van Caine

Förstår inte frågan?

Programmets. Men i praktiken brukar det bli ut genom AES/EBU för att minimera kontaminering av störningar och liknande om signalen går genom obalanserade kablar, vilket kan introducera småfel på vägen genom systemet och ljudkortet. Att få ett tillförlitligt test är inte helt lätt.

För att kunna säga exakt vad det är som påverkar så måste man känna till exakt hur hela kedjan ser ut. Enbart tillverkarna vet det. Det är dock irrelevant. EQ och pluggar är inte en del av ljudmotor, de utnyttjar enbart ljudmotorn men är fristående processer. De flesta gör så. Det är därför inte testerna funkar, de är inte baserade på hur ljudkedjan fungerar, och kommer därför att misslyckas. Det är en ren träningsfråga. Kan man inte lyssna kritiskt så är mixning ett dåligt karriärval, vi hör precis allt omkring oss som håller sig inom våra hörbara områden i 360 grader. Men otränade människor hör det undermedvetet och upplever det mer än hör det samt upplever världen genom en form av filter i lyssningen, medan tränade öron vänder det undermedvetna till det medvetna och går på djupet. I egenskap av grov dampare saknar jag dock det filtret helt. Jag kan inte begränsa hur jag upplever omgivningen, vilket är sjukt påfrestande ute bland folk och i störiga miljöer, men en god tillgång i jobbet. Dock, oavsett om man har det filtret eller inte, så är analys av ljud något man kan lära sig.

Jag säger att ett audio-program inte har ett konkret filter över sig som ger dess karaktär, karaktären kommer ur summan av alla dess komponenter, exempelvis volymkontroller och interna signalbehandlingar. För att få ett bra resultat så måste man köra en plugg-lös mix av ett project, vilket ger en god bild av hur karaktären är, och det måste exporteras vis masterutgångarna då tillförlitlighet i medlyssningen även det är extremt viktig även i denna fråga. Dock kan den sen inte användas tillförlitligt genom export till andra project även om man lyckas konvertera Edit Decision List-filerna då olika motorer har olika sätt att lösa det på och därför kommer få två liknande men olika resultat av samma åtgärd.

Aldrig hört talas om, vet inte.

Huvudsakligen gehör. Jag har väldigt lite plugins, jag köper bara på mig det jag behöver plus en del leksaker till mitt design-arbete, så jag kan dem väldigt väl, vilket gör det väldigt lätt att avgöra vad som är internt i programmen och vad som är utanför dess kontroll. Dock är Nuendo bakåtkompatibelt. När 5:an släpptes var det problem med videomotorn, så jag kunde inte arbeta syncat där just då, men det lät oändligt mycket bättre än 4:an, så jag ljudlade, dialogredigerade och submixade filmerna jag jobbade på i fyran, och laddade sen upp dem i femman för slutmix när syncen inte längre spelade någon som helt roll, för att sen ladda upp dem i fyran igen innan allt var klart för att kontrollera att allt fortfarande satt där det skulle.

Det är väldigt svårt att ta dig på allvar när du säger sånt här. Du har jämfört två program, i råläge no less. Det är verkligen inte imponerande research. Att envisas med att tjata om summering är som att jämföra hastigheten på bilar baserade på deras däck och förvänta sig att det ska vara avgörande.

Well, exakt hur de låter enskilt är en väldigt bra fråga men extremt svårt att förklara, jag skulle behöva sätta mig ner med var och ett, och försöka analysera ljudet aktivt för att kunna ge ett exakt svar. Det är väldigt mycket jobb för något jag tyvärr enbart finner frustration i, plus att det skulle kräva att jag installerar alla på samma system, vilket sällan är en god idé. Dock, generellt för alla, så är det jag kan avgöra på rent gehör olika former av distorsion i främst de högre frequenserna. Exakt var den distorsionen börjar verkar bero på program till program, och samma sak med typ av dess form och hur den påverkas. Vad gäller ljudkedjan, och vi ignorerar för denna fråga irrelevanta saker som ljudkort, kablar, plugins, brister i operativsystem och själva ljudfilerna för att nämna några av alla saker, så vet jag inte exakt vad som finns i vägen för signalen under resans gång. Inga tillverkare är särskilt tydliga med det, vilket man får förstå då de inte vill bli plankade. (eller kritiserade) Slänger jag enbart in en fil direkt i ett färskt project utan att röra den interna mixern brukar det låta fullständigt ett-till-ett i mina öron. Det här är det som orsakat mig absolut mest frustration av allt tidigare, och utklassade akustiska problem med hästlängder. Jag försökte analysera var felet satt och hur jag skulle lösa det genom mätningar, men det funkade inte så länge signalen var ren, och var den inte ren kunde jag inte analysera det längre. Något som lät rent inledningsvis förvärrades under arbetets gång, och jag var tvungen att hitta vägar att komma runt det. Dock verkar det som påverkar mest vara någon form av truncation - i en ideal-värld skulle volym-uträkning ske via matematiska formler enkelt baserade på multipler. Enligt samma värld skulle även resampling och bit-förändring påverkas på samma sätt. I verkligheten gör ingen av dem det, utan arbetar med exempelvis dithering och kompromisser. Varje gång signalen passerar någon form av volym-förändrare så introduceras en försämring. Hur mycket beror på hur mycket man drar på, och så länge man är duktig med dithering så ska det inte vara alltför hörbart så länge man enbart sänker. Men i ett något sånär avancerat project höjs och sänks enskilda signaler en hel del, och submixar man signalen via bussar så dubbleras dessa småfel. Det är inte ovanligt att jag har fyra generationers submixar, med full automation och panorerande över hela surroundbilden. Cubase SE3, och i mindre grad Audiotion, hade dock en extremt tydlig färgning redan på originalfilen minns jag. Det lät helvete, och jag kunde aldrig använda det alls. Audition hade en något urgröpt och ihålig grundkaraktär som jag av nån anledning väldigt mycket förknippar med Yamaha's exklusivare digitala 90-talssynthar. Kan dock inte kolla upp den för att se om ljudet är likadant idag då Audition ligger på min video-workstation, och mina gamla ljudkort stöder inte Windows 7 så den kör på moderkortets egna ljuddel. Jag lär kunna utveckla det här mer senare, men jag jobbar just nu parallellt på två filmer (mixning på dagarna och inspelningar på kvällarna/nätterna), så det är lite begränsat med energi jag kan avvara just nu, men det här är lite av grunden för vad jag kommit fram till. vad som har varit mitt störta issue har dock varit att det jag hört i mixen inte varit det som kommit ut vid export. Nu är det inte på långa vägar lika stort problem längre, i N3 och under var jag tvungen att exportera i realtid via AUS/EBU och internal hårdvaru-routing via ljudkorten till Wavelab för att få vad jag ville, men från N4 och uppåt var det inte lika extremt.

Yebo good people, tittar in på en rask visit då jag suttit hela dagen med ett kortfilmsproject som...kräver en del uppmärksamhet. Försöker svara på tidigare inlägg imorgon, är tyvärr alldeles för trött just nu för tekniska diskussioner, men passar på att svara på den här frågan: Oh yes! Mängder! Vad jag rabblar upp nu gäller för mig i egenskap av filmljudtekniker och psychoakustiskt inriktad sound designer, andra personer med andra specialiserade behov kommer ha andra krav - Punkt två: Om vi ignorerar specifika artistiska delar i mitt arbetssätt jag inte är villig att dela med mig av, så finns det väldigt många rent tekniska orsaker att ett program inte funkar till det jag gör, först av allt brist på fullständigt och pålitligt stöd för AAF, OMF, MXF, och sampleperfekt videomotor med fullständigt stöd för både H.264 i både 720p, 1080i, och 1080p, samt DV Pro/Cam i vanlig SD. De flesta program kan spela upp video på ett eller annat sätt, men det räcker inte. Vidare måste jag ha en icke-linjär timestretch-funktion för att kunna, bland mycket annat, kunna redigera ADR (samma sak som dubbing, men man byter inte ut språket, bara dåliga repliker), jag måste ha ett intuitivt och lättarbetat automationssystem eftersom jag använder en helvetisk massa sånt och inte vill bryta koncentrationen för att klura på var fan en given funktion har tagit vägen...om den finns alls. Dessutom måste jag kunna exportera ut Stems (sub-mixar av exempelvis dialog, ljudeffekter, bakgrunder, Foley och musik) enkelt, helst samtidigt som master-mixen exporteras, och jag måste ha fullständig kontroll över både filformat, meta-taggning, och namnmärkning av enskilda kanaler. Surround levereras i en samling mono-filer, så det får under inga omständigheter bli fel där. Stöd för Jog-hjul och 9-pols D-SUB-Machine Control är inte ett krav som så, men ett enormt plus. Här har jag rabblat det jag kan komma på nu, och jag kan garantera att jag glömt en hel del då en komplett lista känns lite overkill just nu. På punkt tre: Ju längre jag håller på, ju mer jag lär mig lyssna på nya sätt, och ju bättre saker jag köper på mig, desto högre blir mina krav. Detsamma gäller mina kunder. Det finns många program jag vägrar att arbeta i, men det spelar ingen roll eftersom alla program jag måste kunna arbeta med utan tvekan kan leverera exakt vad jag vill ha eller åtminstone tillräckligt nära. Nuendo som jag jobbar huvudsakligen med är faktiskt längst ned på listan där, på tredje plats. Jag har haft det sen version två och köpte det ursprungligen för att det var det bästa jag hittade under 30.000:-, men som verkligen hittade hem först från och med version 5. Trean lät uppriktigt sagt inte särskilt bra alls, och fyran var inte heller riktigt där än. Högst på listan av transparens i ljudet av de program jag jobbat med är Pyramix, tätt följd av Pro Tools. SAW Studio älskade jag för ett antal år sen, och den finns inte ens med på listan idag. Men det beror nog mest på åldern eftersom de hade den bästa ljudmotorn av alla native-progam under sena 90-talet, och ju bättre datorerna har blivit desto mindre behöver programmen talla på ljudet för att orka med. Det här är dock en väldigt personlig fråga, det viktiga är att man kan leverera med det program man valt och att man trivs med det. De rena DAW-program jag har nu är Nuendo 2-6, Cubase SE3 (fick gratis och var fortfarande inte värt pengarna), Samplitude 8-9, SAW Pro (minns inte versioner), SAW Studio (minns inte heller. Vet inte ens var disketterna ligger just nu...), Cubase Audio till Atari Falcon, Audition CS6, och en Pro Tools Free som inte har funkat på längre. Alla workstations är dock inte DAW (Digital AUDIO Workstation), jag har även hela Adobes CS6-paket, där Premiere CS6 fungerar enligt samma princip fast med både ljud och bild, samt Premiere Pro 2 och en gammal AVID. Alla låter de helt olika, även bland de ljudredigeringsprogram jag har, men det editeringsprogram jag har som låter bäst är uppriktigt sagt ett gratisprogram som jag inte minns vad det heter just nu och inte kan kolla upp då datorn är upptagen inatt. Det har en ljusgrön ikon ;-)

Jag talar inte om externa delar, jag talar om det som är inbyggt i programmet. Programmets egna ljudmotor funkar enligt exakt samma principer som en grafikmotor, bara enligt andra mekanismer. En signal i ett audio-program passerar en mängd olika komponenter och vägar innan den når ljudkortets CoDec. Ska man sen skicka signalen genom bussningar, vilket jag jobbar extremt mycket med, så tillkommer ännu mer delar, minst lika många, som adderas till signalen. Här finns en kraftigt förenklad beskrivning av signalvägen på sidan 23: http://www.steinberg...On_Nuendo_6.pdf Varje bit av den kedjan påverkar ljudet, och när sen bussningarna kommer in upprepas samma sak igen...plus en hel dröse nya soår som ska samsas om samma plats. Just nu sitter jag i produktion, så jag svarar på tidigare inlägg samt försöker återkoppla i övrigt allt eftersom jag får tid under dagen.

Steg ett: Gillar jag att jobba med det? Steg två: Kan jag göra vad jag vill göra med det? Steg tre: Låter det tillräckligt bra i mina öron?

Frågan var inte om summeringarna lät annorlunda, frågan var om olika DAWs låter annorlunda. Summering av enbart kanalspår ingår där, men är en väldigt väldigt liten del av helheten. Hur effekter och bussningar exempelvis påverkar är inte en smakfråga, det är en tolerasfråga - Ideellt bör såna saker vara fullständigt transparenta. Hur programmet i övrigt är att arbeta med däremot är absolut en smakfråga, och även en väldigt viktig del av hur väl lämpat programmet är för en enskild tekniker. De enda program jag någonsin använt utan processer i ljudet är Premiere, Avid, Pro Tools och SAW Pro/Studio. Alla dessa program, undantaget Pro Tools (9 tror jag) jämfört med Avid Media Composer (bevisligen exakt samma rena motor) har låtit hörbart olika. Premiere låter direkt illa.

Du sa aldrig hur ni gjort detta, Reason är väl inte den sortens DAW vad jag vet? Är inte det mer eller mindre ett rack-interface avsett att länkas mot andra DAWs? Anyway, tanken har inte slagit dig att Reason, åtminstone den modul ni använde, kanske har en bra pass-through-kedja? Själv har jag jämfört mängder av DAWs, och plågsamt lätt kunnat dela upp dem i slutgiltig kvalitet. Detta är något jag ofta diskuterat med oberoende kollegor både inom film och musik, och resultaten brukar vara desamma.

Summeringen är bara en av väldigt många delar i en ljudmotor som påverkar ljudet, en del som folk tyvärr tenderar se sig blinda på då det är det enda element de känner till. Ett ljud kan låta transparent när det åker rakt igenom, men så fort en process läggs på, någonting behöver sample-conversion, eller signalen behöver ta en omväg så börjar det hända saker. Största problemet jag erfarit är att saker låter på ett sätt i programmet, och ett helt annat efter export. Det var ett problem jag på en tidigare version av Nuendo var tvungen att lösa genom realtids-export via AES/EBU. Särskilt filter och reverb tenderar bete sig påtagligt annorlunda i olika motorer, särskilt som många av dem arbetar i exempelvis 48 bitar (and beyond) och dubblerad samplerate för att få effektivast möjliga resultat.

Roine: Du har helt rätt, det är ibland enorm skillnad mellan olika DAWs. Men inte bara olika tillverkare, även olika versioner kan vara som natt och dag. Själv jobbar jag mest med Nuendo, men uppriktigt sagt var motorn till en början med, fram till och med version 3, inget vidare. Den var bättre än sina konkurrenter eftersom den på den tiden inte konkurrerade med Pro Tools och Pyramix på samma sätt, men från och med 4:an blev motorn tillräckligt bra för att klara av professionell ljudhantering i flera hundra kanaler. Pyramix har jag inte jobbat med så mycket som jag hade önskat, men vad jag hörde av det var det bland det bästa jag någonsin hört. Redan innan dess kunde jag alltid höra direkt från en videofil om det var muxat (Multiplexed=Sammanfoga flera signaler, här ljud och bild) från Premiere (Adobe) eller Avid på renheten i ljudet. Samma sak finns fortfarande kvar. Pro Tools och Pyramix låter fortfarande bättre än Steinberg (Cubase har fått sin motor från Nuendo. Innan dess sög Cubase svullen purjo), men skillnaden är inte avgörande på samma sätt längre. Det svinn jag har i renhet vinner jag på att jag kan ha 500+ spår samtidigt, och fortfarande ha broadcast/BD-kvalitet på det jag levererar. Dock överväger jag att gå över till Pyramix. Är dock en kostnadsfråga. Damn right. Skillnaderna mellan olika DAWs blir större ju mer tracks man har på samma sätt som småfel i shoppade bilder kanske inte börjar bli riktigt tydliga fören efter några generationer. Det är av den orsaken videoredigeringsprogram inte tillåter nVidias GeForce-kort, utan nästan enbart deras mycket dyrare Quadro-kort. +1 Jämförelsen är väldigt bra. Ljudmotorer är krävande, så för att spara processor hanterar olika tillverkare processerna olika, med olika resultat. Precis som 3D-motorer. Matematiskt är det ingen skillnad, men alla småfel som uppstår när två spår summeras och behandlas (det är verkligen inte bara summeringen som spelar in här), ökar för varje spår.

This...this is the good shit! http://www.youtube.com/watch?v=_2u2Cj16ufA Doctor Who är dock största favoriten, men den är ju redan länkad i sida 1 :-)

Att 44.1KHz uppsamplat till 96 kan låta illa beror på att 44.1 inte är delbart i 96. 48KHz däremot, under förutsättningen att upsamplerna är bra och arbetar accordingly, ska inte ge någon som helst skillnad i ljud on det uppsamplas med Anit-Aliasing. Det är viktigt, men nåt som inte sällan fuskas med. Vad gäller bitrate däremot så har man inte samma problem med uppblåsning av ljudet. Jag känner inte till programmet som så, men sannolikt använder det 32-bitarsstrukturen för nån form av oversampling och eventuell filtrering. Om så är fallet, så är det bra för enklare ljudkort. De tenderar ha ganska mycket kvantiseringsfel i sig, men du kör väl med Lynx vill jag minnas? jag tror inte det finns nån mjukvaru-signalenhancer som klarar jobbet bättre än deras converters rakt av.

Ingenting har ändrat sig, det är bara svårare att få kommersiell spridning idag då allt handlar om pengar på ett annat sätt & skivbolagen inte är lika måna om att experimentera längre. Historien tenderar upprepa sig, så med tiden kommer det komma mer experimentell musik på försäljningslistorna igen på samma sätt som exempelvis Kraftwerk, Beatles och Zappa en gång gjorde. Läste texter från Barocken där folk klagat över att allt redan är uppfunnet & spelat, och att det därför inte går att göra nåt nytt. 2114 kommer folk sitta och säga att det inte kommit nåt nytt sen 2067 och att allt redan är gjort.

+1 Skicka alltid projectet i samma format som du spelade in det i. Är det i ett komprimerat format redan från början så har du gjort fel vid inspelningen. Kan mixaren inte hantera ett PCM-format du skickar i, brukar oftast bara finnas Wave och AIFF att välja på ändå, så finns det orsak att undra om mixaren vet vad denne gör. DAWs format på projectfiler/Edit Decision Lists däremot kan vara besvärliga. Ofta ska OMF och AAF funka i alla program som stödjer dem...men i verkligheten så kan det ställa till problem. Har du spelat in materialet i Cubase/Nuendo, men mixaren har exempelvis Pro Tools, så har du tyvärr ingen kompatiblitet undantaget AAF/OMF alls. Gäller de flesta DAWs, alla har sina egna format, men ofta med några universalformat for good measure. Formatet heter Microsoft Wave, .wav är filändelsen.

Det ser ut som de Kjell har är rena peak-mätare. SPL-mätare brukar vara ganska dyra. Själv tycker jag 85dB är sjukt högt för mix. Jag brukar ligga mellan 78-79dB nominellt.

Folk har alltid haft svårt för fantasi, det är inget nytt. Att allt verkade så innovativt förut är för att det är den musiken och konsten som överlevt tiden. Det finns mycket nytt och bra nu åsså, och det kommer komma mycket mer i famtiden. Den som säger att "allt redan är uppfunnet" har helt enkelt ingen fantasi till att skapa nytt. Dock är populärmusik/konst sällan innovativ då den oftast är skapad genom kommersiella och uppmärksamhetstörstande förutsättningar, inte konstnärsskap. +1

Måste väl iof erkänna att jag tyckte 90-talets PCM-synthar var ganska tråkiga och lät oinspirerande. Men den här kan ändå ha potential! Ensoniq levererade dock in i det sista, samma sak med Kawai :-)

Dithering bör användas varje gång man skiftar bit-upplösning till ett lägre format, exempelvis när man gör en CD av 24-bitsmaterial. Det är mest kritiskt på rent digitalt material, men gäller alltid.

Jodå. Mastering har som huvuduppgift att polera materialet och fixa till småfel som uppkommer i mixningen samt jämna ut frequensgången. Uppmatchning är enbart ett av momenten.

Wut?? Det är det verkligen inte. Dither är ett lätt brus som ger slumpvisa skiftningar i vågformen, vilket gör att man slipper en speciell form av distorsion som uppkommer på låg nivå annars. Man tar aldrig bort nåt, man lägger enbart till. Sen har iof Apogee en variant som inte ska lägga till nåt brus, men jag vet inte exakt hur den funkar. Är dock inte dither, även om målet är detsamma.