van Caine

Haha, det är inte utan att man kommer lite i byxan när man ser sånt, som den ljudfanatiker man är! :-D Snygga är dom åsså!!! Jag har ett gnagande minne av att det kan ha varit såna jag sett någon gång tidigt i karriären, men kan inte för mitt liv minnas var eller när det var... Det där med Körberg förresten, var det inte en U87 eller nåt som tog stryk av vitlök? Har hört lite skilda saker om det där...

Kan enbart tala för mig själv, men jag snackar aldrig heller om sånt eftersom även jag anser att alla brister måste fixas vid mix.

True true, men latency på under 1 millisekund tycker jag är fullt acceptabelt :-) Just det där med att USB och Firewire är slött är tyvärr ett problem jag är medveten om ,så jag kör så långt som möjligt enbart med PCI-kort. Visserligen är Lynx interface Aurora externt, men genom AES/EBU kan man fortfarande hålla all fördröjning till ett minimum och kompensera resten direkt i sin DAW. Förstår dock inte riktigt vad ditt svar har med mitt att göra? Med ett teckenbaserat operativsystem kan man få ner latency till snudd på vad en digital synth klarar, men med ett objektsbaserat operativ har processorna väldigt mycket som måste behandlas varje cykel. Minns att Rebirth RB338 imponerade på mig, men iom att det är så förutsägbart så har jag en känsla av att det var mycket Propellerhead kunde hålla borta från signalvägen för att hålla det snabbt. Plus att det ju per facto inte var särskilt realtid redan från början, filter och effekter undantaget ;-)

Sant, men sitter och lyssnar på Black Box just nu, och även om bastrumman är väldigt hög i volym så fyller den fortfarande det högra basregistret och basen det lägre. Inom house är ju 808 och 909 de vanligaste trummorna, och ingen av dem går ner i källaren :-) Vad menar ni med sidechain förresten? Jag använder sånt flitigt till att få basen att pumpa (har ett ursprung i Industrial, Rock, Goth och Ethno), men vad syftar ni på? *nyf*

Menar du från en redan tryckt platta? Den kontamineras av basen. Dock spelar det ingen närmare roll, jag skulle bara behöva ta en titt direkt på rullbanden. Vilket jag gjort många gånger. Inom Old-School-techno och eurodance har dock bastrumman väldigt framträdande roll. Misstänker att det berodde på att sånt mest spelades in på gamla digitala synthar där basen inte var så skojig, och att det sen suttit i. Trance är dock en stil där bastrumman och synth-basen sitter i exakt samma område, vilket producenterna vet väldigt väl, så de spelar aldrig samtidigt, basen går i baktakt. Det är en del av Trance-soundet! :-)

Jag jobbar uteslutande med Waves LinEQ Lowband i basen. Ett av få Waves-pluggar jag har. Letar dock efter nåt bättre och mindre krävande. Man måste dock vara medveten om att det inte nödvändigtvis är där filtret är inställt som effekten först blir hörbar om man inte har ett grymt brant Q-värde.

Trevlig låt! Men bastrumman är ganska tunn. Det är basgången som går samtidigt som ger tyngd :-) Jag arbetade mycket så när jag började! Bastrumman i mitt gamla Yamaha DSR-2000 (föregångare till PSR vad jag vet) var inte jättebra, så jag fyllde ut den med perfekt syncad basgång för att det skulle funka alls. Det blev senare något jag tog fasta på i vilket fall!

Hell yeah! Har fortfarande inte hittat en mjukvaru-compressor som kunnat tävla mot en schysst DBX, Manley eller SSL :-) I second that! Dessutom ger det en schysst känsla att ratta allt för hand!

Aspelut! Vet inte riktigt hur du menade med hängslena och livremmen, låter som du menade att våga spela in naket? När man kommer upp sig i "graderna" skulle jag säga att det hela börjar kräva väldigt tydliga preferenser. Många gillar att spela in allt ifrån elgitarr till sång med ett ganska färdigt ljud redan från början. Inget fel i det, det är dessutom ett både snabbt och intuitivt sätt, men det finns inget utrymme för förändring och man måste kunna sin utrustning väldigt väl, för att inte tala om sin medlyssning, för att få det att verkligen funka. På proffsnivå är ju dock det sällan ett så jättestort problem, men då har vi ju sidan som är mer lätt-uttråkade och med mer behov av fullständig kontroll. Dit hör jag. För mig så är mitt sound lite svårt att förklara, men jag har en tydlig smak som är ganska lätt att känna igen enligt de som kommenterat den. Dock blir jag lätt uttråkad av att köra med samma, låt oss kalla det "över-sound", för mycket, och vill kunna byta bara för att det känns rätt för stunden. För att definiera min personliga filosofi kan vi säga att man kan dela upp soundet i "Djup-Sound" och "Över-Sound". Djup-Soundet (min definition) är ett tydligt sound som täcker hela låten/filmen/framträdandet, och är summan av allt, och har inget med enskilda ljudkällor att göra. Över-Soundet (fortfarande min personliga åsikt) är hur man hanterar enskilda ljudkällor, och varför jag kallar just det "Över" är för att det är mycket enklare att analysera enskilda ljud än komplexa helheter. Särskilt ju mer oerfaren man är, men även för erfarna kan det ibland vara svårt att kopiera en komplex ljudbild. Själv hör jag till dem som föredrar att hålla allt så öppet som möjligt. Jag jobbar mer maximalistiskt, så det är väldigt mycket som kan krocka, och ju mer jag håller dörrarna öppna, desto mindre är risken att råka ut för något som inte går att reparera. Det inkluderar att jag föredrar att jobba med re-ampade gitarrer åsså. Sen har vi jobb som av olika orsaker är lagda på oss från andra studios, och där får vi inte ha några personliga preferenser, där MÅSTE det vara helt rått! Ett bra exempel på hur det kan fucka upp fullständigt var en kortfilm jag gjorde för nåt år sen. Jag kunde inte vara med själv eftersom det var för långt borta och budgeten inte tillät fler utgifter, så jag gav instruktioner via telefon. Satan i gatan vad jag fick ångra att jag inte pröjsade den resan själv... Mina instruktioner var enkla: INGEN compressor, INGET filter, och två skilda mickar man kunde svepa mellan med ett exakt avstånd för att kunna fas-kompensera. & det skulle levereras i OMF eler AAF. Rösten var en djup mansröst. Jag fick ett enda dåligt hopklippt stereo-spår, all jävla bas under 120 och 190Hz (det skiftade genom materialet..) var puts väck, och det var tydlig compressor på allt. Jag var helt vansinnig! Det var inte bara arrogant, det tog en evighet att återskapa basen tillräckligt för att kunna få fanskapet att fungera i mixen, vilket gjorde att hela filmen fick lida. Levererar man till andra så är det upp till dem att göra nåt med materialet, vi som levererar har enbart som uppgift att leverera råmaterial och inget annat.

Säger inte att det är fel, jag har hört ditt material & det var absolut inte otrevligt att lyssna på! Dock verkar det av allt att döma som LoBodomy är ganska oerfaren (har jag fel så får du verkligen ursäkta mig), och då kan det snabba upp hur snabbt man får kläm på inspelningsteknik kraftigt om man börjar med så minimalistiskt man kan & känner på det. Trots allt, för att en compressor ska kunna göra sitt jobb så behövs det ju att stegen innan även de gör sitt jobb :-) Pinsamt nog köpte jag min första compressor (en Behringer Autocom) just för att jag trodde den var till för att få ljudet att låta bättre....inte helt fel as such, men att det lät fan & tråkigt hos mig berodde på att jag hade en usel förstärkare, ännu sämre högtalare, och obefintlig akustikförbättring... Jag skyller på att ingen hade förklarat vad en compressor faktiskt var för nåt (jag var 18 & hade bara haft råd med en JUNO-60 och en Yamaha DSR-2000) och att det var grymt svårt att få information utan vare sig kontakter eller internet :-) *host* Absolut! På både hög och låg nivå :-) Om du får det att funka, so much the better, men själv föredrar jag att använda en riktigt ilsken compressor (en favorit är den gamla DBX 160!). Som jag sagt många gånger tidigare, det finns inga rätt eller fel, men personligen gillar jag inte när rösten är helt dynamiklös. För hård musik vill jag ha pump och aggression. Vad gäller EQ, samma sak där. Funkar det för dig att anpassa resten av ljudbilden efter rösten så är det bevisligen en bra lösning för dig, men själv anser jag att varje puzzelbit måste finputsas lika mycket. Dock är drastiska förändringar inte en god idé för det mesta alls, det kan låta bra i ett system, men bli väldigt opålitligt i ett annat. Lärde jag mig den hårda vägen....

Det är ju bara en helt vanlig pitchshift? En sån kan du göra med vilken pitchshifter som helst. Resultatet var inte heller så lysande ur naturlig synpunkt, så du behöver inte oroa dig för artefakter om du gör samma sak själv :-)

Generellt kan man säga att en sångtagning är lyckad när den kan klara sig helt själv utan någon som helst behandling, och att mixen enbart är nödvändig till för att få den att samsas med övriga instrument. Att man sen kanske vill göra mer med den ska bara vara en smaksak, inte en nödvändighet. Inom musik har man inte kravet på sig att hålla sig naturtrogen, så en uppriktigt sagt ganska pissig mick kan ibland göra underverk (beroende på), även om en bättre mick nästan alltid höjer upp allt, men det är viktigt att respektera den individuella rösten och köra med nåt som funkar till både rösten, stilen, och låten. Ett gott råd är att aldrig någonsin spela in med effekter, compressor, gate, EQ, filter, limiter, eller något annat är ren mick och förstärkare. Ingenting som spelas in kan tas bort i efterhand, men allt man vill ha går att lägga till vid mix. Och då har man kontroll.

Sidechaina? Vad skulle jag vilja sidechaina i en vanlig basgång? Rent fysiskt sett, och då snackar jag akustisk bastrumma, innehåller den inte mycket lågbas i sig, det mesta håller sig inom högre basen, medan en basgitarr eller bra bas-synth kan spela nedåt enstaka hertz. Okey, så lågt använder man inte i vilket fall, men det är fullt möjligt. Visst blir det ett annat ljud att vända på förhållandet kick/bas, men att låta bastrumman ta över fundamentet ifrån basgången tenderar göra hela ljudbilden något vekare och mycket enformigare. Ett instrument som skulle behöva extra bas-tillskott trots att det är menat att fungera som bas hade jag bytt ut direkt. Själv brukar min JUNO-60 få stå för den biten, och ibland min Ensoniq SQ-80. Fett ljud på båda som går hela vägen ner i källaren.

Jag har aldrig hört nån som stämmer trummorna efter musikens tonart, alltid när jag stämt trummor så har det varit för att hålla konsekvens sinsemellan, och inget annat. Det här är givetvis en smaksak, men själv låter jag aldrig bastrumman ha nån subbas (under 80) alls. Den sätter jag helt och hållet på själva basen, be it bassynth eller basgitarr.

Hoho, det här var fanimej grymt på riktigt! :-D Det simplistiska akustiska sättet dom håller påminner lite om en annan favoritgrupp, Tiger Lillies :-)

Jaa, misstänker du bör minnas kriget mellan hårdrockare och synthare på 80-talet, och jag skulle säga att ingen av oss vann, musiken gick helt enkelt mer ihop till vad vi idag kallar industrial rock, och som så är ju Rammstein, Nine Inch Nails, Minsistry och Korn, för att nämna några, stora :-) När jag var liten var det mycket prestige i vad man lyssnade på, även om vi småglin var fullständigt likgiltiga inför vad man "skulle" lyssna på ifråga om hårdrock eller synth (vi lyssnade på rubbet). Det var väldigt tydliga åsikter om vad som var "häftigt" och "tufft". Nu tycker jag inte det känns så på samma sätt längre, nu känns musiken mer som en accessoar till kläderna än vice verca. Kan ha fel, men jag har en stark känsla av att folk inte lyssnar aktivt på musiken på samma sätt längre. Inte helt underligt dock med tanke på hur grymt lättillgänglig den har blivit, nåt den absolut inte var fören nätet slog igenom. Second that! Eurodance är jag sjukt trött på, det var bara kul för mig så länge det var nytt och ovant, men Italo-Disco lyssnar jag ofta på fortfarande! :-D Laserdance, Koto, Ken Laszlo, Scotch, Lancelot, osv ftw :-)

Nja, inte väldigt märkbart, och framför allt inte som faktiskt stör. Att datorer har sån helvetisk latency trots att processorkraften smiskar rumpa fullständigt på speciellt gamla digitala synthar är framför allt för att datorerna måste hålla reda på så mycket mer, och multitasking kräver sitt, medans syntharnas processorer ofta enbart håller reda på en enda sak och saknar operativsystem. Även Atari och Amiga har mycket föredömlig latency när jag använder dem som samplers (ingen av dem bootar med operativsystem om man inte vill), och för att kunna mäta upp latencyn på min ombyggda Commodore 64 var jag tvungen att gå ner på sample-nivå. Mätte upp det genom att micka upp tangentbordet med en Sennheiser 416 (bra på transienter och saknar helt TMD), som gick in på en kanal i ett Lynx-kort på 192KHz, och lajnade in 64:an direkt i en annan kanal som jag stereokopplade mot den första. Sen var det bara att spela hårt som fan så att transienterna gick att läsa av tydligt mot direktsignalen, en omodulerad sågtandsvåg. Sågtand just för att verkligen kunna se exakt var den börjar & slutar tydligt, vilket kan maskeras av både fyrkant och sinus. Inte helt underligt though, även om den är på strax under en megahertz så är ljudchippet hybrid-analogt. Min Evolution EVS-1 (additiv/modulations-synthes-racksynth) är den enda av alla mina synthar som kan kännas lite seg, även om det fortfarande verkligen inte stör.

Latency är en av de största orsakerna varför jag tvärvägrar köra med mjukvarusynthar. Inspelnings- och mix-mässigt är dock mitt system fullständigt latency-fritt. Jag kör Nuendo genom andra generationens Lynx-omvandlare på en burk baserad på en av de sista varianterna av vanlig Intel Core2Duo.

Teoretiskt sett ja. I praktiken beror det på hur bra ljudkort du har, samt om du kan återskapa samma ljud på synthen. Och hur duktig du är på att framföra det. Dock är det långt ifrån ovanligt att folk latar sig med att göra egna patches (ljud), så chansen finns att det ligger som en preset!

Jag tröttnade efter Pernilla Wahlgren, men den här pärlan hann man med :-)

Haha, den gamla klassikern! :-D

Aha, du tänker så! Då är jag med dig :-)

Haha, den saken har jag faktiskt aldrig tänkt på! Tack för tipset :-)

Jo, resultatet blir ju att effekten hålls kvar längre, även om den dalar ut samtidigt. Låter som du jämför med ADSR på synthar, och det här har ju inte mycket gemensamt. Om du inte hittat nån variant jag inte sett förr så är decay och release samma sak. Vissa har hold, vilket blir en form av sustain av effekten åsså, men själv tycker jag den är lite jobbig på en compressor :-)

Det finns ingen piedestal, en compressor/gate/limiter/expander är bara ljudvärldens motsvarighet till fjärrkontroller till TV:n; dom är alldagliga men man slipper gå en längre väg än nödvändigt för att göra sig av med något oönskat. Även om man kan använda en spår-mejsel för att skruva ur en stjärn-skruv och vice verca, eller en hammare för att så i skruven istället, så är det bättre att använda verktyg som är lämpade för uppgiften. Samma sak med processorer.