"Do the right thing" är ju gammal, men "Lär dig känna igen lycka" har jag inte hört som ordspråk/fras förut. Care to elaborate? 🙂
Jag har egentligen lyxläge. Jag har riktigt bra betalt för ett jobb där jag sitter hemma mer än halva tiden och är ute och reser resten av tiden. Jag har mina personliga mål att uppfylla, deadlines och deliverables att klara av, men en enorm frihet hur jag tar mig dit. De flesta möten nuförtiden sker per telefon och netmeeting (pga reserestriktioner i multi-nationell organisation), så jag kan sitta i morronkalingarna om jag så vill. Käkar ofta frukost parallellt med möten som börjar kl 10:00.
Med andra ord kan jag ta mig en paus och komponera mitt på dagen, om andan faller på, så länge jag inte är ute och reser och under förutsättning att jag ändå fixar mina mål (i ett professionellt och officiellt svar låter jag såklart annorlunda 🙂). Men då kommer andra aspekter in; jag har gett min sambo ett år (drygt) på sig att förverkliga sin dröm vilket är att skriva en bok och vilket hon oxå gör hemifrån. I det kombinerade vardagsrums-studio-kontorslandskapet.
Dealen vi har är att jag betalar räkningarna och hon sköter lite extra markservice, samt skriver sin bok. När hon är färdig är det min tur att förverkliga min dröm (och sköta extra markservice), och hennes tur att betala räkningarna. Det förutsätter förstås att hon drar in minst lika mycket på sin bok eller annat som jag drar in idag, men vafan man måste ju chansa lite i sin eftersträvan att nå sina drömmar. 😄 Vi tycker iaf båda att det är en schysst deal, och jag är förvånad att INGA andra par man pratar med coachar varandra på detta viset. Det handlar väl f-n mer än om att bara stadga och föröka sig?? 🙂
På tal om barn har vi inga gemensamma (ännu - de får komma efter drömmarna är förverkligade), men hon har en son på 12 bast; min kompis (ja, hon fick honom riktigt tidigt). Jag tror det är delvis tack vare hans existens min sambo har förståelse för att man sitter och leker i timmar framför datorn. Inte för att hon ser musikskapande som lek, men jag leker såklart oxå. Han är min ursäkt för att köpa prylar till Xboxen, installera nätspel på alla burkarna här hemma, plocka fram bilbanan, etc, etc... 😄
Var var jag? Är väl helt off-topic här nu... har blivit lite vin idag... och just nu en 20-årig Macallan... <hick>.. 😛 ehh... JO! Jag har alltså TIDEN till att göra musik, men andra "hinder" som står i vägen... just nu. Precis som Karl skrev; allt har sin tid. Men jag tror samtidigt man måste TA sig tid, eller planera att man ska FÅ sin tid. Och speciellt i förhållanden måste man GE varandra tid till att förverkliga sina individuella drömmar, skriva sina egna låtar, sy sina egna kläder... 😄 TA, FÅ, GE tid. Låter bra i mina örliga öron. 🙂
Ska sluta älta nu. Som MongoLars brukar säga: Scchhkååål!! 😄