tbruce

Nääää jag menar mer att sånna som lyssnar på demoartister i allmänhet (dvs vanligt folk, inte skivbolag) sällan är intresserade av sån här musik, isåfall hade dom förmodligen inte lyssnat på demos. 😆 Dvs jag tror det är svårt att bygga en "fanbase" för sån här musik på demonivå, eller nåt.

Hmm, det här vet jag inte vad jag ska skriva om. Mysiga ljud. Schysst sampling men hade kunnat användas bättre. Tråkig form, konstiga breaks här och var. Så hårt vet jag inte om jag tycker att det var. Nu verkar jag väldigt pessimistisk, men jag tycker inte det var dåligt, jag bara vet inte vad jag ska säga om det. 😉

Sången låter som en blandning mellan bosson och jayjay. Jag gillar inte akgurorna, men i övrigt funkar väl detta... fast det är nog inte riktigt bra nog för att bli en radiohit. Och på demonivå är dessvärre ingen intresserad av att lyssna på detta. Lite konstig form/dynamik, tycker jag, och lite brist på ordentlig hook. Men låter ju ändå hyfsat profsigt produktionsmässigt. Kör på! 😉

Oj massa kreativa tolkningar! Du får väl helt enkelt skriva en refräng som har med allt som har sagts här på samma gång? 😆

Mm egentligen, men det är ju också en jävla skillnad på Ab/Gb och Gb6sus2-5, sånt beror ju alltid på sammanhanget... Men nu var det ju just minusfemman jag var ute efter, som jag har fastnat för på olika sätt på senaste.

Skulle eventuellt kunna vara ett D11no9 också? Sluta upp att fundera på hur du ska spela skalorna i olika tonarter, tonerna kommer aldrig i den ordningen ändå. Lär dej bli bekant med klaviaturet och alla dess tolv toner istället, och alla dina fingrar... tänk ett par toner framåt när du spelar så tar inte fingrarna slut i första taget. Och viktigt som fan: bli bekant med pedalen! Den kan göra underverk. Kontroll över pedalen = kontroll över pianot = så mycket som nudda pedalen med tåspetsen så gör pianot som du vill. That's the shit. När det gäller ackord så är en nybliven favorit hos mej minus-femman i olika varianter. Den kan faktiskt bli väldigt naturlig och... poppig. Me like. Gb6sus2-5 t ex (Eb, Gb, Ab, C - Gb i basen).

Wow, du kan skriva pop du. Lyssna inte på grinollarna här ovan, dom förstår inte vad pop är. I all sin banala enkelhet innehåller den här låten en jävla massa känslor, tycker jag. Välskriven, catchig, skönt. Som det tidigare har sagts så uttalet inte så bra överallt, tyvärr. Jag gillar rösten, men vissa partier känns lite tveksamt framförda. Arret i sig är väl kanske inte min favvo heller, har svårt för munspel, men själva låtmaterialet är det verkligen inget fel på.

Där har han ju iofs en poäng, finns ju en risk för omkvantiseringsdistortion när man byter hastighet digitalt, men så behöver det ju knappast vara heller.

Men nu förstår jag inte riktigt vad du menar. Man kan ju lära sig se "charmen" i en viss musik - vare sig det är en viss låt, en artist eller en helt musikstil - annars skulle man ju t ex aldrig utveckla sin musiksmak? Om jag tar Tiga som exempel igen, så tyckte jag till en början att skivan kändes amatörmässig och demoaktig, men ganska snart så såg jag charmen i det och började uppskatta det som katten. Och idag lyssnar jag t ex på en del ganska hård house och techno som jag för ett par år sen hade tyckt var vedervärdig - så på nåt sätt måste jag ju ha blivit van vid den musiken och ändrat uppfattning om den?

Ja hur är det egentligen? En del säger ju att basen måste vara spikrak centrerad mono, annars blir lyssnaren förvirrad. Men nu sitter jag och pillar med ett basljud i en låt, och jämför mellan mono och stereo... Stereovarienten är väldigt "naturligt" stereobred, så det låter inte konstigt, utan ger mer en sorts "närhet" eftersom basen hörs mer aktivt med båda öronen, och därför får den också en upplevt starkare volym, på ett sätt som jag tycker är snyggt. Men samtidigt, om jag gör den mono så blir den mer botten-ig, vilket ju egentligen är dess uppgift. Vad säger ni? Är det dödsstraff på stereobred bas?

Det varierar jättemycket, en del musik är helt underbar från första lyssningen och växer sedan, en del är underbar första lyssningen men lyssnas sönder efter ett tag, en del låtar känner jag inget speciellt för från början men fastnar för något oerhört så småningom. Ett exempel på det sistnämnda är Tigas nya skiva. Till en början så blev jag väldigt besviken och tänkte "jaha, var det bara You gonna want me som var bra alltså?" La in skivan på iPoden iaf, och ett par veckor senare (några dagar sen) så dök (Far from) Home upp på random... och genast slog det mej hur otroligt bra den var. Rådiggar hela skivan nu. https://www.studio.se/index.php?showtopic=21776

Najs, välskrivet osv, grym sång. Dock är det många småsaker som jag stör mej på, basregistret känns lite mesig, hela ljudbilden känns väldigt diskantig... sen undrar jag vad tusan som händer vid 0:59-1:00, "the last one"... låter fel rent harmoniskt, som att melodin bryter otrevligt mot nån ackordton... har inte tid att kolla upp mer exakt vad som händer just nu, men det låter knäppt. Sen pianoslingan precis efter, känns inte den väldigt snodd? Typ coldplay, som nån sa... hmm. Och sen är fejdouten lite snabb. 🙂 Men grymt i övrigt. Har du lust att sjunga på en låt som jag håller på att göra?

Coolt, en tjej, på kvinnodagen och allt. Undrar hur många (läs: få) procent här som är tjejer...

Just den där sista raden håller jag inte med dig. Tycker de tre senaste inläggen (inklusive ditt) har varit väldigt intressanta! 😕 Jag menar att den är meningslös så länge som alla förmodligen har helt olika definitioner på vad som menas med död i det här fallet. Död, dödare, dödast.

Tja, det där med grupp vs ensam person var egentligen inte min poäng, men det kan man väl ha olika syn på. Jag tycker det kan vara grymt kul att spela tillsammans i ett band, men det medför genast att man måste vara beredd på kompromisser. Så länge jag inte känner nån som i stort delar min filosofi och strävan vad gäller musik så känns det mest som bortslösad tid och energi att starta ett band (och ja, jag har spelat mycket i band, jag vet vad jag pratar om, men kan såklart ändå bara tala för mej själv och ingen annan). Om det däremot skulle klaffa helt så tror jag att det skulle vara perfekt. Sen det som är usch med undergroundkulturer är själva ordet, inte företeelsen. Jag tycker att det är ett väldigt uttjatat ord som förlorat sin betydelse, för det är väldigt väldigt svårt att dra en gräns mellan kommersiellt och underground idag, tycker jag. Däremot kan jag tycka att det kan vara intressant med det som just kallas "underground", för att det är där nånstans framtiden ofta ligger. Det där med att göra musik för att imponera kan man tycka vad man vill om, jag tror ändå att det förekommer eftersom det ses som lite tufft att spela i ett band, typ. Själv är jag 18 så jag ingår ju i de runt din ålder som du tycker är framtiden, och visst fan har de flesta av mina kompisar rock som åtminstone ett av många element i deras musikaliska diet, men det finns också hyfsat många som tycker rock är tråkigt och uttjatat, varesig dom istället håller på med hiphop eller techno eller jazz eller pop nåt annat, liksom. F ö så måste jag hålla med Jarnis om att den här debatten är meningslös om man inte definierar vad som är en "död" musikstil. Även om "dagens" rock har många influenser från den "ursprungliga" rocken (rock'n'roll/rockabilly/etc) så ligger ju den största likheten faktiskt i att den har ärvt namnet? Jag menar hur stor likhet finns det mellan Meshuggah och Elvis? Sättningen, typ. Och... är t ex klassisk musik död? Medeltidsmusik? Jazz? Jojk? Är död = ingen kommersiell genomslagskraft eller är död = få utövare eller är död = muterat till oigenkännlighet? Meningslös diskussion egentligen, när man tänker efter. 😕

Ju förr dess bättre. 😳 F ö så tror jag att det traditionella hårdrepande tonårsrockbandet snart får stiga åt sidan för de ensamma datorpularna (dvs oss, kanske?). Rock är en "undergroundkultur" (usch vad jag hatar det ordet) som bygger på att unga människor, företrädelsevis killar, vill göra nåt tufft och modernt/skaffa brudar/bli kända/ha kul/uttrycka sig/göra uppror mot sina föräldrar/etc, och när tillräckligt många startar rockband så dyker det upp något som är tillräckligt bra för att kunna slå igenom på ett bredare plan. Utrustningen är hyfsat billig och musikstilen bygger mer på attityd än på virtuositet (iofs beroende på subgenre). Jämför med att starta ett discoband (då det begav sig), halvt omöjligt att göra i ett garage med några polare. Men om man vill göra musik idag, vad är då enklast? Jo hemmadatorn med lite crackade program. Det är billigt, kan vara upproriskt ("dunka dunka"), blir modern musik, det är ganska lätt att imponera på brudarna med det, egentligen så krävs det inte nån vidare musikalitet för att iaf få nåt slags ljud ur grejerna, och just därför är det också jäkligt kul. Synd bara att så mycket av den elektroniska musiken fortfarande saknar attityden... den behövs.

Oj, Mr Prydz! Det är en sak jag alltid velat fråga dej, hur gör du den där pumpeffekten? 😕 😄 😳 😉

Okej, jag erkänner... jag är i själva verket Amy Diamond. 😳

Humm, det där låter intressant, lust att utveckla?

Rolig tråd. Jag tror att det bästa sättet att komma på ett schysst namn på är att tillsammans brainstorma fram en lista med saker som ni vill bli förknippade med. Begrepp, personer, politiska idéer, klyschor, vad som helst, och spåna utifrån listan. Försök hitta ett namn som liksom tangerar alltihop, som pånåsätt blir essensen av hela listan. F ö måste jag säga att Daft Punk är ett jäklans bra band namn. De hette ursprungligen Darlin', och blev recenserade i brittiska Melody Maker, som kallade dom "a bunch of daft punk". 😱 (daft = ung. knasig)

För att instrumentonani är ointressant? 😄

Jag tror ärligt talat inte att macar skiljer i pris så mycket mellan olika återförsäljare, generellt sett...

19 mb är väl kanske lite att ta i? 😆 Tycker du verkligen att du hör skillnad på 319 kbit/s och typ 192? Tror du får fler lyssnare om du drar ner filstorleken lite. Själva låten dårå... Rätt skön, rösterna är najs, låter profsigt. Lite väl utdraget kanske om du frågar mej, men det är ju en smaksak. Oj! Intressant break med vinylskivan där, just det kunde dock ha avslutats snyggare... Basen som kommer in efter ungefär fem och en halv minut är snygg. Acidslingan som kommer in en minut senare är också schysst, men jag tycker gärna hela låten hade kunnat lyfta och blivit intensivare där, med ghostnotestrummor och sånt. Jag gillar inte att låten blir knäpptyst på ett par ställen, det är inte snyggt alls. Slutet är inte heller så fantastiskt, efter 8 minuter borde man kunna avsluta på ett mer genomtänkt sätt. Men här finns ju talang och skaparglädje iaf, ta tillvara på den.

http://www.air-10000hzlegend.com/ - helt fantastisk tycker jag, känns som en förlängning av skivan på ett jäkligt schysst sätt http://camilla.spelar.melodica.se/ - htmlpunk!! <3 http://www.goto80.com/ - också lite htmlpunk, stylish som fanken http://www.cassius.fm/ - kanske inte så jävla snygg dårå, men ändå... http://www.pusstracks.com/ - smart idé men själva innehållet verkar vara borttaget. 😄 http://www.beatbox.org/ - var fett fet för inte så längesen men dom har tydligen tagit ner sin gamla sida. 🙂 🙂

Ja det här har jag aldrig riktigt fattat... är det alltså så att i samma tonart så använder man två olika skalor beroende på hur fraserna ser ut? 🙂