Läs musikteori är mitt tips!
Sätt dej ned framför ett pianoklaviatur som är det mest visuellt överskådliga instrumentet och försök att se/höra sambandet, spela i olika tonarter, tänk i intervaller - kvinter, terser, stor septima. liten septima, lär dej hur ackorden byggs upp grundton, ters, kvint, sext, stor resp liten septima osv
Jag reagerar på följande: En låt går inte i harmonisk och melodisk moll skala utan en låt går i en tonart enligt nedan:
C-dur med paralell tonarten A moll (Noteras utan förtecken)
G-dur med paralell tonarten E moll (Noteras med ett kors förtecken #)
D- dur med paralell tonarten H moll (Noteras med två kors förtecken ##)
A-dur F#m
E-dur C#m
H-dur G#m
bara att följa kvintcirkeln...
F dur har paralell tonarten D moll (noteras med ett b förtecken
Bb dur har paralell tonarten G moll (noteras med två b förtecken)
Eb -Cm 3 b förtecken
Ab - Fm 4 b förtecken
Db -Bbm 5 b förtecken
Gb - Eb moll 6 b förtecken
Det är alltså samma toner i C-durs skala som i Am man börjar bara på en annan ton. Jag tror inte att du ska hänga upp dej på regler när respektive skala skall användas dur som moll utan spela det som du tycker låter snyggt - det går utmärkt att blanda både melodisk och harmoniska skalor i tex jazz - däremot kan det vara bra att kunna de olika begreppen om man vill analysera vad som spelas. Att studera de olika skalorna kan också vara ett sätt att hitta inspiration till olika melodier men regler är till för att brytas - det viktiga är att det låter snyggt och bra!
Hittade detta på wikpedia
Melodisk moll är en variant på mollskalan, som spelas olika beroende på om den är uppåtgående eller nedåtgående. I den uppåtgående skalan är sexten och septiman stora (som i en durskala). I den nedåtgående skalan är sexten och septiman små (som i en ren mollskala).
Inom Jazzmusik används bara den uppåtgående skalan åt alla håll, men man har fortsatt att kalla den melodisk moll. Detta kan orsaka missförstånd. Man har även härlett sju modus ur den, precis som med durskalan.
Harmonisk moll är en av de tre vanliga mollskalorna, som till skillnad från en ren mollskala (naturlig mollskala) innehåller en stor septima. Den används ofta eftersom den tillför en durdominant[förtydliga], som inte finns i ren moll. Detta gör att man kan avsluta med ett intervall/en harmoni (tritonus) som "vill upplösas" i tonikan, likt i dur.Den harmoniska mollskalan kan anses klinga lite "orientaliskt" på grund av det överstigande intervallet mellan sjätte och sjunde tonen. Den används i egyptisk och judiskfolkmusik och religiösa sammanhang. I Spanien förknippas den med flamencomusiken.Även i östeuropeisk och nordisk folkmusik är den ganska vanligt förekommande, i synnerhet i Finland, men melodierna brukar undvika den överstigande sekunden som bildas mellan sext och septima, likaså i latinamerikansk musik. Exempel från klassisk musik är delar av Bachs Toccata och fuga d-moll.<sup style="line-height: 0;"><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Introduktion_till_k%C3%A4llh%C3%A4nvisningar" style="text-decoration: none; color: rgb(11, 0, 128); background: none;" title="Wikipedia:Introduktion till källhänvisningar">[