Frekvensspektrumanalysator

Det är kanske tråkigt och osexigt, men du får väl börja nöta, öva och träna på att skriva låtar. När du har gjort några hundra borde du ha såpass bra koll att du vet hur du ska navigera i ljuddjungeln, men då kan du redan nu ställa in dig på att ingen längre minns Rihanna. Det är nog därför ett bättre tips att du försöker jobba fram ett eget sound. Rihanna finns ju redan, och som sagt: när du gör din tusende låt och börjar bli varm i kläderna har nog hennes karriär tackat för sig.

...om gaten saknar inbyggt hi/lo-passfilter.

Enkelt. Problemlösning först, sen finlir. Angående delay och reverb så bör du göra en buss för vardera effekt där du har 100% wet inställt. Sen gör du två sends på kanalerna som du vill påverka och skickar ut önskad mängd signal till effekterna. Att ställa in sendarna på PRE kan vara att föredra, då påverkas inte mängden effekt av kanalernas volymregel eller muteknapp.

Dom kommer slänga in dig på Bangkok Hilton.

Om jag var du skulle jag kontakta Mattias Olsson på Roth Händle Studio. Grym snubbe.

Att blanda Suicide och Smiths med en skruvad gitarr och hostmedicin låter ju som ett intressant experiment. På papperet. Men när man hör det blir det pannkaka. Jag fastnar inte alls. Indiekidsen i våra villaområden blir nog däremot eld och lågor. Tänkbart soundtrack till intag av både Xanax och rosévin under en ångestladdad himmel på Emmaboda.

Bra initiativ! Jag har bra backlinekontakter att bidra med. Skickar ett pm.

Testa höj buffersizen också och kolla om det hjälper.

+1 på bankirlampan. Dom är oumbärliga på ett skrivbord.

Jag har alkoholförbud i studion. Har bara haft dåliga (även om dom har varit väldigt roliga) upplevelser av fulla musiker vid en inspelning. Man märker ganska omedelbart vilken nivå man ska lägga sig på som tekniker/producent. Är bandet riktigt dåligt så får man dra ner ribban nån halvmeter, och är bandet sjukt bra så är det oftast inga problem med att vara rak när det gäller t.ex. en keff tagning osv. Jag tycker det är lika kul att spela in ett punkband som är inne i studion för första gången, då får man mer inta nån slags lärarroll och får förklara vad typ en kompressor är, medans man med ett grymt rutinerat band kan sitta och utbyta anekdoter från skeva turnéer man gjort eller nörda ner sig ordentligt i utrustningen. Man lär sig lika mycket oavsett. Men rent praktiskt så gäller det att ligga steget före bandet hela tiden och som redan nämnts, att kunna sin utrustning. Framförallt kunna sina kortkommandon. Man vill inte hamna hos nån tomte som sitter och kisar och bläddrar i menyer och inte hinner ta in vad bandet i rummet pratar om. Om nån så bara nämner en extra stämma på bryggan eller nåt så ska man ha tryck ctrl+shift+n och enter, samt fixat routingen och lagt på eq och kompressor innan dom ens hunnit klart med meningen. 😉 småsaker som detta, och nåt så enkelt som att koppla in en talkmick till trummisen så hen slipper sitta och kommunicera med vrål genom virvelmicken gör otroligt mycket för en koncentrerad men avslappnad atmosfär. EDIT: det psykologiska i detta är att få sig själv och bandet att känna sig bekväma. Det brukar dom oftast bli om man kan förklara för dom vad man gör, och varför. och ibland varför man INTE gör på ett visst sätt.

How could less be more? It's impossible!

Bob Dylan är väl ett bra exempel. Eller Håkan Hellström för att ta ett lite mer lokalt fenomen. Eller Broder Daniel, eller Kent. Antingen hatade eller älskade, faktiskt av en bred publik också. alla har en åsikt, även om man kanske inte ens är intresserad av musik. DET är stort. Det är det jag menar bara.

Oavsett vad vi tycker så kommer vårt arbete hamna på en fulkomprimerad mp3-fil som kommer att lyssnas på i iphones monohögtalare eller laptophögtalare. Jag minns inte när jag var hemma hos nån med stereo sist. Som inte var 40+. Kidsen skiter väl i vilket. De flesta av mina kunder hör knappt skillnad på 24bit wav och mp3, så det är bara vi autister som håller på och jiddrar fram och tillbaka. Hursomhelst, jag är en Defender Of The Analogue Truth. Så länge som ljud multiplexas, kvantiseras och mystifieras så är jag old school reel to reel. Om jag hade råd. Nu får jag nöja mig med att köra ner mastern på en kvartatumsbandare och plocka tillbaka in i PT. det är lite som att baka sandkakor, man ser vad det ska föreställa, men man blir inte direkt sugen på att smaka. Fint dock.

I Windows finns ju ljudinspelaren. som är helt gratis. Och stereo.

Nu förstår jag inte alls vad du svängde in på för spår. Utveckla gärna.

Inte mindre sant för det.

När ens konst retar en del folk till vansinne samtidigt som den får andra att älska skiten ur den är man nåt på spåren! Mittfåran är till för lättvindiga losers.

Två stycken TSM MT84. Krossar som rumsmick, sångmick och elguramick. Bandmikrofon über alles.

Jag utgår från att Beyonce kommer att lämna ungefär lika djupa fotspår i musikhistorien som Bob Dylan.

(våga säga nej till DeEsser! lös det vid trackningen.)

Så om jag tjackar en Fender, en marshallstack och permanentar håret kommer jag låta som Hendrix?

Varför bekymra sig innan man säljer som fan, och då kanske man har ett par spänn över för att cleara sina samplingar... Tror knappast typ Warner har nåt intresse i att jag folk som samplar deras filmer i en demo i 500ex. Skinny Puppy kom väl undan precis som alla rappare ända tills det började dimpa ner stämningsansökningar hos skivbolagen.

...och glöm inte bort att arrangemanget är grymt viktigt.

Kör igång mixtävling vol.2 med den låten.

Det enklaste svaret är att du lägger dit bara det du tycker behövs för låten ifråga. Har du ingen aning så är det bättre att lämna bort det till en masteringstudio.