van Caine

Det här var grymt trevligt, kul att träffa er alla som kom :-)

Hmmm.... Jag skulle börja med två snedställda triangeltoner, lagom mycket cutoff men så lite resonance som ljudet klarar av, el-piano-ADSR, och antingen Leslie eller Chorus på detta, för att avsluta med ett mycket varmt och ganska kort reverb. Dock låter inte det här ljudet analogt alls. Den bell-aktiga karaktären gör mig övertygad om att det är ett Additivt ljud. TROR inte att det är FM, kan ha fel givetvis, utan mer mer något i stil med Wave Distortion eller kanske vad det nu var synthesmetoden Kawai använde sig av i deras K-serie. Jag kan göra liknande ljud både på min Kawai K1 II och Evolution EVS-1, med kan tyvär inte guida dig där.

Är det 18.00 som gäller då eller? Ska bli intressant att se hur folk hittar varandra dock, verkar ju som flera (inklusive jag) inte träffat någon av er andra tidigare :-)

Vad du än gör GÖR INTE SÅ. Branchen är fullständigt översvämmad av folk som vill leva på filmmusik, så att få in en fot som kompositör är inte helt lätt. Det är dock absolut inte omöjligt på sikt heller. Det kräver dock hårt jobb, massiv dedikering och något som gör dig unik, något som rättfärdigar varför en regissör skulle välja just dig och inte någon annan. Måste man ha eget företag? Nej, måste måste man inte, men gudarna ska veta att det underlättar. Själv fakturerar jag via Frilansfinans, har inte haft möjlighet att starta eget än. Att bli anställd på locatian (dvs under själva inspelningen av filmen på plats) går ofta att göra, har flera vänner som jobbar uteslutande så, men det innebär färre jobb då det ger mycket mer jobb för producenterna. Inom post-produktionen (där råmaterialet raffineras till den färdiga produkten) har jag dock aldrig hört talas om projectanställning alls, såvida man inte jobbar direkt under ett större feretag, men att få en sån anställning är ännu svårare. Särskilt som musiker. Till en början med måste du deklarera att du finns. Det gör du genom att knyta kontakter, och det kan man göra på oändligt många sätt, men flera vanliga är att ansluta sig till sajten Filmcafe.nu och söka jobb där (kostar en slant, men sett till vad man får är det bortskänkt), annonsera på filmskolor, och göra egna project man sprider via exempelvis YouTube. Av frågan att döma gissar jag att du inte har några kontakter alls inom branschen, och då finns det i princip inga som helst genvägar. Du får räkna med att under lång tid ta jobb på varenda project du kan hitta, även skitproject som till synes inte leder någonstans men inte kostar dig nåt att göra (att donera sin tid är mer eller mindre ett krav i början, att donera pengar är en väldigt dålig idé). Jag själv är ett bra exempel där. En av de regissörer jag jobbade med i början av min karriär, här både som kompositör och sound designer, var allt annat än seriös. Vi gjorde två filmer tillsammans innan jag insåg att jag inte kunde få ut nåt mer av samarbetet - det fanns ingenting mer att lära, och ingen skulle någonsin betala för att se hans filmer=inga pengar till mig - så jag bröt upp kontakten och gick vidare. Dock, via hans project träffade jag flera skådespelare, både Svenska och Amerikanska, som jag blev god vän med, och som i sin tur både har karriärer som vandrar parallellt med min egen (mycket fantastiska samarbeten jag inte skulle byta bort för något), och även i sin tur rekommenderat mig vidare för bra stora project genom åren. Själv jobbar jag iof inte som musiker längre, nu för tiden är jag mest sound designer, ljudtekniker, filmklippare och lite regi (i den ordningen), men vägen till ett riktigt yrke oavsett gren är ungefär densamma om man inte har osedvanligt tur eller mycket kontakter non the less.

De har flera väldigt starka fackförbund inom alla möjliga grenar. Utom kanske statister och runners, har i vart fall aldrig hört talas om nåt för dem. Har god kännedom om flera talanger som fått vara kreativa när de tagit icke-union-jobb för att inte få massor av skit tyvärr. Är dock inte helt säker på vad man har för nytta av dem, de verkar vara mer måna om att komma springande med hänglås (jag skämtar inte) när man tar jobb inom för många olika poster än att faktiskt vara till hjälp till sina medlemmar. Det där kan dock ha ändrat sig de senare åren (hoppas det), jag är inte medlem själv så jag är dåligt uppdaterad om vad som hänt det senaste. Inte helt lätt att bli medlem utan Amerikanskt medborgarskap.

Låter som ett kul initiativ! Hakar på :-)

Folk älskar att gnälla. Ge dem fingret och gör din grej.

Omvandlarna du har ska inte vara några problem, men du kan behöva en linebox för att få det bra. Dock, och det här är en smakfråga, själv är jag inte jätteroad av att lajna en bas rakt av. Vet många som gillar det då det ger en rundare bas som inte tar så mycket plats, men själv är jag väldigt förtjust i att låta basen ta en tur genom en schysst stärkare först, om det sen går genom högtalare eller line in i datornj beror på tillfället :-) EDIT: Fan, läste frågan fel. Man ska inte svara på inlägg när man är för trött :-) Jag tycker re-amping är en utmärkt metod, och gör det väldigtmjycket själv! Tyvärr har jag ingen riktig reamper själv, så jag kör genom en multieffekt som konverterar ljudet åt mig, men principen är densamma. Som tidigare nämnts här så kan det dock påverka bassisten om han/hon inte hör ljudet som denne förväntar. Kan vara bra att splitta signalen så att den går till förstärkare och line samtidigt. SJälv har jag dock helt enkelt löst det genom att spela in med monitoreringen mycket högre än jag annars lyssnar för att ge känslan av amp, och sänka efteråt :-) Wut? Hur tänker du där egentligen? Omvandlarna är fethårt avgörande oavsett vad som ska in i datorn.

Autotune. Den minst organiska effekt som kommit de senaste åren.

Det är lite olika från gång till gång, beroende på exakt vilken effekt jag vill ha, men enkelt förklarat slänger jag in allt som ska med i en separat sub-grupp, sätter reverb tidigt i kedjan som Insert-effect, och sätter Compressor och Limiter efter denna :-) Ibland vill man ha mer dynamik i ljudet (faktum är att det brukar vara vad jag föredrar), och då blir det raskt mer avancerat, men utgår bara från fler sub-grupper, där varje första generationens grupper får sina egna reverb och dimensionella område, för att sen samlas i en ny sub-grupp som samlar alla under sig. Inte sällan kan jag slafsa på en del compressor även där, men på den här nivån måste man vara väldigt försiktig i varje steg för att inte förstöra mixen med compressor. Väl värt besväret dock :-)

Många bra förslag här, men som komplement till tidigare idéer tänkte jag nämna att det blir, enligt min åsikt, mest rockigt om du komprimerar trummorna tillsammans med reverb! Paket-compressor med reverb är inte dumt alls till sånt här :-)

Waves Q10 Waves C1 Compressor Waves C1 Gate Altiverb Steinberg Externalizer. Vill minnas det var så den hette i vart fall, har den på snabbkommando, den sänder ut signaler externt och mottar dem igen tidskorrigerat! I stort sett den enda användbara pluggen i hela Nuendos/Cubase medföljande arsenal...

Skulle man säga att man kan avgöra hur bra en tavla ser ut med färgade glasögon i fel styrka från håll? Samma sak gäller ljud. Det är oftast en hel del skillnad redan i renheten i ljudet när man lyssnar genom sämre prylar, men det är när diskanten kommer fram som det blir absolut mest hörbar skillnad. Problemet är att materialet inte bryr sig det minsta om hur lyssningen ser ut, så ju svårare man har att höra hela registret, desto svårare blir det att mixa. Även, ju sämre omvandlarna är, desto större är risken att olika ljudkällor grötar ihop sig i onödan. Tar man det omvänt så kan dock bra saker även lura örat att saker är just persika om man är ovan vid prylarna, men det är ju därför man har alternativa lyssningar på andra system ;-) Själv har jag en Dell-laptop, en Pringels-högtalare, och ett antal dator- och hemma-högtalarsystem för att testa ful-liret.

Okey, hur tänkte du där?

Håller med helt och hållet. Skillnaden mellan olika kort i de prisklasserna är enorma, men utan hygglig medlyssning i övrigt så minskar möjligheterna att faktiskt utnyttja dem ordentligt. Dock ökar chanserna att även muggiga prylar kan bli användbara ju bättre omvandlare man har, det blir alltid ett svinn när man spelar in, men med bättre omvandlare blir det mindre, i bästa fall ohörbart, svinn. Dessutom är det ett misstag att se för mycket på prislappen. Skillnaden ljudmässigt mellan ett 1000-kronors-kort och ett 10.000-kronors-kort är smått garanterat väldigt kännbart, men samma 10.000:- kort kan mycket väl låta grymt mycket bättre än ett för 20.000:- eller mer. Skillnaden kan vara att det ännu dyrare kortet har många kanaler och massor av onboard-processing, som effekter, mixning, osv, medan 10k-kortet kanske enbart har omvandlare, begränsat med kanaler, och nästan ingenting annat. Det förvånar mig inte. Behringer har alltid haft ett väldigt luftigt och högupplöst ljud. Det är kronisk kleptomani och usel byggnadskvalitet som möjliggjort de låga prislapparna. Focusrite å andra sidan har generellt ett betydligt luddigare ljud. Jag tror inte många hade svarat annorlunda även om namnen var rätt satta. Själv valde jag en gång i tiden deras större slutsteg till fördel framför flera betydligt dyrare dito. Lät bättre, men jag var tvungen att spreya pottarna minst en gång i veckan efter ett tag...

Är det tele? Jag är inte helt hundra på om jag förstått dig rätt, men generellt brukanr man ju säga att det är en dålig idé att koppla in bara en högtalare utan terminering på den andra kanalen i ett stereo-system. Om du har både 8 och 4Ω utgångar, hur är de kopplade? Har kontakterna månne nån normally closed-funktion för terminering, eller är det seriekopplat från samma krets?

Att någon är generalagent betyder inte automatiskt att de är kompetenta. De flesta skulle jag tro är det, och vissa är helt fantastiska - exempelvis Leyman som jag köpte mitt första LynxTWO av, ett kort med en fabrikationsfelsratio på 1:2000 (som före detta försäljare kan jag säga att det är sinnessjukt lågt)....där jag givetvis fick det 2000:e trasiga kortet....vilket han glatt och ledigt hjälpte mig med above and beyond! En professionalitet och good-guy-manship jag inte glömmer :-) Men när jag köpte min gamla Fostex fieldrecorder (deras ProAudio har inga likheter med deras konsumentprylar, undantaget mitt måndagsexemplar brukar de vara sjukt bra) för en massa år sen var servicen inte lika bra... Det första som hände, några timmar efter att jag fick den, mitt under tagning no less, var att axelbandet släppte och fanskapet åkte i backen. Till detta tillkom att displayen blev sjukt dammig på nolltid. Innanför glaset... Jag skickade tillbaks den via återförsäljaren vidare till Benum som har hand om Fostex här i Sverige. De första de gjorde var att gnälla, vill minnas att det var huruvida det här var garanti eller inte (redan där blev jag förbannad). Sen tog det en hel evighet att få tillbaks den, och när den äntligen kom var fästet fastskruvat men inget annat fixat. "Oki, det här såg inte så jävla imponernade ut" tänkte jag, och gjorde försök att göra ett litet hopp med fieldrecordern över axeln. Jag visste att fästet som var åtgärdat faktiskt satt som berget (testade först), så jag höll fanskapet i remmen. Ett litet skutt och andra jävla fästet lossnade direkt. Här snackar vi den officiella Svenska generalagenten för Fostex. Sjukt otrevlig personal, dom fixade enbart vad som var mest trasigt, och som för att verkligen strö tabasco i hemorrojdsalvan (så att säga), när vi hörde av oss, och det blev en hel del gånger under den långa väntetiden, så var dom inte det minsta intresserade av att diskutera lagning...dom ville sälja ytterligare en jävla kabel för alternativ batteridrift... Till saken hör att jag blödande gärna vill ha just den kabeln, men de kan kyssa min lurviga röv, jag lägger hellre ner tid på att hitta den utomlands eller blir helt utan hellre än någonsin köpa av dem igen. Har även flera gånger avrått kollegor som frågat om råd. Varje gång något har strulat (locationjobb är extremt påfrestande för utrustning, studioprylar överlever sällan länge innan de är helt slut) har jag fixat det själv sen dess, även när det fanns kvar garanti. Vad gäller komponenter så kan två liknande komponenter ha nästan samma egenskaper, vilket gör att de med lite välvilja kan framstå som samma sak, men som när man byter mellan dem kan ge ganska otrevliga överraskningar om inte sakerna kalibreras ordentligt efteråt. Ibland går det inte ens att kalibrera om komponenterna består av olika material, men största risken är att de kan gå sönder mycket snabbare. Jag har moddat en skit-mick genom att enbart byta ut skräp-komponenterna mot märkes-dito. Blev en ordentlig skillnad, även om det givetvis hade gjort ännu mer om jag hade vetat hur man komponent-optimerar prylarna samtidigt :-) Vem är det som har Trident förresten?

Tycker åsså det låter misstänkt billigt i mina öron, samt brukar inte så stora tillverkare ha sina egna fabrikat på elementen? Var har du fått det ifrån? En sökning själv gav inte mycket svar alls om vad som sitter i Tridents HG3.

Fan va kul! Grattis mon! :-D

Jag kan ha parallellkopplad reverb för medlyssningen när det gäller sång, men aldrig någonsin något annat på själva inspelningen än limiter för de sista 3dB:en (ungefär 3:1 för 9 dB transparent safening), och eventuellt highpass om jag spelar in ute och det är blåsigare än zeppe och kattskinn klarar av. Det är samma typ av sound, men det är långt ifrån identiskt. Det är väldigt bra plugins, men ska man använda dem så bör det vara för att man gillar deras sound, måste man prompt ha det genuint så är hårdvaran det enda som fungerar till 100%. Själv använder jag gladeligen båda till olika saker :-)

Du låter allt annat än seriös...passivt aggressivt defensiva reaktioner på fullständigt legitim kritik inger inte precis förstroende... Ingen som håller på med sånt här "på riktigt" har bara nån enstaka mick, själv har jag ett 30-tal, det existerar helt enkelt ingen mick som klarar alla tänktbara användningsområden. Om jag inte misstar mig fullständigt så förväntas industridesign vara både funktionellt och snyggt, har du någonsin i hela ditt liv arbetat med en mick? Den totala bristen på förståelse för applikationen av mickar samt att det är allt annat än genomtänkt (trots din (omotiverat) självsäkra kommentar) tyder på att du borde läsa på lite om vad du gör egentligen...samt undvika nätet om du inte klarar av kritik. Kortfattat: Ditt test ser ut som en generiskt och inte det minsta anpassad blankett för frågor om läppstift bland folk som inte har nåt emot quicksilver och arsenik.

True as *beeep*. Modern musik lever oftast i inbillningen att det blir bättre ju högre det är, vilket ger kraftigt överkomprimerade & dynamiklösa mixar. En gång i tiden gjorde det åsså att låtarna stack ut lite mer då exempelvis CD-spelare och radiokanaler inte normaliserade låtarna som så...men nu är normalisering vanligt i allt från konsumentprylar till broadcast. Övertygelsen kommer från att högre för det mesta låter lite bättre då öronen är väldigt dynamiska, men när allt ändå normaliseras till samma RMS så ger det inte längre några som helt fördelar, till min och andra ljudteknikers stora förtjusning som jobbar med ljudet och inte maximerade nivåer då våra mixar alltid kommer ha en stark fördel :-) Något jag verkligen älskar med att jobba med film är att det här aldrig blir några problem. Vi jobbar uteslutande med fasta nominella nivåer, exempelvis biofilm ligger oftast mellan -18 och -22dB A-vägt, medan TV inte sällan ligger någonstans runt -16dB. Nu vet jag inte exakt hur låga dina mixar är, det finns givetvis en möjlighet att du kan ha lite att putsa på även där, men jag rekommenderar starkt att inte använda vanliga mainstream-plattor för mycket som referens för nivå. De är dessutom hårt mastrade efter mixningen.

Fördelen med true stereo är ju att man teoretiskt sett kan få en fastare och mer levande center, men ska jag vara uppriktig så tycker jag för det mesta inte det spelar så stor roll då man måste dränka materialet ordentligt innan det hörs! Även många impulser är inspelade med väldigt bred A-B (vilket jag är måttligt road av), så där försvinner centern i vilket fall. Om RVerb har det eller inte vet jag inte. Jag måste erkänna att jag aldrig blev särskilt tjenis med det, men gillar du hur det låter så kan jag inte tänka mig att stereo-kodningen borde bli ett väldigt stort problem under förutsättningen att du inte kör lite lättare akustisk klassisk musik eller liknande :-)

+1 Håller verkligen med :-)

Jag kör med två 27" platt-skärmar till studiodatorn samt en analog 15" video-monitor (S-Video) och en 45" plasma (Component) för play-out. Jag ser stora fördelar med att köra flera skärmar istället för en snor-stor: Höjden spelar mindre roll enligt mig, även på en 19"-skärm tycker jag man brukar få med hyggligt med spår beroende på zoom-factor på de som visas, dessutom blir det lätt påfrestande för nacken om man behöver skifta för mycket upp och ner. Sidledes är det inte dumt alls att ha flera skärmar dock, för att ta ett exempel så har jag timeline, kontrollpanel och info-bar på den vänstra skärmen, medan den högra tar hand om all mixning, effekter, timecode och så vidare. Dessutom tycker jag något av det viktigaste för mitt arbete är att kunna se en längre sträcka av det spår jag arbetar med för översiktens skull. Lyckas jag någonsin lösa det akustiskt så att jag kan ha fyra monitorer plus play-out så skulle jag garanterat hitta nytta för det åsså. Kan säga redan nu att LynxMIXER hade fått en egen skärm :-)