trombonisten

Upphovsrätten tillåter remixar. Men du måste fråga först. Alternativet skulle vara att man inte behöver fråga och kanske inte betala. Då kan du kopiera alla dina favoritlåter och sälja dem som skivor på drottninggatan. Eller för den delen lägga upp mp3-or av dina skivsamling på nätet för alla. Vadå, jag har ju gjort en remix! /Gunnar

1 - man får inte ge ut covers utan upphovsägaren tillstånd. Alla kommersiella låtskrivare har gett sitt tillstånd genom att ansluta sig till STIM eller liknande. Du kan därför utan alltför mycket tänkande ge ut skivor med covers (covers = ny inspelning av redan kommersiellt utgiven melodi+text utan ändringar). Det är billigt att ha med en cover på en skiva. - klassiskt exempel på motsatsen är tangokompositören Piazolla som aldrig var med i någon motsvarighet till STIM och vars dödsbo inte automatiskt ger rätt till covers 2 - skilj på låten och inspelningen. En cover gör man på låten. En remix gör man på inspelningen. 3 - för eget bruk får man i stort sett göra vad som helst 4 - för att använda inspelningen i en remix som ges ut publikt (exempel läggs upp på nätet) eller används kommersiellt (skiva, radio, film, reklam, konferens och så vidare) krävs tillstånd av den som äger inspelningen. Vanligen får man då betala licensavgift för inspelningen (som ibland är extremt dyrt). Dessutom får man betala för låten om den är igenkännbar (vilket är billigt på skiva men struligt på nätet). 5 - reglerna för vad som är tillåtet och inte är visserligen komplicerade men mycket tydliga. Hur det borde vara är en helt annan fråga. Risken om man tar bort licenskravet för covers är att skivbolaget inte får något alls betalt för skivor (kan du säga när en kopia blir en cover? ) . Och då slutar de kanske spela in skivor över huvud taget. Inga skivor -- inga intäkter -- inga artister är ett möjligt resultat. // Gunnar

Glöm inte kolla begagnat. Blocket är ofta 1/2 till 1/3 av nypris. Och passar det inte just er brukar det gå att sälja vidare för samma pris även om man köpt fel. Tips är i första hand att försöka hyra det ni tänkt köpa för att testa. Väl värd investering. Skall det bara låta i ett hörn spelar det väl ingen större roll vad du köper. Efterhand som kraven stiger ökar priset och vikten att bära. Vad är tillräckligt bra? Stagepass 300 är helt ok. Lättburet och låter inte alltför illa. Slutsteg sitter i mixerna som transporteras i ett fack i ena högtalaren. Nackdel tycker jag är fläkten i mixern eftersom jag hatar fläktar, men för PA spelar det ingen större roll. Fanns ett sånt på blocket nyss. Yamaha är ett stort känt märke så det går att få service och grejerna inte kända för att gå sönder av sig själva (till skillnad från en del budgetmärken). / Gunnar

En audio CD som följer Redbook standard går inte att programmera över huvud taget. På den finns bara .wav-filer med ljud i 44.1kHz 16 bit. Filerna kan ha textinformation med sig och uppdelning i mindre delar än spår. Det går att göra lite trix med låt nr 0 som CD-spelare inte visar och sånt. Det är allt. G.

Problemet är vi inte vet om det är ett instrument eller bara passar som lampfot. Steg 1 är väl att någon som förstår sig på sånt här tar en titt: - vem kan ha gjort instrumentet? (jag tror inte det är Heckel, men gissar på någon verkstad på gränsen mellan tyskland och tjeckien, det fanns och finns ett helt gäng) - när är det gjort? (gissar på perioden 1920 till 1940, men det kan vara äldre vilket inte är någon fördel) - hur är skicket? (finns det röta, hur ser gummit ut inuti, hur sliten är mekaniken, lagningar mm) - finns det sannolikhet att det kan bli ett härligt instrument? Nästa steg är väl att gissa värdet efter att instrumentet renoverats upp till spelbart skick. Som jämförelse kan sägas att fullt spelbara begagnade fagotter finns att få från sådär 20.000 kronor. Kolla till exempel hos http://www.howarth.uk.com/ som har en list på used bassoons (en musikhandlare måste lägga på så priserna där börjar kring 30.000). Den här fagotten saknar dock några klaffar som man numera brukar vilja ha vilket minskar målgruppen en hel del. Men är instrumentet riktigt bra av en känd tillverkare och man hittar rätt köpare (vilket inte är helt lätt) så kan priset stiga en hel del. Därefter får man jämföra kostnaden mellan att göra renovering och marknadsvärdet. Kanske är det inte värt jobbet trots allt. Jag ställer gärna upp och hjälper till så gott jag kan. Har du lust kan du posta / bussgods fagotten till mig. Jag tar med den till Sven Aarflot på Jonas Näslund som servar min Yamaha så får vi se vad han säger. Skicka ett PM här i forumet eller mail till ghellquist som finns på yahaoo.se så utbyter vi adresser och annan information. Mina gamla föräldrar bor i Skene så jag passerar Borås nång gång om året, troligen dock inte denna jul. Jag har personligen inget intresse av att köpa den, har för mycket projekt på gång ändå. Vore det en kontrafagott så vore situationen annorlunda, har börjat fundera på att införskaffa en sån inom några år. // Gunnar Hellquist, enklast på mobilen 073-9641575

Bara en liten "heads-up". Du kan definitivt designa elen själv. All dragning bör du låta en elfirma med tillstånd och certifierade elektriker göra och skriva under kvaliteten på. Alternativt, om du gör det själv så riskerar du att försäkringen inte gäller om det skulle brinna, och då kanske oavsett varför det började brinna. Om du skulle göra en egen elinstallation i ett hus som du äger och sedan säljer så riskerar du att köparen tar dit en elektriker och fixar till elen och skickar räkningen till dig. (El omfattas inte av reglerna om dolda fel) // Gunnar

Mitt tips är att du inte köper. Gå i stället till en musikaffär och hyr en klarinett. Borde kosta kring 100-lappen per månad. Då får du ett hyfsat nybörjarinstrument och en kontakt med musikaffären som kommer känna ett visst intresse av att instrumentet är någorlunda väl fungerande och justerat. Efter ett tag kan du se om det är en bra idé att spela klarinett -- mitt tips här är att du från börjar bokar några lektioner med en lärare som hjälper dig på traven om du inte tidigare har spelat nåt liknande, till exempel saxofon. Om du vill ha klarinetten brukar det gå att räkna av hyran mot inköpspris, men det är också så att efter ett tag kan du hitta fynd på blocket och då också kanske värdera om de är fynd eller skrot. // Gunnar (numera fagottist)

Visst finns det möjlighet att göra sånt här. Men det går inte att leva på de första 10 åren. Det handlar som vanligt om saker som erfarenhet och kontakter mer än om utrustning. Alla med lite pengar på kontot kan köpa utrustning. Även billiga saker är numera hyfsat bra. Många tror att det är enkelt att spela in, bara hänga upp grejerna och trycka på record. Det är en orsak till att det är svårt att få betalt för såna här jobb. De enda som vill betala är de som uppskattar skillnaden, och då vill de att du har erfarenhet och kan visa referenser. Så först det här med erfarenhet. Antag att den lokala kören vill göra en jul-CD i tusen ex att sälja på konserter o sånt. Svara snabbt -- hur många såna jobb har du redan gjort, och vad kostar det och när kan den vara klar och kan vi spela in i min källare? Det finns de som redan gjort sånt här och ser till att det blir ett bra resultat. Redan vet vilken kyrka som låter bra och är billig att hyra för inspelningen. Kostnaden för inspelningsteknikerna med utrustning är kanske en tredjedel eller mindre av totalen så även om du är gratis så är det ingen stor konkurrensfördel. För att få ett bra ljud på inspelningen behöver du anpassa mikrofoner, lokal och uppställningen till varandra. Det krävs att man gjort en hel del inspelningar för att det skall bli bra med säkerhet. Det är där erfarenheten vid inspelning räknas. Sedan är det allt annat med att skapa omslag, NCB-anmälningar, pressa skivor med mera som är rätt pyssligt och tar tid att lära sig. Sen är det kontakter. Även de måste byggas upp efter hand. En typisk kör kanske gör en skiva vart 5:e år, så du måste känna många personer som tänker på dig högt upp på listan när det är dags. Det brukar finnas ett gäng gråhåriga personer som gjort sånt här många gånger som hamnar först på listan. Men låt inte det avskräcka dig. Det är bara att starta. Gör många inspelningar. Ta betalt om det går, men räkna inte med att det lönar sig till en början. Tycker du det är tillräckligt kul så kommer du efterhand att bygga upp en bas av erfarenhet och kontakter. Och om du ser det som en hobby så är ju syftet med hobbies att göra åt pengar och tid. Risken är förstås att det blir tråkigt när du börjar betrakta det som ett jobb, men den dagen den sorgen. Registrera enskild firma skall du göra vilket fall som helst. Det kostar inte många hundralappar till en början men det är ju ett visst pyssel med bokföring och lite mer arbete när det är dags för deklaration. Å andra sidan kan du vara laglig med dina intäkter. Det lär gå med förlust de första åren så nån skatt blir det inte alls. Blir det stor omsättning och stor vinst så kan det vara dags att byta till aktiebolag, men avvakta så länge. Lämpligt pris beror ju på många saker. Ett bra riktmärke kan vara 300 kronor per timme plus moms. Det är ungefär vad en okvalificerad person kostar hos manpower eller en okvalificerad hantverkare. Räkna då all tid, som planering, restid, inspelning, mixning, fixande av omslag, kontakter med CD-pressare med mera. Du bör inte gå under det priset om det skall gå att leva på, men det krävs rätt många jobb varje vecka om det skall betala hyran. Som ny i branschen lär du väl göra en hel del jobb gratis eller mot lite fika eller en öl. Mitt tips är dock att du alltid skriver ett kontrakt med uppdragsgivaren. Skriv ner hur många timmar du max kommer att lägga på klippande och mixande, det är inte ovanligt att kunden har massor av åsikter som gör att det kan ta veckor av arbete att mixa ihop alstren. Undvik det genom att sätta upp gränser för vad som är din insats redan från början. // Gunnar

Hej Dots. Jag tror inte man skall ha för höga förväntningar på vad en utbildning till ljudtekniker ger för något i form av jobb. Vända hamburgare på McDonalds brukar man ju kunna få göra oavsett utbildning. Men ljudtekniker är det många som är lockade av att bli men färre som anställer. Jag gissar att de flesta hankar sig fram ett bra tag som frilans eller på korta påhopp. Efter att man fått ihop några års blandad erfarenhet kan det ju gå att hitta en anställning nånstans, då byggt på kontakter och referenser. De gamla stora arbetsgivarna, typ Sveriges Radio, avvecklar ju ljudteknikerna och ersätter med datorprogram i stället. Inspelningsstudiorna blir mindre och mindre eller lägger ner helt och hållet eftersom det är svårt att få kostnader och intäkter att gå ihop. Samtidigt tror varje kids som kan starta upp Cubase att de kan göra alltihop själva (en del är ju rätt duktiga måste erkännas) så inte vill de betala för nån ljudtekniker. Så mitt råd påminner om det jag brukar säga till de som tänker sig att bli musiker: lägg ner idén och tänk om. Men om du absolut inte kan låta bli trots att det är slitigt jobb med dålig inkomst, oregelbundna arbetstider och ingen trygghet så lär ju inte ett sånt råd hindra dig. // Gunnar

Ledsen. Kollade i lådan, den har nog gått till himlen, den kontakt jag hade där. Annars hade du fått den billigt. Kolla elfa, slå bara tuchel i sökrutan så hittar du den. M64 borde vara framtage som en tal-mikrofon i första hand. Kardioid eller super, vet inte vilket. Men vad den passar till har jag ingen aning om. /// G

Tror att de finns hos Elfa. Vill minnas att jag har en sån liggande nånstans i en låda som inte används. Låt mig kolla ikväll. // gunnar

Japp. Där är serienumret. Men ingen tillverkare. Du måste helt enkelt kontakt nån som har expertis. // Gunnar

Hmm. Den där var svår. Kan du ta bild från andra sidan också? Det är ett gammalt instrument, lite svårt att säga exakt hur gammalt. En hel del saker som är standard på moderna instrument saknas. Men det har troligen gjorts en större renovering relativt nyligen. Trät ser närmast nylackat ut, korkarna är nästa nya och det finns inga märken efter fingrar på knapparna. Detta pekar mot att det var värt att göra renoveringen, med andra ord att det är ett någorlunda bra instrument. Möjligen, alternativt att det inte spelats särskilt mycket vilket då skulle peka mot att det är ett billigare instrument. Men jag är mycket tveksam till att det skulle vara en Heckel. I sådana fall har det gjorts ett antal modifieringar någonstans på vägen. Ett antal detaljer här och där skiljer. Men jag har ingen riktig aning om vad det kan vara för tillverkare. Alla kopierade ju Heckels design, något många fortfarande gör. Två saker kan man ta bort direkt. Lådan är ju mer eller mindre ny. Lådor köper man ofta separat till fagotter. S-röret är ju tillknycklat och därför utan värde, men det är nog inte original. S-rör byter man tills man hittar ett som passar, mycket personligt. I det fallet tror jag han som lämnade in den till försäljning tog det sämsta S-rör han kunde hitta och satte i lådan. Leta efter något firmanamn nånstans på själva fagotten, inte på S-röret. Det brukar stå på klockan numera, men på bilden syns inget. Det kan finnas under koppen längst ner på stöveln. Den går att lirka loss, det är också där serienumret står. Finns det inget firmanamn alls, så är det nog tyvärr en kinesisk kopia. I stort sett värdelös då. Möjligen är detta ett hyfsat bra instrument, men det kan också vara ett ganska billigt skolinstrument. Jag vet inte nog mycket för att kunna svara på vilket. Men stäng inte dörren än, det kan finnas ett värde så ta kontakt med någon erfaren instrumentreparatör och låt han/hon göra en värdering. Tyvörr lutar jag nog just nu mest mot att det är en billig kopia, idag i princip utan värde. Gunnar

Spännande historia. Lägg gärna upp hur det går framåt. Om du kan, lägg gärna upp en bild. Heckel är som nämnt det mest kända namnet bland fagotter. Nya kostar sådär 300000 kronor och har en leveranstid på 5 år eller mer. Dessa instrument är dock rätt olika från de från tidigt 1900-tal. Även äldre instrument från ungefär 1920 och framåtl är eftertraktade och bra såna spelas av topp-instrumentalister över hela världen. Historien är ofta att musikern spelar ett helt yrkesliv på sitt instrument och sedan säljer det till en favoritelev, som i sin tur kanske spelare ett helt yrkesliv på den. Nu skall man kanske inte tro fullt så mycket om ett instrument i okänt skick och troligen lite för gammalt för att vara helt intressant. Men ett bra instrument i 4000 (cirka 1898) och 5000-serien (cirka 1911) sägs fortfarande ha en vacker ton och vara trevligt att spela. Jag har inte haft möjlighet att prova själv dock. Riktigt intressanta blir dock Heckel först från cirka 1920. Det är inte heller säkert vilken "stämning" som instrumentet är i, kring sekelskiftet var det inte ovanligt med så hög stämning som 451 Hz (idag ligger vi vanligen kring 442 Hz) vilket tyvärr gör instrumentet i stort sett endast intressant för samlare. Troligen har instrumentet en hel del skavanker och skador, men det är förvånansvärt hur mycket som går att laga på en fagott. Inte allt dock. Även om själva instrumentet kan ha lågt värde så är kan ett bra S-rör från Heckel gå för några tusenlappar. S-röret är det böjda metallröret högst som man sätter in i instrumentet högst upp. // Gunnar

Läcker sak! Påminner om min fagott (bassoon på engelska): http://www.yamaha.com/yamahavgn/CDA/Conten...amp;CTID=240000 // Gunnar

Tips: kolla hos thomann vad som finns på marknaden. http://www.thomann.de/se/cat.html?gf=subwoofer&oa=pra Kolla upp listan på vilka som har XLR ingångar och inbyggt delningsfilter (en del har RCA kontakter eller anslutning för högtalarnivå). Man brukar få gå till tillverkarens hemsida och ladda ner användarmanual eller liknande för att se vad burkarna egentligen kan. Leta sen begagnat på blocket, tradera, med mera.... Priset hamnar ofta kring hälften av nypris så man kan gå upp en klass för samma peng. Men, subwoofer i litet rum = problem med stående vågor och konstig frekvensgång. Konstigt frekvensgång i rummet ger risk att man försöker kompensera med mixen = mixen låter dåligt på alla andra platser. Det är inte alldeles enkelt att akustikbehandla den djupa basen (snarare, det är riktigt svårt). Bäst är enligt min åsikt därför om man enkelt kan koppla ur suben och växla mellan att lyssna bara i monitorerna (med full frekvesngång så mycket de kan), med sub respektive i bra lurar. Då får man en möjlighet att kolla om det finns konstiga bastoner som man kanske skall skära bort. Själva mixen av basen gör man då i lurarna som har bäst frekvensgång, men det fladdrar ju inte så gött om byxbenen. // Gunnar

Exakt som ChrisB skrev. Andra exempel är polska och menuett. Känslan i slagen är helt olika, till exempel betonas i polskan slag 1 och 3, i vals slag 1. Timingen i slagen varierar också, till exempel har wienervals en tydligt avvikande rytm mellan de tre slagen. // Gunnar

I ett relativt litet rum som du har där så fungerar det oftast bäst med en upställning i närheten av ORTF. Skall man vara exakt så betyder ORTF i det här sammanhanget småkondingar, kardioider, 17cm och 110 grader. ( ORTF är statliga franska radion o televisionen och på sin tid så var beslutade mått till för att följas utan frågor -- vi har kommit lite längre sen dess) Du kan använda dina stormembranare och prova med motsvarande avstånd mellan kapslarna, inställda på kardioid. Det ser skumt ut första gångerna så det är bra att göra en liten papp-mall (klipp ut 110 grader först med hjälp av en gradskiva, mät upp 17 cm sen) . Och stereoinspelning är i viss mån en materialsport, men lika mycket en fråga om öron. Materialsport eftersom det som skiljer enklare mikrofoner från dyrare ofta inte är hur de låter rakt framifrån utan hur ljud som kommer in mer eller mindre från sidan låter. Backar man en bit så blir det mer och mer ljud relativt sett som inte kommer in rakt framifrån. Dina stormembranare låter antagligen bäst som kardioider också, figur 8 och omni på enklare stormembranare är kanske inte deras bästa sportgrenar om man nu skall prata mångkamp. Öronen använder man till att placera mikrofonerna exakt där det låter som bäst beroende på vad man vill uppnå. Det finns många parametrar att ändra på: höjd, avstånd, distans mellan mikrofonerna, extra dämpning eller extra reflexer. För akustiska instrument spelar det roll var i rummet man spelar, det kan låta helt annorlunda mitt på golvet jämfört med i ett hörn. Samt vilket golv som ligger under -- akustisk gura brukar må bra av reflekterande golv och kanske till och med en reflekterande skäm bakom. Ytterligare en bit att tänka på är att akustisk gura i popmusik i stort sett aldrig spelas in i stereo. Man närmickar med en mick, kanske 3 decimeter från gitarren, vid 12:e bandet, riktat lite in mot kroppen. Sen får man det att låta stereo genom att lägga på ett lagom reverb. Sen är ju nästa sak att ljudtekniker vet att det inte handlar om mickar och sånt utan mycket (ibland mer) om musikern -- en riktigt bra musiker låter bra oavsett hur man spelar in honom. // Gunnar

Jo. Då finns det ju en hel del att välja på. Budget från några tusenlappar till hundra såna eller så. Har du en budget? Begagnat är ett bra tips, halva priset eller mindre är nog var man hamnar idag. I den högre prisklassen brukar man nämna namn som Weiss, Lavry, Digital Audio Denmark och kanske några till. Det är de grejer som används vid mastring, fortfarande ofta ut i en AD genom ett gäng burkar och sen in i en AD. I mitten nånstans finns ju tillverkare som RME, Apogee, Lynx med flera. Billigare än Behringer ADA8000 blir det ju inte, men då har du nog redan bättre. AD är svåra att lyssna in sig på. Färgningen de ger brukar visa sig först när man mixar många kanaler. // Gunnar

Man skall vara medveten om att herr Öhman inte mig veterligt någonsin arbetat med inspelning och mixning av pop. Hans kunskaper om det är området är kanske inte helt pålitliga. NS10 var för studios bara ett av flera arbetsredskap. Den viktigaste egenskapen var att de hjälpte till att få ett bra resultat. Han missar till exempel helt att studios på den tiden alltid hade flera lyssningssystem. Minst ett med stora lådor ofta inbyggda i väggen med bra och full och rak frekvensgång som man kollade mixen med. Men för detaljer kunda man gärna mixa i NS10 -- folklore är att kunde man få det att låta bra i NS10 så lät det bra i stort sett överallt. Att Öhman inte gillade ljudet är en helt annan sak, många miljoner har tjänats på den tidens mixar. En annan viktig sak som han missade är att jämfört med många av den tidens högtalare så hade NS10 en speciell egenskap -- det var en sluten låda. Ingen basreflex. Själv har jag svårt att mixa i lådor med basreflex, det bara bumpar i basen tycker jag. Föredrar slutna lådor även om det finns undantag. Små slutna lådor ger inte byxfladderbas, men å andra sidan slipper man "one-note-wonders" där en rätt stämd bastrumma blir extremt förstärkt medan andra frekvenser i basen inte hörs alls. Smaken är som baken här också, delad. En sak har han dock rätt i -- idag finns det i stort sett ingen orsak för en hemmamixare att köpa NS10. Det är en svunnen tid, för nostalgiker, tillsammans med Eternithus och 50-tals mopeder. // Gunnar

Du glömde berätta om det är RCA-kontakt eller optisk ingång. Optiskt är lite ovanligare att omvandlare har, men det är enkelt att löda en kabel från AES3 som flera burkar har till RCA-kontakten. Skall du gå från AES till optiskt så krävs det en burk till, enklaste är nog M-Audio CO2 men det finns några fler. Gå till www.thomann.de Du får antagligen klicka på svenska flaggan om du inte varit där tidigare. Klicka på Studio och inspelning (i menyn till vänster) Klicka på Digitalomvandlare (en av bilderna) Det är bara några stycken som har SPDIF utgång, långt ifrån alla. Observera att det inte funkar med ADAT om ditt ljudkort bara hantera SPDIF (SPDIF har 2 kanaler, ADAT 8 om man kör 48kHz eller lägre och ljudkortet brukar inte kunna ta emot sånt). Tips: RME ADI 2 eller benchmark adc 1 Alternativ http://www.gracedesign.com/products/V3/lunatecV3.htm http://www.zzounds.com/item--LUCAD9624 http://www.sonicsense.com/minime.htm -- men finns nog bara begagnad Det är enkelt att göra om från AES till SPDIF. Är det en koaxial SPDIF så är det enkelt, bara att löda en kabel rätt. http://www.joshwoodward.com/n/aesebu_to_spdif_converter.html Men har ditt kort optisk SPDIF så blir det en konverterare till optisk. http://www.m-audio.com/products/en_us/CO2.html // Gunnar

borttaget

Det är väl nåt som är trasigt. Och då kan man ju laga det. Om man vet hur man gör. Och kan hitta en hel grej att byta ut den trasiga med. Ärligt, det är svårt att veta nåt överhuvudtaget utan att se apparaten och mäta fram felet. Det kanske kan hjälpa om du berättar vad det är för märke och modell? Sen är det ju så att det som är enkelt för en person (gå på slak lina) kanske är svårt för en annan. Lite beror det ju på vad du vet och kan och om du redan kan löda. Du kan ju börja med att öppna burken och se om nåt ser uppenbart sönderbränt ut. Har du tur räcker det att byta den komponenten, har du otur går den nya sönder för att felet sitter nån annanstans. Allt brukar kunna gå att laga, även smälta drivremmar, men det är inte säkert det är värt det. // Gunnar

Enligt min personliga erfarenhet: mixar man så det låter bra i lurar låter det ofta illa i högtalare; mixar man så det låter bra i högtalare funkar det även i lurar. Men visst, jag använder både och. Lurar för att lyssna till de där små detaljerna och knäppen med mera. Men försöker jag balansera efterklang med lurar så låter det bara skumt i högtalare. // Gunnar

Detta är ett råttbo av åsikter. Ytterst få "vetenskapliga" bevis finns. Min tro är att det inte går att bevisa med accepterade vetenskapliga metoder att högtalarna behöver spelas in över huvud taget. Min åsikt är att högtalarna inte behöver spelas in men att öronen måste vänja sig vid hur högtalarna låter. Lyssna mycket på liknande musik som du själv skall mixa under någon vecka. // gunnar