Intressant diskussion!
När det gäller hur viktiga texterna är så håller jag nog med det som "vectro" skrev om att "det är helt beroende på genre och vad låten vill säga". Lyssnar jag på en låt av "Herman's Hermits" (vilket jag faktiskt gör ibland så ni får skratta bäst ni vill... 😆) så är texterna helt oviktiga för mig... Det är melodin och själva känslan i låtarna man vill åt... Lyssnar jag däremot på en låt av Lars Winnerbäck så förväntar jag mig en bra text... Annars blir låten plötsligt mycket sämre (vilket inte behöver betyda att den är dålig...). 😳
För mig är det nog dessutom så att är låtarna på engelska blir texten mindre viktig... Är den däremot på svenska så hamnar den mer i fokus för mitt lyssnande.
Sen är det givetvis otroligt svårt att säga vad det egentligen är som gör en text bra eller dålig...? Att lyssna på musik och ta till sig texter är ju en ganska personlig sak... För mig räcker det ibland med att något specifikt textstycke i en låt (det kan räcka med en enda mening) på nått sätt är kopplat till något jag går och funderar på eller något jag känner igen och vips (!) så blir hela låten helt fantastisk! 😱
Men sen beror det som sagt på vad det är för genre på låten och vad dess syfte är... Det är lite som med film... Jag menar; både Shrek och Fight Club är skitbra filmer (jodå, det är de... säg inte emot nu... 😉 ) och jag skulle vilja säga att båda filmerna gett mig (förvånandsvärt) mycket i form av tankar, funderingar och känslor... Men att jämföra de båda filmerna och säga att "den ena är bättre än den andra för att bla, bla, bla" är kanske lika fel som att säga att "Winnerbäcks texter är bättre än Herman' Hermits texter därför att bla, bla, bla..."
Avslutningsvis: Nån skrev att "Bästa texterna skrivs ALLTID då man mår som sämst!"... Hmmm....? 😆 Jag vet i fan...? När jag mår som sämst skriver jag inget alls... Då är jag fullt upptagen med att må dåligt... 😱 Däremot flyter pennan på ordentligt när jag är kär på sånt där überfånigt och löjligt sätt... Att gå på små moln får mig nämligen att bli jävligt "Karlsson-på-taket"-aktig (dvs sarkastisk, självgod och allmänt jobbig 😆 ). Och det är bra för kreativiteten... I alla fall för mig... 😉
/ BB