van Caine

@palm69: Ah, då blev det kanske lite väl tekniskt :-) Hmmm... Att göra det ljudet exakt är besvärligt redan när man är van vid att programmera synthar, DX-7:an är väldigt svårrattad, men en sak du kan söka efter är ljud som kallas "pizzicato"! Pizzicato är att spela på stränginstrument som egentligen spelas på med stråkar, men här knäppa dom med fingrarna istället. Sen lägger du på frikostigt med Chorus på det. Detta kan du hitta till undantagslöst alla synthar, även om du kommer närmast med FM-synthar, både mjukvaru- och hårdvariga. Det blir inte nödvändigtvis en karbonkopia, för att göra en sån krävs det mycket erfarenhet av ljudprogrammering, men du kan få resultat som låter väldigt vackert :-) Du måste dock inte nödvändigtvis köra hårdvarusynthar om du inte känner för det. Jag gör det visserligen uteslutande, jag gillar inte mjukvarusynthar, men att ha 20-talet synthar och trummaskiner liggande tar en hel del plats i studion. Med mjukvarusynthar tar dom ingen plats, du kan göra samma saker, och dom är billigare :-) Fördelen med hårdvarusynthar är mest att man spelar mer fysiskt på dem, att ljudet är mindre statiskt (analoga synthar har imperfektioner i komponenterna, och digitala synthar har imperfektioner i omvandlarna och systemen), och att dom går att trakassera på sätt som inte går att emulera rakt av. Men du kan göra samma saker ytligt sett med mjukvara.

Oj, en sån fråga.... Ummm..... AV nån anledning brukar gamla stilar som en gång var underground tendera dyka upp i the mainstream efter runt 10-20 år eller så. Exempelvis Rock 'n' Roll som kom från gammal blues, Techno som blev populärt på andra halvan av 90-talet men "uppfanns" på tidigt 80-tal, Hip Hop är gammalt som gatan, och Industrial som startade på 80-talet med grupper som Throbbing Gristle, Laibach och Skinny Puppy, men nu blivit populärt genom exempelvis Rammstein, Marilyn Manson och Nine Inch Nails. Nästa osannolika stil att hamna i the mainstream...Noisemusic månne?? Hade vart kul att höra Merzbow eller Brighter Death Now på Rix Megapol ;-)

Um..ja :-)

Aha! Då förstod jag dig rätt :-) Tackar :-) Ett enormt problem jag ofta tvingats slåss mot när jag måste lägga ut jobb är att folk ofta har svårt att tänka bakom sina egna behov, och inte vågar leverera rått av rädsla att inte visa sina bästa sidor. Inom modern musik används i princip inte basen alls i en röst, de områdena upptas för det mesta av basen, kicken, pukor, och liknande. Man behöver dock bara ta ett steg vidare mot trubadurer, folkmusik och visor för att rösten raskt ska behöva ett mycket rikare register för att fungera, och inom film så är rösten fullständigt fristående och kan inte gömma sig bakom något annat.

Misstänker du måste mena det klocktickar-aktiga ljudet som inleder låten? Jennifer Rush's version är antingen panflöjt eller brus-synth genom en sampler med kraftig phaser. Celine Dion's ljud är svårare att identifiera, men ADSR:en är inställd på måttligt snabb attack och decay, utan någon som helst Sustain, men med lång Release. Själva vågformen går att återskapa med min Ensoniq SQ-80, men iom när den är gjord, samt hur utklingningen låter med sitt klock-aktiga ljud, så misstänker jag starkt att den är gjord med antingen FM-synthes eller Formant-Distortion-synthes. Jag skulle kunna sätta en peng på att den är gjord med en Yamaha DX-7. & har sen tagit en sväng genom en Chorus. Själv har jag gjort ett liknande pizzicato-ljud (ljudet är antagligen avsett att låta som violiner spelade på genom att knäppa strängarna) med en Evolution EVS-1 racksynth inställd på FM. Är det gjort med en Ensoniq (enda subtraktiva synth-märke jag vet kan göra den här typen av ljud) så är vågformen samplad, men jag tror det är från en DX-7:a, och då är det grymt svårt att förklara hur det ska göras då FM-synthes är väldigt svårt att guida igenom utan att lyssna samtidigt. Det viktiga är att hålla ljudet snärtigt men med lång utklingning, samt med hälsosam dos Chorus av hög kvalitet.

Hoho, det här var ju helt fantastiskt! :-D

Själv gillar jag avslappnad ondska mest! Ute har jag märkt att ju mer någon skriker, desto mer sannolikt är det att personen ifråga raskt blir ett lätt offer, men någon som försöker lägga band på sig är mer oförutsägbar :-) http://www.youtube.com/watch?v=jYPnqQyAi-c

Som ljudtekniker jobbar jag nästa uteslutande på rent gehör. Som sounddesigner jobbar jag helt på gehör men utgår ifrån en plan. Som musiker jobbar jag helt på gehör, och det är helt och hållet baserat på stundens nycker. Jag vet ingenting om musikteori rent tonmässigt, kan inte noter, vet inte vad det finns för ackord....och bryr mig ärligt talat inte. När jag komponerar och producerar så är den enda regel jag bryr mig om ifall det låter bra eller inte. Att jag inte tänker sätta ord på något är ärligt talat lite för att jag alltid vill utveckla mig utan att riskera falla in i vanor. Och musiker är inte ett yrke för mig just nu, så jag kan göra vad jag vill. :-) En låt startar dock i stort sett alltid på samma sätt för mig: Jag hittar en ny rolig leksak, ett ljud jag gillar, eller har kanske lekt fram nåt kul på nåt instrument som jag spelar in. Nästa steg brukar vara att namnge låt-embryot. Efter det bygger jag på där ifrån :-) Jag vet aldrig hur det börjar, och jag vet aldrig hur det slutar! Som producent beror dock min approach till olika låtar helt på vad vi har för grundförutsättningar, samt hur långt bandet vill att jag ska styra upp det. Det viktigaste jag ser det som då är att behålla bandets identitet så långt som möjligt, men göra den större. Visserligen handlade tråden om hur man påbörjar egna låter, men imho så är kreativt producerande lite samma sak, men med respekt till andras åsikter och artisteri :-)

Grymt! :-D

Aha! Då låter det bestämt som vi är väldigt på samma linje :-)

Det är just att det finns oändligt med valmöjligheter som gör att jag aldrig lessnar på sånt här :-) Jag kom förresten på ett lysande tillfälle när en master-EQ är ens bästa vän! Jobbar man länge så anpassar sig öronen lätt. Balansen kan bli väldigt bra som så, men frekvensgången blir inte rak. Visst kan man göra om den, men varför offra massa tid i onödan när man får lika bra resultat av att bara filtrera det? :-)

Hallå igen! Har svårt att analysera särskilt noggrant just nu, jag har en lastbil som nåt as till byggarbetare har hållit i tomgång i en timma nu minst, och den håller på att driva mig till vansinne. Den ger en 60Hz-våg som går genom hela huset... Dock, om man ska hålla sig teoretisk, så kan man göra ett område väldigt smalt så länge basen i övrigt har ett väldigt rikt register, vilket jag uppfattar deras bas som att ha. Att man inte kan höra grundtonen är inte hela världen, det kan man varesig i vissa walkie-talkies eller i vanliga timpani heller. Det viktiga är att man kan höra övertonerna då de inte går i oktaver, utan i jämna dubblingar. Exempelvis en ljudkälla med 100Hz grundton har sin första överton på 200, nästa på 300, osv. Gör man basen riktigt låg och med mycket övertoner, så kan den fortfarande låta bra fet på ett ganska smalt band.

Jäpp! Det är viktigt att hålla sig väldigt måttlig, även om smurf-effekten kan vara ganska kul den åsså :-)

Jag kan ha fel, de stående vågorna här hemma gör den ganska jobbig att lyssna på, men jag TROR att dom gröpt ur ett område på bastrumman, runt 90Hz känns det som, där dom låter basen husera fritt. Det låter som basen är väldigt smalbandig, & bastrumman är sjukt fet :-)

Um, hur menade du här?

Nice låt! Dock så är basen långt under kicken tyngdmässigt.

Inte samtidigt.

Den här gillade jag åsså! Här hör man tydligt hur den promenerar tre trappor ner i källaren :-)

@LaBrea: Haha, måste förresten säga att det var lite underhållande att ditt svar var inlägg nummer 242! Det är en siffra som ligger mig väldigt varmt om hjärtat :-)

Det ber jag om ursäkt för, min avsikt är enbart att debattera det tekniska. Jag säger inte vad som gäller, tvärtom hävdar jag att alla regler är till för att brytas om man kan hitta en bra metod att bryta dom på. I det jag ska skriva nu ligger det ingen som helst artistik åsikt, såna är personliga, det är enbart mina åsikter om något jag anser väldigt svårt att arbeta med jämfört med det mesta annat: Jag vet vad en sidechain är, och jag använder det själv till allt ifrån de-essing/smalbands-compression, till att få både basgången, gitarrer, och synthar i både Industrial och dansmusik att pumpa triggat av bastrumman. Vad jag undrade var vad exakt dom menade i just det här tillfället, finns mycket att välja på... Som jag skrev i det tidigare inlägget, att glömma bort exakt hur lågt en 808 kan gå var ett pinsamt misstag, ja 😊 Vad jag försöker säga är att basen, i min fasta åsikt, är svårast av allt att tämja. Om man väljer att lägga bastrumman eller bassynthen överst är en smaksak, men man kan inte lägga båda på samma område. Även detta är en regel med undantag, i Trance har man löst det med att hålla basen i baktakt och bastrumman helt fri, på så sätt krockar dom aldrig. Sen går det givetvis att köra sidechain-trigging från kicken till en compressor på basen med väldigt hög kompression för att få bastrumman fri från basgången, men det är inte lika effektivt som att helt enkelt inte låta dom krocka från första början. Många gillar åsså att lägga till en sinuston till basen. Misstänker att det kan vara det som hänvisas till med "sidechaining". Jag gjorde så en del i början, fast med en subharmonizer (lägger till en sinuston en oktav under grundtonen på monofona material), men la ner det till fördel för nedpitchade mer komplexa ljud då sinusvågen försvann helt från många system vid lyssning. Vad jag tror många glömmer bort är att fetheten i ett ljud inte sitter i subbasen. Lågbasen (under 80) känns mer än den hörs, och det kan absolut förstärka tyngden, men inte fetheten (om ni förstår vad jag menar). Och för mycket av den gör saker grumliga. Det man gärna betraktar som fethet är den mer hörbara basen, och den går dessutom igenom i stort sett överallt. Sen finns det fler sätt att få bas och kick att samsas på. Jag är inte bra på det själv, har ärligt talat inte ens försökt (när jag klurade ut en metod så jobbade jag inte så mycket med musik längre), men det är genom faskontroll och lite som att pilla in instrumenten ungefär som en dragkedja, om lott. Undras om det inte var lite så som producenten till Rammstein jobbade? @DrivKraft: Schysst klipp! Det där påminner om ytterligare en viktig sak jag tycker kan vara besvärlig att få att platsa i en mix: feta vackra pukor!

Sant, det går att kräma en hel del ur en äkta 808:a om man vill (har inte rört en på länge, varför jag hade glömt bort hur lågt de kan gå...pinsamt 😊 ), men den enda stil jag känner till som utnyttjar det är Trance, och där är problemet löst med komposition och inte mixning. Sen är det inte nödvändigtvis att man skär bort allt som inte används, det är ofta mer en fråga om att sänka oönskade frekvenser si eller så mycket, så att de instrument man önskar vara dominanta i det speciella området är starkare än de som man vill gömma mer. Som med så många andra problem inom mixningen är lösningen inte nödvändigtvis att skära bort en massa, även om det kan funka det mä, utan att klura ut vad som är viktigast i de respektive ljudkällorna, gröpa ur det område som instrumenten slåss om där det gör minst påverkan på ljudet som helhet, och förstärka det som är viktigt. Jag har klurat lite på varför det brukar vara kicken som ligger över basen och inte vice verca. När jag kollade på vad jag hade samplat från 808:an insåg jag att det fanns bastrumma med bra fet bas. Jag skulle tro det är för att bastrumman är den mest rytmiska stöttepelaren i den mesta musik, även om basen är själva fundamentet, och det därför är viktigast att den slår igenom på alla system, medan en tunnare bas fortfarande funkar på sämre radio-system. En riktig bastrumma har dessutom ett väldigt rikt register i den lägre midden, som sträcker sig en bra bit, vilket gör att den ligger väldigt fint lite högre upp, medan en bra basgång ska kunna få kulorna att ta permanent semester långt upp i magen i rätt system. Vidare så är loudness beroende på ihållighet. En bastrumma ger bara ifrån sig ett kort "domm" som mest, vilket betyder att den, för att ge ett lika hårt som tungt ljud, måste vara bra högt i volym. Det funkar bra live, men inte alls på en modern platta som vill ha styrka. Basen däremot är, även när den spelas mer staccato, mycket mer kontinuerlig, vilket gör att den uppfattas som mycket starkare på lägre volym. Genom att då använda hela basens register, som sällan sträcker sig över den lägre midden (ju mer övertoner som passerar in på den centrala midden och vidare, desto mindre lågbas kommer man uppfatta i mixen), och kombinera den med klicket och den fasta högbasen (80-100Hz ungefär) ifrån bastrumman, så kommer hela låten kännas både rikare och tyngre. Ett annat trix vi använde när jag spelade i band var att låta kicken kombineras med en puka.

Älskar låtarna!! Grymt jobbat! 😄 Det enda jag skulle kunna anmärka på är att det låter lite som krig i basen, vilket gör det tungt med grumligt & lite spretigt. I övrigt var jag väldigt förtjust :-)

Tyvärr ja... Förbannat tråkigt :-(

Nyet, det är bara min åsikt just nu :-) Fråga mig om en vecka, och jag kan ha bytt åsikt, men den senaste tiden har jag arbetat helt för att inte behöva rätta till nåt senare. Jag kan tänka mig att det kommer ändra sig nästa gång jag gör en låt med riktigt hård och pumpande master-compression, men som sagt, det ser vi då :-)

Mycket möjligt! Oavsett vilket så är en metod enbart fel om den inte funkar :-) Tack för tipset!