Jonatan Lundin

Intressant fråga. Det ser ut i din skärmdump som att du har ett högpassfilter som boostar från ~900 Hz och ett lågpass som boostar från ~700 Hz. Det ser ut som att du boostar 15 dB med dessa? Det låter otroligt mycket i mina öron. Eller fattar jag bilden fel? Istället för att boosta dessa två områdena kanske du kan göra det omvända och bara bell-skära runt 800Hz? Då åstadkommer du samma eq-effekt men använder bara ett eq-band. Då har du två band över för att fixa burkighet/resonanser mm. Men att skära mycket runt 800 på sång låter lite ovanligt i mina öron. Brukar inte den manliga sångens tydlighet ligger runt 1kHz-3kHz? Detta beror väl iochförsig på sångröst, mick osv.

Halloj, Nu känner jag mig klar med en låt jag arbetat på ett tag. Jag har bytt piano-vst, lagt körer, mixat färdigt (mycket automation!) mm. Är det något ni reagerar på som inte låter bra? v147 Josefina.mp3

Kanon, mycket bra som vanligt! Jag gillar arpeggiot som ligger i bakgrunden och ger lite spänning. Om man ska tycka något lite, så kanske sustainen på virveln är lite för hög: nu hörs sejan ganska mycket efter det initiala slaget. Kanske lite mer transient och mindre sustain, för att få lite mer snapp?

Ok, ja det blev inte riktigt rätt 😬. Med din kommentar ska det se ut som följer: Dock är det väl mer riktigt att +4 dBu motsvarar +1,78 dBV och inte 1,8 dBV. -10dBV är konsumentnivån i Hi-Fi-prylar. Våra prylar för hemstudion kör på +4dBu. Värt att notera är att dBu kan skrivas dBv, vilket inte ska förväxlas då med dBV (jag har nog gjort det ovan). Här kan man nörda ner sig ännu mer: https://sengpielaudio.com/calculator-db-volt.htm Med detta sagt tror jag att jag ska skicka in lite +4dBu i alla halloween-ungar som tigger godis 😋

Ja se på fan. Du har nog rätt. Jag har alltid trott att +4dBu motsvarar -18 dBFS EBU, men det ska nog vara -14!!🙄 Kolla t ex på nedan visualisering jag hittade på nätet, som då inte stämmer. Här motsvarar +4dBu -18 dBFS EBU. Men enligt Wikipedia framgår då att "EBU recommends that -18dBFS equates to alignment level, which is 0dBu". Så i nedan bild är de digitala skalorna fel med 4 dB (jag vet inte bakgrunden till nedan bild - men den kanske är allmänt skräp kan hittar på nätet). Eller missar jag något? Bilden visar kanske en viss kalibrering i ett visst system där de förskjutit den digitala skalan. Ja, det blir ju helt galet: Om 0 dBV är 1 V kan inte +4 dBu vara 1,228 V. Jag skrev nog att "0 dBV är 1 V" i tråden här uppe, men fel fel! Så rätt ska vara (som du redan sagt): @slejnard Japp, nörderi är bra! För att få bra ljudkvalitet på produktionen tror jag det är så centralt att ha "rätt" signalnivå. Är signalerna in i DAW för de olika instrumenten för svaga eller starka, hamnar mixen i obalans och vi kompenserar med att köra pluggar för hårt eller gainstaga fel. Allt blir ett sluttande plan som slutar i en grötig mic.

0 dBu och 0 dBV kan ju förstås inte båda motsvara -18 dBFS EBU (det var jag som var lite slarvig och slängde in dBV i parentesen). Rätt ska väl då vara att analoga spänningsnivån (0,775 V) 0 dBu motsvarar digitala nivån -22 dBFS EBU och -24 dBFS SMPTE. Spänningsnivån 0 dBV motsvarar då digitala nivån -18 dBFS EBU och -20 dBFS SMPTE, vilket ju motsvarar den professionella linjenivån +4dBu, vilket är 1,23 V. Detta utifrån att vi håller oss till 24-bits system. Ja, precis. Tar man in +4dBu kan det vara normalt att digitala peakarna kan ligga på -12 dBFS. Om vi utgår från SMPTE där ju +4dBu är -20dBFS, borde en +4dBu-sinuskurva med peak -12 dBFS ha en dal på -28 dBFS, och DR således på 16 dB. En sångare som blåser på ordentligt borde kunna prestera detta? Är mick-signalen efter förstärkning 0dBu är den som du säger för svag. Den ovan nämnda sinuskurvan med DR 16dB, skulle väl då ge en digital peak på -16 dBFS SMPTE (-24 +/- 8 dB)? Jag tror dock att många (med en tidigare jag) kör in så här svaga signaler i sina system, t ex för sång då man hört att signalen ska ligga på -18dBFS där man stirrar sig blind på peakmätaren i DAWt. Trummor kan man köra högre än -6 VU (beror väl på genre osv). Det finns väl de som är uppe på 3VU med digitala peaker på -10, -8 dBFS EBU digital. Detta är ju lite klurigt, men kul och viktigt framförallt. Jag kanske är lite av ett analogfreak jag med. Men, det är lätt att gå bort sig i alla olika standarder och system att definiera signalnivå på (jag kanske har gjort det ovan 😅).

Bra låt tycker jag. Bra text framförallt! Jag gillar arret och att det finns bra med kontraster mellan de olika delarna. Man blir intresserad av att fortsätta lyssna. Sticket gillar jag speciellt. Det jag reagerade på i mixen var att intropianot i början låter som att den har sustainpedalen nedtryckt väldigt länge. Detta bygger upp energi vartefter noter spelas som gör att det efterhand blir grötigt. Prova att släppa upp den mellan huvudackorden med midiautomation (cc64 brukar det vara tror jag). När kompet och sången börjar hör jag inget sustainproblem. När första refrängen kommer låter den ganska mycket mono (håller även ovan talare om nivå-kontrasten mellan vers o refräng). För min smak skulle det gärna oxå få vara mer bas på refrängen; nu är botten lite tunn. Vad händer om du drar på lite mer bas samt gör basen mono upp till ca 100 Hz, då brukar man få en widening-effekt som gör att ljudbilden låter mer stereo. Ja, drar man på basen blir det kanske obalans o toppen blir för svag. Drar du sedan på den blir det hängmatta av allt😬. Detta var några spontana reflektioner efter några lyssningar.

Detta är ju lite snårigt; men för att sammanfatta (för mig själv😁) är en bra referensgrund att lära sig är att i den analoga världen är 0 dBu enligt EBU R68 0,775 volt (där 0 dBV är 1 volt). Denna nivå motsvarar i det digitala -18 db fullscale. Enligt SMPTE är 0 VU / +4 dBu motsvarande 1,228 V. Denna nivå motsvarar i det digitala -20 db fullscale. Om vi kör med EBU-standarden vill vi ha en signalnivå på 0,775 V i systemet (”Unity gain”). Signalen från en mick (typ den som @Richie76 tar upp ovan) ger väl någonstans runt max -30 dBu så den bör förstärkas upp till 0dBU, vilket en mic-preamp fixar. Är mick-förstärkningen för låg, hamnar signalen nära bottenbruset vilket gör att man får dålig kvalitet (”brus” dålig signal to noise ratio) när man sedan ökar gain i sitt DAW. Om vi utgår från den digitala skalan EBU dbFS, gjorde jag iallafall tidigare misstaget vid inspelning då jag trodde att signalpeaks skulle ligga på -18dbFS, vilket ger en för svag mickförstärkning. Viktigt att påpeka att signalnivån vid inspelning är otroligt viktig. För att få bra ljudkvalitet, bör vi inte köra in för svag eller för låg signal. Många pluggar (de som emulerar analoga dito) är gjorde för att arbeta på en nivå EBU 0dBu. Ska vi köra in lite LUFS i ekvationen oxå😁?

Ja, bra förtydligande. Jag har lärt mig att för att definiera "linjenivå" (line level) används en referensnivå som är olika beroende på vilken standard vi använder. Referensnivån för den tyska sändningsstandarden (kommer ej ihåg vad den heter men det är inte AES/EBU?) tror jag var +6 dBu (1,55 Vrms, -9 dBFS - 0 dBu motsvarar då 0,775 V (RMS). SMPTE är väl en amerikansk standard där den analoga referensnivån på +4 dBu, motsvarar som du säger 1,228 V.

Använd en VU-mätare på input-kanalen i DAWet. Ställ in den så att "0" motsvarar -18dbFS. När du spelar in sång ska då mätaren ligga och pendla runt nollan: Att använda VU-mätare för gain-staging var en liten revolution för mig. Man måste dock ta hänsyn till hur transient signalen är (dess dynamiska omfång). En VU-mätare reagerar långsamt och visar inte peaks (snarare tror jag de brukar motsvarar en RMS-mätningen över en cykel på ca 300 ms). Att spela in en virveltrumma mot VU0 är nog då ingen bra ide t ex.

Lyssnar du via några pluggar i DAW? Många pluggar som emulerar analoga dito (mic-preamps, tape, komp a la 1176 osv osv), lägger till systembrus, kallat hiss, floor noise, osv. Detta brukar kunna vara valbart som europa 50 Hz eller america 60Hz. Detta brus tror jag ska efterlikna det brus man får i analoga system utifrån hur systemet är jordat. Detta brus kan tillföra något positivt i mixen. Jag arbetar aktivt med att styra nivån på detta brus i mina mixar. Gain-staging i den analoga världen handlar, vad jag får förstå, då delvis om att hitta sweet-spot utifrån gain-nivån-relationen mellan grundbruset och inspelningen. Är den för låg så kommer man oxå öka brusnivån när man ökar gain på inspelningen i mixkedjan. Är den väldigt hög, riskerar man väl oönskad mättnad o distortion, då man ounvikligen kommer öka gain i mixkedjan. Så frågan är vilken gain-nivå du spelar in med? Jag förordar att hålla sig till VU0, dvs en signal som vitt (rosa?) brus ska ligga på -18dbFS. Detta har tydligen visat sig vara en sweet spot utifrån gain-nivå-relationen till bottenbruset, som många analogemulerande pluggar efterliknar. (Jag kan vara ute på hal is med cykeln här😬.) Hur låter inspelningen om du öppnar o lyssnar på inspelningen (t ex wav-filen) direkt i iOSet?

Dina inlägg @emedees verkar vara skrivna eller översatta av en AI, o det säger ju en hel del om kvaliteten en AI kan leverera. Känns som det är en bit kvar tills jag överlåter låttextskrivandet till fru AI.

Mycket som är bra! Du har en bra känsla i låtarna. Jag kan tycka att balansen mellan botten och toppen kan justeras. För min smak är det för mycket bas. Det låter lite som att jag har en tjock filt på högtalarna, som jag skulle vilja dra bort för att höra lite high end. För att få lite mer kött på benen, kanske du ska prova att lägga en syntpad i bakgrunden (långt bak)?

Ja kanske så. Men jag har uppfattat att hela leadsången faller bort (dvs tystnad uppstår), om man fasvänder ena sångspåret 180 grader. Då sammanfaller topp i ena spåret med dal i andra spåret, och energin tar ut varandra där tystnad uppstår. Detta då om de två spåren är i stort sett identiska. På mycket utrustning t ex mikpreampar kan man fasvända en signal 180 grader (ändra polaritet). Är det inte så man gör karaoke-versioner av kända låter, dvs man har två spår av en känd utgiven låt och sedan fasvänder det ena spåret 180 grader? Då sången ofta är panorerad i C, kommer den att försvinna (tystna helt). Håller helt med dig. Mycket av hantverket ligger i att inte fejka när det finns ett bättre manuellt analogt sätt. Pluggar i all ära men som du skrev tidigare kan man spendera oceaner av tid på att försöka få dem att låta äkta, men... Jag är gammal hårdockare (hade en period i death/trash metal) och är därför lite känslig för allt för mycket fejkade, simulerande, artificiella digitala försök att härma något naturligt. Dock sitter jag som vi andra fast i den digitala världen och får göra så gott det går med de verktyg vi har till buds.

När du säger att du testat att dubba din leadsång, vilken av nedan två metoder har du använt? Det finns två metoder som jag vet om att dubba t ex en sång: 1) Spela in samma lead flera gånger på parallella spår, eller 2) spela in lead 1 gång och sedan kopiera spåret i DAW till en eller flera parallella spår och lägga på en effekt på kopiorna som förändrar pitch, tid (fasfel) osv i förhållande till första inspelningen (det spår som ej har effekter). Att metod 1 ger en fylligare sång beror ju på som sagts ovan att en ny inspelning av exakt samma sång, inte blir exakt samma vad gäller pitch, tajming mm. Har dock läst att Freddie Mercury var så pitch-och tidsexakt att hans dubbar (när de använda metod 1), inte gav pitch, tidsskillnad och då inte åstadkom dubbning...(med analog inspelning borde det dock ha blivit en skillnad). Man måste alltså vara lite halvkass på att sjunga för att kunna få bra dubbar med metod 1. Metod 2 innebär väl att man vill åstadkomma samma sak som metod 1, men man orkar inte spela in samma sång flera gånger utan kopierar en första inspelning i DAW och använder effekter för pitch, tidsjustering på kopiorna för att simulera en ny inspelning som inte är exakt samma - detta låter lite slappt tycker jag. Sedan kan man ju förstås kombinera de två, dvs spela in leaden flera gånger och sedan lägga på effekter på omtagen - antingen printa dem vid inspelning som t ex Tretow då gjorde eller senare i DAW. Ett användbart sätt att få ett instrument att bli stereo-bredare är ju att kopiera en inspelning till ett nytt parallellt spår, panorera de två spåren L/R och tidsförskjuta ett av dem ca 10-15 ms före eller efter. Då gör fasfelen att instrumentet låter bredare och fylligare (man får se upp så att inte toppar och dalar tar ut varandra - då ger fasfelet att man släcker ljudet helt). Detta är ju lite av latmans-sättet. Jag tycker man får ett bättre resultat då att faktiskt spela in instrumentet två gånger (man spelar exakt samma ackord mm), och panorera och sedan kanske tidsförskjuta ett av spåren. Men stereobreddning är kanske inte vad du vill åstadkomma med lead-sången?

Tack för dessa tips @Bream. Jag hade inte alls koll på detta m fingerspelet, vinklar mm. Bra att lära sig. Jag ser mig först o främst som klaverkliare o inte gitarrspelare, så detta är lite nytt för mig. Jag får öva o se hur set artar sig med de höga tonerna på tunnaste strängen.

Gött förslag @Henric Svensson. Blir nyfiken på hur enbart en ringaracka skulle funka. I låten har jag två rytm-versioner; fram till första refrängen kör jag en variant av ringaracka+en synkoperad del. Efter första refrängen kör jag två synkoperade delar (jag tycker själv del två passar bättre).

Jag har letat efter bra pianon, och tycker nu att pianoteq är den bästa vst-pianot hittills. Jag har gått över från sample-piano till modelling, då modelling har blivit jäkligt bra på sistone. Tricket skulle jag säga för att få till en öppet och omfångsrikt pianoljud i pianoteq är bl a att kalibrera velociteten efter midi-klaviaturet, samt ha ett midi-klaviatur som har note-off, samt en sustainpedal som inte bara är en on-off-switch. Jag har precis upptäckt detta o provar mig fram.

Låter intressant att alltid veta att man nästan alltid vill ha rätt och att nästan veta att man alltid har rätt. Jag tror vi behöver kasta in ett ”kanske” någonstans så blir det tydligare. Då börjar det låta som min mixprocess… Ville flika in att jag ibland mixar i hörlurssystem som simulerar olika studiorum. Har nästan alltid bra erfarenheter av detta. Kanske…

Tack @vayzeria! Då kanske jag ska ta mig tid att slutföra låten. Låter vettigt att försöka skära bort de vassa resonanserna m en dynamisk eq, typ C4, proQ osv. Jag tänkte även prova om Soothen kan automagiskt dynamiskt filtrera bort resonanserna, så att transienterna för de ljusare strängarna inte blir så påtagliga. Men först o främst ska jag se till så att inspelningen, den råa ljudfilen för gitarren, blir så bra som möjligt (dvs utan resonanser mm).

Håller med om att mixen har ett skönt sound! Jag tänker på 80-talslåtar med mycket reverb. Jag tycker din röst passar utmärkt för denna typ av synthpop; mer av detta! Håller också med om att reverbet är lite väl framträdande. Sången riktigt simmar i reverb där konsonanter mm inte hörs vilket påverkar tydligheten. Ett alternativ för att åstadkomma den som Henric ger förslag om är att lägga en kompressor på reverbkanalen, och sidechaina den med sången. Då trycks reverbet ihop av sången, och reverbet får fritt spelrum när sången tystnar. Det finns en del pluggar som gör detta, som t ex trackspacer. Här kan man t o m låta kompressorn bara skära i Mid-kanalen (där ju sången lever) och låta sidorna vara omkomprimerade. Om man vill kan man ju t o m oxå expandera sidorna om man vill go-bananas med reverbet. Men se upp med för mycket MS-fixande! Detta kan förstöra en mix som blir "ihålig" och jobbig att lyssna på. Generellt sett tror jag oxå det nästan alltid är en god ide att skära bort botten och toppen i reverbet. Jag skulle gå så långt som upp till 400-500 Hz med ett 12 dB/oktav, och skära från 3000 Hz med samma oktav. Kallas inte detta för Abbey-Road-tricket, där de oxå lägger en bell runt 1kHz, Q1 med 2-3 dBs sänkning? Jag är nyfiken på mönstret för hihaten som slår på 2an och 4an? Lite reggae-takter i syntpoppen? Nu ligger hihaten panorerad långt till höger. Jag reagerade på hihatens mönster och panorering, och tycker nog inte att den passar i låten.

Mycket kloka ord här. Ville tillägga att jag tror att (nästan) hela mixkompetensen ligger i att lära sig lyssna. Att höra kan de flesta, men att lyssna är något annat. Dvs mitt tips är framför allt träna upp lyssnandet, så att du blir analytisk och direkt hör om ett piano saknar botten, en röst har för mycket midrange, om en mix är för hårt komprimerad, en mix har för mycket botten i relation till mid o high osv osv. Då kan man förhoppningsvis ta bra beslut i mixningen. Att lära sig lyssna är något man nog aldrig blir fullärd på. Reflektera över vad det är du hör och varför något låter på ett visst sätt. Det finns tyvärr inga snabbfix för att träna upp lyssnandet har jag erfarit. Att titta på andra på nätet som lovar guld o blåa skogar; ”skär denna frekvens m x dB så kommer din mix låta proffsig”, ska man förhålla sig skeptisk till. Lyssna mycket på andra mixar, jämför, analysera, testa. Fundera på när du lyssnar på dagen, hur mycket, på vilken volym, i vilket rum mm. Lyssna vad olika pluggar gör m ljudet. Lyssna FRAMFÖR allt på hur den råa inspelningen låter innan du börjar mixa o kasta på en massa pluggar. Justera inspelningen (mick, position osv) i första hand så att den låter så bra den kan i sig själv. Jag vill tro att en effekt av ökad lyssnarkompetens, blir att man använder färre pluggar, o enklare mixar. Jag hade i början en oreflekterad villfarelsen att en mix ska bestå av hundratals kanaler m 10 pluggar på varje. Det är inte antalet som är lösningen har jag nog bittert kommit fram till. Med detta sagt, finns det ju såklart otroligt många kloka människor därute, som säger kloka saker. Jag får en del inspiration från michael white: https://www.mixingwithmike.com

Alltid intressant att höra användning av en 57 på sång! Sången låter överlag bra, o ljudet från 57an passar speciellt bra på denna oldtimer-låt (jag är inte överlag överförtjust i det midrangiga ljudet från 57 på andra typer av låtar). Vad har du månne för potatis på masterbussen? Har du något där alls eller finns där någon trevlig UA-plugg som gör lite gott mos?

Jag tycker du har en bra poäng. Jag håller helt med om att man ska lägga så mycket krut det bara går på att få till en så bra inspelning som möjligt. Detta gäller då hur man spelar (anslag), strängar, rummet man spelar i och mickar samt placering m.m. Idealt sett, borde man kunna säga att med en otroligt bra inspelning, är mixningen ingen stor sak. Iallafall inte eq, komp, möjligtvis då ett fokus på panorering o volym. Hur mycket som ska göras i mixningen, beror oxå på hur man vill att slutresultatet ska låta. Ibland kan den som mixar vara medproducent o påverka ljudbilden mycket. Med detta sagt tycker jag att vi ofta blir förledda av plugg-tillverkarna. De vill förstås få oss att tro att man kan få till en otroligt bra o proffsig ljudbild av en kass inspelning. Så istället för att köpa många (onödiga) pluggar, är det mick och akustiken i rummet vi ska lägga pengarna på (samt vår kunskap om i spelning!), så att man får till en så bra start som möjligt. Annars blir det lite som att köra en ferrari på en gropig kostig.

Tack för lyssningen o kommentaren @Bream. Som jag ser det, använder jag kompressor (kör mycket m FET-kompressorer som 1176, tub-komp som fairchild, vca-komp som ssl-buss) för två ändamål:1) för att tämja den dynamiska omfånget o ”limma” ihop något, och 2) som en effekt. För akustiska gitarrer på denna låt använder jag kompressorer för båda ändamålen. Först o främst för 1) för att sänka för höga anslag på gitarren. Jag har då en ganska hög threshold , snabb attack och hög ratio för att kompressorn ska reagera på signaler som är ganska höga, för att då sänka dem rejält. Detta för att inte ett visst anslag ska ”poppa ut” o ge en ojämn ljudbild. En sådan kompressor ska vara väldigt transparant vilken jag printar vid inspelningen. Sedan har jag även kompressor för ändamål två, dvs som en effekt på gitarrerna. Kompressorerna kan t ex förstärka rytmen genom att släppa fram transienterna och sänka efterklangen (release). Det borde bli lite mer ”gungning” (osäker på om jag har lyckats dock). Med kompressorer kan man få instrumentet att låta mer ”up front” eller långt bak i rummet, genom att arbeta m transienterna och efterklangen. Jag skulle inte använda en kompressor för att sänka sången på refrängen då sångaren sjunger starkare än på versen. Här skulle jag arbeta m gain vid inspelningen, dvs sänka den när refrängen spelas in, alt gainautomatisera efteråt. Detta för att sången ska hålla samma gain-nivå i hela låten (jag tycker VU0, dvs -18dbFS funkar bra på sång).