Har precis laddat ner och kollat på "KISS - MTV Unplugged" och "KISS - The Last Concert"... bara KISS i flera timmar! Jag är lyrisk och påmind om varför just KISS var mina stora idoler när jag var liten... och långt in i tonåren. Jag ställer mig fortfarande frågande till om något band på den tiden kunde göra koncerter som KISS...?!
KISS var mina idoler ända tills "The Elder" och när Peter Criss blev ersatt av Eric Carr. När sedan Ace Frehley blev ersatt av den där fjollan Vinne Vincent var det inte roligt längre. Sminket åkte, musiken blev annorlunda - sen var de inte KISS längre. De var som vilket annat Rockband som helst. Medelmåttiga. Kommer ihåg deras första musikvideo utan smink som man zappade förbi på MTV... tyckte bara de såg patetiska ut. Jag mognade och blev synthare. 😄 Det blev min tur att använda smink. 🙂 Jag kunde t.o.m återanvända nitbältet. 😄
När KISS var mina idoler var jag tyvärr för liten för att gå på någon av deras koncerter (och inga vuxna ställde såklart upp). Jag kämpade länge för att lyckas fylla väggarna i mitt lilla rum i källaren med KISS posters. I dåvarande blaskan OKEJ hände det nån enstaka gång att det fanns någon poster på KISS. Då blev man helt till sig och spenderade hur många veckopengar som än behövdes för att köpa en OKEJ. Och hade man inte pengar, då snattade man en OKEJ. Men det var OKEJ. I kampen för KISS var allt tillåtet. 😎
En av favoriterna som som tillsammans med alla andra KISS posters täckte mina väggar. 🙂
MTV fanns inte. Inte min värld iaf. En enda gång fick jag dock se KISS på TV. Det var Svante Grundberg som hade nåt program på SVT där han visade musikvideos (nån som kommer ihåg vad det hette?). Någon hade skrivit in och önskat att se KISS. Svante tyckte att det kunde han ju göra om de unga tittarna kunde tänka sig att sno lite pengar av sina föräldrar och skicka in till Svante. Svante fick både mynt och sedlar skickade till sig. Samt en anmälan. I det efterkommande programmet visade de mycket KISS. Jag var lyrisk!
Jag bodde i en liten håla där det inte var tufft att gilla KISS. Det var Gazoline och andra hjältar som gällde. Bortsett från vad man fick läsa i OKEJ, dvs hur stor publik det faktiskt var på KISS koncerter, kände jag mig helt ensam. Det fanns ingen KISS Army på Internet att vända sig till. Det fanns inget Internet öht. Hur skulle jag kunna veta att världen var full med KISS fans, min värld var den KISS-fans-fattiga håla jag bodde i. Min mossa var dock dagmamma för ett tiotal dagbarn som alla såg upp till mig, och därav blev hålan berikad med ytterligare ett tiotal KISS-fans. 😄
Men NU....! Nu gör jag en snabbsurf på google och hittar oändligt med låtar och videos att ladda ner, bilder att lägga på desktopen eller printa o sätta på väggen, prylar att köpa o byta, artiklar att läsa och berätta vidare, fans att snacka KISS med... NU är det OMÖJLIGT att känna sig ensam, nu är man ett KISS fans tillsammans med miljoner andra - ovasett vilken håla man bor i. Dvs om man utgår från att man har Internet och bortser från att jag inte är ett KISS-fans längre. 🙂
Jag fick faktiskt se dem live långt senare, närmare bestämt i Sthlm 1997 när de återförenats. Själva KISS var precis som förr - det lät precis som på vinylerna från förr, de såg ut som förr, och showen var lika bra som jag fantiserat om när jag var liten. Dock, publiken var pinsam. Den dominerades av krystade Stockholmare med en fis på tvären som inte kunde släppa loss eller ens svara "yeah" när Paul Stanley bad snällt om det. Jag upprepar, han BAD snällt om det. "C'mon Stockholm... say YEAH!"... som svar fick han en enda stor tystnad som sög upp de få "yeah" några av oss tappert tjöt ut över publikhavet. Jag har hört det förr, och nu vet jag det av egen erfarenhet - man ska INTE gå på koncert i Sthlm. Göteborg och Köpenhamn i första hand.
Nåja... vet inte vad jag vill komma fram till... behövde bara skriva av mig efter att ha sett flera timmars KISS... och efter att ha reflekterat över skillnaderna mellan då och nu.. om det var bättre förr eller bättre nu får ni själva avgöra... 🙂
//F.d Gene Simmons-wannabe 😉