van Caine

Okey, om du envisas ;-) : Nej, inte som så - jag mixar den bästa och absolut mest livliga surroundmix jag kan, med både tyngd och topp som är spritt över hela rummet, men ser även till så att den funkar precis lika bra ifråga om tydlighet och att maximera upplevelsen i dåliga TV-apparater och VOD med miserabel bandbredd - hela vägen från surround i full bandbredd till mono från en iPhone-högtalare! Givetvis finns det begränsningar hur kul det kan låta på dåliga saker, men det gäller att utnyttja befintlig uppspelning så långt som möjligt och utnyttja något Valle redan är inne på här: gemene man har väldigt svårt att skilja på frekvensmaterial på hög volym men smalbandigt, och bredare material på lägre volym, när det gäller extremerna. Örat är väldigt känsligt i mellanregistret, där kan man inte göra så utan att förändra karaktären kraftigt, men både bas och diskant och till viss mån högmidden är väldigt lämpliga för den effekten! Det är inte en fråga om kompromisser, bara att lägga upp arbetet annorlunda. Exempelvis jobbar jag väldigt mycket med att se till att bas-ljud inte klumpar sig på ett ställe utan håller sig mer jämnt, så att det finns material för alla system. Problemet med just det billjudet jag nämnde var att det enbart hade några peakar runt 57Hz, och sen var det nästan helt dött upp till 120Hz ungefär. Dock ser de flesta ljud ut på liknande sätt, så man använder för det mesta de delar som låter bra och kompenserar det andra med andra komponenter. Dessutom gör det ljudbilden bättre då man får god kontroll över detaljer och balanser, och hela upplevelsen blir rikare för alla :-) Det betyder givetvis att materialet, när det blir beskuret av dåliga högtalare och risiga omvandlare hos nån lyssnare, kommer ha lägre energi i det material som överlever, men detsamma gäller precis allt som spelas upp via samma maskin, och därför är konsumentprylar alltid förstärkta där de börjar bli som svagast för att ge en illusion av att gå längre än de gör och inte vara så tunna. Så länge det faktiskt finns tillräckligt med material där att förstärka så funkar det fint, men finns det för mycket så låter basen grötig och diskanten skrikig trots att det låter väldigt jämnt i bättre system. Det svåraste för mig när jag började för en massa år sen var att begränsa mig och komplettera ljuden med nya delar för att kompensera brister i frekvensgången, det är lätt att försöka kompensera frekvenshål i ljud med att förstärka de delar som finns, men då blir ju risken att samma delar kan bli öronbedövande på andra system... Sen har vi LFE-utgången, dvs baskanalen i ett surroundsystem, men den får under inga omständigheter någonsin vara viktig för ljudet och innehålla faktisk information, utan är enbart till för att förstärka trycket på redan befintligt material för de som har en subwoofer kopplad till LFE-utgången :-)

Kanske. Om inte namnet kommer fram ordentligt så är det ingen som vet att man gjort jobbet.

Har du gett ut musik via ett företag, även om det är ditt eget, så räknas du som signad. Måste hålla med, var inte mycket till pris, och jag hittade inget om ersättning för jobbet eller rättigheter när jag skummade igenom det. Förhoppningsvis missade jag det bara, men det får mig att undra...

Bah, såna nymodligheter kan man ju inte beblanda sig med! Bara en fluga som kommer dö ut med MP3:orna och internet! Riktiga karlar med hår på scrotum mixar allt i mono ;-)

Sjukt bra tips! Tackar!!! Det är en mycket respektabel inställning som jag verkligen kan relatera till själv! Faktum är att det är exakt så jag hanterat situationen jag med - gå omvägen via budgetprylar om man vet vad man vill ha blir enbart onödigt dyrt i längden om man kan undvika det. Allt behöver inte nödvändigtvis vara fullständigt hi-end, exempelvis när det gäller reverb, som du nämnde tidigare, så arbetar jag mycket med både state-of-the-art som Altiverb och REVerence, och extremt billiga men uttrycksfulla prylar som exempelvis mina gamla Bos SE-50 eller Vesta fjäderreverb. Det som verkligen måste vara highest end possible för att nå högsta möjliga resultat är monitorer, omvandlare, DAW, och till viss mån mick-ampar! På den här nivån börjar dessutom kablage och skärmningar göra märkbar skillnad. Den biten låter det ju dock som du tagit på föredömligt allvar :-) Andra saker, som mickar, effekter, instrument, filter, compressorer, och så vidare är mycket mer öppna för artistiska uttryck - en helt steril ljudbild låter fruktansvärt tråkigt. Själv är jag exempelvis väldigt misstänksam mot alla mickar som är billigare än 20.000:-, men använder ändå bland annat två Oktava 012, några Shure SM-57/58 (fast 58:an måste jag byta kapsel på. Konstigt nog...), och en gammal ADK-51, för att nämna några av det trettiotal mickar jag har av varierande kvalitet. ADK 51'an låter skit, men till rätt saker är den helt rätt. Sennheiser MKH40 eller DPA låter helt fantastiska, men ljudet är fullständigt rent och behöver ibland ganska mycket smisk med diverse tillhyggen (exempelvis hård compressor och/eller dist eller kanske en rörstack ibland) för att bli ilsket. Dock som alla jag sett hittills, inklusive mig, har reagerat på är att du kommer sitta med rent orgastiska saker, vilket är bra, men du har enormt stora risker att ljudet kommer ta en hel del stryk, och i värsta fall låta sämre och mer opålitligt än gamla NS-10 med 70-tals hemmaförstärkare. Jag har suttit i exakt den sitsen själv. Min förra studio var kraftigt felbyggd (hyrde den i färdigt skick. Typ), och jag hade inte råd med särskilt mycket dämpmaterial till att börja med. Dessutom är jag i praktiken helt självlärd inom ljud, så det var inte förren min gamla mentor (jag utbildade mig visserligen till musikproducent, men det var verkligen ingen nybörjarutbildning) kom på besök på ett trevligt snack och förklarade på allvar hur monitorer ska placeras och vad man ska lyssna efter som det lossnade för mig. Det var helt sinnessjukt uppstressande att mixa nåt som lät grymt bra där, för att sen ta hem en roughcut och undra vad fan som hände däremellan då det inte alls lät likadant hemma. Förlorade mycket tid på det. Needless to say, bara akustiken hade räckt för att sticka därifrån, så jag flyttade till en tillfällig lokal där jag sitter nu och tänker stanna en stund till. Visserligen har jag här betongväggar, men med jämn akustik i hela mixrummet där inte varje vägg har helt olika egenskaper (studsar ljudet väldigt olika på olika väggar blir det i praktiken helt omöjligt att korrigera utan att lägga ner en förmögenhet och en jävla massa tid), och jag har lagt mer sjukt mycket tid och energi på basresponsen i rummet, flyttade ut högtalarna en bra bit från väggen, och dämpade av alla hotspots med det jag har för tillfället. Jag har fortfarande mycket att göra, jag strävar efter perfektion, men nu går det att jobba här utan otrevliga överraskningar, och registret har inga större variationer i sig någonstans, undantaget en inte så kraftig stående våg en meter bakom min lyssningsposition. Tidigare hade jag varit väldigt besviken på mina högtalare, huvudsettet är ett Yamaha HS-80 5.1-system, men helt plötsligt gick dom att jobba med! Skillnaden var som natt och dag! Det hade inte spelat någon som helst roll vilka högtalare jag hade haft där, jag hade haft ungefär samma problem ändå, problem jag var tvungen att kompensera med ändlösa revisioner och hörlursreferens. Det är inte dumt att börja med rent obscent bra prylar, men efter medlyssningen så bör akustiken ha stark prioritet om du faktiskt vill kunna göra bra produktioner som håller, annars hamnar ribbans raskt i knähöjd... Vad gäller torrheten i sand så har du väl en ugn hemma? ;-) Vanlig havsstrands-sand har exakt samma egenskaper som alla andra typer, men är lättare att packa hårt med en påle då pålen inte glider igenom sanden lika lätt. Själv använde jag sand till ballast jag snott från lekparken utanför som jag torkade direkt i stålrören med en kabinvärmare och packade med en vanlig trästör.

Tack för ett snabbt svar! Än så länge har jag spelat på lite allt möjligt, vad gäller riktiga instrument så har det framför allt varit balalajka, cittra, gitarr, elgitarr, manolin, och ett stålsträngat ök som en gång i tiden var en akustisk gitarr. Men mest spelar jag på metall-skrot, slinky, trattgramofon, och en hel hög andra resonanta material jag kan hitta :-) Det som irriterat mig är att jag får de alldeles perfekta egenskaperna när stråken är precis nygnuggad med mellan 2 till 3 drag fram och tillbaks, men jag klurar på om inte det egentligen är för mycket för vad som är brukligt, för det tar inte lång stund att slita ut det. En stråke ska väl inte behöva hartzas oftare än med åtminstone några dagar emellan vanligtvis va? För mig är det ibland uppåt en gång i timmen än så länge... Anyway, grymt förslag med Peder Källman! Ska ta kontakt med honom, som violinmakare låter han som precis den person jag velat tala med hela tiden :-)

Bör kanske poängtera att "lyssna på det sättet" inte har med vare sig intelligens eller kompetens (för någon som inte faktiskt jobbar på allvar med att mixa) att göra, det är bara en träningssak, och försvåras av att starka frequenser maskerar svagare dito som ligger i närheten :-) Senast i filmen jag jobbar på nu var jag tvungen att kassera en annars as-schysst billjud då ALL tyngd i ljudet visade sig ligga på ett par ensamma frequenser under 60Hz, ett område som en TV aldrig når...

Jag har inte kunnat läsa igenom hela tråden, har sjukt pissigt med tid just nu, men för att ge mina två cent: Det där beror ju helt på ljudkällan och/eller mixen! Ta som exempel om det ligger en stark men smal formant just där man sätter värdet. Då kommer det smala men höga valet göra stor skillnad medan den breda men lägre inställningen inte gör så jättemycket. Vice verca så, ifall det inte finns så mycket material just där man sätter filtret, så kommer det bredare filtret åtminstone höja det som finns, medan det tunnare kanske knappt hörs alls då det inte finns nåt att höja. Misstänker att teorin dock går ut på om man lyssnar på rent skärt (haha) brus, men även då blir det klangförändringar, dom är bara svårare att förklara för någon som är ovan vid att lyssna på det sättet då energin, som någon redan nämnde, är ganska lika, om inte exakt densamma (minns inte hur man räknar geometri på icke-liksidiga kroppar) inom oktaven. Som psychoakustisk fråga är det en grymt intressant sak då folk nästan aldrig, även om alla tar emot informationen som rena frekvenser och behandlar den undermedvetet (vi är sjukt mottagliga för även små nyanser, det är så vi lokaliserar bla), inte kan bryta ner det i mer än ganska grova beståndsdelar. Ur ren filtreringsfråga skulle jag dock säga det hela är irrelevant! Med ett brant filter kan man få bort skarpa formanter, akustik-peakar och liknande missljud utan att snagga omgivningen för mycket, medan breda filter och shelving ger en mer omfattande förändring av ljudets själva sound! Att försöka höja energin i ett område genom att kompensera ett tajt filter med hög volym kan vara vanskligt, och låta helt olika i varje rum det spelas upp i beroende på rumsnoder och akustiken i stora hela, medan ett jämnt register kommer låta bästa möjliga överallt. Enligt min fasta åsikt så är just dessa möjligheter att jobba fullständigt parametriskt på både höjden (dB), bredden (Q), och längden (Hz) en av de bästa gåvor digitaltekniken gett oss! Analoga EQ'r kan låta sjukt bra ur karaktärssynpunkt ibland, men särskilt exakta var dom aldrig :-)

Gott folk! Jag har köpt en ny stråke som jag leker järnet med, men eftersom det är första gången jag faktiskt spelat med just stråke så har jag dålig koll på hartz. Det jag har redan är ett svart hartz som kommer från det Tyska företaget Pirastro, Pirastro Schwartz Rosin (verkar vara modellbeteckningen på just den). Jag köpte mig veterligen det mjukaste hartzet i affären, men det står ändå "hård" på sidan. Jag är inte missnöjd som så, jag får fin ton i instrumenten och det andra jag spelar på, men jag känner att stråken borde kunna få lite bättre bett ändå, plus att jag måste bättra på stup i kvarten vilket gör strängar och metaller ganska kläggiga efter en dag av harmonisk glädje... Dessutom tenderar de få en lätt sandig karaktär efter en stunds spelande utan påfyllning av gnugg från kakan. Den stråke jag har nu är en fullängds violinstråke (74cm), men jag kommer skaffa på mig cello- och bas-stråkar åsså. Min fråga då är om nån har nåt schysst förslag på ett bättre hartz, och i så fall var man skulle kunna hitta just det? Jag bor i Göteborg, men det viktiga är att hitta det bästa jag kan få tag på, logistik får posten sköta i värsta fall :-) Bör kanske påpeka redan nu åsså att jag sitter i slutproduktion månaden ut, så jag kommer kolla av forumet när jag hinner och orkar. Hoppas inte ni tar illa upp ifall svar kan dröja, men jag återkopplar på eventuella svar så fort jag kan :-)

Musiken tänker jag inte kommentera, allergisk mot stilen, men ljudet var direkt cancerframkallande! En tät vägg av diskant och eko som skar i öronen...

Yay! :-D För mig måste jag säga att Black Celebration, Music For The Masses, Construction Time Again och Violator är mina favoriter :-) Haha, god smak där! Skinny Puppy var helt otroliga live :-)

För min del - ja. Balansmässigt och frekvensmässigt ska det låta likadant hela vägen från Surround till Mono, men med skillnaden att 5.1 omger en istället för att kommer från en enda riktning :-) Befogad fråga! Stereo/surround är underbara medier att arbeta i, och förtjänar att utnyttjas! Dock bör balansen fortfarande vara densamma, bara att man har tillfört en mer tredimensionell känsla i ljudet! True true :-)

Jag sitter i stutproduktion just nu så jag har tyvärr lite ont om tid att svara på inlägg, men de mesta av inläggen jag ville svara på går att koncentrera till det här: Magnus, om du hade sagt att det här är sättet du vill jobba på för att det är så du är bekvämast med så hade jag sagt "Okey, jag håller inte med men jag respekterar din åsikt fullt ut och stödjer den". Det finns nästan inga rätt eller fel när det gäller skapande så länge man når resultat, och alla regler går att bryta om man vet vad man gör och varför. Nu säger du istället "Jag gör så här för det gör faktiskt alla professionella studios. Sådeså." Det är inte bara drygt, det är dessutom ett tecken på att man är en dinosaurie som inte har den blekaste aning om vad som hänt de senaste 15-20 åren. Det är sant att vi inom studioteknik använde compressor på spår in till rullbandaren. Det var vi tvungna att göra eftersom brusnivån på till och med en MCI var förhållandevis hög, och det dynamiska omfånget sjukt mycket mindre än det är idag. För de flesta av oss var compressorn mer en säkerhetsanordning, och ALL riktig compressor, undantaget ett antal studios som var så hårt nischade på sitt sound att dom inte behövde kunna korrigera nåt i efterhand, var något man använde till mixen. Där man verkligen vet vad den kommer göra i slutändan. Hur man arbetar är grymt individuellt, men undantaget ett antal gamla tekniker som jobbar som dom alltid gjort med modifiering för den nya tekniken (dvs ett fullt respektabelt sätt), så har man ett enormt dynamiskt område att arbeta på idag, och lägger därmed compressorn där den hör hemma: i mixen. Där man kan ställa in den för att fungera i helheten. Min egen stil är en hårt färgad av det faktum att jag började jobba helt analogt i en kommersiell studio med 24-kanals MCI-bandare, misstag var exempelvis inte något man fixade med några musklick i efterhand. Ingen skulle någonsin säga att en Autocom (det är den första jag har åsså) är särskilt bra. Det är inte därför man använder den. Man använder den för att den är bästa verktyget till sin grej. Köper man ett (vanligt) reverb, exempelvis ett Lexicon, så förväntar man sig inte att det ska klara kall stengrotta lika bra som utomhus-slapback. Man köper det för att man gillar dess stengrotta. Exteriör-slapbacksen använder man kanske ett Altiverb till. Vad gäller att ge sång-talangerna compressor och reverb så är det inga problem. De flesta av oss lägger det på ut-kanalerna till deras medlyssning och låter in-ljudet vara snudd på rent, limiter undantaget. Du drar massor av referenser som inte har någonting med något att göra - vissa saker, exempelvis Analog/Digital-converter och medlyssning, är saker som man måste hålla så bra det bara går eftersom de SKA vara helt transparenta. I stort sett alla andra saker har sina områden då dom är som bäst, exempelvis kan en hårt färgande compressor få pukor och bastrumma att komma upp mer i mixen, och en tekniskt sett helt värdelös mick, SM-57, kan mycket väl vara precis vad som behövs för att få exempelvis pukor eller tubular bells att samsas snällt i mixen. Eller för mig nu för tiden, att bland annat få delar av ett gevär att höras. Det här är inte en fråga om "dåliga" respektive "bra" grejer, för visst är det stor skillnad på olika prylar beroende på vad man vill uppnå - det är en fråga om VAR man ska sätta sakerna och VARFÖR. En Manley kontra Behringer är inte som saftig t-benstek kontra härsken fläskkotlett, det är som en spårskruvmejsel kontra stjärnskruvmejsel. När du gnäller så förbannat på alla "dåliga" prylar så får jag en bild för mitt inre av en snorig unge i sandlådan som sitter och skriker åt den stackars stjärnmejseln för att den inte får grepp om spårskruven. That's weak, man... Allt är i grund och botten en fråga om man gillar sakerna eller inre, samt om dom funkar till stilen. Detta, tillsammans med att du på fullaste allvar gnällde över att ljudkvaliteten på moderna inspelningar/filmer är för hög är ett tvärsäkert sätt att förlora ALL min respekt. När folk säger såna saker, och dessutom lägger till ett slumpvis "så här är det faktiskt" om något de inte har minsta aning om brukar det vara för att mildra effekterna av sin egen brister, och det är sjukt illa då det betyder att personen ifråga hellre försöker sänka nivån generellt till sin egen än att försöka utveckla sig själv och bli bättre. Det är DJUPT tragiskt och en smula förolämpande mot alla oss som lägger ner sjukt mycket tid och energi på att få mixar att fungera. Vidare skrev du att jag kanske inte hade lika höga krav som dig. Inom mitt jobb (huvudsakligen sound designer och studiotekniker) gör ofta varje liten decibel skillnad. Du gnäller över att mejseln inte passar i skruven. You do the math.

Om du ändå ska ha vocals, varför inte slå på stort och göra en riktig text?

Indeed :-)

Sett den förut, men den är grym! :-D

Nej, det är det inte. Musik är inte bara musik på samma sätt som kläder inte bara är blå jeans och vit t-shirt. Bra produktion kan inte göra en dålig låt bra, men dålig produktion kan totalt döda en bra låt. Problemet är att många inte kan se utanför sitt eget område och därför inte kan se helheten, eller vill på grund av diverse orsaker, och därför kallar det nörderi och självändamålsenligt. Det är vidare inget som hänger på ett litet chip i en pedal, det gör bara sin grej. Dock finns det tusentals såna "små" saker i hela musikproduktionen, och ju fler saker man snålar med, desto jävligare kommer det låta.

Yes it does. Med bra kunskap kan du använda "dåliga" prylar och göra nåt bra av dem. Jag har genom åren jobbat mest med SSL, Manley, och DBX-compressorer, men ändå återkommer jag ofta till min första compressor, en Behringer Autocom. Den är gammal och lågpris till och med för Behringer räknat, men gör ett grymt jobb till rätt saker. Kvalitet kan du inte räkna i pengar, kvalitet räkas i hur användbara prylarna är....vilket iof oftast betyder att dom kostar skjortan, men det är för det mesta kvaliteten som ställer priset, inte priset som ställer kvaliteten. Till och med den småläbbiga compressorn som sitter i min Boss SE-50 kommer till nytta då och då! Jodå, men den heter nåt annat. Kommer från deras mixerbord, vill jag minnas, och går att köpa som halvrack. Min Autocom är i praktiken helt brusfri. Vilket man iof inte kan anklaga micken 8000 för. Olika saker har olika brusnivåer, och det gäller alla märken.

Finns många orsaker att ljudet, och då framför allt sången, kan skita sig live, och den största orsaken kan vara dålig medlyssning. Något jag haft problem med många gånger tyvärr. Andra saker kan vara dagsformen, en schysst spelning tar på krafterna, och även sjukdom kan göra sitt till, om så bara en liten sketen snuva. Gnäller man för att det inte låter studioplatta på scen så har man missuppfattat vad live är fullständigt. I en studio har man teoretiskt sett oändligt med möjligheter (sanning med modifikation) till omtagningar och extra pålägg, och det behövs för att göra en bra platta. Live har man bandet, och det framförs just live. Att det inte har lika feta gitarrmattor och körer är för att det är ett band som framträder, inte ett storband eller orkester. Några band som var helt fantastiska live var Nine Inch Nails, Skinny Puppy, Kraftwerk och Depeche Mode! Men då var åtminstone runt hälften av musiken playback :-)

Sorry, du har helt rätt, uttryckte mig galet :-)

Jag vet inte med säkerhet, själv älskar jag surround och stereobilder på ett snudd på obscent sätt, men skulle jag gissa så skulle jag gissa på att det har med gamla grammofoner att göra. Mekaniskt sett riskerar man en form av mekanisk crosstalk och distorsion i nålen om skillnaden mellan vänster (höjd) och höger (bredd. Kan vara tvärt om åsså) är för stor då de samsas om samma stift. Men det problemet finns inte i vare sig digitala system eller band-system, så om det skulle vara orsaken så undrar jag varför folk håller fast vid det. Lite bakåtsträvande... Men som sagt, bara min gissning. Frågar man dom så verkar man bara få svaret att det låter bättre, senaste personen jag frågade om saken blev bara sur.

En äkta stereophonisk ljudbild innehåller, förutom panoreringar, även fasfel mellan högtalarna.

Intelligens har inget med saken att göra, det är när man drar såna paralleller som diskussioner spårar ur då fokuset flyttar från fakta och upplevda känslor till ovetenskapliga rantings om vems hjälte som är den oemotsägbara guden, samt rädsla att framstå som dum. Jag har aldrig under hela mitt liv och karriär träffat en människa som alltid haft rätt, och jag kommer aldrig någonsin göra det, men det är när man diskuterar saker sansat och utbyter erfarenheter som saker och insikter utvecklas. Håller med fullt och fast! Jag gillar MP3 i hög bitrate, inte så att inte okomprimerat är bättre, men det är så sjukt mycket mer behändigt! Dock nivåkriget har nu nåt nivåer som är direkt deprimerande... Så sätt använder compressor flitigt även tidigt, men tidigare var det enbart för att få bort spretighet i ljudet och få jämnare nivå. Jag saknar den tiden, men lyckligtvis är det fortfarande så inom mitt gebit, och kommer fortsätta så ett tag till så länge bio- och DVD/BD-film fortsätter ha de schyssta nominella nivåer vi har! Dock är jag försiktigt hoppfull för framtiden! iTunes och Spotifys nivå-normalisering gör ju att sönderkomprimerade låtar blir uppfuckade till ingen som helt nytta :-)

Se på fan! Här har båda samexisterat i sensuell symbios i flera år ;-)

Åfan! Hade jag ingen aning om :-) Var det nyligen??