Fast, när man sitter där hemma i kammaren och lirar, så är det ju bra at veta vad man ska göra... Har själv mött många elever som har lirat minst lika länge som mig, eller det dubbla, kan lira en vansinnigt massa låtar, men det låter fortfarande taffligt...
Att vara medveten om sitt lir, och därifrån tackla "problemen" eller dom svårigheter man har, är ju viktigt (i mitt tycke). Om man inte kan belysa sina svagheter i spelet är det ju svårt att rätta till. Man behöver inte sitta och traggla skalor i vansinnet, bara lyssna till sitt egna spelande... Att kunna höra sitt eget spel med "analytiska" öron. Dvs. försöka komma ifrån det att begå harakiri så fort man hör sig själv spela/sjunga/tala, utan mer fundera på VARFÖR det låter som det låter. Kan man få fram det, så har man kommit långt i sitt musikaliska medvetande och kan börja analysera och hjälpa sig själv.
Sen är ju bra lärare eller mentorer aldrig fel heller 🙂 Eller få någon annan som lyssnar på spelet och kommer med synpunkter.
En fråga jag brukar ställa till mina elever, som brukar få dom (endel iaf) att tänka till; "VIll du lära dig en låt eller vill du lära dig instrumentet?" På dom två alternativen är det stora skillnader.
Mvh
Magnus