börja med att leta på blocket och vendolin. Det finns en rejäl massa begagnade PA ute till försäljningen. Vanligen till högst halva nypriset, ofta rejält mycket mindre. Gunnar

Patchbay är vad man brukar ha. Jag rekommenderar dock absolut INTE att patcha mikrofonsignaler med fantommatning via tele-jack som är det vanliga. Gunnar

Pruta lite till. http://www.thomann.de/se/search_dir.html?x...amp;sw=ddm-4000

Du tar en del risker genom att använda den. Den följer troligen inte svenska lagar om frekvenser och störningar på annan utrustning. Åker du dit, vilket väl är osannolikt men ändå, så blir utrustningen indragen och du kan få böter. Gunnar

Liten förklaring till varför jag skriver köp inte. Och jag menar fake, sådana som försöker framstå som ett varumärke som de inte är. Det handlar alltså inte om Lacoste-tröjor eller Chanel-väskor där det viktiga är att visa upp varumärket. Här handlar det om sämre produkter som kan förstöra din spelning eller inspelning. Det är grejor som du aldrig med gott samvete kan sälja vidare. Vill du ha billigare varianter av grejerna så finns dem att köpa. Musikaffärerna har ett antal no-name varumärken som ligger i lägre prisklass, några exempel är TSM eller JJ-Labs men det finns fler. Varför skall du betala samma eller mer för samma kvalitet bara för att det står Shure på den. Om du har tur vill säga. Har du otur är det mycket sämre och rent skräp. Dessutom borde vi inte stödja de människor som med flit luras genom att ta hit skräpet och sedan lura på det på okunniga människor. Gunnar

Syftet med pan-law ar det skall bli lika starkt oavsett om du rör på panoreringen. Problemet är annars att om du fått en perfekt mix, men bara lite snett, och sen panorerar kanalen lite annorlunda så blir det den helt oavsiktligt starkare eller svagare och då måste du ändra volymen också. Skulle du sen av någon orsak vilja ha automatisering på panoreringen kan det bli ännu snurrigare. Att man vanligen väljer mono-inspelning för mono-saker beror på att det för de flesta är bekvämast så. Vill man sen köra en stereo-effekt så tappar man bara till en stereo-buss och lägger effekten där. För övrigt är det inte sådär helt vanligt med effekter som är stereo in, men de kan ofta vara stereo ut. Men som alltid är det bara resultatet som räknas, hur du kommer dit är inte intressant för någon annan än för dig. Gunnar

Jag har för mig att det är en helt annan kapsel än i "riktiga" 414. Det är en elektret-kapsel, troligen mest lik C3000. Det behöver inte vara dåligt, men gå inte på att det skulle vara en 414. Gunnar

Det har varit allför mycket misstänkta auktioner på tradera och försäljningar på blocket av Shure SM58, radioversionen av dem (LX88) respektive Beta58. Min gissning är att de flesta är kopior. För mer info kan ni läsa: Hur man ser att en Shure SM58 är fake http://www.kiwifolk.com/blog/2007/03/be-aw...ently-been.html Shure Lx88 som ni inte skall köpa. http://www.asianproducts.com/product_8/Shu...42984696438.htm Kopior av Beta58 http://reviews.ebay.com.au/Fake-Shure-Beta...000000006603964 Det verkar vara en säljar i Alingsås och en i Bro som håller på mest. Varning. Gunnar

Musikens historia är lång och har många intressanta steg på vägen. När herr Sax uppfann Saxofonen så fanns den i ett helt gäng storlekar (googla gärna lite). De var omväxlande stämda i Bb och Eb. Till exempel är tenorsaxen stämd i Bb och altsaxen i Eb. Herr sax bestämde också att man skulle notera instrumentet "som man spelar", inte som det låter. Han följde då en lång tradition där vissa instrument alltid noterats som de "spelas", medans andra "som de låter". En finess är att det är lättare att byta storlek på instrumentet. Trumpet är ett exempel på instrument som alltid noteras som de spelas (transponerande). Trumpeter finns sedan i en massa olika "storlekar" eller stämningar. Den vanligast sorten nuförtiden är Bb trumpet. I äldre noter kan man hitta trumpeter i stort sett alla tonarter, förutom Bb är C, A, F rätt vanliga. En viktig orsak är att trumpeterna fanns innan ventilerna uppfanns (patentet är från cirka 1815). En trumpet utan ventiler stämd i C kan spela ett begränsat antal toner, en övertonsserie. C och G i första oktaven C E och G i andra oktaven (och ett ganska falskt Bb) C D E med flera toner i tredje oktaven Beroende på vilken tonart stycket går i så väljer man olika trumpeter eller byter ut en bygel som gör trumpeten längre eller kortare. Moderna instrument har ventiler istället och kan spela i alla tonarter. De låter dock lite olika beroende på sorten så de riktiga kännarna (typ om man spelar i filharmonin) byter gärna instrument efter musiken. Klarinett som nämndes är numera vanligen stämd i Bb. Men förr i tiden var det nog vanligare med A-klarinetter. Gammal symfoniorkestermusik är oftare skriven för A-klarinett än för Bb. Att transponera i huvudet kan duktiga musiker, men det är trevligast att slippa. A-klarinetten låter också lite annorlunda än Bb-klarinetten (finsmakare) och går en ton lägre vilket krävs i vissa orkesterstycken. Det är inte särskilt svårt att skriva om mellan en A och en Bb-klarinett, men det kan bli ganska svårspelat, dels för att det är olika lätt att spela olika drillar, dels för att det kan bli en himla massa förtecken. Så om man spelar professionellt i en symfoniorkester har man alltid minst två klarinetter (en A och en Bb). Fiol är ett exempel på ett instrument som noteras som det låter (otransponerat). När det står ett C så spelar man ett C, men det finns ingen C-sträng på en fiol. En kuriosa i sammanhanget är trombonen. Den vanligaste trombonen är stämd i Bb, precis som en trumpet men en oktav ner. Men tromboner skrivs nästan alltid klingande, dvs som det låter. Numera är det mest bas-klav eller om det går högt tenorklav. Vanligt i äldre musik, till exempel hos Mozart, så skriver man för tre olika tromboner i tre olika klaver: basklav, tenorklav och altklav. Idag är det fullt möjligt att man spelar alla tre stämmorna på samma instrument, även om det finns tromboner som kallas alt-trombon (ofta stämd i Eb), tenortrombon (den vanliga, stämd i Bb) och bastrombon (stämd samma som en tenortrombon fast med extra grova rör och en eller två ventiler). Ytterst ovanligt men det finns kontrabastrombon som vanligen är stämd i F (men fortfarande noteras klingande). Fast för att göra det ännu mer komplicerat så skriver man ofta trombonen i brass-band eller blåsorkestrar i G-klav som om det vore ett Bb instrument. En orsak kan vara att de som spelar då lättare kan byta mellan olika instrument, till exempel till trumpet som då också noteras som det skrivs. I brassband spelar man väl ofta det som här kallas för basun, som har ventiler precis som en trumpet. Även tuba skrivs då ibland i G-klav som det spelas och då får man ha olika utskrivna stämmor beroende på vilken tuba man använder (de vanligaste är väl Bb, F, Eb, C och BBb). Då blir det rätt lätt för en trumpetare att hoppa in på Tuba-stämman, ingen transponering i huvudet behövs. Varför det blev just Bb som vanligaste tonart har nog att göra med marschmusikens användning inom det militära på 1800-talet. Här blev det plötsligt viktigt att välja någon standard eftersom man köpte in hela uppsättningar till musik-kårerna. Och då blev det just Bb som huvudtonart, kanske för att det passade bra till trombonerna. Storleken på en Bb-trombon passar ganska bra ihop med hur långa armar människor vanligen har (man skall ju nå ut till 7-e läget för att kunna spela alla toner). En liten djupdykning i historian. Bara skrapat på ytan. Gunnar

Ytterligare ett alternativ är Opera. G

Den stora frågan är dock hur du bär dig åt för att ge folk möjlighet att köpa skivorna. Att distribuera skivor till butiker är ett himla pyssel eftersom de oftast inte är så intresserade av okända artister. Att göra en artist känd kräver "marknadsföring" som vanligen kräver en hel del arbete. Så tänk igenom vad du vill uppnå och se sen till att du lägger tid och pengar på det som ger effekt. G.