Nad

Oj! Tackar! Skall kolla Din demosida ASAP.

Öh, öh...hörde du det 😮 ?? Otroligt, vilket öra du har!! Satt nämligen med dessa två-tre(!) sekunder ett bra tag igår eftersom synthen lät överstyrd och märklig, sänkte nivåerna och hade mig, rattade antagligen bort mig... Ja, ja... 😛 Din kommentar är som alltid en vitamininjektion och fortsätter då på ren trots 😱🙂. Jag vill bara veta ifall de är livetrummor eller programmerade ju!!! 😄😄

Nä vad är det som händer med synten mellan 01.45-01.47?? 😉 Det bli kladdigt fet bakläxa!! 😉 Hur har Du gjort trummorna? Låten är nämligen skitbra och den förtjänar att kläs i Armanikostym! Snygg slutkläm med något som liknad steelgitarr. 😛

Jobb och jobb.....det handlar kanske mer om idéellt arbete, en slags musikerakut. Jag menade att Du, gratis, skulle programmera de trummor jag hör i mitt huvud men som jag aldrig lyckas programmera. När jag tänker efter är det nog mycket i mitt huvud som inte gärna låter sig återskapas i verkliga livet - tur! Det där ser jag som en komplimang! Men tyvärr finns ingen tid över för mer idéellt arbete än vad jag redan har! 😄🙂

Tack Håkan! Alltid glad att inspirera folk till att lyssna på Genesis! 😄 Det är ju som en liten seger.

Det slog mig. (Som Andy Lodge skrev), A Trick Of The Tail och Wind and Wuthering, båda från 1976 är två riktiga rysarplattor, och de sista två studioplattorna Steve Hackett spelade på och de första Phil Collins stod helt och hållet för sången. Jag rekommenderar dem varmt.

Nej, men den e ball! Och lite snygg...tycker iaf jag! Var ute efter en chockeffekt. Mange takk for deres fidbakk! Vi er så veldig kosige for dette betyget!

Tackar! Vi hoppas nu att Steve själv kommer att lyssna!

Hej! Du måste tala om låten "Shadow of the Hierophant" från första SH plattan. En favorit här också faktiskt. Vi har inga planer på att göra mer ingående Hackett-tributes, utan vi vill hålla oss till Genesiskonceptet. Det är meningen att det skall bli en full-längdare. 😛 Det är jag som programmerat trummorna. Reason Drumkits heter refillet. Blandade det göttaste jag kunde hitta där. Jaså Du gillar inte reverbet? Aj då!!! Jag som tyckte det lät så vintage och bra. Måste ju tänka 70-tal liksom. Men "you can´t win ´em all"! 🙂 Stort tack till Dig för fantastiskt fin feedback! Jag tror Bon myser i sin stuga när han läser vad Du skriver. Nad Ps. Vadå för jobb förresten? 😉

Hej! Tack alla för nice feedback! Måste få svara på detta bara! Det är alltså inte Hacketts solokarriär vi försöker oss på att "härma". 😛🙂 Utan de åren han var med i Genesis, alltså vill vi låta som de gjorde då. Det är det hela vårt nuvarande projekt går ut på. Partiet vid 04.30 till 04.50 är ju väldigt mycket Tony Banks, tycker iallafall vi själva. Det roliga är att arbetsnamnet på låten var "ReBanksis", men det tog inte någon längre tid förrän vi hörde vart det lutade, mer Hackett än Banks faktiskt. 😄 Nad Härmapa no 1a (Bon, härmapa no 1b - says Hi!)

Tack ska Du ha! Men hur menar Du med "utan fast tema"?? 😛 Den har ju en ganska traditionell uppbyggnad med en repetativ avrundning av det man skulle kunna kalla refrängen. Den mal o mal o mal.... 🙂 Abropå porrfilm...Du söker inga aktörer?? 😏😉

LÅTNAMN: ReHacksis ARTIST/GRUPP: Sylvan & Bonamici GENRE: Progressive Rock LÅTLÄNGD: 7.42 KOMPOSITÖR: Sylvan & Bonamici (mostly Bonamici) 😄 PRODUCENT: Sylvan & Bonamici EV. MEDVERKANDE: INSPELNINGSÅR: 2005 FORMAT: Mp3 128k och 192k STORLEK: 7.4 mb och 10.5 mb STATUS: Färdig demo. LÅTLÄNK: Lyssna ReHacksis info 320k Download 192k download Hej! Nu har Bonamici och jag gjort en låt tillägnad gitarrfenomenet Steve Hackett, och den epoken då han var med i Genesis. Vår tredje låt tillsammans! Vad säger Ni? Funkar det eller? 😏🙂 Edit: Trådnamnet.

Wow...just detta solot är det enda så fått mig att också ta till lipen tror jag. Andrew Latimer har begåvats med förmågan att ta sig igenom min själsliga brandvägg. Man kan bara kapitulera. Fråga; Vem grät? Phil eller Andrew? Jag vill verkligen veta!! 🙂 Det är lite svårt att tyda!Grabbarna bryter ihop inne i kontrollrummet, då har man staying power som musiker, det vill jag lova. 😄 Jag vet!!! Kit äger, och han äger phett! Hur är det bara MÖJLIGT att spela som han gör i "Kneebitten Nymphs In Limbo"? Skalor jag inte begriper hur han har lyckats kombindera och ja....alltså, det låter som något jag varken har hört innan eller efter. Möjligen Chic Corea i "Duel of The Jester and the Tyrant" på Return To Forever´s "Romantic Warrior" (fucking classic!) Fantastisk låt dessutom, vilka överjävligt kaxiga teman, även låten därpå är otroligt bra. Usch vad glad mitt gamla proghjärta blev åt den här tråden. Här sitter för fan BRÖDER! 😉

Verkligen helt ok!! Skönt avskalat och luftigt till skillnad från så mycket annat man hör. Bra!!!

Tror du jag känner igen mig själv i dig eller??? Man pillar o ändrar tills man blir högröd i ansiktet! Nu lyssnar jag på version tre. Skitbra låt, helt underbara harmonier, speciellt mellan 01.30 - 01.45. Jo, lite HdeWU låter det ibland..som en nypa salt i maten ungefär. Trummorna ligger lite för dovt i bakgrunden och borde lyftas fram, fast också spelas lite annorlunda. Låter mycket live som det är nu. Bra låt! Nad

Låter oerhört grymt bra!

Med all respekt - men jag tror Du är helt fel ute. Är det kanske inte så att Du är van att få det mesta inkluderat inom just tidsramen av ca 3 minuter? Du har helt enkelt inte förstått den här musiken, och gör man inte det - så ger den en heller inte mycket. Visst, det finns tjatig utdragen musik med evighetslånga gitarrsolon, speciellt då hårdrocken under 1970-talet. Därtill ett trumsolo osv. Jag tror inte heller att Du har lyssnat särskilt mycket på de spåren många anser vara "classics". Men för att återgå till Yes epic-stycke "Close To The Edge" från 1972 - en skitlång låt som består utav olika sektioner. Vad Yes var (kanske fortfarande är) rätt unika med var att de blandade teman. Del 1, del 2 och del 3 kördes samtidigt i del 4. (vem minns inte "Perpetual Change"?) Jag menar, med en sådan musikalisk filosofi, hur skall man kunna hinna genomföra detta inom 3-4 minuter? Det går ju bara inte! Eller ta Genesis tidiga 70-tals plattor såsom Selling England By The Pound och The Lamb Lies Down On Broadway (kult!). De solon som finns på dessa plattor är skrivna melodiösa stycken. Och på den senare bygger de flesta låtar på sången, som man utsmyckad med dramatisk atmosfär och lyrik. Dessutom är låtarna inte alls särskilt långa. Tycker Du skall lyssna på "The Lamb" (om Du orkar...det är ju en dubbel-CD! 😠 ) Det är rockteater på högsta nivå. Inte för inte att The Musical Box (världens bästa Genesis-tribute band) spelar för utsålda hus världen över med just den. (Phil Collins hoppade in på trummor i Geneve i förra månaden. Snacka om att killarna dog!) Jag tror för övrigt att begreppet "progressive rock" innebär mycket att man frångår det vanliga poplåtsformatet, typ intro/vers/bro/refräng/vers/bro/refräng/stick/refräng/refräng/ut. Man för musiken längre, ibland där den aldrig varit förut (kanske inte går idag, men vem vet?). Minns en gång Jon Anderson (sångaren i Yes) säga i en intervju "You simply couldn´t put Steve Howe and Rick Wakeman in a regular rock n´roll band. They had more going for them". Så sant så sant. IMO. edit: "Perpetual Change" (bättre exempel! Ändrat från "Yours Is No Disgrace").

Bra frågor. Och svååååra. Jag har själv haft två skivkontrakt på 1980-talet. Men....det betyder egentligen inte så mycket. Grejen är väl den att man skall hitta just det bolaget/folket som verkligen diggar det man gör, som tror på en till max och som är beredda på att lägga ner mycket jobb, precis som man själv. Ju mer innichad man är och udda - desto svårare att nå en stor publik (anser säker många i branchen) - samtidigt paradoxalt nog så märks man mer ifall man sticker ut. Många trängs i den lilla fåran av samma sorts musik och få lyckas. Talang är inte allt, men ökar chanserna att någongång lyckas skulle jag tro. Mitt råd är att öppna ditt sinne och gör det som känns rätt. Följ din inre röst - då blir det ärligt och sant - och sådant uppfattar lyssnarna. 🙂 Ha det bra, Nad

Fortfarande bra. Gillar ditt sätt att skriva. More!

Tackar! Har laddat upp en ÄNNU skitigare version nu. Nu låter det som krossad stenkaka med smör på! 😆

Det låter jättekul! Man hör att Du vet vad Du håller på med. Kanon! Både laddat/spännande och roligt på samma gång. Lite smutsigt sådär...gillar sånt. 😆

Kör så det ryker! Härligt befriande med folk som vågar/vill göra vad de känner för. Lite jusste gura skulle inte skada, men det låter mycket lovande det jag hör. Men Gud vad jag känner igen orgelpartiet!! Tv serie?

🙂 Det är väl just de som kan hela Yes-katalogen både utan o innan!! 🙂 Eller?

Maila den till mig då! 🙂

Tack!! Men angående Lee Roth inspelningen - jag vill minnas att han inte körde med stenkakeljudbilden, utan den var helt modern. Får jag höra din "White Christmas"??? 😲