Ingetdera egentligen. Jag pratar gärna inför en grupp, det är mer att jag inte kan kontrollera om det blir tyst eller upprepningar under denna tidsperiod, vilket gör att en mening kanske blir 30sek -1 minut längre än vad den skulle vara. Att det är svårt och avgöra hur långt det kommer bli, då det kan skifta rejält.
Det värsta är dock när folk ska fylla i en. Jag förstår verkligen varför dem gör det, och jag uppskattar att dem hjälper till. Men man känner sig bara så värdelös när det händer. 🙂
Jaha, jo absolut. 🙂 Allt som gör det enklare är ju uppskattat. Men jag tror mycket hänger på att bara infinna sig i att det är en grej som kommer hända, utan möjlighet att kontrollera situationen. Att bli bekväm i att prata även fast det är måttligt irriterande när det tar stopp. Försöka stärka sitt redan försämrade självförtroende. Alkohol hjälper också, konstigt nog.