Jonatan Lundin

Mycket som är bra! Du har en bra känsla i låtarna. Jag kan tycka att balansen mellan botten och toppen kan justeras. För min smak är det för mycket bas. Det låter lite som att jag har en tjock filt på högtalarna, som jag skulle vilja dra bort för att höra lite high end. För att få lite mer kött på benen, kanske du ska prova att lägga en syntpad i bakgrunden (långt bak)?

Ja kanske så. Men jag har uppfattat att hela leadsången faller bort (dvs tystnad uppstår), om man fasvänder ena sångspåret 180 grader. Då sammanfaller topp i ena spåret med dal i andra spåret, och energin tar ut varandra där tystnad uppstår. Detta då om de två spåren är i stort sett identiska. På mycket utrustning t ex mikpreampar kan man fasvända en signal 180 grader (ändra polaritet). Är det inte så man gör karaoke-versioner av kända låter, dvs man har två spår av en känd utgiven låt och sedan fasvänder det ena spåret 180 grader? Då sången ofta är panorerad i C, kommer den att försvinna (tystna helt). Håller helt med dig. Mycket av hantverket ligger i att inte fejka när det finns ett bättre manuellt analogt sätt. Pluggar i all ära men som du skrev tidigare kan man spendera oceaner av tid på att försöka få dem att låta äkta, men... Jag är gammal hårdockare (hade en period i death/trash metal) och är därför lite känslig för allt för mycket fejkade, simulerande, artificiella digitala försök att härma något naturligt. Dock sitter jag som vi andra fast i den digitala världen och får göra så gott det går med de verktyg vi har till buds.

När du säger att du testat att dubba din leadsång, vilken av nedan två metoder har du använt? Det finns två metoder som jag vet om att dubba t ex en sång: 1) Spela in samma lead flera gånger på parallella spår, eller 2) spela in lead 1 gång och sedan kopiera spåret i DAW till en eller flera parallella spår och lägga på en effekt på kopiorna som förändrar pitch, tid (fasfel) osv i förhållande till första inspelningen (det spår som ej har effekter). Att metod 1 ger en fylligare sång beror ju på som sagts ovan att en ny inspelning av exakt samma sång, inte blir exakt samma vad gäller pitch, tajming mm. Har dock läst att Freddie Mercury var så pitch-och tidsexakt att hans dubbar (när de använda metod 1), inte gav pitch, tidsskillnad och då inte åstadkom dubbning...(med analog inspelning borde det dock ha blivit en skillnad). Man måste alltså vara lite halvkass på att sjunga för att kunna få bra dubbar med metod 1. Metod 2 innebär väl att man vill åstadkomma samma sak som metod 1, men man orkar inte spela in samma sång flera gånger utan kopierar en första inspelning i DAW och använder effekter för pitch, tidsjustering på kopiorna för att simulera en ny inspelning som inte är exakt samma - detta låter lite slappt tycker jag. Sedan kan man ju förstås kombinera de två, dvs spela in leaden flera gånger och sedan lägga på effekter på omtagen - antingen printa dem vid inspelning som t ex Tretow då gjorde eller senare i DAW. Ett användbart sätt att få ett instrument att bli stereo-bredare är ju att kopiera en inspelning till ett nytt parallellt spår, panorera de två spåren L/R och tidsförskjuta ett av dem ca 10-15 ms före eller efter. Då gör fasfelen att instrumentet låter bredare och fylligare (man får se upp så att inte toppar och dalar tar ut varandra - då ger fasfelet att man släcker ljudet helt). Detta är ju lite av latmans-sättet. Jag tycker man får ett bättre resultat då att faktiskt spela in instrumentet två gånger (man spelar exakt samma ackord mm), och panorera och sedan kanske tidsförskjuta ett av spåren. Men stereobreddning är kanske inte vad du vill åstadkomma med lead-sången?

Tack för dessa tips @Bream. Jag hade inte alls koll på detta m fingerspelet, vinklar mm. Bra att lära sig. Jag ser mig först o främst som klaverkliare o inte gitarrspelare, så detta är lite nytt för mig. Jag får öva o se hur set artar sig med de höga tonerna på tunnaste strängen.

Gött förslag @Henric Svensson. Blir nyfiken på hur enbart en ringaracka skulle funka. I låten har jag två rytm-versioner; fram till första refrängen kör jag en variant av ringaracka+en synkoperad del. Efter första refrängen kör jag två synkoperade delar (jag tycker själv del två passar bättre).

Jag har letat efter bra pianon, och tycker nu att pianoteq är den bästa vst-pianot hittills. Jag har gått över från sample-piano till modelling, då modelling har blivit jäkligt bra på sistone. Tricket skulle jag säga för att få till en öppet och omfångsrikt pianoljud i pianoteq är bl a att kalibrera velociteten efter midi-klaviaturet, samt ha ett midi-klaviatur som har note-off, samt en sustainpedal som inte bara är en on-off-switch. Jag har precis upptäckt detta o provar mig fram.

Låter intressant att alltid veta att man nästan alltid vill ha rätt och att nästan veta att man alltid har rätt. Jag tror vi behöver kasta in ett ”kanske” någonstans så blir det tydligare. Då börjar det låta som min mixprocess… Ville flika in att jag ibland mixar i hörlurssystem som simulerar olika studiorum. Har nästan alltid bra erfarenheter av detta. Kanske…

Tack @vayzeria! Då kanske jag ska ta mig tid att slutföra låten. Låter vettigt att försöka skära bort de vassa resonanserna m en dynamisk eq, typ C4, proQ osv. Jag tänkte även prova om Soothen kan automagiskt dynamiskt filtrera bort resonanserna, så att transienterna för de ljusare strängarna inte blir så påtagliga. Men först o främst ska jag se till så att inspelningen, den råa ljudfilen för gitarren, blir så bra som möjligt (dvs utan resonanser mm).

Håller med om att mixen har ett skönt sound! Jag tänker på 80-talslåtar med mycket reverb. Jag tycker din röst passar utmärkt för denna typ av synthpop; mer av detta! Håller också med om att reverbet är lite väl framträdande. Sången riktigt simmar i reverb där konsonanter mm inte hörs vilket påverkar tydligheten. Ett alternativ för att åstadkomma den som Henric ger förslag om är att lägga en kompressor på reverbkanalen, och sidechaina den med sången. Då trycks reverbet ihop av sången, och reverbet får fritt spelrum när sången tystnar. Det finns en del pluggar som gör detta, som t ex trackspacer. Här kan man t o m låta kompressorn bara skära i Mid-kanalen (där ju sången lever) och låta sidorna vara omkomprimerade. Om man vill kan man ju t o m oxå expandera sidorna om man vill go-bananas med reverbet. Men se upp med för mycket MS-fixande! Detta kan förstöra en mix som blir "ihålig" och jobbig att lyssna på. Generellt sett tror jag oxå det nästan alltid är en god ide att skära bort botten och toppen i reverbet. Jag skulle gå så långt som upp till 400-500 Hz med ett 12 dB/oktav, och skära från 3000 Hz med samma oktav. Kallas inte detta för Abbey-Road-tricket, där de oxå lägger en bell runt 1kHz, Q1 med 2-3 dBs sänkning? Jag är nyfiken på mönstret för hihaten som slår på 2an och 4an? Lite reggae-takter i syntpoppen? Nu ligger hihaten panorerad långt till höger. Jag reagerade på hihatens mönster och panorering, och tycker nog inte att den passar i låten.

Mycket kloka ord här. Ville tillägga att jag tror att (nästan) hela mixkompetensen ligger i att lära sig lyssna. Att höra kan de flesta, men att lyssna är något annat. Dvs mitt tips är framför allt träna upp lyssnandet, så att du blir analytisk och direkt hör om ett piano saknar botten, en röst har för mycket midrange, om en mix är för hårt komprimerad, en mix har för mycket botten i relation till mid o high osv osv. Då kan man förhoppningsvis ta bra beslut i mixningen. Att lära sig lyssna är något man nog aldrig blir fullärd på. Reflektera över vad det är du hör och varför något låter på ett visst sätt. Det finns tyvärr inga snabbfix för att träna upp lyssnandet har jag erfarit. Att titta på andra på nätet som lovar guld o blåa skogar; ”skär denna frekvens m x dB så kommer din mix låta proffsig”, ska man förhålla sig skeptisk till. Lyssna mycket på andra mixar, jämför, analysera, testa. Fundera på när du lyssnar på dagen, hur mycket, på vilken volym, i vilket rum mm. Lyssna vad olika pluggar gör m ljudet. Lyssna FRAMFÖR allt på hur den råa inspelningen låter innan du börjar mixa o kasta på en massa pluggar. Justera inspelningen (mick, position osv) i första hand så att den låter så bra den kan i sig själv. Jag vill tro att en effekt av ökad lyssnarkompetens, blir att man använder färre pluggar, o enklare mixar. Jag hade i början en oreflekterad villfarelsen att en mix ska bestå av hundratals kanaler m 10 pluggar på varje. Det är inte antalet som är lösningen har jag nog bittert kommit fram till. Med detta sagt, finns det ju såklart otroligt många kloka människor därute, som säger kloka saker. Jag får en del inspiration från michael white: https://www.mixingwithmike.com

Alltid intressant att höra användning av en 57 på sång! Sången låter överlag bra, o ljudet från 57an passar speciellt bra på denna oldtimer-låt (jag är inte överlag överförtjust i det midrangiga ljudet från 57 på andra typer av låtar). Vad har du månne för potatis på masterbussen? Har du något där alls eller finns där någon trevlig UA-plugg som gör lite gott mos?

Jag tycker du har en bra poäng. Jag håller helt med om att man ska lägga så mycket krut det bara går på att få till en så bra inspelning som möjligt. Detta gäller då hur man spelar (anslag), strängar, rummet man spelar i och mickar samt placering m.m. Idealt sett, borde man kunna säga att med en otroligt bra inspelning, är mixningen ingen stor sak. Iallafall inte eq, komp, möjligtvis då ett fokus på panorering o volym. Hur mycket som ska göras i mixningen, beror oxå på hur man vill att slutresultatet ska låta. Ibland kan den som mixar vara medproducent o påverka ljudbilden mycket. Med detta sagt tycker jag att vi ofta blir förledda av plugg-tillverkarna. De vill förstås få oss att tro att man kan få till en otroligt bra o proffsig ljudbild av en kass inspelning. Så istället för att köpa många (onödiga) pluggar, är det mick och akustiken i rummet vi ska lägga pengarna på (samt vår kunskap om i spelning!), så att man får till en så bra start som möjligt. Annars blir det lite som att köra en ferrari på en gropig kostig.

Tack för lyssningen o kommentaren @Bream. Som jag ser det, använder jag kompressor (kör mycket m FET-kompressorer som 1176, tub-komp som fairchild, vca-komp som ssl-buss) för två ändamål:1) för att tämja den dynamiska omfånget o ”limma” ihop något, och 2) som en effekt. För akustiska gitarrer på denna låt använder jag kompressorer för båda ändamålen. Först o främst för 1) för att sänka för höga anslag på gitarren. Jag har då en ganska hög threshold , snabb attack och hög ratio för att kompressorn ska reagera på signaler som är ganska höga, för att då sänka dem rejält. Detta för att inte ett visst anslag ska ”poppa ut” o ge en ojämn ljudbild. En sådan kompressor ska vara väldigt transparant vilken jag printar vid inspelningen. Sedan har jag även kompressor för ändamål två, dvs som en effekt på gitarrerna. Kompressorerna kan t ex förstärka rytmen genom att släppa fram transienterna och sänka efterklangen (release). Det borde bli lite mer ”gungning” (osäker på om jag har lyckats dock). Med kompressorer kan man få instrumentet att låta mer ”up front” eller långt bak i rummet, genom att arbeta m transienterna och efterklangen. Jag skulle inte använda en kompressor för att sänka sången på refrängen då sångaren sjunger starkare än på versen. Här skulle jag arbeta m gain vid inspelningen, dvs sänka den när refrängen spelas in, alt gainautomatisera efteråt. Detta för att sången ska hålla samma gain-nivå i hela låten (jag tycker VU0, dvs -18dbFS funkar bra på sång).

Tack @emedees. Jag har HALion Symphonic Orchestra. Detta VST funkar bra i cubase, som är det DAW jag kör med.

Tack @Richie76. Det kan vara en god ide att sänka tempot någon bpm. Ska prova!

Du kan kanske prova med en oxidspray på potentiometrarna, typ denna (vet ej om biltemas är bra - har ej provat själv). https://www.biltema.se/bilvard/bilunderhall/skyddstatningsmedel/oxidrengoring-250-ml-2000045559?gad_source=1&gbraid=0AAAAADowiYjvbl7asDtwJ8BtlLw1Pttyo&gclid=CjwKCAjwooq3BhB3EiwAYqYoEhJKY46Gb9sp9Tr76fAqM9-0Z1vpxdvCqu2_h2MpaGli5qajnS7r3RoCCPgQAvD_BwE

Oxid på potentiometrar vet jag kan orsaka knaster. Men, då det inte är någon skillnad på ljudet om du pillar på t ex volymkontrollen, så borde det inte vara oxidering.

Tack @Flizzaff för kommentaren. Du har rätt; jag behöver öva lite mer på gitarr-spelandet och sången, så att de flyter lite mer. Nu är det lite styltigt. Angående rymdklang, så har jag eftersträvat en ljudbild a la 80-talets hårdsrocksballader (ungefär "When the children cry"). Då blir det myyycket reverb - vilket jag gillar😀.

Tack @emedees för lyssningen. Du kan ha rätt att relationen mellan sången o instrumenten behöver justeras. Gitarrerna är inspelade (jag försöker mig på o spela), o det är begränsat m effekter (några waves-pluggar använder jag inte på dessa).

Riktigt bra låt! Jag gillar refrängen, den sitter som ett smäck. Överlag är detta bra, speciellt sången. Något jag reagerar på i mixen är virveln. Den låter alldeles för hårt komprimerad, jag skulle säga att du har för långsam attack och release. Man hör inte efterklangen (sustain). Detta gör att virveln kommer för mycket ”in your face”. När jag lyssnar här på forumet, är det första jag analyserar hur ljudbilden ser ut, dvs instrumentens placering i rummet (djup, panorering mm). Jag gillar att det låter såsom ett band är uppställt. Dvs trummorna låter som att de är bakom sångaren, som står längst fram. Gitarrerna på sidorna, lite längre bak (i djupet) än sångaren. I din mix nu, tycker jag att virveln, dvs trummorna nästan står framför sångaren. Gitarrerna, med mycket reverb, låter som att de är långt bakom trummorna. Detta ger en obalans som blir lite jobbig för mig vid lyssnandet. Jag tycker mig också höra att du komprimerar för mycket på masterbussen (tror jag). Låten blir lite för mycket ihoplimmad o strypt, och efterklangstoner får inte komma fram o ge lite luft. Reverbet på kompgitarrerna trycks ihop med deras torra del, vilket kanske gör att de blir grötiga (man hör inte riktigt vad de spelar). Vad händer om du lyfter fram trum-rummet mer (rumsmickarna), samt släpper lite på kompressorerna på virveln o master, o får fram reverbet på virveln? Ja, hur mycket komprimering man ska ha är ju tycke o smak. Med detta är några spontana tankar för dagen över en annars bra låt.

HipHop RnB/soft Trap är inte en genre jag lyssnar på, så jag vet egentligen inte vad som är bra eller mindre bra. Jag vet faktiskt inte ett skit. Men jag reagerar på att din sång är väldigt staccato-aktig, vilket gör det mycket svårt att höra vad du sjunger (vilket ju är en av de viktigaste aspekterna av en låt). Få lite mer flyt, så lyfter du låten. Annars gillar jag attityden du har i låten. Någon slags självsäker-ödmjukt-kaxig-positivism.

Tack Slejnard! Orden värmer… Ja, jag behöver öva på plockandet så att det sitter. Jag har två plock-rytmer jag väljer mellan (fram till första refrängen kör jag en rytm, och efter en variant). Angående kropp så kan den nog bli större (lite tunn low mid). Jag kanske sänker toppen, och adderar en basfiol (nu spelar en cello vilket inte ger en ordentlig botten). Ska fundera på om jag behöver släppa lite på komprimeringen på t ex AK-gitarren. Men tack för lyssningen.

Hallå gott folk, Jag fick ett ryck och spelade in en gammal låt på nytt. Jag har alltid haft problem med att spela in AK-gitarr. Nu tror jag fick till det; plus lite stråkar mm vilket kanske gjorde susen? Eller vad tror ni? Ska jag göra klart låten (detta är ett första utkast)? Hör ni något som inte låter bra (frasering, text, gitarrspel, mix mm), så vore jag mycket tacksam för återkoppling. v47 Gitarr G Em C D kapo.mp3

Låten funkar överlag, absolut! Tempot tycker jag passar låten bra. Är texten logisk? Man hör att du sjunger från hjärtat, så texten går fram. Sedan om det är logiskt vette tusan. Ja, logik och musikskapande står kanske ibland i motsatta hörn i ringen. Jag hör en person som jobbar mycket med självkänslan, självförtroendet, och demonerna i huvudet: "jag känner inte att jag duger, och försöker dölja det". Men! DU är jättemusikalisk. Du kan kasta ut de där djälva demonerna ur huvudet. Tro på dig själv. Träna på gitarrspelet och kanske variera det lite över låtens delar (minska/öka dynamiken mellan vers/refräng, antalet toner, effekter på gitarren osv). Du har en kanonlåt på G. Lite stråkar eller en syntpad i bakgrunden, på de senare delarna av låten, skulle säkert lyfta den ett snäpp till.

Jag gillar den tokdistade basen; den har gått in i fetväggen!