Henkera

Basic analog i wav oscilatorerna i Thor låter väldigt Moog. Din jämförelse är lite väl förlåtande då filtreringen inte avslöjar några detaljer i ljudet. Här är ett ljud jag skruvade till i Thor i dagarna.Moogish_Thor.wav

Att samla all elektronisk musik under en avdelning som heter "Elektroniskt/Dans" är som att få för sig att slå ihop Rock/Metal, Pop/Country och Jazz/Blues i en genre och kalla det för Instrumental/Konsert. Är det så svårt att reagera över att Elektroniskt/Dans-avdelningen har i genomsnitt 4 gånger fler ämnestitlar än alla de andra avdelningarna och i genomsnitt dubbelt så många ämnestitlar än de mest populära genrerna Pop/Country och Rock/Metal? Med tanke på att ren elektronisk musik utgör en minoritet av utbudet på en någorlunda avvägd radiokanal som P3 så blir obalansen i forumavdelningarna ännu påtagligare. Kan vi få åtminstone EN avdelning till? En där majoriteten inte sitter och pular ihop Trancekavalkader med gratis-VST's i sitt pojkrum? Kanske de som utvecklats in på lite mer "obskyra" genrer inte flyr forumet lika ofta då? Tack

Ja just det. Glömde adderingen av allt tillsammans. 😊

I vanliga fall så är 8 bitar en binär kod där varje etta eller nolla räknas 1,2,4,8,16,32,64,128. Men jag fattar ju att ditt påstående är rätt också, så de måste snålat in en etta/nolla så att inget inmatat värde alls räknas som ett värde, det vill säga 1, för att direkt hoppa till 2,4,8 ...osv. 14 bitar skulle i så fall innebära 16384 möjliga värden vilket borde låta riktigt steglöst indeed. 🙂 Detta är bara ett logiskt antagande från min sida, så jag hör gärna en bättre förklaring om det finn nån. EDIT: Kom just på att den där första ettan är väldigt viktig så jag är tillbaks på ruta ett där jag inte förstår alls hur de får 128 olika möjliga värden med bara 7 bitar. Nån måste förklara detta för mig.

Sist jag läste microdatorteknik så var 8 bitar 128 värden och 7 bitar 64 värden. Rätta mig om jag missat något. Intressant hur som helst att veta att Slim Phattyn har dubbelt så många värden än MIDI standard. 🙂

Kan vara. Ljudet på SE-1 har ju helt analog signalkedja men reglagens värde skall ju gå att spara i patch och har därför delvis digitala kretsar. Dessa "digitala" reglage kan vara mer eller mindre finjusterbara. Jag tycker jag hör liknande men inte så påtagligt fenomen på Litte Phatty och DSI Mopho. På Voyagern verkar reglagen och kretsarna betydligt mer påkostade.

Ni har säkert sett annonser från folk som inte lever i riktigt samma verklighet som dig, med en prislapp som gör att du inte riktigt vet om du skall tycka det är tragiskt eller komiskt. Analogsyntar från 70 och 80 talet börjar bli så överhypade att det rätt som det är dyker upp exemplar med ett totalt orealistiskt pris.Eller när folk köpt nytt i en onödigt dyr butik för att sen försöka sälja det till samma pris eller några hundralappar billigare än vad det kostar nytt på en internetbutik som t.ex Thomann. Det finns gott om dem på nätet så posta dina mest komiska/tragiska exempel här och låt andra få skratta/gråta åt dem. Först ut blir: Korg Mono/Poly Oanvänd i kartong eller? 😳

Jag slår ett slag för Reaper jag med då det är gratis prövotid på fullversionen en månad, kostar $40 om man vill ha en licens för privatbruk eller en liten verksamhet och sist men inte minst är riktigt enkelt att sätta igång med. Om arbetsflöde är det viktigaste för dig så har jag hört att Presonus Studio One skall vara bra med dra och släpp princip. Automatisk audio stretch när man anpassar längd och pbm på loopar låter väldigt smidigt det också.

Jag äger en MFB Kraftzwerg som i princip är en modulär version av Synth II (SynthLite II's storebror). Den skulle med sina 3 VCO'er kunna kallas en fattigmans Minimoog men den är långt ifrån fattig när det gäller ljudet. Du kan t.ex göra en feedback från utgången på filtret tillbaka in igen för att biffa till ljudet. Den har dessutom 2st LFO, 2st AHDSR, ringmodulering och PWM, allt med möjlighet att koppla om singnalflödet som du vill. Många saker påminner om en klassisk Moog men den är lite vassare och hårdare i karaktären samt filterfeedback-tricket ter sig lite anorlunda. Vet inte hur den står sig mot en Phatty då jag inte fått leka med en sån än. Du kan förståss inte spara presets på Kraftzwergen då det är äkta VC (voltage controle), du får plottra ner inställningarna på papper (old school) men den har MIDI så du kan koppla in klaviatur eller DAW via ljudkortet. Har du budgeten så rekomenderar jag verkligen någon form av modulär synth med helt analogt signalflöde i din studio setup, då det är en annan sorts kreativitet och känsla. Bra o ha till FX, monoleads och bassleads. Doepfer är ju ett annat trevligt märke där du kan plocka ihop din egen synth med valfria moduler men de har också en liten rackare som heter Dark Energy, med inbyggd MIDI samt USB (men ingen möjlighet att spara patch). Den har bara 1 VCO + en Sub OSC för djupare bas samt 1 ADSR och 1 LFO men man kan bygga på fler moduler eftersom och för samma pris som Slim Phatty så får du 2 st Dark Energy, vilket inte är så illa. Karaktären och kvalitetskänslan är underbar med ett helt underbart resonansfilter i min mening. Slutligen vill jag säga att jag tycker Slim Phattyn verkar riktigt bra den med, speciellt om man gärna vill ha moog-ljudet till en billig peng. Skulle helt klart vilja ha en i min setup men varje gång jag börjar titta på den så börjar jag snegla på Voyager RME istället med alla rattar och reglage istället för hälften knappval. Är man bara ute efter ljudet som Voyagern erbjuder så finns ju Studio Electronics SE-1 som dessutom finns begagnad för under priset som Slim Phattyn kostar ny, och då finns även möjlighet till Oberheim-filter. 😄 Hoppas jag gjorde dig klokare och inte snurrigare.

För att ta ett exempel. Daft Punk kunde lika gärna ha använt ADC från en Sharp MiniDisc, det hade inte kunnat låta särskilt mycket värre ljudkvalitetsmässigt. Skall man spela in symfoniorkestrar, aukustiskt, jazz m.m för att lyssna i ett dyrare system som Naim så lär man höra en tydlig skilnad på både ADC och DAC i kedjan förutsatt att det inte snålats på all annan teknik. Jag tror många studios använder dyrare AD/DA konvertering än de behöver till den genren de håller på med för efter att ha spelats upp i 99% av alla CD spelare så är bristerna övertäckta med så mycket jittering och taskig separering i den analoga delen innan det ens hunnit ut till förstärkaren. Majoriteten CD-skivor av produktioner från 80 och 90-talet låter inte vackert i en 100.000 kr anläggning som skoningslöst tar död på spelglädjen med sin cyniska prestanda. Ett RME fireface 800 duger gott för dem flesta inte minst för att det är stabila drivrutiner och byggt som en Tysk Pansarvagn. Kanske att preamparna på just det kortet är lite sådär, men gör man elektroniskt, Rock, Metal (särskilt Metal), Pop så är det inte en jävel som skulle höra några brister som uppstod från AD-omvandlingen iallafall, tills de får för sig att lyssna i ett audiofilsystem men då låter det mesta skit ändå.

Jag hatar verkligen både musiken och alla wiggers som vill göra den så jag skall säga det elakaste jag kan. Fortsätt med musiken så länge du kan, lägg ner all din tid på att försöka få färdigt den och jaga producenter med dina demos i jakt på att få den utgiven, ändra absolut inte dina texter och fila inte på din engelska, och fortsätt dessutom röka weed. Det bästa vore om du kunde filma ditt liv sen också så jag fick se exakt hur det slutade. ☺️

Ja tack o lov för det. 😛

Jag har skruvat fram ett bra Thor preset som skulle kunna funka som grund till basen de har i DVNO. Men du får antagligen lägga på en scream 4 och finlira lite. Kanske även ändra lite på Thor presetets interna delay och chorus.

Det hade varit utmärkt! 🙂 Precis vad jag skulle behöva!! Ja men du skall sätta igång med Reaper istället har jag bestämt för mig. 😑

Kan ju bero på att tjejer i regel inte är så speciellt intresserade av det tekniska och verkliga skapandet så som killar utan mer av själva sjungandet och ibland också spelandet (höras och synas). Det var nog väldigt generaliserande, men men en hel del sanning i. Ingen regel utan undantag.