van Caine

Upplösningen beror helt på skärmen i sig, även om många 27:or har just 1080p för att funka lika bra till film. Hög upplösning betyder fler spår & fönster uppe, så högre är bättre.

Tycker det låter väldigt mycket trummaskin av det. Om det verkligen är spelar live så är jag ganska övertygad om att allt är triggat.

Soundcloud är egentligen sämsta tänkbara stället att lägga upp sånt på, men nu var det vad som fanns, och det lät ganska stelt, så jag skulle säga sim. Dock så är ju inte nödvändigtvis simmar dåliga bara för att det är sim. Jag har en hel hög Behringer-pedaler som låter sämre än gratis-pluggar jag hittat slumpvis på nätet. Och om inte tekniken, för att inte tala om teknikeRn i övrigt är med så komer det inte låta analogt ändå - det finns ju viss orsak att särskilt synthpop från tidigt 80-tal på YouTube låter som den var gjord i första Reason. Den var aldrig mixad för att låta bra nån annan stans än på vinyl, och har allt liv i just de delar som YouTube slaktar.

Har några år på nacken nu, men har inte haft musikdelen av studion uppe på ett tag :-) https://soundcloud.com/van_caine/digital-dreamers-walking-dead

Awesome! Bra jobbat :-)

I second this - You had me at "doefn't fuck"! Körde Waves innan jag fick frispel på den & gick över till Nuendos nya. Det var i vart fall en förbättring, men låt oss nöja oss med dessa ord... Ska bli kul att se om den här ska kunna göra mig glad istället! VST 3 förutsätter jag? 64-bit?

Skumt, förra gången fick jag bara en text-länk av den knappen, men nu funkade det! Måste vart en tillfällig bugg. Tack för svaret mon :-)

Lika imponerande produktionsvärde som grym låt! https://www.youtube.com/watch?v=o0u4M6vppCI

Försöker posta skojig video, men knappen för video-länkar verkar puts väck?

Låter som du kan tän kan ha kabelbrott, eller möjligen trasiga kontakter. Har du testat andra kablar, och att vicka på kontakterna för att försöka provocera fram det?

Var det enda felet att de icke för starka essen måste sänkas av den orsaken som beskrevs så var det inte befogat. En professionell masteringtekniker hade tagit en för vass sång separat men färdigmixat, och framför allt inte pressat en mix på ett sätt den inte klarar av. Mixarens jobb är att fixa sångljudet, masteringteknikerns att fila bort taggtråd detta ibland medför. Som masteringtekniker jobbar vi för att hjälpa mixaren att leverera sin vision, inte våran egna. Eller att återbygga vad som ursprungligen var menat inom restoration. Det är dock givetvis sanning med modifikation. Vissa gillar att lägga färgningar och degrading i efterskott. Dock, även om teknikern får fria händer, så är det fortfarande en fråga om önskemål från antingen mixaren, producenten, eller möjligtvis bandet själva, beroende på. Ju mer jag tänker på det, desto mer ser jag likheter mellan mastering och att lackera bilar: Både vi och bil-meckarna har många många möjligheter att göra extrema moddningar, men skulle meckaren säga "Käften, bilen ska vara röd", när kunden vill att den fortfarande ska vara gul, så gör man inte sitt jobb. Skulle däremot kunden säga "Den är tråkig. Vad göra?", och man, i samspråk med kunden, ger den en kick-ass grafik som sitter klockrent, så är man bra på sitt jobb. Försöker man däremot göra en Ferrari av en Fiat så har man missuppfattat sina arbetsuppgifter helt.

Huh! Vinyl Strip hade en del saker jag inte var väldigt imponerad av i YouTube-videosarna de länkade till, och brusgeneratorn var verkligen inte bra, men disten i den verkar grymt intressant! Tidigare har jag använt Grungealizer i Nuendo en hel del, men dumpade den när ljud-motorn gick upp kraftigt i kvalitet men Grungealizern stod still. Känns som den här möjligtvis skulle kunna fylla det hålet :-)

Jag är väldigt tvärsäker på att jag uppfattat situationen korrekt. Det finns det alltid en risk att någon i ledet kan ha missuppfattat något, men det här är verkligen inte första gången jag sett av exakt samma saker (men i olika tappning), så jag har ingen orsk att tro att vad som stod här inte skulle vara exakt vad teknikern krävde. Vissa saker är mixarens jobb. Andra saker är mastering-teknikerns jobb.

Det är väldigt enkelt - man ber inte en blind person rita en katt. Eller något alls. Kan mixaren inte höra att något är för skarpt, så kan denne inte göra nåt åt det heller. Om så faktiskt är fallet alls. Men här var det, om jag inte missuppfattat nåt grovt, inte ens frågan om att nåt var för skarpt. Det var frågan om att den som anlitats för att mastra det hela ämnar slaska på processing från helvetet - än en gång, under förutsättnignen att jag inte missuppfattat situationen - och inte vet hur denne ska göra så utan att essen, som låg fint från början, ska slita sig ur högtalarna och invadera Polen. Skulle en andra person säga samma sak så skulle jag se över mitt lyssningssystem. Skulle flera personer inte reagera alls, så skulle jag se över en ny mastrare. Det är inte en fråga för en masteringtekniker. Mastering är en fråga om helhet. Det är en fråga för mixaren.

Du frågade även i första inlägget vad som skiljer en 57:a åt från en 58:a. De är två helt olika mickar. Dom har identisk karaktär på upptagningsriktningen, men 57:an är mer gjord för instrument, med en mindre kapsel, jämnare mellanregister, och längre upptagnings-avstånd. Det gör dem bra till bla trummor, elgitarrer, och olika former av klockor och annat liknande där transienterna (starka peakar) kan leva fan med inspelningar. Den har smalare men mer balanserat ljud, sett till att den är dynamisk. 58:an har ett brilljantare sound med tydligare mellanregister och högre topp, men är extremt känslig för avstånd, och är av samma orsak även extremt snäll ifråga om rundgång. Man måste snudd på ha den i käften för att höra nåt - för att göra den så bra för live som möjligt så är den beskuren så man måste ge den extrem proxi-effekt för att få ett fullt ljud. Proxi-effekten är det som gör att extremt närmickade saker från riktade mickar låter mycket tyngre och ibland bumligare.

Själv måste jag säga att jag inte alls gillar SM57 till sång, om det inte är helt rätt röst till helt rätt stil vill säga. Föredrar SM58 tell det mesta där. Jag gillar 57:an bättre till gitarrer och metall-klang, exempelvis klockor och liknande (tar ner udden på dem), men 58:an har bättre mellanregister och är gjord för röst. De flesta kondensatormickar är betydligt känsligare för akustik och störningar än dynamiska mickar, men till akustisk gitarr kan det fortfarande vara värt det. Steget, för röst efter SM58 i min åsikt, skulle jag säga SM7b ligger grymt bra till. Den är grym även för inspelningar i ganska muggiga lokaler! Till både stål- och nylonsträngat har jag historiskt sett spelat in schyssta tagningar med ADK 51. Var dock länge sen jag gick över helt till rent professionella mickar, så har väldigt dålig koll på alternativ där. Vill minnas jag såg en Neumann för ganska humant pris som lät helt okey, men minns inte namnet på den. Tidigare nämnda Oktava 012 är en trevlig mick, men lite grötig, och Line CM1 är ren men väldigt trubbig, vilket lämpar sig hyfsat för nylonsträngat men dåligt för stålsträngat.

Vad man spelar för musik spelar ingen roll, det är samma lyssning för allt. Min rekommendation är Beyerdynamics DT250. Har en massa par och använder dem dagligen till både mix, inspelning, och privat. De har inga resonansfrequenser som förstör eller hårda pucklar, men de har ett tjockare lägre mellanregister, så de behöver lyssnas in.

Om något är allvarligt fel så måste man påpeka det, men sibilans är inte ett allvarligt fel. Det är grymt lätt att fixa i materingen genom att be om separat sångspår och processa det separat. Och du har rätt i att mastering inte ska vara en hjälpinsats. Det är slipning av projectet, och kan den man skickar materialet inte slipa det så är det inte en seriös mastrare. Saker som kontrollerad sibilance, spectrum-utjämning, och resonansfiltrering är några av de saker som hör till jobbet. En masteringtekniker har två jobb - 1: Se till att kompensera för fel orsakat av lyssning och liknande. 2: Förbereda materialet för mediet det ska distribueras i. Båda är lika viktiga. Mixen måste sitta, men skönhetsfel är mastrarens jobb att ta hand om. Man ber inte någon som inte förstår problemet eller ens kan höra det att göra något så har allvarligt. Har ni ens sett vad som krävdes? Sibilans är inte något som måste vara fixat i mixen. Det är ett grymt viktigt område som faller under vad en mastrare har mycket bättre kontroll över än många mixare. En kompetent masteringstekniker vet det. Det går alldeles utmärk. Särskilt när sibilancen ligger på sångspåret, som man med fördel kan separera från mixen. En kompetent mastrare kan hantera en de-esser utan att störa resten av materialet. Av vad du skriver här så har du gjort ditt jobb efter bästa förmåga, och din liknelse med att måla tavla i mörkret är faktiskt exakt en jag brukar använda själv - det är precis samma sak! Att måla tavla med röd bakgrundslampa är en favorit-jämförelse åsså, men den gäller mest EQ. Jag jobbar själv mycket i ett Yamaha HS80 5.1-system med HS10-subben och en stor Yamaha-sub, och det just för deras grymma diskantåtergivning. Låter det mjukt där så kommer det garanterat inte låta vasst någon annan stans - period. Jag skulle byta om jag var du. Håller för övrigt absolut med om ditt tänk med stems. Separat sång är ofta bra, det brukar vara där de största bristerna sitter, men komplett stem-uppdelning ställer jag mig skeptisk till. Jag kräver det för det mesta till mina filmjobb, men det är et helt annat sätt att jobba. Damn right :-) Vi lever i en skum tid där vilken byfåne som helt kan skaffa sig en PC med piratad Wavelab & pissiga gratispluggar & kalla sig mastrare. Men mastering kräver kunskap & erfarenhet, samt en otrolig respekt för materialet, och det är inget man får på köpet av en ny dator. Här kräver dessutom vår namnlöse antihjälte extrem processing av sibilance som lät bra till att börja med "för att det kommer bli vasst efter all Limiter". Det låter sjukt oroväckande - vad han i princip säger här är att han inte har någon som helst koll på vad han gör, och att han tänker processa materialet till helvetet. Att ingen av de andra dessutom sagt något betyder definitivt att det här är en person jag skulle undvika till varje pris.

Som mastrare är det vårt jobb att ta hand om problem. Hade det inte funnits problem vid mixningen så hade inte första steget inom masteringen behövts alls. Blir det mycket sibilant-problem med låtar jag mastrat så brukar jag be om sången separat. Det absolut sista jag >någonsin< skulle göra är att be folk med otillräcklig lyssning mickla i frequenser som kan ställa till en skada som inte går att reparera. Är nåt verkligen illa så föredrar jag att ta upp det efteråt, när det inte är så stressat längre, och då hålla det enkelt och konstruktivt. I så fall vore det extremt oprofessionellt. En mastrare har som uppgift att förbättra och förstärka ett redan befintligt sound satt av mixaren. Om det inte uttryckligen efterbes, så ska en mastrare ge fan i att fingra i soundet.

Är inne på Signias spår här. Skulle jag någonsin skicka material till en mastrare som inte kan hantera en sketen de-esser så skulle jag gå därifrån bums. Det är bla sånt här mastrare är till för.

Ja och nej, skulle jag säga. Om vi börja med karaktären, så ju bredare upptagningsmönster, desto större är möjligheterna att spela in hela registret av ljudkälor som har väldigt olika karaktär över stor yta. Ta den mänskliga rösten som exempel - spelar man bara in munnen med en neutral mikrofon så låter det väldigt tunt & nmäsigt. Spelar man in bara bröstet så låter det bumligt & grötigt. Genom att hitta den perfekta punkten mellan hakan & bröstet så kan man skapa ett grymt levande ljud. Inom film används hyper-njurar extremt flitigt där man inte använder shotguns, men av den här orsaken arbetar jag hellre med rena njurar och kompenserar för den ökade akustiken. Dock, med tanke på att jag alltid är nånstans runt 30cm ifrån (har alltid exakt avstånd, men iom att jag är på andra sidan boomen så kan jag inte säga exakt vilket det är), så får jag redan allt jag vill ha, och en omni skulle bara ta upp mer akustik for no good reason. Ska vi snacka renhet i ljudet, dvs utan artefakter och fasfel, så har omni som teknik utan tvekan bäst förutsättningar. Men inte alltid bäst ändå. Ta som exempel min mät-mick Behringer 8000. Den låter (trots att den brusar som ett as) extremt jämnt & fint. Faktum är att den är grym till mycket förutom bara mätning åsså, men exempelvis Oktava 012 har en ganska trist omni-upptagning. Ljudet är inte rent, vilket iof är vad som gör den bra till det den gör, men i omni så drunknar direktljudet alldeles för mycket i bakgrundsljud & det låter bara, om det inte är studio, tråkigt. Många riktade mickar, främst på de lägre nivåerna, kan fasa ganska friskt. Även många professionella mickar kan ha grym fasning, exempelvis Sennheiser MKH416, som ändå är en av mina absoluta favoritmickar. Men det finns även väldigt många riktade, särskilt njurar, så nästan eller helt saknar fasning. Bra exempel är både Sennheiser KMH40, Line Audio CM3, och shotgun-micken Schoepps CMIT-5. Det är aldrig bra att välja en mick utifrån teoretiska specar, teorin översätts inte alltid väl i praktiken, och dina egna öron är det enda som kan bestämma vad som är rätt. Dock, så skulle jag aldrig någonsin micka upp enstaka trummor med omni. Möjligtvis overhead. Trummorna måste kunna separeras, och det blir fullständigt omöjligt med omnis i min erfarenhet. Dock är Topfloor betydligt bättre på att svara här, jag har inte mickat trummor på många år nu sen jag gick över till film, men minns proceduren :-)

Du har en poäng där, dessutom är ju faktiskt baksidan av en 8:a redan 180 grader ur fas med framsidan, så det finns logik där :-)

Måste tyvärr säga Code Red inte redigt var min kopp thé om jag ska vara ärlig. För digital och för mycket brick-wall på disten.

Nej, det är dom inte. Två cardioider 180 grader från varandra med den bakre fasvänd blir omni. Åttor är en egen teknik. Man får fram olika karaktärer genom att arbeta med faser mellan en åtta och ett omni-membran.

Jag gillar iLok starkt. Jag är grinig för att förlorat svindyra Dolby-pluggar när en av mina gamla gick sönder, men om sanningen ska fram så borde jag ha registrerat den redan från början. I övrigt är det här the bee's knees - vill jag byta dator, så byter jag dator. När jag vill och hur ofta jag vill.