van Caine

Hm. Generellt verkar dom väldigt trevliga, men recensionen tyder på att dom är en smula smickrande i gröt-området?

Gött att du hittat nåt du gillar, och även jag var ironisk ;-) Undantaget att bra företag kan ha pissig kundtjänst. Det är nåt jag sett fan så för mycket av... Vad dom mäter är vilka frekvenser materialet är verksamt i, och har inget med rummet eller yttre faktorer att göra. Vet jag, som var fallet i den gamla studion (minns inte vad jag har här, men är ungefär desamma), att jag har noder i 128Hz så letar jag upp absorbenter som är effektivast i just 128Hz eller däromkring. Det är just därför sång-mickar är värdelösa till sånt här då dom inte berättar sånt ärligt. Jag har haft mycket problem med akustik genom åren, och har nu lagt en hel del krut på det. Vad jag strävar efter är fullständig linearitet i min lyssning, och för att kunna nå det måste jag veta vad jag köper. Även om jag nästan uteslutande jobbar på gehör normalt sett så är det här alldeles för viktigt för att chansa med om man ska ha det som yrke. Sen tillkommer givetvis att utan bra placering så blir även den bästa akustikdämpning kass, men det är precis som med mixar eller matlagning; Oavsett hur bra komponenter man har så blir dom aldrig bättre än den som hanterar dom.

Gött, var ganska förväntat :-) Det tog en stund innan jag kunde peka på nåt speciellt alls i det system jag sitter på hemma. På gott och ont är det baserat på QLN-högtalare genom ett Sony surround-steg som är menat att låta bra heller än ärligt, även om det är helt fantastiskt att referenskolla bas och låg mid i (önskade jag hade detta för några år sen...), men efter lite lyssnade fastnade jag för flera partier i låten där det var mycket på en gång. Rösten hade fin separation i första mixen, men i andra tenderade den drunkna i en nästan distad grumlighet som inte fanns i tvåan. Jag höll på att säga att jag inte var så förtjust i att lägga färgning i efterhand på hela mixen, vilket INTE ska tolkas som att jag dissar de som gillar det (smak och tycke), men kom på att min egen förtjusning att lägga in en sista touch av master-compressor per definition är lite samma sak :-)

Generellt gillade jag faktiskt Win 8! Men då jag inte riktigt känner för att skriva samma saker två gånger länkar jag hellre till vad jag redan sagt här. Detta är min strikt personliga blogg och den är helt osponsrad. http://impulsiveactionsmovie.blogspot.se/2012/12/beating-system.html Inte för att vara sån, men ME kom efter 2000, som kom efter 98:an, och 95:an var det första true 32-bitars-systemet M$ släppte som inte var DOS-baserat. Skillnaden mellan 95:an och 98:an var snudd på helt osynliga, 98:an var bara stabilare. Själv uppfattade jag dem aldrig som två skilda system. NT4 var grymt att köra SAW Pro/Studio och Wavelab på, gjorde mitt första masteringjobb i det :-) Vad är det du tycker kan förbättras till 9:an som inte finns i 8:an?

Jag akustikanpassar helt efter mätresultaten, det är därför jag är så förtjust i Auralex, man vet vad man köper och det är av hög kvalitet :-) Annars tycker jag priset är väl så försvarligt med tanke på vad man får för pengarna, men ska kolla upp RPG Diffusor!

Systemet jag sitter med hemma är verkligen hifi och inget annat, asbra att referera bas i, men tenderar tyvärr maskera lite ibland (towerhögtalare som går långt ner i källaren), så jag hade svårt att höra nån enorm skillnad faktiskt! Dock tyckte jag den första hade bättre sammanhållning och grötade sig mindre när det blev mycket på en gång, så jag GISSAR att tvåan är Tüsken! :-)

Helig dag, detta! :-D

Haha, kul att du kände igen den, och tackar ödmjukast! Gjorde allt ljud utom musiken :-)

Efter en hård dags kaffe-hinkande från hela teamet så är det där en life-saver ;-)

Min nya studio är fortfarande under konstruktion, så jag lägger upp några bilder på min första externa studio istället :-) Det här är inte från studion, men jag lägger upp den ändå ;-) Här är en tidig bild från mitt förra ställe:

Jag tror på respekt så jag ska säga detta så snällt jag kan: Enbart om man är lika misslyckad människa som musiker. Enbart tragiskt... Förut stämdes folk ganska friskt för plagiat, vad fan har hänt nu??

Sant, det måste finns en grundläggande förståelse baserat på känsla för hur det fungerar! :-)

Kan inte säga varesig det ena eller det andra, men vi får hoppas att dom helt enkelt har lagt det krut dom inte lagt på kundtjänst i sina produkter istället? Uppriktigt sagt något jag sett ofta på andra ställen :-) Hur tycker du personligen dom har påverkat rummet? Känner du att det blivit bättre? *nyf* Just allt sånt här med att finna bra märken tycker jag varit väldigt svårt då jag är självlärd, så för min del har jag fastnat för Auralex då dom kunnat ge mig direkta siffror på sina produkter och folk jag känner väl har sagt mycket gott om dom. Betyder inte nödvändigtvis att andra är sämre, bara att jag funnit det jag letade efter :-)

Aha! Kollade på deras hemsida. Har inte snackat med dem så jag kan inte säga nåt speciellt om dem, men att de "recensioner" jag läste där inte var något annat än rena pressmeddelanden dom skrivit själva till tidningarna (tänker främst på SOS), och att jag bara hittade costumer testimonies från rena privatpersoner så undrar jag lite över företaget...

Håller inte riktigt med. I de fall man kan komma över en äkta profil för just den micken man har, och det inräknar individuella avvikelser som alla mickar har i olika mängd, så går det teoretiskt sett att göra. Men iom att de flesta omni-mickar fortfarande är färgade off-axis, även om dom tar upp ljud på ungefär samma nivå runt om, så påverkar även det resultatet en hel del. Angående 4144:an; true. Men det är en mätmikrofon och till viss del LFE, inte en färgad mick. Basen behöver inte riktningslöshet på samma sätt då den sprider sig väl i rummet. Ser ut att vara en trevlig mick though :-)

Men micken är väl schysst som sångmick i vart fall? :-)

Aj fan, tråkigt att höra :-( Inte hört talas om dom förut...

Aha! Oki, ser logiken, men jag håller med tidigare talare om att det hade vart enklare att lägga till nån annan variant av klav i noterna istället!

Mina två cent: Jag har alltid spelat och jobbat på gehör. Att lära sig harmonisk teori skrämde mig lite i början då jag var rädd att spela mindre på känsla och bli för bekväm, och när jag blev bättre och började jobba med musik och som producent insåg jag att det i vilket fall som helst var enklare att kommunicera med musiker genom att använda andra termer eller sjunga de delar jag tyckte behövde förbättras eller förändras, med de önskade bitarna betonade. På så sätt kunde jag snacka effektivt med vem som helt oavsett kunskaper. Nu för tiden vet jag med säkerhet att jag skulle jobba på ren känsla oavsett vilket, så då spelar harmoniska kunskaper ingen som helst roll ändå. Jag arbetar på rent gehör och känner inte att det sinkar mig det minsta. Jag förstår hur du menar, och det finns utan tvekan en grym massa prestige (prestige min definition: Självhävdelse. Kan även betyda berömmelse, man jag håller sällan med om den definitionen) inom skapande, men jag tycker framför allt det gäller de rent performance-mässiga delarna, exempelvis scen-musiker och skådespelare. Själv ser jag mig som en kommersiell konstnär. Musiken gjorde jag helt och hållet som jag ville själv, dock givetvis i samarbete med de övriga musikerna i banden jag spelade i när jag gjorde så, och även om vi/jag (mycket solo) spelade mycket ute så förväntade jag mig att publiken skulle ha glömt bort det dagen efter och inte bry sig om vem jag var som person. Vilket passade min fint, jag skulle aldrig någonsin vela bli "kändis". Men som sound designer, klippare, och i visst mått regissör så ser jag publikens reaktion som hela målet, det var största orsaken att jag blev sounddesigner från första början faktiskt. Psykologi är ett av mina största intressen, och ljudeffekter samt ljudbilden är inget som någon i praktiken någonsin lägger märke till, exempelvis skottljud och lasersvärd undantaget, men det påverkar nåt sjukt mycket på sätt som folk väldigt sällan är medvetna om. Som så har jag aldrig någonsin varit intresserad av att vara som någon annan. Även om jag är ett stort fan av exempelvis grupperna Kraftwerk och Skinny Puppy så har jag aldrig haft nåt intresse av att följa i deras spår, och även om jag älskar filmer ljudlagda av exempelvis Ben Burrt (Star Wars/Wall-E) eller Per Hallberg (Bourne Ultimatum/Gladiator) så har min egen stil inget gemensamt med dem. Jag är mer maximalistisk. För att kortfatta min åsikt så är det väldigt hälsosamt att ha ett gott rykte och vara välkänd inom branschen, svårt att få jobb annars, och om nån jävel försöker ta credit för mitt jobb skas det få se på fan...men jag är väl så tillfreds med att folk sällan känner igen mig på stan. När jag varit ute och turnerat med olika filmer på konvent och festivaler eller spelat live och hängt efteråt så har det roliga varit att träffa allt skojigt folk och diskutera livets väsentligheter (film, spel och musik) :-) Which is? 440Hz borde vara A på alla instrument...

Det är ofta helt okey för rummet att diffa då det kan vara en del av karaktären, och dessutom svårt att verkligen göra nåt åt, men hela vitsen med en mätning är att mätinstrumenten är fullständigt neutrala, annars kan man inte lita på resultaten. En stormembrans sångmick är ett av de sämsta tänkbara alternativen imho då dom är hårt färgade för att funka med röster, plus att stora membran ger ett större ljud med mindre naturlig diskant. Som exempel kan jag säga ett test jag gjorde för att kolla några av mina mickar. Jag gjorde mätningar med en Behringer 8000, en Oktava 012 omni, en Sennheiser MKH40, en MKH416, en ADK 51, och en Shoepps CMIT-5. Nu var min avsikt att göra ett helt ovetenskapligt test av karaktärerna då mitt inspelningsrum inte är neutralt genom att använda profilen från Behringern som referens genom de andra, men jag fick samtidigt en FET påminnelse i hur otroligt mycket mickarna skiljde sig åt i karaktär. Visserligen var det något jag var fullt medveten om tidigare, men att få det på papper var intressant :-) Jag förstår att det teoretiskt sett kan te sig logiskt att anpassa rummet efter hur det kommer låta genom sångmicken, men det ställer till enorma problem med precis allt annat. Plus att sången kan bli lidande, särskilt när man uppgraderar sig.

Det där ÄR en Behringer (ECM)8000. Nu såg jag ditt svar: indeed :-)

Line Audio är jag ärligt talat lite nyfiken på! Gillar CM3 :-)

Jag letar fortfarande efter den perfekta preampen. Som det ser ut nu så kan det mycket möjligt bli en Aaton Cantar X2 vad tiden lider. Den kostar en del milt uttryckt och är egentligen en komplett field recorder, så det blir besvärligt att koppla ur den varje gång man ska ut, men det är det värt :-) Ett masteringkort är ett fullprofessionellt kort som enbart är till för att låta så sjukt spikrakt och störningsfritt det är fysiskt möjligt. Det betyder: inga preamps, ingen midi, inga effekter, ingen compressor, EQ eller limiter, inga rattar, ingen stöd-DSP. Bara jitterfritt och spikrakt ljud. Resten får man köpa fritt. Dock finns det givetvis ibland lite extra saker även här, om än väldigt specialiserat för sitt ändamål. Jag kör exempelvis enbart med ljudkort och interface från företaget Lynx, och på mina LynxTWO-kort finns, förutom mastering-anpassade omvandlare, även fullständig GenLoc och SMPTE (uttalas Sim-tee eller simp-tee, beroende på vem man frågar)-generetor/läsare (används för att synca film, framför allt till ljud. Det fysiska formatet heter LTC, uttalas Litt-zee), extremt bra Sample Rate Converter (förändra upplösningen på filer utan att förlora kvalitet), Word Clock in/ut (synca alla digitala prylar till varandra), och fullprofessionell dither med valbar algorithm på varje kanal (måste användas när man sänker bit-djupet på filer). Men det är de fullständigt jitterfria in och utgångarna (jitter är små störningar som är orsaken varför olika digitala signaler låter annorlunda när dom absolut inte borde det) man betalar för. Mina kort har 2 in och 6 ut analogt, plus 2 in/2 ut digital AES/EBU (fullprofessionell standard för digitalt ljud via mick-kontakter)), och kostade ungefär 13000:- per styck. Lynx Aurora, ett rack med 16 in/16 ut analogt, SRC, och dither, som länkas till datorn via antingen firewire eller AES/EBU, kostade runt 35.000:- vill jag minnas. Vet inte vad dom ligger på nu. Verkligen inte svindyrt, men kändes i plånboken :-)

I second that! Gillar ofta färgande utrustning, men AD/DA och ampar vill jag ha så rena det bara går. Utom när jag bitcrushar, givetvis :-)

True, uttryckte mig lite dåligt där, sorry :-) Faktum är att vare sig Manleyn, SSL:arna eller TC:n var optiska vad jag vet (SSL: Solid State Logic trots allt), kommer inte ihåg vilka som var såna av de jag jobbat med faktiskt om jag ska vara ärlig, men minns att resultatet inte var dumt alls! Trögheten i dioden ger i de analoga prylar jag använt en påtagligt mjukare prägel med bättre punch! Vad gäller pluggarna jag har så märker jag dock inte på långa vägar lika stor skillnad. Det går utan tvekan att återskapa, men jag tror de flesta fortfarande försöker spara på processorkraften.