tbruce

http://www.youtube.com/watch?v=z014I7FvDCo Finns ju gott om fantastiska enackordslåtar. Den här klassikern t ex.

I tabellen på förstasidan står det "Senaste händelse" men listan verkar visa när trådarna startades. Ser fint ut på det stora hela annars.

Om vi bara hade det här programmet... http://www.youtube.com/watch?v=lGeAu2RQcmw

Stockhausen i all ära, men det (lilla) jag har hört av honom bör kanske snarare klassas som ljudkonst än musik. Men han verkar ju iofs ha gjort massa olika saker...

Ja det är precis det jag är ute efter, inte att det ska låta bombastiskt eller som en orkester, utan att man jobbar med ett längre program bestående av olika satser, motiv och teman som utvecklas, ändras och kombineras på olika sätt. Gör man nåt sånt inom electronica får man naturligtvis använda sig av de beståndsdelar som den genren har - sound och rytmer mer än melodier. Inom mycket populärmusik finns det nästan en oskriven regel att varje låt på ett album ska presentera, avhandla och bli färdig med en eller flera musikaliska idéer som sedan inte återkommer igen. Men när t ex Manu Chao återanvänder samma loopar på massa olika låtar funkar det ändå superbra. Sen finns det naturligtvis genrer som bygger mycket på att man återvänder en grundstomme, typ blues och reggae...

Symfonisk rock, är inte det mer rock med svulstiga arr och fanfar-liknande melodier? Jag tänker typ Bohemian Rhapsody, vilket ju är en ganska gräslig låt, men det är kanske inte alls symfonisk rock...

Skulle det gå att använda sig av idéerna bakom en symfoni - olika delar och teman som återkommer och varieras på olika sätt - fast i en helt annan genre än orkestermusik? Jag har lyssnat mycket på Kraftwerks Tour de France-soundtrack på sistone och jag tycker de första låtarna där har lite av det i sig. Det finns ett väldigt enhetligt sound, återkommande element osv, men ändå variation. Öht känns det rätt självklart att göra nåt sånt med elektroniskt/klubbig musik. Jag menar när man dj:ar så sammanfogar man ju massa olika låtar till ett enda i princip oändligt långt stycke... kan inte kompositören/producenten göra så redan från början då? Sen känns det också lockande att jobba med idén först - typ "jag behöver ett tema som ger det och det intrycket, ett tema som ger det och det intrycket, osv..." och sedan jobba på att få allt att bli en fungerande, sammanhängande timmeslång helhet. Nån som har nåt bra exempel på artister som gjort nåt sånt? Kanske försökt själv? Tips på litteratur att läsa innan man ger sig på att skriva nåt sånt omfattande?

Logic har ett speciellt läge (flex time) där man kan timestretcha hela eller delar av ett spår direkt i arrangeringsfönstret. Men det ska väl gå att jobba lite liknande med timestretch även i Cubase? Har för mej att det går att välja vad som ska hända när man "drar" i en region?

Nej.

Orkar inte läsa igenom allt tjafs i tråden, men här är lite längre resonemang om reverbet. I introt på låten låter det som att man har använt sig flitigt av korta reverb, som jag skrev innan. Det gör att även ett fåtal ljud kan "fylla ut" ljudbilden på ett naturligt sätt. Öht kan jag tänka mej att en del av det som trådskaparen reagerar på som unikt för låten är att man använt rumsklang på ett intressant sätt, men det kan jag ju förstås inte veta. Låten är ju snyggt och brett mixad i största allmänhet, men det är ju inget som i sig är unikt... Impulsreverb eller convolution reverb som det heter på Inglonesiska är en effekt som multiplicerar ett ljud med ett annat. På det sättet kan man spela in en impuls av ett rum och sedan applicera den rumsklangen på vilket instrument som helst, med ett resultat som är i princip identiskt med om instrumentet hade spelats in i rummet i fråga. Använder man bra impulser så är resultatet mer naturtroget än många traditionella digitala reverb, särskilt korta reverb. Dock är möjligheterna till finjusteringar lite mer begränsade, reverbet låter som det låter, typ. Å andra sidan kan man redigera själva impulserna som en vanlig ljudfil, vilket möjliggör en hel del intressanta experiment. Att det skulle vara så vansinningt processorkrävande med impulsreverb tycker jag inte är sant nu för tiden. En modern musikdator bör utan större problem klara av ett dussintal instanser av impulsreverb idag.

Lyssnade lite snabbt igenom Incore på Spotify. En sak som slog mej med en gång var att de använder korta, diskantiga reverb på vissa av de vassare syntarna, gissningsvis impulsreverb eftersom de låter så snyggt. Kan detta vara en del av det du gillar? Det ger en ljudbild som låter mer naturlig och inte lika hård och direkt, vilket nog öronen inte plågas av på samma sätt, samtidigt som det ökar diskantkänslan lite. Eftersom reverben är så korta låter det ändå inte geggigt.

Om ni vaknar till musik, brukar ni uppleva att den går några BPM snabbare än vanligt då? Jag brukar få den känslan, tempot känns lite jobbigt högt medans man fortfarande halvsover sådär. Tidsuppfattningen är väl subjektiv, och kan ju vara väldigt konstig när man sover. Öhm, ja, det var allt. Hej.

Jag startade en liknande tråd härom året och det slutade med att jag bestämde mej för Surge, från svenska Vember Audio. Den ligger på 99 euro, en bra bit under ditt pristak, så då har du ju pengar över till nåt annat. Tyvärr finns den dock bara som nerladdning... Ladda ner demon och gå igenom manualen, det går rätt fort att sätta sig in i den och sedan kan du göra det mesta som går i syntväg.

Kan man cleara med en bön?

Det är med andra ord en ren mastring du gör, på en helt färdig, bouncad mix? Isåfall kan du helt enkelt göra ett klipp på passande ställe (i någon transient) och lägga introt på ett eget spår. De effekter som inte låter bra på introt (gissningsvis dynamikverktyg?) lägger du direkt på den andra kanalen, medans de effekter som bör vara samma på hela låten (eq osv) hamnar på mastern. Du anpassar naturligtvis nivån på introt så att övergången låter naturlig. Se upp för latency och annat som gör att klippet kan höras.