van Caine

Happy happy joy joy! Danke mon, älskat Melotroner sen jag jobbade mycket med en '98 :-)

Jag har själv alltid varit lite besviken på Genelec måste jag erkänna... Jag lägger ned väldigt mycket tid på detaljer och designade element (psychoakustik, vilket jag jobbar mycket med i film, går ut på att ljud ska påverka men inte nödvändigtvis märkas. Pilligt.), och tycker sånt är svårt att få grepp om i Genelec, åtminstone de jag testat. Själv jobbar jag mest på Yamaha HS80 just nu med en kalibrerad subwoofer för att tajta till basomfånget. Nästa uppsättning, om de går att få till 7.1 vill säga (brukar hänga på om det finns en center som är symmetrisk), tänkte jag skulle bli iNo, men måste erkänna jag är nyfiken på HS8:orna :-)

Håller med Gizmo, men lägger till att jag skulle säga att ljudkortet är en av de viktigaste komponenterna i hela studion, tillsammans med högtalarna. Muggig utrustning som du ändå tycker låter bra fortsätter förhoppningsvis låta bra genom ett bra ljudkort, men försöker man spela in saker med begränsade kvalitéer genom ett sämre ljudkort kan mycket väl allt som gav ljudet liv & lyster försvinna. Ett bra exempel är mitt gamla muggiga KORG A5 pedalbord. Det är verkligen inte en bra effekt (bytte till mig den mot ett gammalt nätverkskort. Borde säga allt...), men den har nåt i ljudet som med en smula EQ ofta blir helt fantastiskt. När jag spelar in den via mina Lynx-converters. Innan dess hade jag exempelvis Soundblaster, Ensoniq, och Yamaha-kort (i den ordningen), men det gamla pedalbordet lät alltid fan genom dem, och iom att den delen av ljudet som lät bra aldrig hamnade på hårddisken så kunde jag inte filtrera fram det heller. Det var nu åratal sen jag använde nåt av de gamla korten, tror det var runt 10 år sen jag köpte mitt första Lynx-kort (ett LynxTWO), men jag fick för några år sen ett Focusrite Saffire från en producent jag känner som städade ur sitt kontor. En snabb koll konstaterade att det var samma visa nu igen, det enda kortet duger till (för mig) är att sända digitalt ut via min video-redigeringsstation. Önskade bara att den senila lådan kunde känna av själv när det är DTS- eller Dolby-signaler, det måste man ställa in manuellt. Till och med datorns inbyggda ljuddel klarar ju det för bövelen...

Haha, true dat! Vitte fan varför jag inte tänkte på att ta med hela sekvensen, men den senare delen har fastnat för mig av nån anledning :-)

Indeed! Resten av texten är lika bra den :-)

Stormembran ska inte påverka rundgången alls, vad som gör skillnad där är hur mycket micken förlitar sig på proxi-effekten samt riktverkan. Ta exempelvis en SM-58. Den förlitar sig fullt och fast på proxieffekten för att låta, och är njure. Den är svår att runda, och Beta 58 är ännu bättre vad gäller sånt. Min lilla Behringer ECM-8000 däremot är en rundtagande mätmick med några millimerers membran. Den kan jag få att runda med hörlurar (tillräckligt nära). Tidigt i karriären, väldigt långt innan jag ens kunde föreställa mig jag skulle gå över till film, använde jag faktiskt en ADK 51 som modulator till vocoder på scen. Inte ett misstag jag gjorde om igen... Felet var inte storleken, det var att den hade ett rakt (nåja...) frequensspectra, vilket gav rundgången mycket större utrymme att leka i än en frequensfattig dynamisk mick, och (för sitt pris) grym känslighet i kombination med ett brett upptagningsmönster. Nu har jag inte testat SM7 som jag kunnat önska, men den är ursprungligen gjord för radio och broadcasting. Där behöver man en mick som är okänslig för vibrationer, omgivande ljud, och reflektioner. Man för en hel del liv av sig i studion, och ingen kan redigera bort de ljuden. Det borde, åtminstone på pappret, göra den till precis lika bra live-mick åsså. Åtminstone på pappret.

She was hungry, she devoured me entirely. All that's left is the outer remain - it's a dull and cruel pain, that passes the ages unaltered. Her stand is in my heart. Front 242 - Tragedy >For You<

Det låter som en rejäl blunder från mastering-teknikern. Det får (väldigt) gärna vara dynamiskt, men utnyttjar man inte hela det dynamiska området (inom musik, inom film ser saker helt annorlunda ut) så begår mna tjänstefel. Jag hade bouncat mixen & sagt vad jag var missnöjd med.

Tänk på att värma färdas uppåt & något åt sidorna, har du en öppen rack, vilket det låter som om den är inbyggd i bordet, så kan du även ha en stor fet bordsfläkt stående under på låg hastighet & utan svep, för att lösa såna problem!

Låter lite oroväckande? Om det funkar bra så är det kanon, men åtminstonde på datorer så har bra VST ganska mycket latency, och det vore katastrof på en pedal... Vore grym-sås med Altiverb på pedal though :-)

Det här är musik, "för gammalt" existerar inte ;-) Mina äldsta prylar är mycket äldre än jag själv, och jag är född i mitten av 70-talet!

Jag älskar jobbet djupt & innerligt...men det finns tillfällen när döden känns som en befrielse. Det är bara att rida ut det :-)

Skönt gung i den låten :-)

+1! +1! För det mesta tycker jag det ska delas rakt av, men det händer att någon faktiskt gör så mycket mer än de andra (exempelvis får köra allt eller ensam få ta hand om liket) att han/hon faktiskt förtjänar mer. Omvänt har jag haft en del påfrestande diskussioner med dryga bandmedlemmar som tyck att deras position var så mycket viktigare än alla andras. Men primadonnor blir aldrig långlivade i mina project :-)

Precis hela tiden. Skötsel av enskilda ljudkällor och bussar är precis lika viktigt som att hålla mixen enhetlig. Jag ser det här som myten att det man aldrig ska höja register i EQ utan bara sänka - man ska göra det som är bäst för stunden och inget annat. I båda fallen, har man spelat in alla instrument och röster till absolut perfektion på utrustning man känner utan och innan, med metoder man kört på i flera år, helst i ett rum som fullständigt saknar egenresonans (eller där man kan akustiken som i sin egen ficka), så kommer man inte behöva göra mycket på komponentnivå. Men det kommer fortfarande behövas titt som tätt. Men det betyder även att allt kommer låta precis likadant, och soundet lätt blir tråkigt. Själv byter jag metoder och arbetssätt i snitt två-tre gånger per film, samt inför ibland varje låt (eller platta, beroende på om det är ett stort project som måste hållas enhetligt) jag gör, och det betyder att jag måste vara väldigt uppmärksam på vad som händer och filtrera väldigt noggrant. Annars blir det onödiga problem. Det var även allmänt känt att jorden var platt och att man fick valkar i händerna och hår i handflatorna av att runka på 1700-talet. "Allmänt känt" är ett uselt argument.

Beyerdynamics DT250 är mina favoriter till precis allt!

Nämmen! Trevligt pris åsså! Tack för tipset, ska se om man kan skrapa fram pengarna just nu bara :-)

Benämningen kommer från att gemene man inte visste exakt vad MIDI var, utan kopplade det samman med effekten av att spela upp MIDI-filer genom en dassig GM-modul, oftast genom datorns egna ljudkort som sög svullen purjo. Effekten kännetecknas av huvudsakligen tvp delar: instrumentmässigt - inte av hur det spelas, utan av dåligt samplade instrument utan någon som helst dynamik i ljudet. Där ett lättare tryck på tangenten bara resulterar i lägre volym på ljudet, inte någon skillnad i klangfärg, samt att ljuden inte har en naturlig avslutning på tonerna utan bara slutar tvärt. Exempelvis en trumpet måste tömma övertrycket innan den slutat låta, och en gitarr måste antingen dämpas med handen eller att man släpper fingret från strängen för att tysta ned den, vilket ger ett särskilt ljud. Detta gör att det låter väldigt stelt och maskinellt, samt ger intrycket av att inte vara spelat för hand varesig det är sant eller inte. Och för det andra - ett torrt ljud där de fula instrumenten inte döljs av någonting alls, alternativt dränks i ett äckligt reverb som till och med BR leksaker skulle skämmas över att sälja. Iom att alla moduler låter annorlunda går det nämligen inte att förutsätta hur ett reverb låter varesig i klangfärg eller volym på en given ljudmodul utan att testa direkt mot modulen, vilket jag misstänker är orsaken varför nästan alla MIDI-filer jag nånonsin hört varit helt torra. Kan möjligtvis även bero på att skaparen kanske använder det första formatet som enbart innehöll notdata och pitchshifter-kommandon för att slippa kompatiblitetsproblem. Känns inte orimligt det heller.

Jag gillade låt två! Håller med om att den låter som att ha ett antal åt på nacken, men det måste inte nödvändigtvis vara fel :-) Den första måste jag dock hålla med om att låter väldigt 90-tal. Du bad om ärlig kritik, så jag ska vara helt ärlig. Stringsen gillade jag skarpt! De låter väldigt Moby, vilket är ett gott betyg i min bok :-) Det första jag reagerade negativt på är att basen låter död, det låter som en house-bas ifrån eurodancens ungdom skulle jag säga. Vad som fattas är liv och definition, men det går att piffa upp! Jag börjar med den övre delen av baen, house-hitten: Det finns många sätt att lösa det, hade du exempelvis haft en Moog redan från början så hade den klarat sig själv utan problem, men man tager vad man haver. Min spontana åsikt är att den inte klarar sig så torr - ett concert-reverb på lagom nivå skulle hjälpa upp en hel del (dock inte Waves, Lexicon är mycket bättre till sånt). Ett lätt slap-back (kort delay) skulle nog göra underverk, men det måste kännas mer än höras. Se dessutom till att reverbet inte processar nåt under ungefär 100Hz, eller där det börjar bli grötigt (beror på filtret var det faktiskt funkar). Den låga diskanten måste upp en hel del, men var försiktig. Som extra krydda skulle ett väldigt försiktigt overdrive kunna göra en fin skillnad! Men största problemet är att den saknar allt vad lågbas heter. Vilket leder till den lägre komponenten, den syntetiska el-basen: Testa att laborera med exempelvis Waves Air för att försöka få den att gå längre ned. Just nu låter den som den kommer från midi-delen på ett gammalt ljudkort eller Casio-keyboard, och de ligger i ett väldigt fult register just nu. Går att fixa till om du inte kan byta ut det helt och hållet mot ett från en (betydligt) bättre synth, men kräver pill. Det här är som sagt bara en rask uppskattning, och det är inte helt säkert att just det här funkar för dig, men jag hoppas det ger dig en idé om var skon klämmer. Nästa sak som stör mig, och det en hel del, är bastrumman. Den går mycket lägre än basen, men låter direkt illa enligt min fasta åsikt. Om möjligt skulle jag byta ut den helt till något mer levande, en bastrumma med lätt gejtat reverb (rock-kick, typ) skulle jag gilla här, men det är en smaksak! Över lag låter rythm-delen tråkig, jag hade velat ha mycket mer trummor och slagverk, nu är allt jag lyckats hitta nåt som låter som bruset från en walkie-talkie och ett kvävt hihat-tramp. Jag tror vispar skulle funka bra (även om jag misstänker att walkie-talkie-ljudet mycket väl kan vara ett försök att låta visp) istället för vanlig snare, och hade gärna sett ett 16-delars-spel med akustisk hihat genom hel låten, där open HH är mer sparsmakad. Som med mat - fel råvaror ger tråkig mat oavsett hur mycket tid man lägger ner. Sist av allt att gnälla på har vi pianot. Det låter synth eller bättre keyboard, men det behöver inte vara negativt! Exempelvis mitt egna favoritljud för piano kommer från den additiva synthen Kawai K1II, och programmerades ursprungligen av en kille jag lärde känna via ett tidigare jobb, men som jag tyvärr inte har kontakt med längre. Ett ljud som låter allt annat än naturligt, men coolt till vad jag använder det till :-) Först av allt måste du filtrera ljudet mycket bättre. Leta i lågmidden/midden, och var kritisk. Nästa steg är att låten är alldeles för tunn för att pianot ska kunna vara så torrt. Lägg på ett lämpligt men naturligt eko, exempelvis katedral eller concert-lokal, samt ge reverbet en lätt lätt fördröjning (eller mer early reflections om såna finnes). En väldigt lätt dist skulle åsså kunna göra kul saker, men man måste hantera sånt försiktigt. Om du skulle dista pianot, tänk på att lägga disten innan reverbet, annars blir det...intressant... ;-) Om du har möjlighet kan du även låta pianot vara som det är, men köra ut det genom en gitarrförstärkare i lämpligt rum och spela in igen genom en lämplig mick! Kräver mer meck, men ger bäst förutsättningar till ett kick-ass ljud :-) Det måste även mixas bättre, som det är nu dominerar det hela ljudbilden och får allt annat att framstå som bakgrundbrus. Lycka till! Jag vet att det kan låta som väldigt mycket skrivet så här, men faktum är att det går av sig självt så fort du fått kläm på vad du bör lyssna efter :-)

Jag är ärligt talat lite kluven till CM3:an. Efter allt jag hade hört om den förväntade jag mig ärligt talat något av en mirakelmick med spikrak kurva, helt transparent ljud, och total dynamik. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur det kunde gå ihop med priset, men för den pengen var jag beredd att chansa. Mitt första intryck var fantastiskt! Jag köpte den en vecka efter testet i MM, så det var ett tag sen. Innan dess hade jag använt en gammal ADK 51 III till ADR (dubbing=byta ut en röst mot en annan, oftast ett annat språk. ADR=byta ut dåliga & otydliga repliker mot samma röst eller en likadan), samt en Röde NT3 till location-inspelningar, och skillnaden var monumental! Rösterna var MYCKET renare och fick en mycket mer sammansatt karaktär man kunde göra mer med. Den gamla 51:an och NT3:an har jag aldrig använt igen efter det. Efter den första glädjen la sig, ju mer jag började använda den till andra saker, så började jag märka av en hel del brister jag inte hade hoppats på. För det första, jag hade förväntat mig en mick med snudd på mätmicks-karaktär. Den är verkligen inte helt rak, den har visserligen inga gröpningar i "de kommersiella frequenserna", vilket är välkommet (där vill man gräva själv), men basen går inte hela vägen ned i källaren, och diskanten är något återhållen. mellanregistret är dock extremt mjukt sett till sitt pris! För mig blev det där något av en besvikelse då jag hade väntat mig något annat, men faktum är att alla mickar har sina karaktärer, och det är något man måste lära sig och arbeta med, inte emot. Jag kunde inte sätta fingret på det då, jag hade jobbat med alldeles för dåliga saker fram tills dess för att kunna sätta ord på exakt vad det var som störde mig (det här var runt 10 år sen nu)...men den har väldigt platt dynamik och ett väldigt tvådimensionellt ljud. Exempelvis ett inspelat parti bowling lät väldigt intetsägande, och stadsambiancer (bakgrundsbruset typ) lät väldigt tråkigt. Det här låter negativt, men faktum är att jag fick skylla mig själv: jag visste inte exakt vad det var för något när jag köpte den, & lyssnade för mycket på vad andra sa. Om jag visste då vad jag vet nu, skulle jag köpa den ändå? Fuck yeah! :-D För musiker - ta överhäng, som exempel. En mix är (oftast) väldigt komplex, och med för mycket högfrekventa och dynamiska källor blir det kaos. Vill man verkligen att alla cymbaler exempelvis ska ha full dynamik, som kan bli VÄLDIGT spretigt, eller vill man hellre ha ett mer hanterbart ljud som behöver mycket mindre compressor på plats, och låta exempelvis hihat sköta "glittret? Dessutom lägger sig cymbalerna bättre i bakgrunden och låter övriga instrument och sång glänsa mer i förgrunden. Även för exempelvis gitarr hjälper den upp att få guran passa bättre i mixen, och om man är duktig på filter så är sång inga problem heller. Lite puff nånstans mellan 3-6KHz, gräva lite i den fula lågmidden, & det kan funka väl så bra :-) Övriga instrument jag haft nytta av den till är djembe, dharbuka, tablas och bongo. Agogo, cowbell, claves och marimba lät däremot bra tråkigt i den. För min del idag, när jag spelar in ljudeffekter och ambiancer, använder jag huvudsakligen en Sennheiser MKH416 (shotgun), två MKH40 (njurar), och en Shure SM-57 (ska köpa fyra mätmickar, Earthworks eller DPA åsså, men det kommer dröja lite)...men faktum är att CM3:orna kommer fram lite då & då ändå, priset till trots. En ljudeffekt av, exempelvis ett pistolskott, är en väldigt sammansatt historia. Mina skott brukar oftast bestå av runt 20 olika komponenter, även om det inom branchen inte är helt ovanligt att det kan bli flera hundra. För min del använder jag dem huvudsakligen till ljud där jag bara vill ha det lägre registret under 5KHz, där jag vill ha definition i den högtalar-vänliga midden och basen, men där diskanten är fri för exempelvis metalliska effekter av hanen som slår mot tändhatten exempelvis, eller andra mer högfrequenta komponenter. Samma sak med exempelvis bildörrar & käftsmällar. Den går som sagt inte ned i källaren, så LFE (Low Frequency Emitter, den speciella bas-kanalen i ett 5.1-system) går fetbort, men i det viktiga området mellan 80-ungefär 250Hz levererar den verkligen!

Jag använder det nästan aldrig varesig till musik eller film, men när jag gör det är det antingen för att skapa tuffa gate-effekter, eller välkontrollerat pump av en hårt plågad analog compressor. Ducking skulle jag aldrig använda för mix, jag betraktar behovet av det som ett misslyckande, men kan ibland möjligen använda det som effekt, även om jag brukar tycka det blir bättre resultat med att skapa samma effekt genom comprimerade subgrupperingar istället..

Attans, låter som det kan bli besvärligt att fixa en center då. Får kontakta dem helt enkelt för att se hur man löser 7-delen i ett 7.1-system :-) Oki! Tack :-)

Oki, då förstår jag! Crown brukar se bra vällagrade ut, och låter i många fall bra kul! Vet dock inte vilka modeller som är bättre eller sämre lämpade då jag inte jobbat nåt direkt med nån. Finns dock på önskelistan :-)

Du prioriterar alltså utseende framför ljudet, som kan bli som det blir även om bra skulle vara bättre än dåligt? Vad ska du ha den till egentligen? Elvis-micken finns fortfarande att köpa. Minns inte vad den gick på (en polare har en), men den var inte dyr alls!

Nice! tack för tipset, är nyfiken på dem :-) Är väl tyvärr lite min åsikt åsså. Inte helt road dessvärre. Vem var det som gjorde testet? Per styck eller per par?