När jag var mindre fick man säga negerbulle, zigenar schnitzel osv. Ingen brydde sig ett dugg, idag kan du inte/ vågar du inte säga Något om någon eller något, för då dras rasist kortet fram och eller att man hetsas mot folkgrupper osv. Och i värsta fall blir du dödad. Det råder en slags självcensur och moralpanik i sverige för tillfället, det ser man inte minst nu efter vad dåren i norge gjorde. Jag tycker att man kan skriva så som journalisten skrev, det kallas yttrandefrihet. Om nu recensenten tyckter att sången/rösten får en att tänka på en person med downs syndrom, då får han skriva det. Är det sedan någon som inte gillar det får man anmäla det till do. Och se vad han tycker, jag läste en utmärkt text skriven av björn ulvaeus(abba) om självcensur och tänkte avsluta med ett citat från den.
Denna smygande censuren är vidrig. I ett samhälle som vårt borde den inte ha någon plats. Den förgiftar sakta och lömskt samhällsklimatet utan att vi märker att det sker, den förorenar livsluften för demokratin. Varje gång vi säger till oss själva: "Ja, men det är väl inte så farligt. Vi undviker ju i alla fall bråk." Varje gång vi säger det tar självcensuren ett pyttesteg in i våra huvuden och så småningom märker vi inte att den har flyttat in och bor där.
Mvh
Mvh