van Caine

Jomän, grunden för gate är på eller av, men i praktiken skulle det inte funka nåt vidare, så alla jag sett har fördröjningsfunktioner för att slippa klick & fula klipp, samt flera har även något som verkar vara en fade mellan gate on och originalljudet, men med det senare på valbar nivå. Sen verkar, men det här är bara mina erfarenheter och inget jag sett på papper, som en omvänd compressor och en expander arbetar lite annorlunda. En omvänd compressor förstärker signalen över threshold enligt inställd ratio, vilket gör signalen spretigare än den var från början och behöver comprimeras, medan en expander bara verkar ha två volym-lägen den skiftar mellan- signal full eller signal låg. Plus med svep emellan, givetvis :-)

Njaa, en expander är inte särskilt bra till att förstärka transienter, själv använder jag dom flitigt till att döda dom med istället... Sen är det sant att en compressor och en limiter är samma sak i grunden, men de används helt olika. Min första compressor (Behringer Autocom. Används fortfarande flitigt till många saker!) köpte jag utan någon som helst aning om vad den egentligen var till för, jag använde den för att få upp grittigheten i röster & analoga synthar :-)

Hahaha, fantastisk! :-D

I hear you :-D Rock n roll! :-D Mina bidrag: http://www.youtube.com/watch?v=E_h0NdCYDus Skinny Puppy - DaddyYouWarBash http://www.youtube.com/watch?v=oDJebvj9ASw Fluke - OK http://www.youtube.com/watch?v=1hkEP6NoXFk Laibach - Das Spiel Ist Aus http://www.youtube.com/watch?v=kGEKnvXfYkU Front 242 - Never Stop http://www.youtube.com/watch?v=KxidefcsjDc Art Of Noise - Close To The Edit

Um, en limiter är inte gjord för utjämning, den är gjord för att dämpa spretiga transienter, och en exciter ger inte punch, den skapar bara diskant som inte funnits förut... Punch är beroende av transienter. @Lillwill - Innan jag skaffade riktiga studiomonitorer med dito bra förstärkare för en 20 år sen så kunde inte jag heller höra någon som helst skillnad på attacker minns jag. Vad har du för medlyssning? För att verkligen kunna höra skillnad så kan du testa att spela upp din egen röst (hade hellre sagt nån form av musik, men med det &%¤& loudness-kriget så är det inte en god idé längre), koppla in compressorn, ställa threshold ganska låg, och ratio i absolut max-läge. Då bör du se att mätaren som berättar hur mycket den sänker visar ganska mycket reduction. Låt för tillfället Release vara inställd på 0. Sen tar du bara helt enkelt och sveper med attacken långsamt, så bör du höra hur det plötsligt blir mer explosivt! Sen, testa att ställa in attack på nånstans runt 5-50ms för en schysst känsla, och svep med Release. Under förutsättningen att de finns bas i ljudet, så bör du märka hur basen påverkas av att man leker med release.

Jag skulle nog säga att det är just för att det är brightare som den är så bra till röst och over head! :-) Röster är nåt som låter bra i full-range imho!

Idag har jag lärt mig glädjen i pickupper jag opererat ut ur ett gammalt Rhodes-piano :-)

+1

Det beror på filtret. Ett resonansfilter får det (ego namnet), men ett bra cut-filter ska inte få det.

Inte helt underligt! För att komma förbi begränsningarna av inspelningsmediet på den tiden så var man tvungen att se till att allt innan dess var så bra som möjligt, för annars kunde det bli katastrof! Nu har det på många sätt gått åt andra hållet. Folk köper stora mängder skräp och förlitar sig helt på inspelningen...

Nu är det mycket snack om 47:an, men exemplen var inspelade med en 87:a, och den är bra mufflig i lågmidden, samt har en återhållen topp. Ingen stormembransmick är särskilt linjär. Dock har den en rent otrolig upplösning i hela midden, och jag tror det är därför den är så populär. Snygga transienter åsså. Jag kastade ett öga till på sidan, och insåg att det var en Behringer Mic-100 dom körde på! Jag har skrivit i tidigare trådar där jag refererat till min gamla lätt modifierade Behringer-amp, och det är just en sån. Mic-100 lämnar exempelvis Art-amparna med nyllet fullt av snor och tårar, men de är långt ifrån raka och har massor med både harmonisk dist och TMD, Transient Modulation Distortion (kortfattat dödar det transienterna. Sjukt irriterande). Inte så att de låter dålig, jag använder exempelvis min till vocoder och vissa ljudeffekter, men ljudet man får är svårbearbetat och är något som lämpar sig bäst som "smaksättning" av enskilda ljudkällor.

Själv tycker jag att spela in en ADK 51 i en Neve är lite som att sätta en Datsun-motor i en Ferrari Testarossa... Word :-) Precis! Det finns rör som låter kallare & sticksigare än någon solid-state-amp jag någonsin testat, och andra rör som är bland det mest linjära jag någonsin hört :-) Mitt Telefunken-rör jag satt i min gamla Behringer-mickamp är ett paradexempel på det senare. Alla delar utan undantag som finns i signalkedjan gör skillnad, men jag har aldrig sett vitsen med att köpa de bästa amparna om man inte har för avsikt att kasta sig på dito grymma mickar direkt efteråt, eller åtminstone i den närmsta framtiden. Micken blir ju inte bättre för det...

Sen är det iof mycket annat i ljudet som spelar roll åsså. Utan att gå in på tekniska detaljer jag inte är särskilt säker på skulle tolkas som nåt annat än technobabbel så skulle man kunna jämföra med ett digitalt fotografi. När jag tar ett foto med min iPhone så kan det bli sjukt snyggt. Jag har flera gånger fått ful vitbalans, som jag raskt har korrigerat. Det är enkelt. Men så snart man börjar göra nåt grövre så börjar bilden sakta men säkert börja se väldigt skum ut, för att till slut kunna se riktigt illa ut. Behringer är ofta såna, även om dom kan vara väl så användbara. :-)

Ifall det är så att Behringern är så skuren som jag tror (har fortfarande inte kollat i studion), så ja, mycket möjligt. Är den det för alla? Där måste jag nog säga nej. En 12.000 SEK är en jävla massa pengar, och om man inte antingen jobbar med det, eller helt enkelt vill ha en, så finns det mycket billigare alternativ :-) Jag hör till båda kategorierna, men om den sen är bäst i sin prisklass vet jag inte just nu. Själv brukar jag annars gilla SSL och Manley :-)

Kul! Låter som du kommit en grym bit redan :-D

Jag har äntligen fått liv i min gamla Wingtone-pickup, och har lekt med den en stund nu, bland annat gjort konsert på kastrullock och äggharpa. Vad jag klurar på är om någon har nåt intressant att säga om den? Efter att ha sökt en bra stund på nätet har jag fått reda på att den är från runt '45, senast '50, och att den är tillverkad i liten upplaga av två Göteborgare som, vad jag förstod, var helt först med att tillverka Svenska elgitarrer, även om det med handen på hjärtat egentligen bara var stålsträngade Levin Solist-gitarrer med deras pickup till. Det var ju inte imponerande mycket man fick reda på där precis, så då undrar jag om det finns nån här som har nåt kul att säga om den? Jag fick den av min Morfar för bra länge sen, men tyvärr finns han inte bland oss längre, så jag missade chansen att fråga där. Är det verkligen meningen att den måste vara typ max 1,5mm ifrån strängarna??

Det finns flera saker som kan göra att det låter illa utanför DAW:en. Lyssnade du i exakt samma högtalare som du mixade i? En direkt kalldusch man görna åker på som nybörjare är när man inser att alla system låter helt annorlunda. Mycket av mixningen går åt till att se till så att det ska låta så bra som möjligt i så många system som möjligt, utan att låta fan i något. Inte helt lätt alla gånger, men nödvändigt. Nästa sak det skulle kunna vara åsså är tillvänjning. När man mixar under en längre tid så börjar öronen anpassa sig till mixen, och inte tvärt om. Ju längre man lyssnar på samma sak, desto bättre kommer det låta. Just då. Kan det månne vara där skon klämmer? Om du går tillbaks till DAW:en, hur låter det nu då?

En tanke gnagde mig just förresten....var det inte så U-87:or brukar låta?? Nu har jag inte jobbat med någon på sjukt många år, inom film är dom inte bra alls (möjligtvis till voice-over), men i så fall skulle det ju betyda att Behringern är grymt färgad! Är Behringer'n hårt skuren i de kommersiella frekvenserna så skulle det vara mindre bra när man kopplar till mickar som förväntas ha en speciell karaktär...

Nu känner jag inte till Avalon, och systemet jag lyssnar igenom hemma låter grymt bra men är allt annat än pålitligt (RENT HiFi alltså), men vad jag kunnat avgöra tyckte jag allt Avalon hade en lite smutsig lågmid? Diskanten kan jag inte säga så mycket om eftersom den inte är rak här, plus att dom spelade in med två Neumann U-87, men jag inbillar mig att Behringern faktiskt var snyggare och mindre mufflig. Ganska dumt att spela in med så baktunga mickar och inte med så jämna som möjligt för att kunna höra exakt hur det låter... Earthworks eller DPA hade varit mumma här!

Så dom mickarna som beskrivs där är fullständigt spikraka?

+1. Dessutom, som Laibach-fan så har jag förlorat rätten att dissa covers ;-) Sen kan man, inte bara gällande covers utan hela konceptet att skriva eller inte skriva sina egna låtar, fråga sig var gränsen går. Att säga att "artisten", vilket då raskt blir sångaren (artisten i det här fallet, den som framför vad som skrivits, dvs sångaren för sången och musikerna för musiken), måste skriva sin egen musik för att det ska vara äkta skulle då raskt betyda att exempelvis Depeche Mode skulle kunna klassas som fusk eftersom Martin Gore skriver nästan alla texter, samt den mesta musiken, och David Gahan sjunger snudd på alla sånger, Somebody & nån enstaka undantaget. Visserligen kan man se det som långsökt kanske, men det är ärligt talat min åsikt om att band nödvändigt måste skriva sina egna texter är åsså. Man säger ofta "jack of all trades, master of none", och sanningen är inte långt därifrån. Dock går det ju alldeles utmärk att vara "jack of many trades, master of a few", men jag lyssnar heller på ett band som har tagit den bästa nissen på att skriva musiken, den bästa på att sjunga den, den bästa på att hamra trummor, och så vidare, än ett band som gör allt helt själva men är mediokra. Det finns fördelar med att en eller några personer skriver musiken och andra arrangerar och framför den, och det är att ge olika öron till samma sak och därmed utveckla det längre och mindre inavlat än vad det hade kunnat riskera bli från början. Ärligt talat är det vad vi gör mest av allt som producenter, på vilket sätt skulle det vara så fel att ha den idéblandningen redan från början?

Bättre förförstärkare kan göra en enorm skillnad jämfört med en sämre en, men i min åsikt inte i närheten så stor som en bättre mick. Även jag tycker du borde klura lite på det där med akustiken åsså. Som Linus skrev, priset säger inte allt. Jag är normalt sett misstänksam mot alla mickar under 20.000 spänn, men har gjort flera riktigt kick-ass sånginspelningar med både SM-57, Oktava MK-012, Line Audio CM-3, och till och med en gammal bajsig ADK 51, och detta genom en normalt sett allt annat än imponerande Behringer-amp med ett telefunken-rör :-) Dock var det i dessa fallen röster som funkade särskilt bra för just de mickarna, och det var med bra akustik. Det bästa du kan göra är att testa dig fram till vad som funkar för just dig. Tänk på att om akustiken inte är topp, så kan en supernjure-mick bättra på saker kraftigt jämfört med en vanlig njure. En shotgun funkar teoretiskt sett ännu bättre, men tyvärr är de enda shotguns jag jobbat med som låter verkligen bra inomhus Schoepps CMIT5 och en DPA jag inte minns modellbeteckningen på, och båda kostar runt 25 lapp per styck tyvärr. Supernjure är dock inga problem vare sig inne eller ute.

I'm with you guys :-)

Man använder inte dither till MP3, dither används enbart för bit-reduction, och bit-djup är irrelevant i MP3. +1! :-)

Det var det intrycket jag fick av deras hemsida åsså.