tbruce

Det kan faktiskt vara en bra idé. Jag vet andra forum där man har gjort så och det har faktiskt tagit bort en hel del av "elit"-stämningen. Där kan man bara se antalet posts om man kollar på medlemens profil. Än sålänge har jag dock inte riktigt lyckats pejla av stämningen här tillräckligt för att märka om det finns några elit-tankegångar här eller inte. Samtidigt så tycker jag nog du överdriver lite med resten av ditt inlägg...

Alltså, det är väl samma skillnad som mellan hårdvaru- och mjukvarusynthar, eller hårdvaru- och mjukvaru-vadsomhelst. Många känner väl att dom får bättre överblick med ett riktigt bord. Framförallt i livesammanhang tror jag att det fortfarande är överlägset. Personligen så tycker jag att man faktiskt får bättre överblick i datorn...

Vilket är ditt absoluta favoritbandnamn, som redan existerar? Kan eventuellt vara ett artistnamn också, så länge det är påhittat och inte artistens riktiga namn. Spelar ingen roll om du gillar det för att det är fyndigt och roligt eller bara för att det är snyggt. Jag röstar på Duran Duran Duran, fullkomligt genialiskt namn!

Jag är helfärsk här men har fått rätt många svar på iaf en av mina demopostningar. 😄 Däremot så tror jag att det kan vara en hel del slump vad som får många svar och vad som får få. Jag menar, det finns ju en del trådar som har jättemånga svar fast där alla svarar ungefär "det var väl okej, typ" medans det finns andra trådar som har väldigt få svar men där svaren är ungefär "fan vad bra!". Så ge inte upp hoppet. 😉

Ja jävlar, det hade jag glömt! 😉 Ska skicka filer. 😄

Äh, starta en ny tråd om det då istället, blir nog enklare än att PM:a halva forumet. 😱

Är mitt i lyssningen men detta är helmysigt hittills. 🙂 Brukar ha lite svårt för elektronisk musik som liksom blir långdragen och seg, men detta känns liksom mer som en varm mysig filt som man sveper in sig och mysar i. Fina ljud, orginella och skeva utan att bli allt för obskyra. Väldigt fin sida förövrigt! Om än något innehållsfattig. Älskar html-punk. 😄 EDIT: Lyssnade vidare på andra låtar, jag gillar verkligen detta! Du/ni är fruktansvärt duktig/a! 😏 Med det där namnet kan ni komma hur långt som helst också. 🙂

Nån här sa att den bästa skivan förmodligen är den samma som den bäst producerade? Kanske inte behöver vara så iofs men det stämmer rätt bra för mej med. Men jag kan inte bestämma mej för en utan måste nämna tre, utan inbördes ordning... Daft Punks "Homework". En klassiker... Första skivan jag köpte för egna pengar, och var delvis vad som fick mej att börja hålla på med musik alls. Liksom, Around the World, Teachers, Da Funk, Oh Yeah, Fresh, Revolution 909, Phoenix, Burnin'... så jävla bra. Airs "10 000hz Legend". En skiva som folk brukar se på som en svacka i Airs karriär, men jag tycker den så lätt är det bästa dom har gjort. Deras senaste var en besvikelse. 10 000hz Legend är en skiva som faktiskt inte har en endaste dålig sekund, och det är ovanligt. Teddybears STHLMs "Rock'n'roll Highschool". Lätt den bästa svenska skivan nånsin. Perfekt blandning av punkrockpop och elektronik som tycks ha i princip exakt samma ideal som jag själv. Låtarna är underbart nästan löjeväckande enkla, ta t ex Automatic Lover... den har en tvåtonsmelodi som är exakt likadan på refräng och vers, och ändå svänger den så jävla hårt. Det är fan inte lätt att få till sånt.

Det bästa sättet är att bara börja försöka tvinga sig själv att använda den. I början så känns det lätt lite ansträngt, särskilt som pedalen sällan rör sig särskilt rytmiskt till musiken, men så småningom så är det nästan som att man får en hand till om man lär sig använda den på ett naturligt sätt. Testa att bara lägga olika ackord och byta varje takt eller så, och få in en snygg tajming i när du ska släppa upp pedalen. Du vill generellt bli av med den korta pausen som uppstår när du "byter grepp", men samtidigt så får inte det gamla ackordet ligga kvar mer än en kortkort stund in i det nya ackordet. Börja med detta, och försök sedan såsmåningom att spela både ackord och melodi i högerhanden, och försök få en känsla för när du måste släppa pedalen för att det inte bara ska låta grötigt. På det sättet kan du liksom få fler fingrar än du har. Personligen så är det nästan alltid så att det första jag gör när jag sätter mej vid ett piano är att mer elle rmindre omedvetet trycka ner pedalen, innan jag ens vet vad jag ska spela. Det känns som att jag liksom har tagit kontroll över pianot då, och första ackordet/meloditonen/whatever kommer ha mycket bättre anslagskänsla. 😮 Flummigt men så är det.

Ja alltså jag vet mycket väl skillnaden på phaser och flanger till ljudet, men vad är det gör skillnad i det dom gör med ljudsignalen? Båda bygger väl på att ljudet mixas med en kopia av sig själv som är fördröjd, och vars hastighet (och därmed fördröjning) förändras över tid med en LFO? Men vad är det som gör att flanger låter tjockt och elakt men phaser svalt och ihåligt? Är det så enkelt som att flanger matar den fördröjda signalen med det mixade ljudet och phaser med det torra?

Låter som en kul idé! 😄

Är inget stort fan av det, men har väl inget emot det heller precis, om det görs smakfullt. Självklart beror det ju på genre också. Men ofta så känns det lite som ett billigt knep som man slänger in för att få lite mer fett in i produktionen, och det kan jag tycka är lite onödigt i många fall, särskilt om det ligger en konstant stämma på leaden. Att ha lite doa-dutt i bakgrunden kan vara skitsnyggt däremot (fortf beroende på genre såklart). 😄

Fyll i med en vanlig spritpenna. 😮 Nej jag vet faktiskt inte... Otur. 🙁

Nej, typ inte... det man kan göra är att jobba med eq, dynamikpluggar, brustvätt och automation för att få bort så mycket som möjligt av kompet t ex, men det kommer inte ge så hemskt fint ljud, förmodligen. Möjligtvis finns det pluggar som är specialgjorda för att göra sånt här. Om du mot förmodan skulle ha en acapellaversion av en låt och vill ha ut kompet utan sång, eller tvärt om, har en "kareokeversion" och du vill ha kvar sången, så kan du testa att fasvända det ena spåret och lägga på varandra. Det funkar inte alltid, men ibland. Det finns också vissa speciella fall där det kan funka att ta bort sången, om den är mixad spikrakt i mitten t ex så kan man fasvända ena stereokanalen och lägga ihop på den andra, men risken är att det uppstår fasfelseffekter eller att vissa instrument också försvinner.

Köpte den på Jam för snart två år sen... drygt nio tusen kostade den då, borde ha gått ner i pris för det var en hyfsat ny modell då. Finns mer info om den här: http://www.korg.co.uk/products/dance_dj/mx1/dj_mx1.asp Här finns lite av Korgs demo-patterns att lyssna på: http://www.korg.com/EMX1/EMX_Patterns.htm (är gjorda med endast den burken och inget annat typ). Finns förmodligen en hel del andra apparater som är liknande, men jag gillar denna och den kan det mesta jag behöver. 😉 Den känns lite mindre leksaksaktig än typ microkorgen eller vad den heter t ex. Innan detta börjar likna reklam allt för mkt så ska jag dra texten istället. 😉

Oj. Sån respons blir man mkt glad av. 😄 Framförallt om du är typ "ovan" vid sån här musik och ändå gillar det liksom. Är det en privatfest så får du såklart spela den, förmodligen annars också men om det är nåt "större" så kan du väl bara säga till först? 🙂 Jag gjorde den här låten som jag gör det mesta, sequenceade o programmerade först nästan alla synthar o trummorna på en Korg Electribe EMX-1 (hårdvarumodul som typ har trummaskin o grejer inbyggt), och när jag fått det att svänga så spelade jag över det till datorn, där jag mixade och arrade upp det. Orgelljudet la jag också på i datorn, samt vocodern (Zerious Vocoder, ett otympligt men gratis standalone program... knappast den bästa vocodern som finns men den gör jobbet och gratis är gott 😉 ). Förresten... texten ska vara "Anyone can be a popstar"... 😉 Är tydligen fler som hört fel på det också. Får väl helt enkelt döpa låten till det så ingen missar det. 😛

Jag har redan sagt vad jag tycker men ska utveckla lite. Jag tycker detta var roligt och charmigt, och jag tror att många skulle kunna tycka det samma, men det är ju knappast nån musik som har så stor chans att slå brett (om man inte råkar få en hit á la Schnappi). Men att slå brett är ju inte precis allas mål heller, och tur är väl det. 😲

Hur bra måste han skita? 😠 Hade det varit en uppmaning så skulle den följts av frågetecken. 😄🙂

Jag prövade att använda stereobreddare en gång... men det lät äckelfasfel i mono så sen dess har jag hållit mej borta från sånt... Känns bättre att lösa sånt på ett sätt som fortfarande håller musiken köksradiovänlig, dvs i själva mixen. 😆 Men vad vet jag, det kanske finns avancerade stereobreddare som löser det där på nåt magiskt sätt. 😉

Uhm... går det att göra på nåt annat sätt än att vrida på den hela vägen? Man kan ju mixa in brus i carriersignalen... eller mixa in lite av modulatorsignalen efteråt, men iochmed att jag snarare pratar än sjunger så skulle det ju bara låta konstigt. Tack förresten alla för all feedback, roligt att höra att så många gillar det. 🙂

Nej du har helt rätt... Noter kan väl knappast räknas som musikteori eftersom de inte innehåller några teorier, utan bara överenskommelser. Dock baseras det vanliga notsystemet som vi använder en del på olika västerländska musikteorier (som teorierna om tonarter och taktarter, t ex), så det underlättar väl om man lär sig lite musikteori samtidigt som man lär sig noter. För att fortsätta parallellen till språk så kan man väl säga att noter är bokstäver och musikteori är grammatik och stavning, ungefär. 🙂

Jag kan ganska mycket teori (inte jätte men ganska), och har väl lite blandade känslor inför det. Å ena sidan så tycker jag det är skitkul, kommer ofta på mej själv med att sitta och tänka ut snygga ackordföljder teoretiskt och så, jag analyserar ofta automatiskt musik jag hör, och det är väldigt kul att kunna dissekera en låt och fatta eller åtminstone få för sig att man fattar vad som gör att den låter som den låter... men samtidigt så är det ett hinder. Jag har lärt mej traditionell, västerländsk musikteori, med lite pop/rock-inriktning kanske, och det gör att det är så lätt att tänka att man "ska" göra på ett visst sätt för att få till en viss känsla. Det är jättejättejättejättejättesvårt att tänka bort och låser ganska mycket, tycker jag. En gång för inte så många år sen så kunde jag inte ett smack teori, visste faktiskt inte ens vad ett durackord var t ex... och om jag lyssnar på musik som jag gjorde då och analyserar den nu, så märker jag att jag gör helt störda saker som jag aldrig skulle få för mej nu, och det låter bra. Detta var låtar som jag skrev genom att verkligen testa mej fram och försöka höra vilka toner som lät rätt eller fel... ganska mycket underliga men snygga färgningar på ackorden blev det, många bastoner på annat än grundtonerna. Och det lustiga är att när man inte vet vad man håller på med så är det lättare att få udda saker att kännas naturliga. Om jag gör nåt med udda harmonik nu så vet jag det och det får mej att se hela låten som udda, vilket den därför också blir. Inte för att det nödvändigtvis är nåt problem i sig, men lite intressant kanske... Ett annat problem som jag iaf upplevde precis när jag hade börjat lära mej lite teori, var att nästan vad jag än gjorde så kändes det genast väldigt okreativt, eftersom det var så enkelt att sätta namn på det... kändes liksom genast som att man aldrig gjorde nåt nytt och orginellt, utan bara samma sak som alla andra poplåtskrivare. Men så småningom fattar man att orginalliteten kanske inte främst ligger i vad för ackord man använder, utan vad man gör med dom och vad man laddar dom med för känslor... Skulle vara trevligt om man kunde stänga av den där kunskapen ibland, försöka skriva nåt, och sedan slå på den igen och rätta till det som är galet på ett dåligt sätt och spara det som är galet på ett bra sätt. 😛 EDIT: Ska tillägga att jag förmodligen vann en hel del på att jag just suttit och försökt själv ganska länge när jag väl började få teorilektioner i skolan. Jag hade liksom redan hunnit forma mej en del diffusa teorier och så själv, så när jag väl fick "facit" (vilket ju inte alls är rätt ord... men jag orkar inte komma på nåt bättre) så hade jag liksom min egen idé om det att utgå ifrån vilket gjorde att jag hade lättare att snappa upp och se helheten i det jag lärde mej... tror jag.

Lyssnar knappt alls på gitarrbaserad musik, men gitarrsolot i Digital Love är satans fräckt. 🙂 Ja med Daft Punk alltså. Inte ens säker på att det är en riktig gitarr... 🙂

Tja, lär bli lättare att göra enhandsvirvlar i -20°... typ bara att hålla stocken en bit ovanför skinnet och frysa så man darrar. 😉 EDIT: Insåg just att "hålla stocken en bit ovanför skinnet" låter väldigt... ehr... fel. Men ni fattar. 😲

Jag hörde nånstans att det dummaste man kan göra är att just sjunga med nån/nåt annat, för då lär man sig egentligen inget. Därför skulle det t ex vara värdelöst att gå i kör om man vill lära sig sjunga. Detta är alltså enligt någon källa som jag inte minns, och jag har ingen aning om om det faktiskt stämmer eller inte, men ville flika in det bara. 😉