van Caine

I Frankenstein-termer: Mix - Bygga monstret. Mastering: Sminka monstret och matcha honom mot de andra monstren han ska umgås med så han inte ska känna sig utanför.

Det här kommer låta som jag försöker vara råttig, men jag är allvarlig. Svaret är att inspelningsteknikerna samt de som mixar inte bara vet vad de gör, utan även varför. Det är flera saker som spelar in för att skapa en levande ljudbild. Hur bra musikerna och sångarna är spelar mindre roll för en "levande" ljudbild (vilket är en mycket bra beskrivning jag använder grymt ofta själv i jobbet för att förklara mig till regissörer), eftersom deras jobb, vilket i sig är viktigare än något annat (så länge de är duktiga vill säga...), inte har med livet i ljudbilden alls att göra utan performance-delen. man kan säga att en dålig musiker fortfarande kan låta människa genom bra ljudteknik (dock aldrig bra), och en fantastisk musiker kan låta nästan medelmåttig (dock aldrig någonsin dålig) genom dålig teknik. Vilka instrument som är rätt för tillfället har inget med prislappen att göra, utan om de är rätt lämpade eller inte. Bra instrument kan skapa mer liv i mixen, men även om de är avgörande för musikens kvalitet så är de är inte avgörande för livet i ljudbilden, och utan rätt teknik gör de ingen skillnad ändå. Ett bra exempel är alla synthesizer-cover-plattor som finns ute. De låter skit, men är i många fall rakt av efter noterna från originalen. Som sagt, det finns ingen gyllene genväg för sånt här, en teknik som funkar mycket bra för en sak kan döda nåt annat, men det finns de saker som är viktigast att bemästra. Inspelningsteknik/Mickteknik: Av allt så är det här det viktigaste steget av alla. Teoretiskt sett kan bra mick-teknik och inspelningsteknik helt eliminera behovet av EQ, Compressor och Reverb, men i praktiken är det inte värt allt besvär och den löjliga prislappen för att nå så långt. Dock kvarstår faktumet att rätt val av mickar, rum, inspelningsmedia, pre-ampar, DAC/ADC, medhörning, och placeringar, samt en del andra variabler som kan dyka upp, är avgörande för hur bra mixen kommer bli. Skit In/Skit Ut. EQ/Filter - Alla komponenter måste kunna samsas i mixen, och det gör det här till det viktigaste av allt. Efter själva inspelningen, alltså. Genom att ta bort orenheter, begränsa ljudet, och ta fram styrkor, kan ljudet komma till sin rätt utan att drunkna i resten av mixen. Compressor/Limiter/Gate - Överanvänt låter det fan...om det inte är meningen. Då kan det bli ett sound, men det måste användas med omdöme. Omvänt, underanvänt blir ljudbilden spretig, påfrestande och okontrollerad. Ju bättre inspelningstekniker man är, desto mindre blir kravet på processing, men det upphör aldrig helt, blir bara mindre kritiskt. Reverb - Rumsklang ger dimension. Helt sinnessjukt lätt att överanvända, men även att använda för lite kan ge en väldigt amatörmässig känsla, samma sak med att använda fel reverb till fel saker. Vad som funkar beror på tillfälle och behov, det går inte att generalisera särskilt väl, för mig personligen (och det här är en väldigt personlig fråga) använder jag exempelvis mest Altiverb. Det låter bra och naturligt, men ibland blir det för anonymt. Jag har ett flertal olika reverb, bla ett Vesta Kozo fjäderreverb och en Boss SE-50, båda väldigt onaturliga, men med en musikalisk och artistisk kvalitet som kan vara just det för vissa saker. Medlyssning - Det hela är väldigt enkelt: Kan du inte höra vad du gör, så kan du inte göra det. Du kommer nå någon form av resultat, men det kommer inte bli bra. Finns många myter om detta, dummast av alla är att vilka högtalare som helt funkar så länge man lyssnar in sig på dem. Det är skitsnack. Så länge alla frequenser finns där, och de inte diffar FÖR mycket (starka frequenser maskerar närliggande lägre frequenser) så är det inga problem, man måste alltid lyssna in sig på alla högtalare oavsett vilket då alla låter olika. Men finns inte allt i ljudet, och/eller ljudet är väldigt ojämt och inte riktigt går att fixa med EQ, och detta gäller särskilt mycket för okorrade rum, så blir det exakt som att försöka måla en tavla i ett rum med enbart en färgad lampa som belysning. Du ser vad det föreställer, och du ser skuggningarna...men hur den faktiskt ser ut kommer bli en obehaglig överraskning i dagsljus... Även ljudkort och Din Hörsel - Dålig hörsel eller självförtroende, dålig inspelning. Som otränad lyssnare är öronen lättlurade. De hör skillnad på bra och dåligt, men vänjer sig lätt vid exempelvis mixning och längre lyssning på nåt. Ett tränat öra låter sig inte luras. Man lär sig att låta det undermedvetna, där ljudet normalt sett processas till perfektion, komma upp till ytan, och man kan därmed lita till 99% på sina öron. Varför inte 100%? Därför att det är väldigt många fler variabler som spelar in. Är du i din egen inlyssnade studio så kommer säkerheten vara 100%-ig så länge du är pigg. Dock sänker sig det kritiska lyssnandet i samma takt som du tröttnar, och en mix låter aldrig likadant morgonen efter ett hårt pass som det gjorde innan du la dig. Detta är något man som professionell mixare är medveten om och arbetar med i bakhuvudet. Välmenande Råd - Om någon säger "Det här ska du göra för att få en proffsig mix!" utan att ens känna dig så betyder det att personen i fråga inte har den blekaste aning om vad han/hon säger, och ska tas med en nypa salt. Det betyder inte att personen ifråga inte har nåt matnyttigt att säga, bar att du inte kan förvänta dig snabba svar av någon son inte vet vad dina brister är. Än en gång - kan du lita på dina öron så kommer du lära dig. Tycker du att en sak låter på ett sätt men någon annan säger att du har fel så är det oftast deras bekymmer, men det kan vara en god idé att klura på VARFÖR den andra tycker på sitt sätt. Som med allt annat så finns det gott om gnälliga besserwissers, men det kan även vara nåt du inte tänkt på. Använd ditt omdöme med omdöme, och lita på dina känslor. Lyssna till alla du träffar, men ta inte alla på allvar. Det finns alltid något spår av sanning i det folk säger, och är det professionella tekniker du snackar med finns det sjukt mycket matnyttigt, men det gäller att avgöra vad som gäller för dig och vad som inte funkar. Se skillnad på filosofisk applikation och praktisk användning, ljudteknik är lika mycket beroende av tekniken som kunnandet, och tekniken förändrar sig hela tiden.

Jag har tyvärr avskytt alla reverb jag hört från Waves än så länge. För mig är Altiverb och Lexicon, med hjälp av Nuendo/Cubase medföljande impulsreverb, enda alternativen än så länge. Säger absolut inte att de är de enda bra reverben som finns, bara att de är vad jag hittat än så länge som jag är villig att arbeta med själv.

+1

Vill vara positiv, men måste tyvärr säga att jag önskade mig lite mer... Det mesta har med min personliga smak att göra, men det som verkligen var dåligt tyvärr var, som många redan nämnt, rösten. Att den är sur bekommer mig inte så mycket, rätt använt kan det funka ändå...men den dåliga produktionen var smärtsam. Rösten drunknar helt i musiken, har ingen som helt botten (klipper de redan vid 200Hz???), och det läbbiga ekot är hemskt.

AKG är helt okey, men personligen föredrar jag BeyerDynamics DT-250! Sorry jag inte hunnit svara på det gamla än åsså, tyvärr är de fortfarande i bruk. Används enbart vid slutmix för att kolla så det håller ihop, men gör sitt jobb bra :-)

Haha, kul :-) Och den lät inte dumt! Var bra & tydliga röster :-)

Aj då, de där är...inte riktigt lyckade till mixning tyvärr... Man skulle kunna jämföra med att försöka måla en tavla med en röd glödlampa som enda belysning - du ser vad du målar, men har ingen aning om hur färgerna kommer bli. Alla Logitech's system är väldigt hårt modellerade för att ha så hög tydlighet som möjligt och helst så svulstigt som möjligt. Det ställer till mycket problem. Dock funkar de bra för att göra den sista kollen innan man lämnar ifrån sig mixen. Till den kollen behöver man alla olika system man kan få tag i. Råkat ut för samma sak själv på ett av de svåraste jobben jag haft de senaste åren. Det var en pilot till en film där jag på location hade varit tvungen av utrymmesskäl att ta ljudet i den minst jävliga vinkeln, och därför fick lägga ned en hel del tid på att tvätta bort reflektioner, resonanser och putsa upp ljudet till mänsklig nivå. Slutresultatet lät fantastisk i alla system utom i en polares bil och iPhone-dock-tower... Det visade sig att området runt 2-3KHz var det som blev mest lidande av den extrema tvätten, men jag hade kompenserat upp det bra i övriga register, så det hade fortfarande full tydlighet i alla mina hemma-system samt studion och en biograf, eftersom de alla är full-range. Min polares system however, hade, som alla iPhone-dockor och bilar, mycket sämre diskant, och snudd på obefintlig upplösning i lägre mellanregistret, med all tydlighet i just 2KHz-området. Fick fiska upp ett par usla gamla Logitech (ap-billiga enkla system) längst ner i kabelhögen för att klura ut exakt vad det var som jävlades :-( Resultatet, innan jag styrde upp det, blev att all ambiance (bakgrundsljud) lät fint, icke-diegetiska ljud (dvs sånt som inte uppfattas av rollpersonerna, exempelvis musik & swoosh-ljud) lät grymt, och alla ljudeffekter blev mina största stoltheter i min karriär so far... Men det viktigaste, dialogen, bara var en konstig grötig massa som drunknade i allt annat.... Du har inte exakt samma fel, alla system är olika, och Logitech är som jag redan skrivit extrema glädjesystem, men principen är exakt densamma: Där jag inte hörde det begränsade ljudet (nu sen några år tillbax fixat med hjälp av en Pringles-högtalare som sista finish, och innan dess ett sett data-högtalare jag inte minns namnet på!), hör du inte helheten, och det du hör är extremt kraftigt färgat. Du kan aldrig få bra mixar på ett sånt system, möjligen okey, men redan det kommer kräva väldigt mycket ansträngning och onödig frustration. Att alla system kan användas bara man lyssnar in sig på dem ordentligt är skitsnack och gäller enbart rena full-range-system med inte för ojämn färgning. Redan där kan det dock bli besvärligt ibland. Finns ungefär lika många åsikter om högtalare som det finns användare, men själv skulle jag föreslå exempelvis Alesis Monitor One mk2 (mk1 är inte alls lika prisvärda eller användbara) om du har lågt med pengar. TROR de finns för några hundra begagnade. Minns inte vad mina gamla kostade, men med tanke på min ekonomiska situation i mitten/slutet av '90-talet, så kan jag omöjligt gett mer än runt 1000-lappen för mitt gamla par.

Vad jag skrev var att jag inte kunde ge några exempel för att jag enbart har avancerade böcker, men att han skulle söka själv. Finns väldigt mycket att hitta på nybörjarnivå. Brukar stå i beskrivningen.

Jag har aldrig installerat 32-bitars-versionen av 8:an, men Wavelab 5 kukade ur fullständigt för mig i W8 64, betedde sig grymt skumt, och gick inte att fixa över huvud taget :-(

8:an till Oktava 012 visade sig dock vara något av en besvikelse... Den använder en T-korsning som man skruvar på två supernjur-element på, och teoretiskt sett är det as-bra då man även kan koppla på andra element om man vill. Exempelvis två njurar skulle teoretiskt sett göra den rundtagande. Men i praktiken är de två membranen alldeles för långt ifrån varandra, så fasningen blev helt fasansfull, till exempelvis M/S var den helt värdelös tyvärr.

En annan fördel med hypernjure är att den dessutom kan ta väldigt bestämda delar av ett instrument. Det är svårare att arbeta så, men man kan skapa fler olika klangfärger från samma instrument med supernjurar och shotguns eftersom man kan separera olika element bättre.

Jag kan inte ge några konkreta tips, jag lärde mig själv genom att lyssna & testa mig fram, men på både Bokus.com och Adlibris.com finns mycket böcker i ämnet! Kan inte ge nåt bra exempel, i stort sett alla böcker jag har är både för film-ljud och snudd på helt inriktade på yrkesverksamma (=allt annat än uppmuntrande för nybörjare tyvärr...), men faktum är att ingenting inom ämnet är fel, bara olika grader av användbart, så min rekommendation är att köpa på dig allt du kan hitta! Alla har sina sätt att arbeta och sina filosofier, så varje bok ger olika synsätt på mixandet. En bred majoritet av alla ljudteknik-böcker jag har är inköpta för att de såg intressanta ut i affärens hemsida, och enda gången jag känt att jag inte fick ut något direkt av ett inköp var en tunn bok om surround-ljud...som jag ändå inte hade gett mer än en 50-lapp för, och fullständigt uppriktigt inte förväntade mig något av utan köpte för att den om inte annat var billig nog för att chansa med, och skulle den inte ha nåt matnyttigt så kunde den fylla ut hyllan trevligt åtminstone :-) Dock, med eller utan bok eller tutorial, du måste lita på dina öron och testa dig fram. Mixning handlar till absolut störst del om träning och erfarenhet, och den måste du ge dig själv, samt pålitlig medhörning.

Jag gillar normalt sett verkligen inte hip hop, men den här låten var inte dum alls :-) Själv gillar jag faktiskt den rundare diskanten i den under bättre, den håller längre utan att trötta ut skulle jag säga. Det här är kanske för sent nu iof, men skulle jag gnälla över nåt så skulle det nog vara att jag saknar den riktigt låga fina basen, och att jag tycker bastrumman skulle må bra av att sänkas kanske 2-3dB, och själva basen höjas nån dB. Då skulle de samarbeta bättre dessutom. Oavsett, grymt jobbat :-) Vad använde ni för mickar förresten? *nyf*

I second that. Jag avskyr 100Hz som brytfrequens, likförbannat är det grymt vanligt :-( Dock TROR jag att de mick-steg jag använder mest enbart kan klippa 75Hz. Sånt uppskattas! De ligger under en JUNO-60 & diverse bröte just nu (håller på & rensar upp mitt Foley-förråd just nu) & jag känner inte för att gräva fram dem just nu, men det kan ha varit 80Hz åsså! Grymt användbart :-) Skulle jag välja så föredrar jag själv att kunna välja mellan 80Hz & 120Hz.

Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att ljudet är en linjal. Längst åt vänster har vi nummer noll, där finns basen, och den går upp i olika steg tills den går över till mellanregistret, även det uppdelat i olika nivåer. Längst till höger har du diskanten, och den går ungefär till 20 för fullt fungerande öron. Tänk dig högpassfiltret som en sax som bara kan klippa bort bas, och lågpassfiltret en sax som enbart kan klippa bort diskant. Sluttningen på beskäringen är helt enkelt "saxen" på sniskan så att inte klippet blir för rakt. En EQ å andra sidan, tänk dig samma linjal, men gjord av modellera. Att sänka ett område är helt enkelt att gräva ur det, att höja ett område är att slafsa på med mer lera. Dock kan en EQ aldrig sänka ett område helt, är det en 15dB EQ så betyder det att området mellan full effekt och lägsta effekt påverkan är maximalt 30dB. Notch-filter dock, kan precis som ett extremt smalt EQ-band, påverka enskilda frequenser i praktiken var som helt i spectrat utan att påverka andra delar (krävs dock ett grymt bra filter för att det där ska vara helt sant), men skiljer sig åt i det att Notch-filtrer raderar området, medan EQ'n sänker det.

Hoho, grymt jobbat mannen :-) Jag har tyvärr inte tid att hjälpa dig, men måste säga att det här är ett lysande exempel på något som trots total avsaknad av högre produktionsvärde visar klart & tydligt var skåpet ska stå!! Med produktionsvärde menas absolut inte en värdering av musiken, enbart att det är väldigt enkelt inspelat! I en tid av övertro till tekniken & arrogans till hantverket var det här en frisk fläkt :-) Gissar att du lyssnat en del på Vreeswijk en del i dina dar?

Skär bort allt över 12KHz brukar vara ett bra ställe att börja.

Det kostar för att det är en professionell plugg. Vill man inte lägga de pengarna så finns som du nämnt själv alternativ även på plånboksvänlig nivå.

En "trend" kräver att många samsas om samma sak ;-) Nu lyssnar jag iof på YouTube då jag gett Spotify fingret...men hör inget vibrato på kaggen? Låter dock som de använt nån knepig vågform för att skapa den.

Området mellan 2 och 5KHz är extremt viktigt för tydligheten, men för mycket höjning där ger både lyssningströtthet, möjlig grötighet, och en megafonliknande känsla. Tillsammans med diskant så blir iof megafon-känslan mindre tydlig, men det blir istället lätt vasst. Schoepps, Sennheiser, DPA, Shure, & Neumann för att nämna några håller sig medvetet borta därifrån för att ge ett jämnare ljud, men med mer bett än en helt rak mick skulle ge. De flesta mickar, med ett antal undantag givetvis (finns gott om exempel när man vill ha rak eller beskuren karaktär), har diskanthöjning då den för det mesta är önskvärd, men bara de billigaste går in i mellanregistret då det är billigare att modellera den så, och höjning i enbart diskanten kräver rent register i det området....nåt exempelvis Röde är ganska dåliga på tyvärr. Min favoritmick, Sennheiser MKH-416, ser ut som en berg-och-dalbana frequensmässigt, men låter sjukt bra på mansröster så länge de är i exakt fokus :-)

Det är en ganska liten bild, men tror jag får en bild av hur det kan tänkas låta! Mycket diffusering be there, och det är väldigt bra :-) Vad gäller Line Audio, jag har inte använt just den modellen, men CM3, vilket BORDE vara extremt lik den där då Line brukar hålla sig till väldigt homogena element, är en mick som tjänade mig troget i många år tills jag fick råd med bättre! Visserligen blev den numera ersatt med först Oktava & sen ett flertal mickar i övre prisklassen, men de används fortfarande till undervattensinspelningar (MYCKET väl isolerade, naturligtvis), vocoder, och tillfällen där jag vill ha så bra ljud som bara möjligt men är medveten om att micken i värsta fall kanske inte ens skulle kunna gå att puzzla ihop ens om man hittade tillräckligt mycket bitar efteråt... SJälv har jag en Behringer mätmick, nånting 8000 tror jag den heter (ligger nedpackad just nu), men den är, trots mycket fin frequensgång väl lämpad för sitt jobb, väldigt brusig. En OM1 borde vara ungefär som en CM3 både i pris och kvalitet, så då borde de vara ganska schyssta val! Nackdelen med Line, som jag kan komma på just nu, är att de är ganska långsamma mickar, vilket ger ett ljukare ljud med något rundad topp. Det är jättebra för att runda av spretiga toppar utan compressor, det ger ett mer naturligt ljud, men det ger även mindre bett än exempelvis Behringer-mätmicken. Vad som passar just dig är en smaksak, men Line är inte ett dåligt val :-)

Dom är fina! Gillar Schoepps :-)

Jag gillar inte heller M-Audio, men är det synth eller controller du vill ha? Är det verkligen en synth du strävar efter så är KORG Triton begagnat ett mycket bra val till de flesta stilar!

Det är ibland lite olika från bibliotek till bibliotek, men det ska stå klart & tydligt under licens-specarna. För det mesta gäller helt enkelt pay once-use as much as you want.