Tjena folkens!
Jag är ett snart 50 år gammalt popsnöre. Jag köper typ 50 album per år inom alla genrer. Det finns inga dålig genrer, bara dåligt gjord musik, men det vet ju dom flesta här.
"Vi gamla männinskor" (om jag får höja min röst för dom) tycker att dom flesta produktionerna av modern popmusik låter så extremt skitdåligt att man kan spy. Vad var det som hände i mitten på 90-talet egentligen? Vad håller ni på med, ni som gör musik? Dom tekniska förutsättningarna för att göra väljudande musikproduktioner har aldrig varit bättre eller billigare än just nu och ändå har det aldrig låtit så genomuselt som just nu.
"Kunden" i dessa sammanhang kan förstås tolkas som bandet/artisten/producententen i sammanhanget eftersom detta är ett svenskt studioforum. Jag vill hävda att slutkunden är den som för (skattade) pengar köper skivan/filen i den mån man fortfarande kan få tag på sånt. "Vi" använder bla. Spotify för att screena utbudet och därefter kan rätt vax inköpas.
För väldigt många år sen (typ innan man använde Atari-dator för att spela in MIDI) spelade jag i band och vi var även i studio och spelade in spår där jag själv sjöng och spelade saxofon. Precis då började man så sakta spela in SMPTE-kod på kanal 24 för att styra en massa ny skit. Jag är tekniskt intresserad och hänger med bra inom ljud och sånt tycker jag.
Nyproduktioner måste underkasta sig artistens/producentens eget huvud vad gäller produktion och mastering. Det är självklart. Om moraliskt/musikaliskt/tekniskt intresserade firmor inom mastering inte vill höja nivån och slicka bort eller suga av dom sista decibellen i dynamik för att det känns för jävla taskigt kan jag tycka det är glädjande eftersom jag är slutkund och vill ha goda fonogram.
Det hela måste vara en fråga om att kunna beställa en produkt som är sådan som man önskar; Altså en fråga om att specificera en produkt. Är man så korkad att mixerbordets/datorns slutprodukt inte duger kan man fråga sig vad införda klang- och dynamikfel på det färdigmixade programmaterialet kan tillföra produkten blir väl min tanke.
Tävlar man med radio-ljudet som redan är behandlat 3 gånger blir det ju en nedåtgående spiral som slutar i helvetet för alla musikälskare. På 70- och 80-talet hade vi kanske tyckt att det vore behagligt att ställa nivån på våra kasettdäck vid analog reproduktion (piratkopiering) av så lågdynamiskt material. Kanske musik-kasetten är påväg tillbaks? Den standarden verkar faktiskt räcka även för slutmastering av modern popmusik att döma av köpbart utbud.
Kort sagt borde man kanske gå tillbaks till multikanal-stadiet i (hem-)studion och styra upp det hela bättre från början innan man börjar härja med stereospåret?
Vad värre är "remastras" klassiska album nu i en en takt som är svindlande. Som lök på laxen är dom klassiska produktionerna från 80-talet slutsålda för vanliga konsumenter och finns enbart till rövarpriser på obskyra auktions-siter som samlarobjekt. Detta förekommer även i Sverige och som exempel kan Ted Gärdestads arbeten tas upp.
Det ser inte bra ut för en 50-taggare som vill köpa ett gammalt fint pop-album att ha hemma och njuta till en god spritdryck eller ett glas vin. Det hela påminner om en rituell nedbränning av Kungliga Biblioteket efter att detta ersatts av mobil-foton av boksidorna. Det blir liksom inte samma grej...
Världens mest sålda album kan tjäna som ett exempel på utvecklingen inom modern (re)mastering. Altså Michael Jacksons "Thriller" som släpptes den 30 November 1982. Guinness rekordbok anger antalet sålda album till 104 miljoner...
Ljudtekniska sällskapets tidning "Musik och Ljudteknik" har på sin hemsida en hoper analyser av av albumet i fråga (nederst):
http://www.lts.a.se/lts/analyser-molt.
Här kan man registrera den kvalitetsreduktion som skett successivt genom åren. Tidigare i tråden har ordet "bajskorv" nämts. Detta förutsätter förtstås att nån area i diagrammet inte är täckt av content. Frågan är vad man ska kalla det när hela fönstret är täckt?
I denna post har jag utan att skämmas stulit och återutgivit material ingående i en artikel i Ljudtekniska Sällskapets medlemstidning "Musik och Ljudteknik" nummer 3 2013 eftersom jag anser att artikelns budskap måste spridas i snabbare takt.
//drLove
