van Caine

Skulle inte räkna det i procent, anser inte det går, men absolut! :-)

Håller delvis med, och delvis inte! Driver själv en hybridstudio med mycket analoga prylar, och de analoga prylarna har ett liv som inga plugins jag sett kunnat replikera pga imperfektioner och icke linjära färgningar som inte kan samplas av ens med impulser, så skillnaden kan ibland vara som natt och dag. Men man får ju se nyktert på det, hårdvaruprylarna kostar en hel del även om dom är värda pengarna. Min åsikt är att man får bäst resultat av att köra med mjukvara där det behövs, och lägga högkvalitativ hårdvara där den gör mest nytta. Men som med allt gäller ju att olika prylar funkar olika bra till olika saker. Skulle exempelvis inte lägga min billiga Behringer-compressor på leadsång, men den funkar bra på bakgrundskörer :-) Dock, för att hårdvaran verkligen ska låta bättre, så behövs det ljudkort/interface som kan hantera signalen troget. Jag kör enbart på masteringkort, och där gör det skillnad. Särskilt på vintage-prylar och mickförstärkare.

Jag tycker inte SW-compressorer är dåliga så sett (längre... minns med smärta '98), har flera favoriter från bland annat Dolby och SPL, och det skulle vara ekonomisk katastrof att enbart köra hardware då jag aldrig har mindre än 250 compressorer/limiters per project och rulle. Men jag tycker mycket bättre om både bettet, skärpan, och ofta transparensen man får ur framför allt en riktig SSL-compressor, TC eller Manley, oavsett compressionsgrad! Och även de färgade compressorerna tycker jag gnager bättre i originalversion. Håller med om att mjukvaru-versionerna av bra hardware är en schysst lösning, men det är fortfarande inte up to par med the real deal, även om dom äntligen går att jobba med på riktigt. Dock skulle jag aldrig gå på korståg för analog tekniks suveränitet. Jag föredrar det, men äger ärligt talat bara ett fåtal själv.

HS80. Som sagt, jag tycker inte dom är dåliga, men jag tycker inte dom är väldigt bra som huvudmonitorer heller. Alldeles för färgade, och den extremt ojämna karaktären gör dom svåra att lita på när man gör finlir. Ino däremot har jag inte testat än, men än så länge så verkar dom vara svaret på mina böner! Det som fångat mitt intresse där är hur ingen jag hört diskuterat deras karaktär, utan mer bristen därav, vilket är exakt vad jag är ute efter. Innan dess var jag sugen på Lindell mastering-högtalare, men tror hela kitet på fem högtalare och sub hade gått på närmare en halv mille (eller om den var en kvarts mille, minns inte helt säkert)....vilket är LIIITE mer än jag kan punga ut just nu ;-) Håller med tyvärr, a whole lotta bullshit going on :-( Skulle inte ha nåt emot ett par NS10 till stereo-kontroll, men att ha dom som main monitors eller ens i surround är för mig fullständigt uteslutet. Avskyr deras karaktär....och det faktum att dom verkligen har en karaktär... Under 100? Det ställer krav på lyssnarnas sida som alldeles för många inte kan leverera. Att lägga tyngdpunkten där är ett enormt misstag. Musik bör hålla allt viktigt, utan undantag, mellan runt 150Hz till åtminstone 6KHz skulle jag säga. Helst 8 enligt mig, men jag vet folk som håller det mellan 200 och 4KHz med gott resultat. Dock ska detta absolut inte tolkas som att jag tycker det är acceptabelt att hålla själva mixen mellan dessa gränser, det skulle låta fan, med detta menar jag enbart att man ska se till att folk med pissiga radioapparater och nallar (men använder de nallarna offentligt ska de brinna i helvetet) inte får en värre överraskning är de har orsak att förvänta sig. Allt annat är förhöjande. Nej, det är bara menlöst att säga hela modellbeteckningen då det ändå inte finns några andra att förväxla dem med. Subben heter HS10W, men skulle aldrig säga nåt annat än HS10 heller av just den orsaken :-)

Det är väldigt väldigt olika, men som yrkesman så lägger man ner en hel del tid på vad man gör, och idéer som inte fungerar för ett project kan lätt flyttas över till ett annat mer lämpat. Även om jag aldrig faktiskt jobbade med att skriva låtar, skrev dom uteslutande för mitt eget band, så var det så jag arbetade tidigare, och det är ofta så jag skriver manus nu. I övrigt kommer inspirationen när den gör, har man inte extremt lätt för att få fräscha idéer så blir ett yrke som det här tyvärr väldigt besvärligt. Musan kan dock hittas i allt möjligt! Mina bästa låtar skrev jag ofta när jag exempelvis hade köpt en ny rolig synth, eller kranat fram ett schysst ljud. Fragment av låttexter kunde, och gör fortfarande konstant, komma när som helst, och då är det viktigt att skriva ner dem så man inte glömmer bort det.

Har fortfarande aldrig sett (hört) en mjukvarukompressor som kunnat tävla med en schysst optisk kompressor, särkilt mot SSL :-) Själv tycker jag dock det är en del skillnad på sämre och bättre preampar, men till skillnad från mickar så tycker jag ärligt talat billigare ampar kan vara ganska schyssta ibland dom mä! Jag gillade aldrig AART's ampar, tyckte dom var bedrövliga, men mina Studio Projects VTB1 tycker jag fortfarande hänger på bra, och dom gav jag inte mer än 1500:- per styck för :-)

Jepp. Sångmickar är gjorda för att låta bra på röst, vilket gör att dom är väldigt dåliga på mätningar tyvärr. Alla mickar utom mätmickar och enstaka neutrala mickar, exempelvis Earthworks och DPA, är färgade på olika sätt. En Behringer 8000 kostar dock bara runt 1000-lappen, och gör jobbet bra!

Har använt REW med en Behringer ECM8000 länge nu med gott resultat, och kan skriva under på den kombon :-) Normalt sett avskyr jag Behringers mickar, men den här funkar väldigt bra till det den gör! Den är sjukt brusig, men låter inte dumt alls i övrigt! Jag kör mina scanningar genom ett Lynx-interface, men har man inte fullständigt spikraka ljudkort (i praktiken alla kort som inte är direkt mastering-grade är färgade till viss del, även om ganska lite) så är det inga problem att göra en profil av ljudkortet genom att koppla utgången direkt till en ingång och be programmet analysera resultatet. Bäst resultat skulle man få om man kunde göra nåt liknande med micken åsså...men som vanlig privatperson utan tillgång till akustiskt testrum så skulle det bli besvärligt...

Mixa kan man när man kan nå det resultat man vill och det låter bra När man helt enkelt vet vad man håller på med. Fullärd blir man aldrig någonsin, det finns alltid nya saker att lära sig, och möjligheterna är bortom oändliga. Enda kriteriet för att kunna klassa sig "professionell" är att man faktiskt livnär sig på det man gör, och som så så bör man med andra ord vara duktig på att få fram ett resultat som tilltalar kunden. Att någon är proffs betyder inte automatiskt att personen i fråga kan allt, det kan lika gärna betyda att personen i fråga är väldigt duktig på något väldigt smalt och därför får jobb eftersom folk gillar denna smala sak. Dock inte en bra sak att grunda en karriär på då ett byte i trender raskt kan göra en arbetslös.

Jag kör just nu med fem Yamaha HS80 och en HS10-sub, plus har ett par Alesis Monitor One mkII som sekundärsystem (använder i princip aldrig längre), men tänkte byta ut HS:arna mot Ino-högtalare istället. Jag ger dem 5/5. De har ett något opålitligt lågt mellanregister och en puckel i den högre midden mellan 3-6KHz som måste åtgärdas innan man kan jobba med dem. Dessutom behöver man sänka hela diskanten på dem. Vad dom däremot gör väldigt bra (när man ställt in dem korrekt) är visa hur det höga registret faktiskt låter. Blir det vasst så blir det VERKLIGEN vasst! Jag är inte ett fan av att använda dem som huvudmonitorer, men dom kommer bli ett grymt sekundärsystem :-)

Avskyr att läsa långa texter på bildskärm.

Trist :-(

Att de snåla asen blåst oss på manualen. Verkar dock så av allt att döma ja :-( Hm, undras om detta otyg spritt sig till Nuendo 6 åsså...

Dafuq!? Är du säker??

Det var VÄLDIGT länge sen "alla" lyssnade på någon speciell stil alls. Däremot är absolut den moderna version vi kallar House, trots att den inte har plågsamt mycket med den ursprungliga Housen att göra, väldigt populär just nu. Musik är färskvara, och även om den inte dör ut helt så tenderar den alltid hamna l'ngre och längre bak i skivbackarna. Sen har vi ju den oskrivna naturlagen att väldigt många främst tonåringar har en fet förkärlek att göra allt motsatt vad deras föräldrar gör och har gjort (ett naturligt och hälsosamt steg att göra sig självständiga, även om det ibland kan få irriterande konsekvenser), och kommer därför, om ingen annan redan gjort det, hitta på nåt nytt bara för sakens skull. Lite underhållande, när jag var liten var det skoj att röka, supa, spränga saker och åka skateboard på seriöst ohälsosamma ställen. Nu är det populärt med stickning :-) I second that! Trum-genren är fett underställd sångar-genren! ;-) True. Den äldsta elektroniska musik jag känner till är ifrån 60-talet. vad gäller synthmusiken så är både den och hårdrocken fortfarande grymt stora, bara i andra skepnader. Grupper som Nine Inch Nails, Rammstein, Depeche Mode och The Knife är inte direkt små...

Vad gäller rör-prylar så finns det aldrig några garantier för hur de låter. Det finns rör som bara låter kallt och trist, sen finns det rör som låter helt sinnessjukt rent och dist-fritt. Mina Telefunken-rör är såna. Sen finns det även rör med både mycket vacker och skräpig dist, men de är inte något man kan räkna med bara genom att köpa rör-prylar. Generellt så måste man se till instrumenten först för att kunna nå bra skräpighet. Desto bättre ton man kan få ur ett instrument, desto bättre kan det jävlas med effekterna, som även dom måste kunna förmedla små detaljer. Tänk på att skitigheten beror på imperfektioner och väldigt små artefakter i ljudet, för att få såna så gäller principen att fucka upp ljudet precis så mycket att det blir kul, men inte så mycket att det inte fungerar längre. Var de gränserna sitter är helt och hållet en smaksak, ett av de bästa distljud jag någonsin fått drev min gitarrförstärkare att börja brinna. Var det fanimej värt trots en plågsam prislapp för att få liv i den igen :-)

Finns många bra sätt att ge ett skitigt ljud, men först och främst så är det viktigt att inte gröpa ur mellanregistret för mycket. I övrigt är bra analog dist i små mängder väldigt nyttigt.

I praktiken aldrig. Det finns tillfällen då jag tycker multiband funkar bra, men generellt tycker jag ljudet blir för platt och odynamiskt för enskilda ljudkällor.

Generellt tycker jag det låter grymt! Det jag möjligtvis saknar är lite bett i lead-guran och cymbalerna! Som det är nu känns dom lite anonyma.

Ser grymt ut! Själv känner jag det som min kreativitet gått i overdrive just nu! Efter en lyckosam tillfällighet är jag nu mitt uppe i ett nytt skojigt kortfilmsproject som kommer resultera i en mycket brutal men inte särskilt visuell skräckfilm! Med spöken och gengångare! Kommer ta en del tid då jag måste prioritera de vanliga projecten först och främst, men det är det värt :-)

HDMI är ett signalformat för video, och som sådant är det inte helt lyckat till monitorer. Inte så att det inte funkar eller att det ser fan ut, trots allt så börjar HDMI ersätta SDI (ett fullprofessionellt signalformat för video) bra högt i professionella film-kretsar. Det är helt enkelt för begränsat då man gärna vill kunna anpassa signalen efter monitorn. DVI, Displayport, VGA, it's all good, och ger alla möjligheter man behöver för sitt personliga system.

Annars är det som alltid imponerat på mig med SM57 renheten i ljudet! Visst är frekvenserna väldigt begränsade, men det som finns är väldigt rent och fritt från dist! Speciellt klockor, metall och hihats tenderar låta kalas i dessa enligt min mening :-)

Vad gav du för den? Själv gillar jag såna saker, använder dom till ljudeffekter och radio-röster, men då för givetvis prislappen följa efter åsså :-)

Sjukt snygg låda! Måste fråga hur du fick trycket printat? *nyf*

Haha, respect! :-D